En fruktansvärd dag
Vid 09:10 igår morse när jag busade med min lilla 13 veckors-tik i köket hände det ofattbara. På något vis kom hon in emellan mina ben när jag sprang, sen smällde det bara till och hon sprang skrikandes därifrån på tre ben.
Hjärtat dunkade så hektiskt att det nästan hoppade ur bröstet på mig, allt annat stod still. Vad fan i helvete hade jag gjort? Jag satte mig när på golvet och pratade med henne så lugnt jag förmådde. Jag fick verkligen anstränga mig hårt för att inte skrämma upp henne ytterligare.
Min pojkvän, husse, kom rusandes och frågade vad som hänt. Jag berättade lite snabbt och bad honom att genast kontakta veterinär. Lyra, som valpen heter, satt chockad mitt på golvet i hallen och tittade på mig med hängande öron. Hon stödde inte alls på höger framben. Jag fick panik. Jag kände mig så in i helvetes jävla maktlös att jag nästintill tappade greppet om mitt förstånd.
Veterinären, vilken vi fick ringa ett särkilt betalnummer för att nå, tyckte att vi kunde avvakta i en timme och återkomma senare. GAH! Jag blev så arg! Tur att det var min sansade pojkvän som höll i telefonen! Jag ringde minsann inte ett samtal för 200 kronor för att avvakta i en timme! Det var någonting som var fruktansvärt fel! Hon behövde röntgas! Jag var desperat.
Vetrinären lyckades klämma in en tid klockan tre på eftermiddagen. Så där satt vi, i timme ut och timme in, med en liten valp som skakade av chocken och inte ville röra sig en millimeter åt något håll. Till slut tog jag upp henne i mitt knä och klappade och smekte. Efter ett tag somnade hon, sedan började hon skaka jättemycket igen. Vi ringde betalnummret igen och frågade om det verkligen inte gick att komma lite tidigare än tre. Vi fick till svar att de hade väldigt mycket att göra, men vi fick gärna komma dit och sitta där och vänta istället.
Jag stod inte ut med att sitta hemma och rulla tummarna längre, så vid 13.20 åkte vi in till Karlstads Smådjurssjukhus och satte oss att vänta.
Efter en och en halv timme kan de ta emot oss. De ger henne ett lugnande medel och visar oss vägen till röntgenavdelningen, där vi får sitta och vänta i ytterligare en dryg halvtimme innan det kommer en sköterska och röntgar Lyras bakben (?!), sedan kommer veterinären och de får göra om och ta på rätt ben den här gången. Vi får tillbaka Lyra, som är helt livlös i kroppen. Medan vi sitter och väntar på besked kissar hon på sig i sömnen tre gånger (vilket var en lättnad för husse och matte, då hon inte hade kissat sedan i morse när det hände).
Efter en bra stund kommer en annan veterinär och säger att de måste röntga andra frambenet också, så de kan jämföra. Till slut kan vi komma in och se vad de har hittat. Hon har fått en rejäl fraktur på höger framben, precis ovanför armbågsleden. Det måste opereras.
Veterinären lovade att ringa Regiondjursjukhuset i Strömsholm. Vi skulle få en remiss dit, samt få med oss röntgenbilderna på Lyra. Under tiden veterinären skrev ihop remissen och försökte få tag på någon i Strömsholm, lindade en praktikant om Lyras ben så hon skulle få lite stöd. Sedan är vi välkomna att vänta i väntrummet åter.
Efter ytterligare en timme kommer veterinären tillbaka. Hon hade inte fått tag på någon i Strömsholm, men hon hade skickat ett fax om att vi var på väg.
17:02 lämnar vi Karlstads Smådjurssjukhus och svänger förbi hemma en snabbis och hämtar GPS:en, samt packar ihop lite saker till Lyra. Sedan bär det av mot Strömsholm.
Det lugnande medlet som Lyra fått tidigare på dagen har slutat ge verkan. Lyra är otålig och försöker röra på sig. Det gör förstås ont för henne och hon skrikier nästan hela den två timmar långa bilresan. Jag försöker hålla still henne så gott det går. Jag pratar lugnande med henne, klappar och smeker.
När vi äntligen kommer fram är det en annan bil som anländer strax efter oss. De kliver ut med en dobbermannvalp i famnen, vi håller upp dörren för dem på vägen in och påminner dem till och med om att ta nummerlapp. När vi väntat i en timme och 40 minuter och det slutligen kommer någon till receptionen, tränger de med dobbermannvalpen sig före oss!
Jag kokar av ilska.
Efter en kort stund kommer veterinären ut med valpen igen, som tydligen hade blivit biten av en liten terrier. Veterinären sätter ner valpen på golvet och säger att bitmärkena är så små att de kan komma tillbaka på måndag med valpen, om inte det redan har läkt då. Valpen är pigg och nyfiken och springer runt i väntrummet.
