Annons:
Etikettveterinären-har-ordet
Läst 10212 ggr
sissie
2010-04-16 19:42

Veterinären har ordet 9

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Då är det dags för en del till av Veterinären har ordet. Denna gång handlar det om analsäckarna. För en del hundar inget besvär alls, för andra ett riktigt illaluktande elände.

Våren är i full gång. Utanför mitt fönster finns blommor, snödropparna förgyller min tillvaro! Jag älskar när ljuset och värmen återvänder!

Nu ska vi raskt kasta oss över denna månads ämne. Jag tänkte börja med att beskriva några symtom, så kan ni fundera över vad jag tänkte presentera för bekymmer denna gång.

Tänk er att en Cavaljer King Charles-hane på 4 år dyker upp på kliniken. Matte förklarar att hunden luktar hemskt illa ur munnen och han slickar sig på sina tassar, vilka har blivit röda av allt slickande. Han försöker slickar sig "där bak" och han naggar sig på bakbenet. Generellt verkar han allmänt orolig och besvärad av någonting. När hon sedan tar ut sin älskade familjemedlem på en promenad, så sätter han sig ibland tvärt ner och åker kana på rumpan. Kan snälla veterinären hjälpa mig?

Baserad på en del erfarenhet så har jag redan en misstanke, men det är väldigt viktigt att undersöka hela hunden. Därför gör jag en allmän klinisk undersökning. Bland annat tittar jag i munnen och hittar lite tandsten, men det är så lite så att det förklarar inte den dåliga andedräkten. Jag kikar även på tassarna och visst är pälsen lite röd, men det blir den av intensivt slickande. Men problemet hittar jag under svansen.

Som ni säkert redan gissat så har vår patient något som kallas Bursitis Paranalis, eller BP som det förkortas i journalen. På svenska heter problemet analsäcksinflammation.

Analsäckarna är två stycken och sitter på var sin sida om analöppningen. De hittas klockan 5 och klockan 7. De är normalt lite mindre än en ärta i storlek. Och de töms när hunden bajsar. De innehåller lite segt, brunt sekret som lägger sig på bajset och talar om för andra hundar vems bajs som är vems. Ni vet, sådant som är viktigt i hundarnas värld. Analsäckarna kan även tömmas när hunden blir väldigt rädd. En del individer är lite mer lättskrämda och tömmer sina analsäckar lite då och då. Hos andra märker knappt ägarna att de tömmer sina analsäckar.

Ibland fylls dessa körtlar på. Det kan till exempel orsakas av att hunden haft diarré några dagar och därmed inte tömt sina körtlar som den brukar. En del hundar producerar väldigt tjockt sekret som de har svårt att tömma ut själva. Andra hundar kan ha för trånga utförsgångar och har därför svårt att tömma sina analsäckar. Vissa raser är också mer drabbade än andra. Oavsett orsaken så upplever hunden det som väldigt obehagligt när analsäckarna är för fyllda. Det vanligaste symtomet är att den sätter sig på rumpan och åker kana, men ibland ses ovan beskrivna symtom. Om inte hunden kommer åt att slicka där problemet är, så kan den ta ut sin frustration genom

att slicka eller bita på tassarna. Kommer den åt att slicka på sina analsäckar så luktar den riktigt illa ur munnen. En mängd andra symtom kan också ses.

När hunden inte kan tömma analsäckarna så hårdnar sekretet efter hand. Till sist kan en böld börja utvecklas och djurägaren ser att hunden är kraftigt svullen runt anus. Går det ännu lite längre så kan analsäcken spricka och bölden tömmer ut sitt innehåll. En gång för en massa år sedan hittade jag en sommar en hund med analsäckar som var fyllda av fluglarver. De hade tagit sig dit på grund av en böld.

Behandlingen består framför allt i att tömma analsäckarna. Ibland räcker det med att bara tömma ur dem för att problemet ska försvinna. Analsäckar som ligger ytligt och har stora utförsgångar kan klämmas från utsidan. De flesta analsäckarna behöver tömmas genom att veterinären för in ett finger i ändtarmen och tömmer dem inifrån. Hos en hund som har återkommande problem kan det vara bra att djurägaren själv lär sig tömma analsäckarna utifrån. Ju fortare de töms när symtom börjar ses, desto bättre för hunden. Analsäckarna ska inte tömmas hos hundar som inte har några problem, det sköter de själva. Se bara upp så ni inte får sekretet på er när ni tömmer analsäckarna, sekretet kan spruta långt!

Om problemet blivit lite värre så måste analsäckarna spolas. Det görs med lite olika rengöringmedel/krämer. Veterinären använder sig av en så kallad knappkanyl och medlet läggs in i analsäcken och sedan kläms analsäcksinnehåll och medel ut. Ibland kan man deponera, lämna kvar, medel i analsäcken och i lite värre fall kan ävan antibiotikasalva deponeras, det vill säga lämnas kvar och lokalt få göra nytta.

Om en böld har utvecklats behöver hunden allmän antibiotika, det vill säga behandling i form av tabletter. Ofta räcker det med vanligt penicillin. De flesta hundar bör tas tillbaka på ett återbesök efter 7-10 dagar.

En del hundar har återkommande problem med sina analsäckar och då kan det vara värt att operera bort analsäckarna. Operationen är relativt enkel och när såren läkt så slipper hunden dessa besvärande problem.

Om ni känner er intresserade av allt som har med hundar och deras sjukdomar att göra så kan jag rekommendera Hundsjukvårskursen. Canis Academy tillhandahåller även andra kurser, bland annat en där du kan lära dig hur en allmän klinisk undersökning går till, både i teorin och i praktiken.

Nu önskar jag er alla en Glad Påsk! Och snart dimper nästa nyhetsbrev ner i er maillåda!

Vänliga hälsningar

Veterinär Ylva Trygger

Nystartad sajt om jänkare! CoolWrooom!

Amerikanska Bilar

Pontiacsgirls blogg

Annons:
Upp till toppen
Annons: