Denna gång tänkte jag att nyhetsbrevet skulle handla om allergier. Jag har fått en del förfrågningar och önskemål om detta alltid lika aktuella ämne. Det är ett jättestort ämne som jag kommer att återkomma till i fler nyhetsbrev. Jag tänkte att vi skulle börja med att skriva allmänt om allergi, vad det är och vad det kan ge för symtom.

Allergi är ett uttryck för kroppens förändrade reaktion på ett ämne och vid en allergi är kroppens immunförsvar involverat. En allergi är symtom eller sjukdom som uppkommer när hunden är överkänslig mot ett ämne. Detta ämne benämns allergen, det vill säga något som ger upphov till allergi. För att bli allergisk mot ett visst ämne fordras upprepad kontakt med detta ämne. Allergi kan således inte uppstå den första gången hunden träffar på ett ämne. Detta gör att unga hundar inte har lika mycket besvär med allergier som hundar som blivit några år gamla. Unga hundar drabbas dock också, redan vid cirka 3 månaders ålder kan allergi ses. Det beror på att unghundens immunsystem inte är moget.

Allergiska reaktioner indelas i snabba och långsamma. De långsamma kallas även fördröjd överkänslighetsreaktion. Till de snabba räknas astma, urtikaria, nässelfeber och födoämnesallergier av den typ som ger svullnad i munhåla och svalg. Den livsfarliga anafylaktiska chocken räknas också hit. Symtomen vid anafylaktisk chock är bleka slemhinnor på grund av blodtryckfall, snabb hjärtverksamhet och flämtande andning.

Det finns framför allt tre olika allergiska hudsjukdomar:

• Atopi – En sjukdom som beror på olika luftburna allergen. De ger en allergisk reaktion som framför allt yttrar sig som hudbesvär. När hudbesvären i form av klåda överväger symtombilden, kallas tillståndet atopisk dermatit.

• Foderallergi – En överkänslighet mot vissa ämnen som finns i fodret.

• Kontaktallergi – Allergi mot ämnen som huden kommer i kontakt med.

Förutom dessa förekommer andra mindre vanliga allergier som loppallergi, läkemedelsallergi, överkänslighet mot hudbakterier, svampar och hormonell överkänslighet. Hormon som kan ge allergiska reaktioner är östrogen. Allergiska reaktioner kan också ha en roll i de symtom som utvecklas vid till exempel rävskabbsangrepp och hudsvampinfektioner. De gör att klådan vid dessa tillstånd förvärras.

Eftersom allergi orsakas av en reaktion hos kroppen mot ett ämne av något slag, så består den grundläggande behandlingen i att hindra hunden att komma i kontakt med detta ämne. Detta innebär att ämnet i regel måste vara känt för att det ska kunna undvikas. Svårigheten är att konstatera vilket ämne som ger upphov till reaktionerna i ett speciellt fall.

Behandlingen inleds därför med att om möjligt bestämma mot vilket eller vilka ämnen hunden reagerar. Detta är inte alltid så lätt. När och om detta/dessa ämnen har kunnat bestämmas så finns det två vägar att gå. Om det är möjligt är det bästa att undvika kontakt med detta ämne helt och hållet.

I många fall kan det vara svårt att med säkerhet bestämma vilket eller vilka ämnen hunden är allergisk mot. I dessa fall måste en annan behandling än att undvika ämnet sättas in. Denna behandling kan bestå av hyposensibilisering som är en typ av immunoterapi där immunförsvaret är involverat. Behandlingen kan även vara medicinsk dämpning av allergisymtomen, så kallad symtomatisk terapi. Symtomatisk terapi innebär att behandlingen riktas mot de symtom som ses, men själva grundorsaken behandlas inte.

Medicinering kan ske allmänt med olika mediciner som påverkar immunsystemet, i regel kortison eller antihistamin. Atopi kan behandlas med immunosuppressiva medel. Besvären kan även dämpas genom lokalbehandling med uppmjukande och inflammationsdämpande och klådstillande krämer, salvor eller dylikt. De orsakar ett ökat barriärmotstånd och förebygger för eventuella följdinfektioner.

Det finns flera olika symtom från huden som har samband med allergiska reaktioner och de sekundära reaktioner allergin kan ge upphov till. Det mest karakteristiska symtomet vid dessa sjukdomar är klåda. Klådan kan variera i svårighetsgrad och utbredning vid de olika sjukdomarna. Individuella variationer i känslighet har också stor betydelse för hur sjukdomen kommer att visa sig.

Den så kallade klådtröskeln, vid vilken hunden börjar klia sig onormalt mycket, varierar mycket mellan olika raser och enskilda hundar. Klådan har sin grund i den hudinflammation som uppkommer. De typiska inflammationsssymtomen är rodnad, svullnad, värme, smärta och funktionsnedsättning. Rodnad i huden på grund inflammationen kallas erytem. Det får inte glömmas bort att klådan kan ha flera orsaker och att ektoparasiter är en av de vanligaste orsakerna till klåda.

Hudinflammationen har framför allt sin grund i ämnet histamin som vid dessa tillfällen frisätts från vissa celler i vävnaden. Histamin är ett så kallat vävnadshormon som bland annat vidgar de små blodkärlen och kapillärerna.

Undersökningsgången för en hund med hudbesvär av något slag, skiljer sig på vissa punkter från de fall när det gäller någon annan sjukdom. Varje veterinär har sitt eget sätt att komma fram till en diagnos och både undersökningsgång och frågor kan variera mycket. Efter allmänundersökningen av hunden kontrolleras pälsen och huden noggrant. Veterinären letar efter tecken på ohyra som löss, lusägg, loppspillning och hudförändringar. Det kan vara rodnader, utslag, sår, fläckar av onormal färg eller hudtjocklek. Även pälsens täthet, kvalité och eventuella fläckar av alopeci noteras.