Stackars er, vilken otur ni haft! Jag har ingen erfarenhet av operation av sheltiehäl men vet att SSSK när de gjorde en enkät där de bad drabbade att skriva om vilken behandling de fått fick resultatet att det oftast opererades direkt utan att provat konservativ behandling. Dock var det ganska få som svarat på enkäten tyvärr, så det behöver inte betyda att sanningen är riktigt så. Två bekantas shelties drabbades alldeles nyligen och båda opererades omgående. Jag vet inte exakt hur de diagnosticerats och hur de opererats, men jag vet att det också finns de veterinärer som i första hand förespråkar att prova utan operation, dvs gips eller ortos  (som ju finns i olika varianter beroende på hur skadat det är). Jag är mycket intresserad av hur olika veterinärer resonerar kring vilken typ av behandling som skall ges och jag tror att det är av stor vikt att vi hundägare får kunskap om de olika alternativen och står på oss kring vad vi tror är bäst för vår hund, eftersom det verkar variera så vad veterinärer anser kring detta.  Håll oss gärna uppdaterade hur det går för er!!<3 Jag håller tummarna!

Jag har en Sheltie som i två omgångar drabbats av ruptur/uttänjd hälsena. Med sju års mellanrum och då en gång på vardera ben. Förvisso inte slipped tendon, men man kan förmoda att rasens problematik kring just haser ändock inverkat här. Vid första tillfället lindades hunden och det blev bra, men nog har jag märkt en viss stumhet (det blir ju bindväv som inte är så elastiskt när en skada läker, liksom där man skurit vid operation) och därmed kompensering och belastning av andra delar på kroppen. Andra tillfället så ville inte veterinären gipsa av det skälet att vi helst inte vill söva just denna hunden. De remitterade till ortoped som har samarbete med ortopedtekniker som gör ortoser. Jösses som jag fick tjata för att vara med vid undersökningen, för att inte hunden  skulle sederas under undersökningen. In i det sista ville de skriva in hunden, men jag gav mig inte och då gick det plötsligt att få vara med och det tog bara två timmar då det visade sig att det inte var så illa utan undersökning i vaket tillstånd gick fint, och ortos provades ut och sen användes de (vi gjorde till båda bakbenen för att inte andra benet skulle belastas och blir dåligt igen) i 9 veckor och det har blivit jättebra. 

Jag får bara känslan av att man ibland gör kanske lite större ingrepp än vad som är nödvändigt. En operation är alltid ett ingrepp och även om det såklart är jättebra att möjligheten finns kanske det inte alltid är nödvändigt. Det blir ju som sagt ytterligare åverkan på vävnad mot att låta det läka i stillhet om möjligt. Men självklart är operation en nödvändighet i vissa fall. Men för vår del så hoppas vi att detta räcker och att inget mer händer. 

/emma93

#1 Tack för svar. Jag tänkte att det kanske var något sådant som hänt att senan kanske blivit uttänjd, eftersom hon aldrig tidigare haft problem och jag tror detta hände när Phoebe och Sansa busade och att då Phoebe fått en smäll på benet eller något och därför haltade. Men fick ju remiss till Helsingborg och fick idag besked att jag fått tid för operation den 10/2 men blev lite förvånad för jag vill ju att de ska kolla ordentligt först innan operation och eftersom Phoebe hade höga levervärden och är ju inte i så bra kondition nu eftersom hon var dålig då och har nu haft problem med benet och gått upp lite i vikt, känns inte riktigt bra då. Men jag ringde och pratade med dem och de sa att de först kollar och sen avgör om det blir op eller ej. Skönt att det gått bra för din sheltie ❤️

Mycket tråkigt att höra. Jag har ingen erfarenhet av slipped tendon själv men håller tummarna för att allt går bra för Phoebe!

#2 Om du känner dig osäker på operation så stå på dig för att få fram alla alternativ som finns. Jag var på Blå Stjärnan i Göteborg och de har då det samarbetet med ortopedteknikern där.  Eftersom du har lite tid på dig innan operation skulle du ju kunna förmedla journalerna dit och be att få en telefontid och diskutera vilka alternativ som skulle kunna finnas där. Håller tummarna för er!

Stackars er och stackars Phoebe!

