Det hela började med att vi såg att Martin hade ngn slags grå hinna på högra ögat. Den såg alldeles vit och grönaktig ut så vi beställde tid hos veterinären.

När vi kom till veterinären sa hon direkt att han hade total katarakt. Jag och mamma bara stirrade på varandra för vi hade ingen aning om vad det betydde. Men det visade sig då att han var helt blind på det ögat och hade blödning i ögat samt en inflammation. Usch vilket slag i ansiktet vi fick. Kändes helt fruktansvärt att min Martin var blind. För att få det ännu mer bekräftat åkte vi även för en ögonspegling men fick samma svar där. Det som dock lättade oss är att han i alla fall har full syn på det andra ögat, för annars hade vi stått inför ett svårt val.

Martin är en av de mest sprudlande sheltisar jag känner (och jag känner många hehe) och det bästa han vet är att träna, han älskar att träna allt, agility, lydnad, spår och sök. Men det som han älskar allra mest är agility. Jag minns när jag fick honom (jag var 12 år då) och min agilitytränare sa till mig att får jag rätt på den hunden så kan han gå hur långt som helst. Martin är en otroligt snabb hund och beter sig som en BC på banan. Och vi har kommit långt trots strul på vägen. Han har vunnit många tävlingar och nu tävlar han i klass 3.

Men nu kom ju det med ögat. Det har egentligen inte påverkat oss jättemycket mer än att jag förstår varför han har rivit (på agility) väldigt mycket. I hemmet är han som vanligt. Vi kunde inte ens ana att ha var blind, men nu när man vet det så ser man att han alltid måste vända hela huvudet och dylikt när man kallar på honom. Det värsta är dock att det finns en risk att han utvecklar det på andra ögat med och då står vi inför ett väldigt svårt beslut. Jag kommer dock inte träna och tävla lika mycket längre eftersom att total katarakt kan bildas om hunden slår sig eller annat. Och jag känner att agility är en ganska riskfylld sport där allt kan hända. Dock kan jag inte sluta träna för då blir Martin helt galen där hemma.

Just nu så har han en del blödningar i ögat så än vet vi inte riktigt hur det kommer att bli och så, men vi hoppas att han inte har ont av blödningarna. För det viktigaste för oss är att han inte har ont, utan att han får leva ett värdigt hundliv. Den 4 oktober ska vi till veterinären med honom igen. Men fortsätter blödningarna och vi märker att han ändras på ngt vis så är vi tvungna att åka dit tidigare.

_Skrivet av _
Sara_s87

Av: medde

• [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('medde'))
• [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('medde', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

• 2007-09-16