Har ingen möjlighet att åka men det kommer nog vara en spännande diskussion.

Ska du dit emma93?

#1 Jag är anmäld men har blivit dålig i nacken och har en hund som är skadad och behöver extra tillsyns, så det är väldigt oklart :-(. Har en bit att åka så det kräver endel ork plus hundvakt

Jag ska inte dit. 

Jag tycker spontant inte om förslaget  att ta bort kravet på ögonlysning för shelties som används i avel. Skulle vara intressant att höra vilka motiven är för det.

Finns det någonstans där man kan läsa mer om förslaget som ska diskuteras?
Låter konstigt att man skulle ta bort ögonlysning eftersom det finns en hel del ögonfel inom rasen. Just PRA vet jag inte hur vanligt det är dock……

Jag har för mig att det stått både i SB och på klubbens hemsida om den uppföljningen. Där har man också uppmuntrat att man mailar in sina åsikter kring RAS och förslaget. Får kolla senare om jag hittar det. Som jag förstått det så måste det finnas vissa belägg för att ha ett hälsoprogram och det är inte ens en promille av sheltiesarna som har PRA (som man vet om alltså) i Sverige. Ögonlysningskravet verkar inte ha fått ner antalet PRA-fall, så frågan är om det gör någon skillnad på att ha rekommendation på ögonlysning eller krav.  Jag skriver nu ur minnet och allt kanske inte är helt korrekt ihågkommet.

Personligen har jag inget emot olika hälsoprogram, men av erfarenhet vet jag att ett hälsoprogram lätt tar fokus ifrån andra bekymmer, dvs man tror att det som är ett hälsoprogram är viktigast för rasen. Och PRA är i mina ögon inte det som är värst för en sheltie att riskera, om än viktigt att kolla upp såklart. Jag önskar att man kunde få rekommendationer på vilka undersökningar som är viktiga för rasen, och då kan man ju basera det på Agria Breed Profile, vad Shelties får behandling för hos veterinären där kostnaden överstiger självrisken, de saker som via dödsorsak indikerar att nåt är galet eller som valpköpare/uppfödare flaggar för är vanligt. Och då i prioriteringsordning utefter lidande för hunden.  Inte helt lätt att göra såklart, men värt att eftersträva tycker jag. Jag har för mig att rasen är överrepresenterade andra raser vad gäller armbågsartroser (låg nog på tredjeplats inom rasen själv) och då kanske man borde rekommendera undersökning av det, t.ex. Knäleder och hjärtundersökningar borde kanske också komma före just årlig ögonundersökning om man ser till statistik och lidande. 

Vad gäller ögonlysning så har valpkullar ögonkasts helt frivilligt sålänge jag haft shelties (23 år nu) och det funkar finfint utan krav, endast rekommendation. Eftersom ett hälsoprogam inte går att fixa med annat intervall än varje år så kanske en rekommendation vore bättre, där man sprider ut det så att man gör det vid vissa åldrar som kan vara kritiska. Många ögonfel visar ju sig inte förrän senare i livet och de flesta hundar ögonlyses aldrig efter valpålder och många avelsdjur inte efter de gått färdigt i avel, och det vore kanske bättre att rekommendationer finns för alla ägare att ögonlysa med vissa intervall. Kanske kan man då också tänka att man frigör pengar för att göra andra prov och undersökningar som många idag verkar tycka är dyra, t.ex BPH :). 

Sheltieägare är duktiga på att ögonlysa valpar (nästa 100%) och att utvärdera exteriört, utan krav, så jag har gott hopp om att kunna få en mer balanserad avelsutvärdering med mentalitet, hälsa och exteriör om man inte har ett enda hälsoprogram som lätt får oss att tro att sålänge hunden är ua på ögonen så är allt tipp topp för avel. 

Lite hastigt ihopskrivet då jag skall iväg nu. :)

Ser att autocorrect slog till ovan. Ögonkasts skall vara ögonspeglats. :) Jag finner inte informationen om utvärderingen på hemsidan så det är nog i något av de senaste sheltiebladen jag sett det. Jag vet dock inte i vilket. Kanske nån här som har koll på var de har sina blad och kan kika? 