Jag tror inte jag har varit så arg och frustrerad i mitt liv tidigare! Åtminstone kändes det som så då. Vilket folk det finns, alltså!
Efter de tagit sig an dobbermannvalpen kommer en sköterska till oss och frågar lite om Lyra. Hon ger henne smärtstillande och hjälper oss klippa upp bandaget som praktikanten i Karlstad lindat på tok för hårt, så tassen svällt upp till den dubbla storleken och börjat bli blå.
Det dröjer ytterligare två timmar och jag, pojkvän och Lyra är helt utmattade alla tre. Vi hade knappt ätit eller druckit på hela dagen. Jag och pojkvännen turas om att massera Lyras tass, samt försöker få i henne lite vatten.
Till slut får vi komma in till veterinären som berättar att hon tittat på röntgenbilderna vi hade med oss. Hon tyckte det såg ut att vara en svår fraktur, och meddelade oss att det kan hända att benet inte blir helt återställt igen. Jag och pojkvän har klumpar i magen och är förstås ledsna. Men huvudsaken hon slipper ha ont. Vi skriver på lite papper, sedan hjälper vi till att hålla i Lyra medan en sköterska sätter in en kanyl i hennes andra framben. Därefter lägger jag ner Lyra i en liten bur på hjul som de hade med sig och ser hur hon följer oss med blicken när hon åker iväg.
Väl ute kramar pojkvän om mig. Vi sätter oss i bilen och ringer lite samtal till föräldrar. Jag gråter tyst nästan hela vägen hem. När vi bara har någon kilometer kvar kan jag inte hålla det inne längre. Jag storgråter och frågar om vi inte kan vända bilen. Jag vill vara hos Lyra.
Givetvis blev det inte så. Vi fick komma hem till en tom bädd med en övergiven tuggpinne. Jag drömmer mardrömmar hela natten.
Idag är jag fortfarande i chocktilstånd. Skuldkänslorna och ångesten har kapplöpning med varandra. Jag kan helt enkelt inte låta bli att klandra mig själv. Min älskade lilla Lyra.
Usch va hemskt!! Tänker och känner med dej!!! Tänder ett ljus för lilla Lyra nu!
Stor kram skickar vi som sträcker sig från Säffle till Karlstad
#1 Tack för omtanken! Det värmer verkligen! Jag var bara tvungen att skriva av mig någonstans…
Jag måste bara förtydliga en sak, som jag märker inte framgår så mycket i texten när jag läste igenom den lite snabbt.
Lyra är inskriven på Regiondjursjukhuset i Strömsholm där hon nu ligger och väntar på operation.
Så det är inte helt kört på något vis, utan jag känner mig skit för att det blev såhär bara. Jag ber om usäkt om någon har missuppfattat mig.
Funderade på det men antog att de skulle operera!! Här brinner det iaf ett ljus som stöd!!
Hoppas du ser det till Karlstad! Och tummar och tassar hålls också…
Tack!
Stor, stor kram! Stackars alla er! Dom brukar i alla fall vara både snälla och duktiga på Strömsholm. Hoppas du snart får hem lilla Lyra och även om det skulle vara så illa att det inte blir helt återställt så kan det gå helt OK ändå!
Jag har en kompis med en sheltie som haft ett svårt benbrott som inte blev helt återställt men han mår toppen ändå! Han kan inte träna agility men han är en nöjd och glad vovve som kommer att leva länge!
Jag tänder ett ljus för er här också! Skulle du behöva ett ställe att stanna till som kanske är lite närmare till Strömsholm än till Karlstad så är finns det alltid en dörr öppen här 
! OK - det tar 45 minuter dit och är i helt fel riktning om man skall till Karlstad! Men ändå
Fy, vad hemskt :( Men klandra inte dig själv, du gjorde det ju inte precis med mening, det var ju en olyckshändelse. Hoppas lilla Lyra blir helt återställd, håller tummarna för er!
Tack, vad snälla ni är!
#5 Vi hade ju planer på att träna agility med henne när hon blev lite äldre. Det verkar så himla roligt, och jag tror man får en helt fantastisk kontakt med sin hund! Hennes namn passade även löjligt bra in på agility - Move for Joy.
Men självklart är det helt oviktigt för tillfället, hon är ju i första hand vår älskade sällskapshund och vän!
Tack för alla tummar och tassar!
Usch va hemskt 
Hoppas verkligen att Lyra klarar sig och får leva ett långt o värdigt liv!
Kram till er!
MÅNGA KRAMAR TILL DIG DRUKE!!
Har själv skadat min sheltie på många olika sätt men det har aldrig blivit så här som det hände för er! Fy vad jobbigt!
Skickar massvis med läkande krafter till lilla Lyra! Hoppas vi kommer kunna träffas på agilitybanorna framöver i alla fall.
Lycka till!
//BrightGloria
- Medarbetare på Sheltie.ifokus
- Hemsida
Tack #9, det hoppas jag också! Alla läkande krafter är hjärtligt välkomna!