Hoppas att hon snart blir frisk, så hon kan fortsätta med agilityn.

Jag har en 3½-årig sheltietik som blev opererad för Slipped Tendon när hon var 9 månader gammal. Vid operationen visade det sig att skåran i hennes hälben var för grund så ligamenten, som hjälper till att hålla hälsenan på plats, hade brustit när hon gjorde en tvärvändning ute i snön. 

Ortopeden gjorde en sk hälsulcoplasti, dvs han kapade den yttersta biten av hälbenet, gjorde skåran djupare och satte sedan tillbaka benbiten och sydde fast ligamenten igen. 

Nu har snart 3 år gått och hälen har läkt fint. Hon springer i skogen, busar med hundkompisar och härjar för fullt. Det jag tycker är jobbigt är att det enligt veterinären inte är frågan om OM hon får problem med andra hälen, utan NÄR, eftersom hon troligtvis har samma missbildning på andra sidan. Trots detta får hon röra sig som hon vill för jag vill inte inskränka hennes frihet. Händer det så får vi ta det då. 

Det som är jobbigt är att hon blivit känsligare och känsligare för kyla i det opererade benet så har det varit minusgrader ute så har hon behövt en fleecetuss på tassen och täcke på sig, annars har hon blivit blockhalt redan efter några minuter. För två månader sedan provade vi laserbehandling för att öka blodgenomströmningen och då fick vi även veta att hon har låsningar i rygg och SI-led pga snedbelastning och jag märker stor skillnad på henne nu. Hon har även fått kiropraktisk behandling parallellt med laserbehandlingen för att släppa på låsningarna. Häromdagen gick vi när det var -10, utan tuss och täcke, och hon hoppade inte på tre ben en enda gång. En sån lättnad!! 

Lycka till med din lilla vovve!

#6 Jättetack för att du berättar, jag tycker det är så intressant! Vad tror du om att låta din hund ha ortoser av inte allt för stel modell när hon utsätts för mest belastning? Så kanske inte andra benet behöver åtgärdas? Det var så vi resonerade och tog därför två ortoser direkt nu. Nu går hon mestadels utan helt, men när det blir bus och lek ute får hon ha dem på sig. Varje gång hon får på sig dem så tycker hon att det är trist, sprätter med benen, men såfort vi gör nåt så har hon glömt dem och rör sig som vanligt. De vänjer sig. Vi har den näst enklaste modellen (de graderade efter vad de trodde skulle behövas, beroende på skadans art) och den ger bra stöd i rätt vinkel. Fästs med kardborreband och gick nog på 1600 kr styck om jag minns rätt. Nu gick ju detta på försäkringen, delvis för oss. Men ändå inte så dyrt med tanke på att det kan rädda från ytterligare operation och lidande för hunden. Sen finns ju andra hasskydd från t.ex back on track, som säkert är bra men jag är inte helt säker på att det ger riktigt lika bra stöd och det är skönt att vi fått prova ut skydden ihop med ortopedteknikern, som då justerat dem och visat hur de skall sitta osv.

Jag har faktiskt tänkt lite som dig, att jag skulle kunna förhindra eventuella skador på andra benet med hjälp av stöd, så för några veckor sedan beställde jag hasskydd till henne. Jag hade tänkt beställa Back-on-tracks skydd, men tyvärr finns dom bara ner till strl S och dom blev för stora på henne så jag beställde från ReDog istället. Vi har inte hunnit prova dom så många gånger än, men tanken är att hon ska få använda dom när hon busar utomhus med mina föräldrars sheltievalp. Än så länge har dom bara busat inomhus och då blir det mer "ligga-på-golvet-och-kravla-över varandra-lek" och inte så mycket spring. 
Vad är det för skillnad på ortoser och hasskydd? Är ortoserna kraftigare? Måste dom utprovas av ortoped? Berätta gärna mer och tack för ditt svar!

