# Varför? Author: medde Vad är det som gjorde att du valde just en sheltie? Har det blivit som som du själv trodde att dte skulle bli med en sheltie? Tänker lite på pälsen, menatalitet osv... ## Comment 1 Author: Smultronbarn Min dagmamma hade en sheltie när jag var väldigt liten, så jag är typ uppvuxen med en.![Flört](http://sheltie.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Sen när det var min tur att skaffa hund var det bara själlvklart! Rasen passar till så mycket och just då gick jag på ett hundsportsgymnasium och hade all tid i världen att hitta sporten som passade oss bäst. Njae det blev inte riktigt som jag tänkte mig (första valpen) - hon blev lite mindre än "planerat", bet lite mycket på saker och ting (hehe) och så blev hon skrämd vilket var väldigt kämpigt för mig under internat tiden + allt plugg.. Men annars så är hon helt klart den bästaste lillskrutten man kan tänka sig <3 ## Comment 2 Author: Kitten86 Familjens första hund var en Newfoundland som var en omplacering, ur go hund men stor med mycket päls! Min första egna hund var en dv pudel, är 14 år idag, och har i stort sett allt jag söker i en hund. Men sen så skaffade en bekant en sheltie tik och hon var ju bara såå rätt!! Underbar mentalitet, bra storlek, fint arbetsdriv. Pälsen gör att de kan vara med ute jämt och sen gör de sig bra i agility vilket är en sport jag kände att jag ville satsa på. Och när min bekanta valde att ta en kull på sin underbara tik så stod jag först i kö!! Det blev precis som jag tänkt mig, med undantag för hans storlek (för stor) men annars har han ALLT, alla kvaliteer som jag söker efter i min hund. Helt underbar...!! Tyckte att jag läste på mycket om rasen innan, men visste inte innan jag skaffade sheltie att de skiljde sig så dant i temperament och inte heller att de finns två varianter amerikans/ brittisk. Men hittade ändå så rätt. En amerikan med supertemperament och mycket arbetsvilja och stort föremålsintresse. Men nu kan jag känna mig lite kluven. Pudel är en underbar ras som har nästan allt jag vill ha och så har jag självklart sheltien som "min ras" också. Så hur ska man göra när det är dax för nästa hund? Man kan ju inte ha för många samtidigt för tiden ska ju räcka till också...!! En till sheltie? En till pudel? What to do! ## Comment 3 Author: Sofiatinnert Sedan jag sett en när jag var liten har jag alltid varit sugen på en men jag har alltid trott att de haft jobbig päls men när jag fick reda på att jag hade fel så började planerandet ;) Jag har fått mycket mer än jag väntade, världens enklaste valp en helt underbar vän och följeslagare. Hon här hjälp mig mer än väntat och än va någon kan ana! ## Comment 4 Author: medde Vilka fina berättelser det blev av tråden. Så kul ## Comment 5 Author: [Borttaget] Ända sedan jag var liten har jag sagt att jag ska ha "en stor hund" när jag flyttar hemifrån. Så jag var inne på en berner sennen hur länge som helst! Men så träffade jag en tjej genom ridningen som jag blev väldigt bra kompis med och hennes familj hade en sheltie. Första gången jag var hemma hos dem kröp Molly, som deras vovve heter, upp i knät på mig och ville gosa. Där satt jag med en hund i knät hur länge som helst! Sen dess vart jag helt kär i Molly och när hon skulle ha valpar frågade de om jag var intresserad. Gissa om jag var det?! Så jag och min sambo åkte och kikade på valparna och en liten kille kilar fram till oss, lägger huvudet på sne och försöker sig på att klättra upp i knät. Jag tog upp honom famnen och där somnade han :) Där och då bestämde vi oss för att denna lillkillen skulle få komma till oss! Och inte en sekund har jag ångrat mig! ## Comment 6 Author: Cassii När jag var liten höll jag mycket till inne på stallet.se, såsom många andra djurintresserade personer gjorde. Jag "special beställde" en shetland sheepdog från ett stall som jag kom tvåa i utställningen. Jag började gilla rasen mer desto fler bilder jag såg (detta var i trean och ska börja tvåan nu i gymnasiet), jag tittade på bilder och blev mer kär, en liten collie! En liten Lassie! I femman började det på allvar, då började jag läsa om rasen så ofta jag fick tillfälle. Vilket var alla gånger som jag fick sitta vid datorn. Mamma sa nej varje jul och födelesedag när jag hade en sheltie valp högst upp på listan. Men, sommarlovet mellan åttan och nian så fick jag ett ja. Bara jag betalade allt och hade det fulla ansvaret. Jag började som en tok att leta kennel, den fick tyvärr bara ligga inom sthlms området. Jag åkte och besökte på många kennlar och de flesta kommunalt, då mina föräldrar tyckte jag skulle bestämma mig för en kennel innan de ens skulle följa med. Tyvärr så blev det ingen valp från någon av kennlarna jag besökte. Så när jag äntligen hade fått ett ja att jag fick skaffa hund och det inte blev från någon av kennlarna. Så besökte jag blocket.se, jag som har sagt och säger igen - ingen hund från blocket. Jag ångrar mitt val av uppfödare men jag ångrar inte Lexie. Eller stundvis kan det hända - efter hennes andra löp nu så har hennes mentalitet blivit helt knasig. Hon reagerar på massor av ljud som plastpåsar reagerar på skott osv. Vilket hon aldrig tidigare gjort, misstänker dock spökåldern på henne. Twix däremot. Jag har verkligen fått tjata till mig denna hund, från början var tanken att Lexie skulle paras i vinter och en valp skulle stanna hos mig. Men när jag började leta i Lexies led så blev jag mer och mer ledsen, pratade med syskon osv. jag skulle helst av allt vilja stoppa dessa linjer. Men, som sagt blev mer och mer besviken på linjerna så berättade för mina föräldrar om läget och de sa ja. Nu har jag min troliga framtida avelstik, agilityhund och lydnadshund, även rally kommer vi testa på. Jag tror aldrig jag hittar en hund som Twix, hon är helt fantastisk och otroligt stabil mentalt. Inga rädslor har hon visat eller ljud som hon reagerat på. Utan tappar man något framför henne osv. så är hon framme på någon sekund och vill kolla ev. leka med det som jag tappat. Jag är nöjd och glad över båda mina tjejer. Lexie kommer numera få tävla agility och rallylydnad. Det är vad som passar henne, jag är dock lite nervös att mentaliteten inte håller för tävling. Om 17 dagar är det upp till bevis om den håller eller inte. Jag är inte jätte nervös inför det, utan mest min scenskräck som möjligtvis smittas av till henne. Jag är verkligen otroligt tacksam över båda två, vem kunde tänka sig att lilla jag nästan 17 år gammal skulle ha två egna hundar som jag sköter om, tränar och betalar helt själv? Inte jag iallafall.