Konstigt nog tänkte jag att detta nyhetsbrev skulle ta upp ämnet katt och kattkastrationer. Det finns två anledningar till det, dels så har många av er hundägare även katt och dels kommer lite nyheter från vår veterinära normgrupp som jag tänkte förmedla till er! Normgruppen är ju den samling veterinärer som slår sina kloka huvuden ihop och ger oss vanliga normala veterinärer rekommendationer.

Många uppfödare av raskatter har framfört önskemål om att kunna kasterera sina kattungar redan före leverans. Skälen till det varierar, men bland annat anges att man vill att enbart lämpliga avelsdjur går vidare i avel. Önskemål om tidig kastration har även framförts av ägare till huskatter i det fall huskatten blivit könsmogen mycket tidigt.

Den tidigare rekommenderade gränsen på sex månader sattes år 2000. Före det ansågs att kattens skulle vara könsmogen eller minst ett år gammal. En av anledningarna till att en ny rekommendation sattes år 2000 var att många huskatter hann bli könsmogna före kastration och att ett stort antal oönskade kattungar hann födas på grund av detta.

Katter som inte ska användas i avel bör kastreras av många skäl, det främsta är att förhindra oönskad reproduktion. Katter kan också behöva kastreras för att modifiera deras beteende så att de passar bättre som sällskapsdjur. Okastrerade hankatter kan vara svåra att hålla inomhus och löpande honkatter kan upplevas som besvärande.

Kastration har medför även positiva effekter för kattens hälsa. Tidigt kastrerade honkatter har väsentligt lägre risk att få juvertumörer än okastrerade. Okastrerade hankatter har en tendens att rymma och slåss med andra hankatter, vilket ökar risken för trafikskador, bitskador och sjukdomar som överförs via bett, till exempel FIV och FeLV.

Den riktigt tidiga kastrationen skulle medföra att man förhindrar oönskad fortplantning och frekvensen av juvertumörer. Nackdelen är att det operativa ingreppet är tekniskt sett svårare på en ung individ. En annan nackdel är att de ärftliga sjukdomarna tycks bli allt vanligare även inom kattaveln och då är det av största vikt att värna om den biologiska mångfalden och inte kastrera för många djur alltför tidigt.
Byte av hem innebär alltid en stress för ett djur, oavsett ålder. Sannolikt är det därför fördelaktigt om byte av hem och kastration inte kommer alltför tätt i tid. Kattungar bör ha hunnit acklimatisera sig och känna sig trygga i sitt nya hem före kastrering. Det behövs minst två till tre veckor att anpassa sig till det nya hemmet. I de fall kattungaren kastreras före leverans bör operationssåret vara läkt och då bör det ha gått cirka två veckor mellan kastration och byte av hem.
Tidig kastration utförs redan idag av en del veterinärer i Sverige. Ingreppet kräver att klinik och veterinär har förutsättningar och kompetens för kirurgi, anestesi (sövning) och att operationsmetoden är anpassad efter djurets ålder. Det poängteras nogsamt i rekommendationen från normgruppen att tidig kastration är olämpligt på kliniker som saknar desssa förutsättningar.

Summan av kardemumman är att normgruppen anser att den tidigare rekommenderade kastrationsåldern för katt, det vill säga sex månader, bör behållas. De veterinärer som har rätt utrustning och rätt kompetens, kan fortfarande välja, om särskilda skäl föreligger, att kastrera katter tidigare än vid sex månaders ålder.

Nu handlade ju detta om katt, men mycket av teorin ovan är rakt applicerbart på hund. Bland annat minskar risken för utveckling av juvertumörer vid tidig kastration (före 2-2/2 års ålder vad gäller hund). Det har varit förbjudet i Sverige att normalkastrera sin hund fram till 1989 och det gör att vi ännu inte lika frekvent kastrerar våra hundar om man jämför med andra länder. Men fler och fler hundar kastreras och diskussionen bör självklart vara aktiv vad gäller kastration av hund. Det finns många fördelar, men det finns även många nackdelar. För den som vill läsa mer om detta så handlar nyhetsbrevet som kom ut september 2008 lite mer om kastration och hormonbehandlingar av hund. Det finns även möjlighet att boka sig på vår Friskvårdsföreläsning där bland annat detta ämne ingår.

Jag har all anledning att återkomma till detta ämne, men jag kan kort avsluta med att säga att den som kastrerar sin hund bör från dag 1 vara noga med vad den ger sin hund att äta. Vid en aktuell svensk studie rekommenderades att man från dag 1 måste minska kaloriintaget med 30%, att övervikten annars kommer inom cirka 4 månader och att hundarna i genomsnitt ökar 22% i vikt. Välj rätt foder direkt, kontrollera fodermängden och motionera era hundar regelbundet!

Och ska jag vara ärlig…… Den sista meningen passar ju rätt bra in på oss hundägare också!

Tills nästa nyhetsbrev dyker upp önskar jag er en trevlig höst och har ni några frågor eller funderingar får ni gärna kontakta mig!

/Veterinär Ylva Trygger