#8 Vad bra att ni tänkt i samma bana! :) Jag jämförde ett back on trackskydd som jag hade från förr (det kan hända att det inte är alls likadana nu) och det var mycket mjukare. Det är inget hårt material i den varianten vi har, det finns som sagt olika grader på vad de behöver. Det är ganska stabil textil och kardborreband, och sen är det ett mjukt material inne, som formar sig och håller formen efter just din hund (ortopedteknikern klippte och tryckte till det) och jag har för mig att vi fick ned näst enklaste modellen, dvs hon fick ytterligare stöd genom att ett stumt kardborreband fäster på baksida skyddet över hasspetsen. Då förhindrades den rörelse som var extra farlig för henne. Det går ju då också att ta bort så får man ett rörligare skydd. Just våra var ju då alltså inte gjutna för hunden, och det behöver inte er heller, men det var skönt att få den inpassade av ortopedteknikern och förevisade hur hårt de skulle sitta och i vilken ordning man skulle stänga igen de olika punkterna med kardborre och sen justera så att de satt rätt. Lite trixigt i början men sen går det av bara farten. Så jag kände att det var skönt att få det förevisat så behöver jag inte fundera om jag gör rätt sen. Jag tror inte att de går att köpa direkt som slutkonsument, men han nämnde att de samarbetade med vissa sjukgymnaster och fysioterapeuter. Jag skall göra så under dagen (påminn mig gärna om jag glömmer) att jag länkar till deras hemsida, det går att maila och fråga honom saker direkt. Och så kan jag fota våra skydd.

http://scandiorthopedic.se/ortos/tarsal/tarsal-grad-2/   Här är det som vi har. Jag vet inte om det skiljer sig med "skumavlastning" jämfört med grad 1 eller ej. Lite svårt att utläsa från hemsidan.  Om du klickar runt på sidan hittar du kontaktuppgifter till Christoffer som är den som är ortopedteknikern som hjälpte oss.

Det där såg himla bra ut! Jag ska spara länken och visa för vår ortoped och höra om det är något hon kan hjälpa oss med, eller om hon vet någon annan i närheten (vi bor i Jämtland) som kan prova ut det åt Luna. Jag tyckte också att ReDogs hasskydd var lite väl mjukt med tanke på att det är sidorotationen som är farlig för Luna och ReDogs skydd är inte så stabilt. Det skulle vara så skönt att ha något som i alla fall ger lite extra stöd så slipper jag ha hjärtat i halsgropen varje gång hon får sina tokskav. Tack för hjälpen!🌺

#11 Varsågod! :-) Det var så lite!  Hoppas att ni kan få hjälp!

#6 Jag har en fråga som jag glömde ställa. Hur ställde de diagnosen slipper tendon? Var det genom palpation, röntgen eller var det först när de öppnat upp som de med säkerhet kunde se det? Eller en kombination? Jag klurar på om de kan se djupet på skåran på röntgen eller endast vid operation?

Diagnosen ställdes genom palpation. Däremot kunde inte ortopeden säga riktigt vad som var trasigt innan operationen, men att hälsenan låg på sidan om hälbenet var tydligt. Den gick att manövrera i rätt läge och då satte Luna ner foten direkt, men så fort hon tagit ett par steg hördes ett tydligt "plopp" när den hoppade ur igen. Av vad jag förstått är det ganska vanligt att sheltihäl orsakas av en missbildning i hälbenet. 

Jag frågade ortopeden  efteråt om det gick att se skåran på röntgen, men enligt honom var det inte möjligt. För mig hade det varit värdefullt att få vetskap om hur hennes andra häl ser ut för i bästa fall oroar jag mig i onödan. Sedan en tid tillbaka finns en magnetröntgenkamera på Östersunds Djursjukhus (där Luna blev opererad) och där kan man säkert se mer, men det skulle jag i så fall få bekosta själv och det är säkert dyrt. Om man ens får tillåtelse att använda den när det inte gäller ett akut sjukdomsfall.

#14 Jättetack för ditt svar. Och det har också varit jätteintressant att läsa detaljerna kring själva operationen.  Jag tänker detsamma som du, att det ju finns intresse av att veta redan innan luxationen av senan händer, dels för att det kanske går att förebygga på något vis, samt ur avelssynpunkt.  Jag undrar om det skulle kunna vara möjligt att via palpation gradera såsom vid patellaundersökning. Jag vet ju att det inte finns något sådant i dagsläget, och att SSSK försöker finna vägar (framförallt har det väl hittills rört vilka behandlingar som givit bäst resultat).