Vad skönt det var att strunta i skammen och bara skriva av sig här!
Usch vad hemskt 
Men inte ska du klandra dig själv! olyckor kan hända. Vi håller tummaran för er att allt går bra och Lyra blir helt återställd.
#11 Tack för omtanken. Det känns så svårt när man inte kan göra något annat än att vänta… och vänta…
Håller tummarna för att ni snart får hem en mycket gladare och piggare Lyra!
Idag ska Lyra (förhoppningsvis) opereras. Jag har knappt sovit i natt, då mardrömmarna inte viljat lämna mig ifred. Jag känner mig sjukt orolig, ännu har vi inte hört något ifrån Strömsholm.
Jag vill tacka för allt stöd jag får här! Det värmer verkligen i hjärtat, ska ni veta! Tack.
#14 Vi fortsätter att hålla tummarna!! Tänk positivt och försök att vila och ta det lite lugnt, du behöver krafterna när Lyra kommer hem igen…
Kramar
Lycka till. Hoppas att Lyra blir helt återställd efter operationen. Vi håller alla tummar, tår och tassar här…
Lyra opererades idag. De ringde och sa att operationen hade gått bra, men att vi får vänta några dagar innan vi kan hämta hem henne.
Benet hade gått av på både inner- och yttersidan. Det hade precis, precis missat armbågsleden, vilket var en himla tur!
Jag kände att jag skämdes ordentligt när jag pratade med ortopeden. Jag har svårt att släppa skuldkänslorna… Kommer hon fortfarande lita på mig sedan? Kopplar hon mig till något obehagligt, eller hann hon inte förstå alls vad som hände?
Jag är rädd att hon kommer dra sig undan ifrån mig…
#17 Det tror jag inte att du behöver vara orolig fö alls!
Är det någon som kan förlåta så är det en hund, det kan jag lova dig!
Slappna av och ha inte dåligt samvete. Det bästa du kan göra när Lyra kommer hem är att vara glad och positiv. Se hennes framgångar och var ett stöd för henne.
Hon älskar ju dig och din sambo! Ta nya tag, det kommer bli jättebra det här!
//BrightGloria
- Medarbetare på Sheltie.ifokus
- Hemsida
Tror inte heller att du behöver vara orolig. Hon kommer att vara själaglad när hon äntligen får åka hem till sin älskade matte och familj igen.
Förstår att du känner skuldkänslor men man kan inte alltid gardera sig mot allt. Jag tror att vi alla någon gång har gjort något olyckligt eller förhastat som vi skäms över sen men våra älskade hundar tänker inte på samma sätt som vi. Det som hände var ju dessutom en oturlig olycka, helt omöjlig att förutse.
Men JÄTTESKÖNT att operationen gick bra och att själva leden slapp undan! PUST!
Se fram emot den glada dag när Lyra får komma hem! Allting kommer att funka fint. Låt rehab-tiden ta den tid det tar (försök simma med henne!) så kommer allting att bli jättebra!
KRAM!
#17 Vilken tur att operationen gick bra. Tycker inte du ska ha dåligt samvete och skuldkänslor, olyckor händer så lätt. Nu är det att försöka lägga det bakom sej och fortsätta framåt. Lovar dej att Lyra kommer att vara överlycklig när hon äntligen får komma hem.
Jag vet att detta var över ett år sedan men oj vad jag gråter just nu:-(
Läst i annan tråd att hon mår bra,:-)
ja hur gick det igentligen? ^^
Jag tänker och hoppas också allt gick bra til slut, För visst undrar man du tråden åter upp igen. Hur gick det för den lilla raringen i framtiden.
Men har några svaga minnen att matte har skrivit härinne någonstanns att hon mår toppen och har hälsan.
Hoppas nu jag har rätt
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
Hon har skrivit andra inlägg. först trodde dom att hon aldrig skulle kunna hålla på med agility. men hon är friskförklarad:)
Så jag mindes rätt! Men vad bra att du svarade här i tråden, eftersm det kan finnasd om som inte läst det och undrar hur det slutade.
Men det blev ett fint slut med en frisk och glad vovve!
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
Ush vad hemskt!!!!!
Jag som får skuldkänslor bara jag råkar trampa på min katts tass….
Hoppas det går bra och ger dig alla lyckoönskningar!!
Har dom opererat än??
Den här tråden startades under 2008.
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
Ojdå, lite efter!!!
Vet du om opereringen gick bra??
#28 Ursäkta det sena svaret!
Operationen gick kanon och hela återhämtningsprocessen liksaså! Om än det var mycket tråkigt för en liten valp att inte få vara särskilt fysiskt aktiv under några månader…
Den 27:e september fyller Lyra fyra år, och hon är världens go'aste, klokaste och vackraste hund som lever livet till fullo, helt fri från fysiska och psykiska men!
MEN så bra att hela operationen gått jättebra och även återhämtningsprocessen.
Lycka till nu med eran Lyra!
Vad bra, Lycka till!!!