Justdet, en till fråga, är det vanligt med individer som är högre än vad rasstandarden anger då jag gärna skulle ha en lite större hund (förstår ju att det inte är väldigt stora variationer men ändå)

Här kommer en bild på en mindre och en större sheltie. Kan skilja mycket i st hos sheltien ❤

Mina två hundar älskar alla människor. Tarzan, tre år, blir alldeles vild när någon vill hälsa på honom. Vira, 11 år, är lugnare, men går fram och viftar på svansen och vill bli klappad. Tarzans mamma och syskon är likadana som Tarzan.

#2 Oj, ja det var väldigt stor skillnad (gud vilka fina hundar du har!) Hur höga är de i mankhöjd? Finns det något att kolla efter hos uppfödare om man är sugen på en lite större sheltie?

#3 Vad kul att höra, har de alltid varit så? Är de alls nerviga eller nervösa som jag har hört att de kan vara, och vad ska man kolla speciellt efter för att få en stabil individ (ursäkta alla frågor men vill vara 100 på allt innan jag börjar kolla runt.

De är inte nervösa. Vira är lugn och trygg. Tarzan är lekfull och nyfiken. Ingen av dem är rädda för smällare vid nyår, men Tarzan blir morsk och skäller.

Jag har träffat fantastiska shelties som är väldigt glada i människor och helt orädda, har även träffat reserverade men som ändå kan hälsa fint. Men mestadels stöter jag på sådana individer som kallas "reserverade" men i själva verket är livrädda för främlingar och nervösa överlag. Tyvärr bortförklara dessa rädslor med att de är reserverade och att rasen ska vara sådan. Linjer spelar mycket roll, var noga i ditt val av uppfödare. Kolla efter kennlar som gör bph.

min shelties mamma var väldigt framåt och älskade att gosa. Maxi var sådan- tills han var 8 månader och vi var på mydog och ställde. han blev rädd för  domaren, som var ganska stel/spänd, och som inte hälsade på honom och han var inte beredd på att hon skulle börja klämma på honom och han skyggade tillbaka och visade tydligt obehag. miljön kan säkert även den ha orsakat det, vi ställde först och var där i bara en halvtimme innan jag skulle in. så han hann inte vänja sig vid miljön riktigt.

efter det så har han haft problem med även folk han känt sedan tidigare. de som han känner mycket väl, närmsta vänner och familj, blir han dock helt galen när han ska hälsa på dom.

han moffar på folk ute som han tycker verkar konstiga/ser någon när ingen annan är där etc, speciellt på kvällen. Om någon vill hälsa så kommer han fram lite försiktigt, nosar och går iväg. Han är av någon anledning livrädd för konduktören på tåget också… oavsett vem det är så är han alltid rädd för just konduktören. kan ju vara vilken människa som helst egentligen haha..

det är vissa människor dock, som han gärna utan problem kommer fram till och vill glatt hälsa på.

har försökt också att, när jag har med godis, be de som vill hälsa att ge honom några godisar. En konduktör hälsade på honom en gång och fick ge honom en godis, och maxi tar alltid godisarna så det känns inte hopplöst. hade han inte velat ta godisarna hade det varit större problem att rädda..

Min sheltie är alltid glad och älskar alla! Men till skillnad från en boxer eller golden är han lite mer försiktig när han hälsar, "ber" om lov först. Hoppar inte heller upp på folk förutom när dem vill det. Han är väldigt lättsam och läser av människor väldigt väl!

#4 Bilden hittade jag på en annan sida där det pratades om olika st på sheltie. Så de är inte mina 😊 Själv har jag tre st sheltie en blue merle, en trefärgad och en sobel. Skiljer lite i mankhöjd på de, 35 cm, 37 cm och 39 cm.

# 0 Det är väldigt individuellt hur hunden/sheltie är i sättet. Tycker de är som oss olika i olika situationer. En del är reserverade/blyga, någon jätte framåt, någon bryr sig inte så mycket och listan kan nog bli lång. Jag har tre sheltie där var och en är helt olika och på sitt sätt, skaffat samma ras men ändå ingen lik den andra 😊 Det är det som jag tycker om hos sheltie. Buffy ser mig som sin bästa vän, älskar frisbee, spela boll och agility. Är vi ute vill hon bara att jag ska leka med henne hon är inte så intresserad i de andra två, hon är åksjuk och får sitta i bälte fram i bilen då det funkar bäst för henne, Buffy fyller 6 år till sommaren. Phoebe är den lugna, så lätt att ha med sig överallt, älskar att åka bil, utomhus tycker hon om att springa och busa med de andra två men oftast med Sansa eftersom Buffy för det mesta är ointresserad av att leka med dem. Phoebe blir 5 år till sommaren. Sansa som snart är två år älskar allt och alla och är ett riktigt energiknippe. Jag tränar agility med alla tre och vi är ute och tävlar en del. Buffy är den snabba men kan slarva en del för hon har så bråttom och matte hinner inte alltid med 😂 Phoebe är noggrann och klarar oftast banan galant men det går lite för sakta 😊 Sansa har inte tränat så länge men det ser riktigt bra ut så tror hon kan komma långt. Här fick du lite info om hur det kan vara. Tror uppfödaren har bra koll på hur valpen är innan du köper en. De brukar hinna visa sina temperament och hur de är under tiden de växer upp hos uppfödaren. Vill du ha en lite tuffare sheltie kan de säkert se det vid 8 veckor om det är fler valpar i kullen. Jag har aldrig ångrat mitt val av ras, passar oss perfekt. ❤