#15 Tack själv! Det är givande att bolla funderingar med någon som också är intresserad! 

Tänk vad praktiskt om det varit möjligt med en gradering eller att röntga alla shelties innan avel och kolla hur hälbenet ser ut. Om en grund skåra är en vanlig orsak till sheltiehäl (och om det fastställs att det är ärftligt) så skulle man åtminstone kunna förbjuda avel på tikar/hanhundar som har den defekten. 

Något jag själv kommer att titta efter nästa gång jag köper en valp är att den är välvinklad i hasen. Luna är dåligt vinklad och "hög på hasen" och jag kan tänka mig att det innebär en "slappare" hälsena som lättare glider på sned om skåran dessutom är för grund. Det är bara lite funderingar jag haft och inget jag alls har något belägg för, men rent spontant känns det som att det skulle kunna finnas ett samband. Det skulle vara intressant att höra hur vinklarna ser ut på andra hundar som drabbats.

#16 Jag har också mycket funderingar kring sådant. Jag har frågat runt lite hos veterinärer och det känns som att det finns väldigt många olika teorier, varav den med öppna vinklar är  är en. Gracil benstomme är en annan. De jag känner till haft inte haft dålig vinkling bak gemensamt, utan det har varierat, precis som benstommen. 

Som jag har förstått det så anses det ärftligt då vår ras är överrepresenterad vad gäller sheltiehäl. Och att det då skulle vara recessivt (nu minns jag inte exakt var jag läst det dock). Finland har på sin rasklubbs hemisda börjat lista kända fall, där man ser föräldrarna också. Det kan ju vara bra att kika på för att få ett hum om vissa linjer förekommer extra mycket i sammanhanget. 

http://www.shetlanninlammaskoirat.fi/jalostus/kinnervikaiset-sheltit-suomessa/

Jag fyllde i en enkät ang sheltiehäl på SSSK:s hemsida för ett par år sedan och det skulle vara intressant att höra om det gav något resultat. Problemet är att mörkertalet säkert är stort för jag tror långt ifrån alla drabbade hade vetskap om att enkäten fanns eller tog sig tid att fylla i den. 

Hoppas Sverige tar efter Finland och också börjar lista kända fall. Jag var in på länken, men kunde inte hitta några av de hundarna i Lunas stamtavla. Enligt SKK:s hunddata har Lunas pappa  och mamma lämnat ifrån sig 22 respektive 18 valpar till dags dato, men jag har ingen aning om någon fler än Luna drabbats. Även om det inte finns något avelsförbud på kända hundar så vore det befogat om en behandlad  sheltiehäl skrevs in under fliken "Veterinär",  precis som ögonundersökningarna. 

Det besvärliga med sheltiehäl är ju att många hundar hunnit komma upp i åren innan dom drabbas och många hundar hinner kanske lämna efter sig flera valpkullar innan dess. 

Ja gracil benstomme kan jag i alla fall inte beskylla Luna för att ha. Hon är en rejält bygg dam, bortsett från dom svaga vinklingarna. 😃

#18 Jag har för mig att det skrevs lite om enkäten i förra numret av Sheltiebladet, är dock inte helt säker, men jag tror att för få fyllde i för att få ett bra underlag :(. Jag pushade så gott jag kunde, bl. a här, och på andra forum medan enkäten låg ut. Jag tror som du, att det inte var så många som visste om det.  Jag har för mig att det som skrevs ang resultatet (med reservation för att jag minns fel) var att hundarna oftast opererades direkt, utan att prova någon konservativ behandling. 

Jag tror att det diskuteras att införa central registrering av Slipped tendon hos SKK, och att veterinärer då måste rapportera fall. Men det jag gissar att det inte är helt lätt att få till stånd. 

Ja det är svårt när det inte alltid uppkommer tidigt, och många shelties går i avel tidigt och har många kullar på kort tid, så det kan ju hinna bli många barn och barnbarn innan första fallet uppdagas. Så är det ju med många saker, att de uppkommer först efter några år, och SSSK förespråkar senare avelsdebut och använda fler hanar och äldre hanar just för det. En annan sak som är viktigt är ju också öppenheten om vad ens avelsdjur lämnat för problem. Så att man inte riskerar att dubblera det i aveln. Och det i sin tur bygger ju på att man vet om det, dvs att valpköparen berättat det för uppfödaren, som i sin tur berättat för hanhundsägaren (om inte valpköparen berättat det för den också). Allt detta är inte helt lätt att komma tillrätta med, och det är väl därför som den centrala registreringen diskuteras.

