Sobel är den mest dominanta färgen och om hundens ena gen är sobel så spelar det ingen roll vilken färg den andra genen är, hunden kommer ändå att bli sobel. Många tror att hundar som är mörkt skuggade på ryggen är trefärgade, men så länge en hund fortfarande har övervägande brunt eller rött så är det en sobel. Däremot om en hund har en sobel gen och en trefärgad gen (hunden blir sobel) så skriver man i stamtavlan sobel(trf), för att hunden är bärare utav färgen. Likaså om sobeln har en svartvit gen då skriver man sobel(sv).

En trf hund har grundfärgen svart och tan med tilläggsfärgen vit. Trf är dominant över sv, och en sv hund har två gener av sv, därför är det svårt att få fram sv shelties. På en trf som har en gen för sv skriver man trf(sv).

Den mest spännande och svåraste färgen är blue merle (även bi merle), det är från början en defekt på svart grundfärg.

I Sverige får man absolut inte avla på sobel + blm. Därför att sobel genen är dominant över blm genen (svart) så kommer inte det spräckliga att synas. Eftersom att det spräckliga inte syns, så är det lätt att tro att det är en hel sobel fast den har gener med blm också. Det är även förbjudet att avla merle - merle, då det kan bli många otäcka defekter speciellt på öron och ögon. De kan även bli sterila och oftast nästan helt vita.

Det finns även den sk. S-serien: si-genen som gör att hunden får vita tecken i pannan, bröstet, magen, tassarna, benen och svanstippen vissa hundar får även helvit krage. Si-genen är regelbunden och de vita tecknen placeras alltid vid samma område.

Det finns också en gen som gör att de vita tecknen inte placeras vid samma område och som inte är regelbunden. Den genen kallas för sp-gen, den genen är vanlig hos Cavalier King Charles Spaniels färg Blenheim. Om två hundar paras med sisp så kan några stycken i kullen få genen spsp och därför vara övertecknad.

Sobel: När du hör sheltie, så kanske den första färgen du tänker på är sobel. Den lurviga nallebjörnen som påminner om Lassie filmerna alla hundgalningar såg när de var små. Men det är inte så konstigt att sobel är den första färgen som dyker upp i ditt huvud, den utgör nämligen mer än hälften av alla shelties. Färgen är också den som har störst breddning och variation. Den kan vetesobel, guldsobel, rödsobel, skuggad sobel eller mahaogny sobel. Den enda varianten som inte är önskvärd är vargsobel, då den har en väldigt gråaktig ton. Många tror även att mörkt skuggade shelties är trf, men så är det inte. Så länge det finns röda eller bruna toner kvar, så är det en sobel, hur mörk den än är på ryggen. En sobel kan endast paras med trf, sobel och sv.

Trefärgad: Den mörka svarta hunden med röda eller ljusa tan tecken. Den svarta färgen önskas hellre att vara åt det blåa hållet än det röda. Trf är också den näst vanligaste färgen och utgör 25-30% av dagens shelties. Sotiga tan tecken och för rödaktig svärta är vanliga avvikelser. Trf kan paras med alla färger.

Bluemerle: Det är väldigt svårt att få till en korrekt blm. Färgen ska vara grå - blåaktig och prickarna/fälten ska inte vara för stora eller för små. Är de för små, så är det lätt att hunden bara ser smutsig ut. Blm är den enda färgen av sheltien som i Sverige tillåts att ha   ett eller två blåa ögon. En bi merle är samma sak som en blue merle, bara att en bi merle inte har några tan tecken. Blm kan bara paras med trf och sv. Det är vanligast att man parar bi blue tillsammans med sv.

Svartvit: Sv shelties påminner ganska mycket om en för liten border collie, i alla fall på avstånd. På nära håll ser man oftast att det är en sheltie. Det är dock väldigt svårt att få fram det där riktigt söta uttrycket hos en sv sheltie. Det är den ovanligaste färgen i Sverige och utgör bara cirka 2-4% av alla shelties.

Vit faktor: Vit faktor är inte ett fel, dock bör den inte dubbleras för då får man oftast ett par valpar i en kull som är övertecknade (sp). Man brukar oftast se om en hund har vitfaktor genom att kolla på bakbenet. Om det är vitt på insidan och även sticker ut lite inifrån till utsidan av benet. Men det är dock inte en fast källa, som kan påvisa att hunden inte har sp genen ändå.

Om man vill undvika övertecknade valpar så bör man undvika att avla på föräldrar som har lämnat övertecknade valpar, undvika avel på syskon till övertecknade valpar, undvik sk matadoravel, där man använder samma hane väldigt ofta, det ska varieras då det är bra för rasen. Använder man samma hane hela tiden så är det väldigt svårt för nästa generations uppfödare.

(Foto: Melinda Martinez)