Vill tillägga lite angående ögon. Mig veterligen kan man förväntas finna olika defekter/sjukdomar vid olika åldrar. CEA är ju mest rättvisande att ögonlysa för fram till 10 veckor. De colobomfall som då missas återfinns oftast vid den lysning som görs i vuxen ålder innan avel.  På annan ras jag haft debuterar sällan katarakt innan 2 års ålder och ofta senare, varpå det inte säger så mycket att ögonlysa allt för tidigt. PRA brukar inte heller debutera på en allt för ung hund. Så egentligen skulle man kunna undvika många problem genom att ögonlysa valpar, och sen lysa inför avel, senarelägga avelsdebuten för hunden, gärna tills 3-4-årsåldern (verkar inte så vanligt att vänta så länge i Sheltievärlden, men desto vanligare i andra raser), använda fler och äldre hanar i aveln så att genbasen breddas så att man sprider riskerna för att dubblera sjukdomsanlag.

För att finna just PRA så vore det bra om fler ögonlyste sina äldre hundar, och då även de som ej går i avel. Om man tänker sig att PRA-fall debuterar sent så kan ju en hund ha hunnit fått många generationer efter sig innan det upptäcks. Likaså kanske det inte upptäcks om inte ägaren ögonlyser hunden alls efter att den gått i avel. Då märks det först när någon ättling får det och då har generna hunnit sprida sig ännu mer. Istället för att ögonlysa varje år kanske man kan ögonlysa vid vissa åldrar och då även som senior, samt ögonlysa fler vuxna hundar, än vad som görs nu. Jag tror att det skulle gynna hälsan bättre än att bara avelsdjur ögonlyses under sin avelskarriär, vilket hälsoprogrammet nu säger.

Min tanke är likadan med många andra tester och utvärderingar, BPH, MH, ledröntgen etc, att det största värdet ligger inte i att avelsdjuren genomför dem utan att många individer i populationen gör dem för att få veta hur det står till i rasen.

För att ha en liten referens till vad jag blurrar om ovan angående Agria Breed Profile så har jag fått låna en bekants noteringar från förra avelskonferensen, då jag inte hittar mina (samma visa som med sheltiebladen, väldigt rörigt på kontoret just nu:)). Anteckningarna är alltså från 2012 och det bör ha kommit ett nytt Agria Breed Profile nu men det är inget jag sett några listor ifrån än. Så med en reservation för ev. fel i anteckningarna kommer här listan:

********

"Agrias statistik på flest sökta sjukdomstillstånd på Sheltie. Som jag minns det där kostnaden överstigit självrisken så att försäkringen fallit ut.

1. Kräkningar/diarré

2. Ont i leder/ben

3. Livmoderinflammation

4. Hudproblem

5. Hudtumörer

Tillstånd där Sheltien var mer representerad än andra raser var följane

1. Hjärtfel

2. Skelettfrakturer

3. Sköldkörtelfel

4. Armbågsartos

5. Kennelhosta

När det gällde ”riskprognos” så var hjärtproblem samt hasleder utmärkande.

Dödsprognos på Sheltie under de senaste 10 åren toppades av (här tror jag att det rör fall där livförsäkringen fallit ut, dvs det är inte gamla Shelties)

1. Påkörda

2. okänd diagnos

3. Epilepsi

4. Övre urinvägar/njurar

5. Kräkningar/diarré

här fanns också en indikation på att hasproblem kan bli ett allvarligt problem framöver med risk för avlivning i slutänden.

Ett nytt problem som man tidigare inte kommit i kontakt med var problem med skelettbenen i tassarna."

*****************

#7
Både spännande, och lite skrämmande, statistik. Det känns ju som att det finns lite grann att jobba på för att förbättra inom rasen vad gäller hälsan!

#8 Håller helt med! Det poängteras att Sheltien är en frisk ras jämfört med andra, men det finns absolut att jobba på och då gäller det ju att man jobbar för rätt saker och att så många som möjligt är införstådda med vad som är viktigt. Personligen tycker jag att det som är lidande för hunden är viktigt. Vissa diagnoser går att göra något åt med bra prognos, vissa går inte att göra något åt alls och det skall ju också beaktas.  Jag tror att man genom information, rekommendationer och en valphänvisning som sätter vissa regler (istället för hälsoprogram då) kan komma långt. Då ser ju också valpköpare vad som anses vara prioriterat från rasklubbens sida.

Mycket bra skrivet emma93! 🙂

Det ska bli intressant att höra vad man kommer fram till på SSSK:s träff om revideringen av RAS.