Vad synd att inte enkäten inte gav något. Jag hoppas SSSK gör ett nytt försök, gärna i samarbete med djursjukhusen runt om i landet. Kanske kan de informera om enkäten i samband med operation/rehab av sheltiehäl och uppmana så många som möjligt att fylla i?

Lunas uppfödare är informerad om hennes sheltiehäl och jag vet att hanhundsägaren har vetskap om det, men tyvärr fortsätter aveln på båda två. Min oro är att Luna inte kommer vara den enda och att fler avkommor, antingen på mammans eller pappans sida, kommer att drabbas inom dom närmsta 5-10 åren. 

Om du får höra något nytt så berätta gärna så lovar jag göra detsamma! Tack än en gång för givande läsning!

#20 Vilket bra förslag du har där med att veterinärer informerar om enkäten när hund drabbats och söker hjälp! Om du har möjlighet, skicka det som förslag till avelskommittén i SSSK. '

Det slog mig nu, att jag tror jag läst på flera ställen att en artikel om Sheltiehäl kommer under året, i SB. Det blir intressant att se vad som står där. 

I RAS står det att Slipped tendon skall tas på största allvar i aveln och med det läser jag in att man verkligen skall göra sitt yttersta för att inte dubblera anlaget. Att inte avla på en hund som har slipped tendon står det också, men det faller ju ändå under de regler och lagar som finns som säger att man inte får avla på sjuk hund. Förvisso är ju hunden kanske frisk efter operation, men det är åtminstone 6 ggr större risk (enligt RAS) att få Slipped tendon som Sheltie än annan ras, dvs det är ärftligt. Det är bara att hoppas på att ägarna till de hundar som går i avel är uppriktiga om de vet om att deras hund har avkomma med slipper tendon, så att man inte parar två hundar som lämnat det. 

Absolut, och tack detsamma!

#21 Jag ser fram emot att läsa en eventuellt artikel! Och jag ska absolut skicka ett mail till avelskommittén och pusha för en ny enkät och ett samarbete med djursjukhusen. 

Kommer en ny enkät ut så får vi göra vad vi kan för att sprida information t ex på forum som det här, precis som du gjorde när den förra var aktuell. Kanske kan vi då fånga upp så många som möjligt av redan opererade hundar också. 🙂

#21 Nu har jag skrivit till avelskommittén. Hör av mig om/när jag får svar!

Intressant tråd! 🙂 Det ni tagit upp har gett större förståelse för hur ledproblem drabbar en del shelties. Hoppas att fler diagnoser kommer finnas tillgängliga på hunddata i framtiden.

#21 Bra initiativ! Hör av dej då du får svar! :)

#24 Tack så mycket! Det ska jag göra! 🙂

#6 Tog det lång tid innan hon blev helt återställd? Det har ju nästan gått tre år nu och hon har fortfarande inte fått problem med andra hälen så det är ju inte säkert hon behöver få problem med det då. Skönt att det blivit bättre för henne och att hon kan leka som vanligt. Var nu i veckan och kollade Phoebes levervärdena mm, var tyvärr inte riktigt bra. Ska dit och ultraljuda lever och gallblåsan på tisdag. Gallsyra (när hon var sjuk 429) nu 47 ska vara under 20. Bilirubin nu 2,8 ska vara under 1,4. Alat (när hon var sjuk 18) nu 2,5 ska vara under 1,3 Kan var något som kallas Mokusele i gallblåsan. Vill att detta ska vara bra innan en ev operation. Tycker Phoebe går bra nu på sitt ben och hon vill gärna springa och busa med de andra två. Så vi får väl se om någon vecka hur hon har det.

#26 Efter operationen var hon gipsad i 6 veckor och bandagerad i ytterligare 2 veckor. Därefter följde en tid med rehab så det tog ungefär 4-5 månader innan hon fick börja springa fritt utan koppel. 

