I SSSK:s ögonpolicy står det om distichiasis: 

CRD är oftast inte något problem för den individ som har det, men det finns en ökad risk för CEA, så därför rekommenderar man att åtminstone ett av föräldradjuren är fri. Man brukar inte avla på kraftig CRD. 

Man bör inte avla på hundar med colobom eller näthinneavlossning.

Det finns inget krav på att valpar ska vara ögonlysta innan leverans, men man rekommenderar det.

Så här står det i SSSK:s ögonpolicy:

Om du vill veta mer så läs igenom SSSK:s ögonpolicy som finns som bilaga till RAS för shetland sheepdog. :)

Tack så mycket! :)

Bra fråga, jag ställer en följdfråga: det finns väl olika graderingar inom graderingen, men är lindrig distichiasis något som vanligen eller inte brukar behöva åtgärdas?

#3 Ang distichiasis och om det behöver åtgärdas: min ena sheltie har det. När hon var ett år hade hon problem med att det rann en del från ena ögat och hon verkade irriterad och knep ihop ögat en del. Var hos ögonspecialist som brände bort håren/hårrötterna. Hon har inte haft några problem efter det (hon är fem år nu).

#3 Det är en jätteintressant fråga du ställer. Jag vet faktiskt inte exakt vad graderingen innebär. Jag har trott att de graderar efter fynd, inte symtom. Men jag är inte helt säker. Jag upplever att en hund kan ha besvär av små tunna hårstrån, likväl som de inte har ont av det, så det verkar bero på hur det skaver mot ögat. Självklart är det större risk för besvär med fler och tjockare hårstrån, men även små, få,  och tunna kan irritera. 

#0 Ang nedärvning av distichiasis så har jag tidigare läst att man tror att det är polygen nedärvning (det är alltså flera gener inblandade), vilket gör att det är svårt att helt komma ifrån. Men att undvika att dubblera det känns viktigt tycker jag. Skulle man veta att en hund lämnat många fall av det så bör man undvika att kombinera med annan som lämnat många fall. Men ett bekymmer med detta är att det sällan, om ens nånsin, syns på valpögonlysningen. Det visar sig senare och de allra flesta ögonlyser inte sina hundar i vuxen ålder, om de inte skall gå i avel. Vilka hundar som drabbas så att de söker vård för det går inte heller att se via t.ex avelsdata, då det inte är något som rapporteras till SKK. Så för att en ägare till en avelshund skall veta om avkommorna fått problem eller ej, så krävs det (om inte valpköparna ögonlyser för registrering hos SKK) att valpköparen själv berättar det för uppfödaren. Det kan alltså vara lite knivigt att få all info för hanhundsägaren respektive tikägaren.

Intressant att höra #4. Skönt att hon inte har besvär längre! Tack för svar #5, och klok reflektion, inte dubblera (åtminstone) får bli mitt eget rättesnöre i frågan. :-)