# Hälsoproblem hos sheltien Author: Ressu Eftersom det framkommit i flera trådar nu om dessa olika problemområden sheltien har så tänkte jag vi skapar en helt egen tråd var alla olika problem kan tas upp. Detta gäller nu då allt från HD till ögon, allergier m.m. Allt ni tycker behöver tas upp! * Vad tycker ni att ska tas itu med för att sheltien ska bli en friskare ras? * Vilka problem har rasen nu och tror ni man kan göra något åt saken? ## Comment 1 Author: NinaToy Jag kopierar över det jag skrev i en annan tråd :) : Jag tycker det är viktigt att ha säker statistik över olika sjukdomar som finns i rasen. Jättebra att shelties ögonlyses vid 8v och att avelsdjur (även andra borde också) följs upp. Men när det kommer till höfter och armbågar tycker jag man borde göra något åt att inte så många undersöks. Enligt avelsdata (nya avläsningssystemet) så HD-undersöks endast ca 40-90 hundar årligen. Har på sistonde stött på många och hört av folk som har/haft sheltie med artrosproblem. Kan detta vara en följdsjukdom av felbelastade armbågar/höftleder kanske? ## Comment 2 Author: Ressu Något jag själv tycker är väldigt knepigt är just HD. Jag råkade ut för ett litet speciellt scenarie. Mamma (+3 led bakåt) röntgade med A/A. Pappa (+4 led bakåt) röntgade med A/A samt syskonen (5st i kullen) fyra st röntgade med A/A så kom denna ena individ med B/E. Skulle ni våga satsa på någon valp med samma kombination (alltså samma föräldrar men ur en annan kull)? #1 I Finland är det redan krav att ha sheltien röntgad, så misstänker nog att det är på kommande till Sverige inom en snar framtid. Vad jag inte kan förstå är hur man som uppfödare inte röntgar sin hund? Jag resonerar iaf så att jag vill kolla upp så mycket som möjligt för att få så friska valpar som möjligt. Men det kanske bara är jag det... ## Comment 3 Author: Kitten86 #2 Nej, jag anser samma som du. Som uppfödare borde man vilja veta så mycket som möjligt för att kunna få så friska valpar som möjligt. Jag skulle iaf göra det om jag vore uppfödare. Om det är krav i Finland så kommer det nog snart övervägas i Sverige också, vilket inte vore så dumt. Menade du om man skulle våga sig på samma kombination av föräldrara som producerade denna enda individ med B/E? ## Comment 4 Author: NinaToy #2 Men hur många uppfödare är det som HD-testar? När jag letade valp hittade jag inga mindre kennlar som gjorde detta. Som du skrev Ressu är det oftast ingen garanti (men bättre förutsättningar) att en valp ca 3-4 UA led bakåt får höftproblem eftersom det kan ligga längre bak. Jag är inte så insatt men jag vet att avel kräver lååång tids arbete.. Sedan gör uppfödarna alltid en prioritering. Tyvärr har jag sett på andra raser att hälsofel som inte syns i utställningsringen lägger vissa mindre vikt på. Det är jättetråkigt tycker jag.. då tänker man inte på hundarnas och rasens bästa. ## Comment 5 Author: Kitten86 #4 Absolut är det så. Ingen garanti kan ju någonsin ges oavsett hälsa eller exteriör. Bara för att föläldrarna är seuch så behöver inte valparna bli det t.ex. Visst är det så att en prioritering görs där oftast utställningsresultaten får störst vikt och vinner. Ett klockrent exempel är Amstaff. Jag håller på att hjälpa en bekant att hitta en lämplig hane till hennes jättefina tik. Många av de som man hittar som är ute för avel som ofta har någon utställningstitel har nästan alltid C eller D på höfterna eller så är är höfterna fria men då är det fel på armbågarna istället... Annars är det inte heller ovanligt att individen i sig är fri, men att det finns höftledsfel i alla led bakåt (vissa värre än andra) vilket man inte gärna vill avla på! ## Comment 6 Author: SparklingTindra #4 Kennel Request HD-röntgar sina shelties. Min Tindra är ED- och HDröntgad, ögonlyst (så klart) och har gjort MH. ## Comment 7 Author: Ressu #3 Precis, vågar / ska man ta en valp ur den kombinationen. Dock anser jag oxå att det är viktigt att ha ett utställningsresultat på sin avelshund som i sin tur visar att hunden är rastypiskt byggd. Nu säger jag inte att det är det viktigaste, men jag personligen är väldigt misstänksam varför inte tiken eller hanen är utställd. ## Comment 