Enligt vår ortoped blir resultatet bättre ju snabbare hunden opereras så vi fick tid två dagar efter att hon skadat sig. Han sa att ju längre hunden går med sin skada, desto större är risken att det bildas benpålagringar och att hunden sedan får problem med artros. 

Vi undviker bus med andra hundar i klabbsnö/skarsnö numera, eftersom det var så hon skadade sig förra gången, men i övrigt får hon busa som hon vill och så håller jag tummarna att hon klarar sig resten av sitt liv. Det känns tråkigt att det som gör henne gladast av allt, nämligen att busa och tokspringa, är det som gör mig mest stressad.  Emma93 tipsade om ortoser och det ska jag kolla upp så snart jag får möjlighet. Då kanske jag kan släppa lite på oron. 🙂

Jag håller tummarna för att din hunds värden snart är tillbaka på det normala ifall det visar sig att en operation blir aktuell. Håll oss uppdaterade är du snäll!

#26 Måste bara tillägga att jag inte menade att skrämma dig när jag skrev det där om att det är bättre ju snabbare hunden opereras. Varje fall är unikt och i Lunas fall var en tidig operation att föredra.

#23 Toppen! 

#26 Jag tycker att du gör rätt i att vänta.. Du får prioritera och vid en sövning och ingrepp måste din vovve vara så stark som möjligt. Skadan i benet är inte akut, även om en snabb operation kan vara det bästa, och det finns som sagt exempel där konservativ behandling fungerat (dvs ingen operation). Om du kan, rådfråga annan veterinär också, eftersom din hund har de problem den har med organen. Jag kan bara referera till Blå Stjärnan i Göteborg där jag då vet att veterinären vi fick träffa är duktig på detta. Jag har inte namnet i huvudet, men kan ta reda på det och vi kan ta det via pm om du vill. Än så länge finns inte något säkert svar på vad som är bästa metoden för att hjälpa en hund med slipped tendon, och det finns flera fungerande metoder, så det kan vara bra idé att prata med flera veterinärer. 

Jag har en hund som skulle ta bort sin livmoder då det var krångel med uvi efter varje löp. När hon sövdes  (på ett sätt hon klarat fint tidigare i livet) så höll det på att gå galet och de avbröt innan de hunnit öppna henne. Därför har vi (veterinärer och jag) bestämt att hon inte skall sövas annat än om det är verkligt akut. Vi har diskuterat flera olika alternativ om något inträffar och jag fick då höra att det i Göteborgsområdet funnits veterinär som lade blockader (jag tror man uttryckte det så) om man inte kunde söva, och ändå utföra vissa ingrepp. Det finns alltså alternativ, både i om man skall operera eller inte, eller om man skall söva eller inte. Men det kräver lite research innan förståss. Jag har genom åren blivit bättre på att ifrågasätta om jag inte förstår eller om jag tänker att det kanske finns andra lösningar, och de veterinärer som är villiga att lyssna och förklara och öppna för att en person inte har alla svar är de jag litar på idag. Men det är sannerligen inte helt enkelt att inte bara bli överkörd. Det känns som att många kliniker har rutiner som de sällan frångår, t.ex som då min hund skulle undersökas av ortoped och ortopedteknikern, och de absolut ville att hon skulle läggas in en hel dag och inte kunde lova att hon inte skulle sederas. Jag ville vara med och diskutera alternativ och jag vet att hunden inte har några problem att undersökas utan sedering. Inte heller några problem att röntga utan sedering. Jag vet inte hur många samtal jag fick ringa innan det väl var dags, och varje gång var det som att börja om från början. Till och med när jag stod på plats ville de lägga in henne men jag bara vägrade skriva på pappret och då var det plötsligt inga problem alls att jag satt med henne där. Det hela tog bara 2 timmar, så det var alltså inga problem. 

