Det är inte tillåtet att para två merlehundar med varandra på grund av risken att valparna får två merleanlag och alltså blir dubbelmerle. Dubbelmerle kan påverka hunden negativt (med dövhet, blindhet m m).

Merleanlaget syns tydligt på hundar med svarta inslag, för sheltiens del trefärgade och svartvita. Men på röda/ gula hundar, alltså sobelfärgade shelties, syns kanske inte ett merleanlag alls. En sheltie vars föräldrar är sobel och merlefärgad har därför fått avelsspärr. 

Det är numera möjligt att DNA-testa hundar och få reda på om de bär på merleanlaget. Därför öppnas nu en möjlighet att ta bort avelsspärren.

Så här står det i Registreringsreglerna från 2020.

Merlefärg 

Ur protokoll AK 3/2011, § 74 

Avel med anlagsbärare för merlefärg 

Efter ingående diskussion beslöt AK göra följande uttalande: 

Färgen merle förekommer i flera raser. På grund av de hälsorisker dubblering av merleanlaget medför är det inte förenligt med SKKs grundregler (2:2) att para två hundar som är kända anlagsbärare för färgen merle med varandra. 

Denna restriktion gäller även i raser där merleanlaget förekommer, men av tradition har en annan färgbenämning än merle. Harlekinfärgade hundar har anlag för merle och ska således inte paras med varandra. Merleanlaget kan finnas dolt hos hundar med gul eller röd pälsfärg. Detta bör beaktas vid avel med gul eller röd hund av ras i vilken merleanlaget förekommer. 

Det är idag möjligt att genom DNA-test fastställa om gul eller röd hund bär anlag för merle eller inte. I det fall DNA-testet visar att hunden inte bär på merleanlag kan denna paras med merlefärgad hund.

 I de raser som har restriktioner avseende merle i SKKs registreringsregler ska resultatet från DNA-testet finnas registrerat hos SKK för att avelsspärr för gul/röd/sobelfärgad hund efter merlefärgad hund ska lyftas. 

Mer information om DNA-testet finns på skk.se.