8 Author: Belethien #7: Att en hund inte har utställningsmeriter kan bero på något så löjligt som att den har öron som står rakt upp. Att rata en tik eller en hane för något sådant när majoriteten av shelties idag kräver manipulation av öronen är ju... inte riktigt rätt? Så det är inte riktigt svart och vitt gällande utställningsresultat i mitt tycke! Till ursprungliga frågan så tycker jag att mentaliteten borde få mer fokus. Det är inte en sjukdom rakt av men är väldigt viktigt att tänka på ändå, en hund med hög stressnivå mår ofta dåligt, får försämrat immunförsvar, högre produktion av stresshormoner i kroppen och biverkningar av detta.. På enkätundersökningen som SSSK gjorde (minns inte exakt år, 2009 tror jag?) så visade det sig att ca. **400** av 1000 hundar uppvisar rädslor mot åska, fyverkerier, golv etc. Där ingick också hundar som var rädda för människor, barn o.s.v. (reserverade räknades som en positiv egenskap så det ingick inte i dessa 400 hundar!). Detta är alltså någonstans mellan varannan-var tredje hund (40%) i enkäten som visade rädslor av något slag. Vilket är mycket oroande i mitt tycke och borde sättas mycket mer fokus på! Trots allt så är sheltien en familjehund som ska kunna klara av hemmets skrammel, folkmassor, barn, nya människor, andra hundar etc. utan att behöva må dåligt! ## Comment 9 Author: Ressu #8 Jag tycker det är helt rätt att rata fast det bara beror på en sådan löjlig sak som ståöron eller att individen är för stor eller har färgfel. Som jag nämnde i #7 så är det för min del viktigt, just därför att jag vill veta att den inte har några fel. Fast felet bara skulle vara ståöron så föredrar jag en tik eller hane som inte har det! =). Nu är det ju så att vissa öron trots manipulation inte går att få ordning på och det är för mej ett större fel än att de med lite hjälp blir rastypiska. Att en hund ska klara av barn, nya människor, skrammel m.m håller jag helt med om. Dock kräver det ju inte bara av aveln utan också att ägaren själv är aktiv och socialtränar sin hund. Dock håller jag helt och hållet med om att det finns alldeles för många avelsindivider som är för lättstressade och hariga av sej, men där tycker jag att uppfödaren borde ta sej en titt i spegeln och fundera över varför denne avlar på / med en sådan individ. ## Comment 10 Author: Kitten86 Jag tycker att det är fel att rata en hund som har ett "litet" fel som fel öron då precis som #8 skriver majoriteten behöver korrigeras idag för att få rastypiskt utseende... Vilket inte jag heller anser rätt. Utställningsmeriter är ingen lätt fråga som för mig som gillar sv/v, dessa ställs inte allt för ofta ut, i sverige, då det inte går bra för dem i ringen här. Visst borde även mer fokus läggas på mentalitet, och inte bara från uppfödaren även om det är en bra början att avla på individer med stabil mentalitet. Avel är ju en balansgång mellan att föda upp såväl rastypiska, i temperament och exteriös, likväl som hälsosamma/ friska hundar. Dock tycker jag att allt fler, uppfödare som gemene man, lägger mer och mer fokus och vikt på just utställningsresultat vilket gör att andra områden får komromissa.... ## Comment 11 Author: Belethien **#9**: Om du tänker efter så är det faktiskt riktigt dumt att manipulera öronen på en hund. Den hunden nedärver inte vippöron och är därför _inte_ rastypisk, valparna kommer sannolikt heller inte att bli det. Orsaken till att shelties inte längre har vippöron är just för att man insett att manipulation går bra- då är det ju i min öron konstigt att rata två hundar som är identiska men ena ägaren var skickligare på att få ned öronen. Hundens kvalitet och rastypiskhet är inte längre en fråga utan snarare hur många knep ägaren har i beredskap.. Jag tycker att man kan likna öronen till färgen sobel utan vita tecken. Lycka till att hitta en sådan nu! Har det gått så långt att man måste i princip manipulera de flesta hundars öron för att kunna få dem rastypiska så finns antagligen anlaget inte kvar i stor mängd i populationen. Det vore då ärligare ur en avelssynpunkt att låta öronen stå kvar och då kunna skilja mellan naturliga öron och manipulerade. Jag tycker dessutom att