Men så har jag också förlorat en hund efter sövning och efter det är jag bara så noga med det mesta. Förr tänkte jag bara att de vet vad de gör men jag har märkt att vissa saker måste man stå på sig kring. T.ex detta med MDR-1, det vet faktiskt inte så många veterinärer så mycket om. Endel vet lite grann men inte alls vilka preparat som det gäller (de flesta vet Ivermectin men inte mer). Senast för ett år sedan hade jag diskussion med den personal som skulle ansvara för sövning när en hunds tand fått fraktur. Den personen sade att den visste vad  MDR-1 är men ju mer vi pratade om förstod jag att den inte gjorde det alls. Och jag försökte vid tre tillfällen försäkra mig om att rätt preparat skulle användas, men det resulterade bara i irritation som om jag klankade ner på kunskapen. Så jag vände mig till andra istället, som inte heller vet om alla preparat men som då tog reda på det när jag berättade. Men det är jättejobbigt att ligga på, men ack så viktigt att det blir så rätt som det kan bli. Det kan alltid hända nåt vid ingrepp, men man vill ju veta att man gjort det så rätt som möjligt från start (speciellt om nåt inträffar).

Här kommer lite uppdarering: Efter att de hade haft en träff ang Phoebes levervärden kom de fram till att de var så pass bra att en operation var möjlig, så nu var det bara upp till oss. Veterinären menade på att operation skulle det bli förr eller senare och ju tidigare desto bättre. Så det blev operation i fredags, jobbigast var att lämna henne där för man är så rädd att det ska gå galet och på vägen hem kom tårarna. På eftermiddagen skulle jag få besked om hur operationen hade gått och usch vilken väntan. Vet ringde och operationen hade gått bra, så skönt. Nu blir det gips i fyra veckor som ska bytas ut en gång i veckan. Sen rehab i två månader. Gipset sitter bra men ska ha koll på det så det inte börja lukta illa, eller att Phoebe verkar vara besvärad av det eller får feber. På fredag är det dags för första bytet av gipset. Tack för alla svar 🌸🌷

Måste kännas skönt att operationen gick bra! 🙂 

Hoppas att det går bra med gips och rehab!

#30 Jättetack för uppdateringen, har tänkt på er! Vad skönt att allt gått bra! Förstår precis hur du kände när du lämnade henne. <3 Nu önskar jag god och snabb bättring och att allt går finfint med gips och sen rehab! <3

Kul med en uppdateringen om hur det gått för er! Skönt att höra att allt har gått bra med operationen. Vi håller tummarna här hemma för att allt ska gå bra med Phoebes läkning och rehab 🙂

Vad skönt att operationen gick bra! Jag känner så väl igen oron du kände under operationen. Vi håller också tummarna för att allt går bra och att det läker snabbt! 🙂

Hemkomna från Evidensia djursjukhus, äntligen har Phoebe blivit av med gipset efter 4 veckor ❤ Nu har hon fått en ortos som stöd. Vi ska även lufta benet lite dagligen, så ynkligt det är. Ska ta det lugnt i ca 2 månader nu, kommer ta några veckor till innan fullutvecklad bindvävnad bildas i operationstället. Bra med spjälsäng där hon kan vila och få vara ifred från sina "syskon" ❤

Tack för uppdateringen! Vad skönt att allt löper på väl och att ni fått ortos. Den är ju även bra att ha senare vid ansträngning.  Ja så smala ben de får när de varit gipsade, det ser ut som små kycklingben <3.

Har det pratats något om eventuell risk för andra benet? Dels har det ju fått ta mycket belastning nu och dels kan det ju ha samma risk för slipped tendon som det vänstra. Vi skaffade ortoser till båda benen förra året, när vår tjej skadade vänster bakben. Vi har hört att många Shelties drabbas på båda sidor, fast inte samtidigt, och tänkte att om man då stöttar upp det friska benet under rehaben, samt använder ortoserna när skaderisken är störst (träning, bus/lek) även efter rehaben så kanske inte det andra benet behöver drabbas av skada. Ortopeden tyckte det var ett bra tänk, så vi har nu på båda ortoserna när hon härjar lös i lek, även om hon nu är läkt från skadan. 

Håller tummarna för fortsatt fin rehab för henne! <3

Skönt att allt gått år rätt håll sedan operationen. Hoppas att hennes fortsatta rehab går bra och att hon snart är uppe på alla benen igen! Ja, benen som kommer fram från gips ser ju för tunna och spinkiga ut!

Så skönt att gipset är borta. Håller tummarna för att allt blir bra framöver! :)