Von Willebrands Sjukdom
Att våra hundar kan drabbas av sjukdomar kommer inte som en nyhet, vissa är kroniska medans andra med hjälp av mediciner går över efter en tid. Det finns dem som är dödliga och de som hunden kan leva hela sin livstid med. Detta är en artikel om en ovanlig sjukdom som heter Von Willebrands Sjukdom eller vWD som den förkortas.
Om sjukdomen
vWD är uppkallad efter en finsk pediatriker vid namn Erik Adolf von Willebrands som beskrev sjukdomen första gången på Åland 1926. Det är en sjukdom som påverkar blodets koaguleringsförmåga, och kan drabba såväl människa och hund.
Von Willebrands sjukdom orsakas av rubbningar i strukturen på det protein som behövs för att blodplättarnas, trombocyternas, normala funktion ska fungera. Detta i sin tur påverkar koaguleringsförmågan d.v.s. levringen av blodet. Sjukdomen har diagnosticerats hos 57 olika hundraser där bland annat Shetland Sheepdog är inräknad. De raser som visat låga halter av
vWDf halter, som är det som påverkar blodplättarnas funktion är utöver Shetland Sheepdog - chesapeake bay retriever, schäfer, dobberman, welsh corgi pembroke, manchester terrier, dvärgpudel, airedalterrier och korthårig vorteh. Dobberman är den ras som drabbats mer än andra raser. Man har även sett att hundar drabbade av vWD ofta är drabbade av begynnande
sköldkörtelsrubbningar s.k. hypothyreos.
Varianter
vWD finns som nedärvd och förvärvad. Den form av vWD som hunden ärver brukar klassificeras i tre typer där typ 1 är den mest allvarliga där hunden kan drabbas av allvarliga blödningar, dock är denna typ mycket ovanlig. Många hundar som är drabbade av den mildare formen påvisar aldrig några konkreta symtom för sjukdomen mer än att de kan få en något förlängd blödningstid vid sår och skada.
Symtom
Symtomen för vWD är väldigt varierande mellan individer och mellan olika raser men generellt har sjukdomen symtom vid nervärvd vWD: återkommande mag-tarmblödningar med eller utan diarré, näsblod, tandköttsblödningar, blod i urinen, blödningar från könsorganen, förlängd blödning vid löpning, domningar på grund av blödningar i lederna, dödfödda valpar, blåmärken och långvariga blödningar vid till exempel operation. Sjukdomen kan även förvärvas, detta kan ske en hund som är drabbad av sköldkörtelrubbningar, s.k. hypothyreos. Detta beror på att sköldkörtelhormonet påverkar hur mycket "von Willebrand"-faktor som tillverkas. När sköldkörteln producerar för lite hormon uppstår brist på "von Willebrand"-faktorn vilket påverkar koaguleringsförmågan hos blodet.
Arvsgång och framtid
vWD anses till viss del ha en dominant arvsgång inom många raser, men inom bl.a. chesapeake bay retriever och skots terrier anses nedärvningen ske
autosomalt recessivt. F.r.o.m. januari 1998 kan man genom blodprov och
gentest se om en hund bär på genen. Idag gentestas vanligen kookierhondje,
Manchester Terrier och welsh corgi pembroke i Sverige. Men då sjukdomen inte anses livsfarlig så ses det mer som en rekommendation än ett krav.
På grund utav sjukdomens genetiska struktur så finns idag
inget botemedel utan det handlar istället om en medveten avelstrategi och konsekvent
hantering av en drabbad hund så att eventuella blödningar inte blir fatala.
Fakta taget från SKK och Wikipedia
\Medarbetare på Sheltie Ifokus\
Det här var en riktigt bra artikel, som tyvärr fallit ned på sajten.
Ett mycket viktig artikel tycker jag,
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
Tack!
Ja, en artikel som berör en inte allt för vanlig sjukdom men som flera länder faktiskt testar sina hundar för. Vanligt bla i USA.
\Medarbetare på Sheltie Ifokus\
#2 Vilket är skönt att den inte är utbredd här, men den finns och det är bra att veta om den, en dag kanske man vill ta hem en imp och bör tänka på vad som är viktigt att kolla
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
#3
Absolut! Därför kände jag att det var viktigt att skriva om då jag själv snubblat över detta när jag tittat på bla amerikanska linjer och hundar.
\Medarbetare på Sheltie Ifokus\
Hoppas den uppskattas som den verkligen är värd. Men det tror jag!
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
Sheltien testas för vWD III och jag har testat en av mina när jag ändå hade blodprov insänt för MDR-1 och Malignant Hyperthermia. Hon hade ingen muterad gen, så det var skönt att veta inför kommande kastrering.
Tillägg: och även skönt att veta då hon har avkommor. Jag vet inte hur vanligt det är i Europa då vi inte testar lika frekvent, men det är skönt att ha testat även om jag inte hade fog för att tro att nåt var fel. Tycker det är väldigt intressant med de olika gentest som finns. Ett bra komplement i aveln och även för icke avelsintresserade hundägare (t.ex MDR-1).
Absolut, det är ett jättebra komplement i avelsarbetet och tester utvecklas och kommer till allt eftersom man upptäcker vilken gen som är "boven".
#6
Spännande att höra att du testat din hund. Inte stött på någon svensk förut som testat sin hund utan verkar vara betydligt vanligare utomlands att man gentestar sina hundar överhuvudtaget..
\Medarbetare på Sheltie Ifokus\
#8 Det är väldigt varierande vad man tycker om gentester, men jag har varit nyfiken och om jag testar vidare eller inte får vi se. Säkerligen tar jag inte alla tester (har även CEA-testat 3 st) i framtiden, men de som känns relevanta och viktiga.
#9
Nej, det är ju olika. Själv kan jag se det som ett bra komplement i avelsarbetet utöver vanliga hälsotester, ögonlysning etc. Man vet ju inte hur pass tillförlitliga testerna är heller egentligen…
\Medarbetare på Sheltie Ifokus\