de natuliga vippöronen som inte alls behöver hjälp och reser sig med rätt vinkel och känsla har en helt annan typ av anatomi än manipulerade. De är gärna lite tjockare framtill i skinnet och man kan känna efter ett veck i mitten av örat som ger vippningen. De liknar faktiskt mer collie öron då vilket skvallrar om att manipulationen stjälper aveln massor då man inte får reda på den sanna kvaliteten av hunden. (Bifogar med en bild på naturliga öron som har en helt annan kvalitet än maniulerade!) Sedan tycker jag att med tanke på att 1 av 4 hundar har en diagnos annan än ua på ögonen, ca. varannan hund har rädslor och andra problem som mag & tarm, hältor (som rasen är överrepresenterad i) HD osv uppkommer så känns öronen något snedprioriterat. I mitt tycke kan man sträva för att långsiktigt försöka få vippöron naturligt, men manipulation hjälper inte avelns fortskridning alls och jag förtstår inte riktigt hur man kan tycka det? **Angående socialträningen** så är det ju klart en faktor- jag har själv en sheltie som är riktigt öppen och glad efter all träning jag lagt ned på henne. Jag tror faktiskt att socialträningen är den största faktorn i varför shelties blir rädda och att det krävs mycket av föraren för att de ska bli trygga individer. Å andra sidan så säljs ju dessa hundar till vanliga Svenssons som kanske inte har all kunskap, teknik och tid för att kunna socialträna dessa hundar på bästa sätt- då har kanske rasstandardens "reserverad" blivit en för svår sak att hantera för en familj som vill ha en okomplicerad sheltie. Då blir det ju plötsligt en uppfödarfråga igen- vill vi ha hundar som kräver massor av socialträning för att inte bli rädda för folk/hundar/barn/smällare? Eller bör vi fundera på om rasstandardens krav passar med vad hundarna idag säljs till? **#10**: Jag håller med, det åsidoläggs mycket annat i strävan efter rastypsikhet. Å andra sidan så måste mycket av det tänk vi har idag angående raser förändras om vi slutar prioritera rastypiskhet på samma nitiska vis... Att dömma ned en hund för att den faktiskt har en rastypisk färg är helt skrattretande. Ibland undrar man hur dessa domare tänker egentligen!! ## Comment 12 Author: Ressu #10-11 Alla har vi våra prioriteringar och jag kräver eller vill inte att alla ska tycka som jag =). Det vore ju tråkigt =) Nu kan det ju vara så att jag missförstår er men varför skulle det vara bättre att ta en valp undan föräldrar som har bra lynne, bra hälsa och inget utställningsresultat mot att ta från de som har bra lynne, bra hälsa och utställningsresultat. Det ena utesluter inte väl det andra? Jag har heller inte någonstans sagt att öronen är det viktigaste, det är det inte! Men vad jag vill få fram är att jag personligen vill ha allt i ett och anser att man inte ska behöva välja bort det ena eller det andra då det faktiskt finns många avelsindivider och många uppfödare som ärligt strävar efter att få rasen att bli frisk och hållas rastypisk. Jag har aldrig och kommer aldrig att påstå att utställningsmeriten är det viktigaste för det är det inte, men för min del så är det otänkbart att ta en valp från en kombination som inte har denna merit. Dock så väger hälsa och temperament lika mycket om inte lite mera. Jag har en sån stor tilltro ännu till rasen så att jag kan få alla de element som jag vill att sheltien ska uppfylla i en och samma kombination. =) #11 Ännu ang socialträningen vill jag tillägga att ALLA raser kräver socialträning, du kan få vilken hund som helst skygg om du det vill. Så man kan inte helt säga att det är upp till uppfödarna att avla fram sådana sheltien som inte blir skygga för det går inte med någon ras, alla kan de bli skygga. Vad uppfödare borde dock göra är att mera framhålla hur viktigt det är för valpen att få träffa människor och andra hundar samt lära sej arbeta med dessa runtom! ## Comment 13 Author: Belethien Ja, jag tror att det är idag mycket svårt att hitta en sheltie utan ögondiagnos själv eller en släkt fri från det som även har en bra stam, bra temperament, inga sjukdomar hos hunden eller släkten och även rastypisk på alla sätt och vis. Det är ju därför man ska se till helheten hos hunden när