Roligt att du är intresserad av rasen!

Jag skulle inte säga att rasen har ett generellt stor jaktinstinkt. Men visst kan en sheltie precis som vilken annan hund som helst få upp ett spår som den vill följa. Sen kan iaf min ibland försöka sticka efter ett rådjur om han får syn på ett. Men det blir då mer som vallning och inte jakt.

Rasen är ju ganska känd för sin energi. Något som många sheltie ägare utnyttjar på agilityplan. Men alla är egna individer och energinivån kan variera. Så är du ute efter en lugnare hund så meddelar du detta till den uppfödare du kontaktar så kommer du kunna få all hjälp att hitta en passande hund till dig!

Personligen går jag i stort sett jämt, typ 99%, med mina lösa. Enda gången jag egentligen har dem kopplade är när vi går i stan men då är det mer för att man måste/ bör och för att folk ska känna sig trygga med att jag har kontroll på mina hundar.

Kul att du funderar på att skaffa sheltie! 🙂

Du har fått bra svar redan. Sheltien är ursprungligen en vall- och gårdshund, och har ofta mer vallinstinkt än jaktinstinkt. Visst kan det hända att sheltien vill följa ett spår, men den driften är inte större än hos andra hundar. Sheltien har en vilja att vara nära och att ha koll på "flocken". 

Själv har jag två sheltiesar med olika aktivitetsbehov. Min äldsta är snart 3 år, liten till växten och väldigt lugn. Hon klarar sig bra med en långpromenad och flera mindre rastningar per dag. Min yngsta som är 11 månader är större och har mycket mer energi. Och man kunde tidigt se att hon behövde mycket aktivitet. Jag skulle tro att hon är mer typisk för sheltien i allmänhet. 

Jag har mina hundar kopplade i stan och okopplade då det passar (ex på promenader). Ibland går den äldsta okopplad och den yngsta kopplad. 😉

Du har redan fått mycket bra svar, men tänkte jag kunde delge om min kille också, som har näst intill ingen jakt. Han kan se harar, rådjur mm och på sin höjd följa spåret 10 meter. Om vi sedan uppmuntrar/tillåter honom fortsätta följa det så kan han följa det kanske 10 meter till men tycker sedan att han har kommit på tok för långt bort från mattarna :P Så det är nog ganska individuellt hur villiga de är att springa på vilt eller följa spår. Vår kille har (än så långe, ta i trä!) aldrig stuckit ifrån oss längre än kanske max 30 meter. 

Så honom kan vi ha okopplat ganska obehindrat vad gäller vilt, han är dock det socialaste man kan hitta och skulle han se en människa eller annan hund så är det inte helt säkert att han är lika sammarbetsvillig  (även om han hittills aldrig stuckit efter någon där heller)  ;) 

Energimässigt är han nog ganska medel, ingen ultrasheltie men behöver mer aktivering än bara promenader. Vi aktiverar honom mentalt på ett eller annat sätt varje dag. Men där kan man nog få hela spektrat så fråga uppfödaren om dennes hundar för att få en uppfattning om vad för energinivå som kan väntas är nog lättast :)

#3 Håller med om att det är viktigt att aktivera sheltien mentalt. Det behöver även min treåring (se #2). :)

Det är nog skillnad vilken fysisk träning man behöver ge sin hund, beroende på om man har en eller flera. Jag har ju två och de leker med varandra flera timmar varje dag, och får på så sätt motion. :)