man avlar. Speciellt eftersom en ras är en sluten population utan tillgång till nytt blod: då är det svårt att kasta ut hundar ur rasen som har fel öronställning och samtidigt bevara genetisk variation, låg sjukdomsfrekvens och låg inavelsprocent. Man måste ju tänka långsiktigt när man avlar och om det inte finns naturliga vippöron idag så kan det vara något som inte längre är värt att bevara (speciellt inte eftersom alla ändå manipulerar öronen!!). Det stämmer inte riktigt ang. socialträningen: behovet av socialträning skiljer sig markant mellan raser (och även inom i vissa fall). En Schäfer behöver inte lika mycket påtvingad social träning som ex. en Eurasier behöver för att bli en social och glad individ. Skulle det vara sant så skulle ju rasskillnader inte finnas. Alla må kunna förstöra en hund men en Svensson har det lättare att få en Schäfer att tycka om främlingar än en Eurasier helt klart. En sheltie är då lättare att socialträna än en Eurasier. Socialträning behövs definitivt för alla raser men behovet skiljer sig. Då shelties verkar behöva mycket socialträning så kanske det är för avancerat för Svensson och aveln bör kanske riktas mot en mer utåtriktad sheltie men samtidigt bevara dess milda drag. Ett projekt som är fullt möjligt men som kräver att uppfödare reagerar och vet skillnaden mellan mild och rädd. ## Comment 14 Author: Ressu #13 Det är ju din åsikt. =). Men varför skulle sheltien vara en sluten population. Och om det inte finns nytt blod till sheltien så måste MÅNGA andra raser vara nästan dödsdömda då det inom dessa bara registreras typ 10-40 hundar per år medan det registreras runt 700-900 shelties! Sedan kan man väl också leta efter avelshane utomlands? Det har jag aldrig heller påstått att det inte skiljer sej mellan raser utan jag skrev att ALLA raser behöver socialträning. Men du kan inte säga att alla schäfrar är mera utåtriktad än Eurasier, det är också individeullt, men i överlag kan jag hålla med dej. Jag skulle heller inte påstå att sheltien behöver överdrivet mycket socialträning. =) ## Comment 15 Author: medde **Jag ber om en trevlig ton i tråden, samt att vi alla respkterar varandras åsiker.** Mvh medde / Sajtvärd![Skrattande](http://sheltie.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 16 Author: Belethien #14 En ras är en sluten population. Att importera avelshanar/tikar och para med "så obesläktat som möjligt" är ju fortfarande samma blod som din hund har i sig. Eftersom inga nya shelties registreras (och har inte gjort det på väldigt många år), alla är ju släkt med varandra och inaveln ökar ju konstant. Därför är det viktigt att tänka noga efter både när man inkluderar **och** exkluderar djur från avelsbasen. Eftersom vi vill bevara den variation vi har. Vi har tur dock att det inte var alltför länge sedan som collies avlades in (tror att det handlade om någonstans runt 30-talet så slutade man regga in collie-korsningar i storbrittanien) och att shelties antagligen var en salig blandning innan dess. Sedan att de är populära gör ju som sagt att det finns ett större urval av avelsmaterial att välja mellan än säg, Gotlandsstövare. Men jag tror även att en stark bidragande orsak till shelties överlevnad som en frisk ras är faktumet att det förekommer väldigt mycket avel på djur som inte är rastypiska på pricken och därför är den genetiska variationen "hög"; jag känner flera som har en för stor tik, en med fel öronställning, för mycket vitt etc. och som ändå avlar på den. Du har helt rätt i att det finns raser som är rent sagt illa ute eftersom de är numerärt små. Reggas bara ca. 100 individer så kanske så lite som 30% blir avelsdjur. Då förlorar man 70% av materialet inom rasen för varje generationsskifte i princip. Inaveln i dessa raser är hög av flera omständigheter om inte det konstant importeras och noga restrikteras gällande ex. antalet valpar en hund kan få. Vilket det tyvärr inte alltid görs. ## Comment 17 Author: Belethien #14 Just ja, självfallet så är det ingen regel utan undantag men generellt är det lättare att socialträna en schäfer jämfört med en sheltie eftersom de har rasskillnader :) Jag var helt enkelt inte tydlig nog!