# Hundsug! Author: [Borttaget] Jag är så hundnödig just nu. Det känns som att det är en evighet tills vi får hem vårt lilla knyte. Kan inte ni sheltieägare lägga upp massa fina bilder på era hundar här? Gärna med någon liten beskrivning, typ hon/han är i personlighet eller någon liten rolig fakta. ## Comment 1 Author: elsa_2012 Elsa 13 veckor. Efter en veckas lekinviter gav äntligen vår cavalier med sig (galet svartsjuk de första dagarna) och nu leker de varje dag. Härligt! :) Så hon är duktig på at charma in sig, ger inte upp. cavallieren vi har leker sällan med andra hundar förutom cavalierer ;) Väldigt lätt valp att ha och göra med, lyssnar på en, kommer på inkallning, sover genom hela nätterna :) Dock har hon en facination för stenar som inte uppskattas av matte och skäller gör hon, men hon e ju trots allt en sheltie ;) Har du hittat en kennel? :) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Vilken fin tjej! Vi har pratat med flera men just nu är det två som är extra intressanta. Vi planerar inte valp förrän i vår så vi är ute i god tid men det är bra, problemet är bara att man får längta så länge då ;) ## Comment 3 Author: xina10 Hej på dig, då lägger jag in en bild på Buffy en bild som jag gillar starkt på henne då och nu. Buffy kommer från en kennel i Danmark hon kom till oss förra året på sensommaren 9 veckor gammal. De som vi köpte henne av körde henne ända hem till oss för att kolla så hon hamnade på ett bra ställe. Buffy blev rumsren efter bara två veckor så det kändes jätte bra. Nu när hon vill ut och jag kollar på tv så hoppar hon upp i soffan och drar i min arm med hennes tass för att jag ska komma ![Glad](http://sheltie.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"). Hon älskar när vi kastar frisbee och är riktigt duktig på att fånga den i luften och komma tillbaka med den. För någon månad sen blev hon "storasyster" till en liten trefärgad sheltie tik som heter Phoebe. ## Comment 4 Author: xina10 Och här kommer då lilla Phoebe som blev 19 veckor i lördags. PPhoebe hämtade vi hem samma dag som hon blev 8 veckor. Hon har tagit lite längre tid med att bli rumsren men nu har det gått två dagar utan någon olycka här hemma. Hon har börjat med att stanna upp och titta på oss när hon vill ut och nu har vi fattat att hon vill ut då ![Glad](http://sheltie.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Hon är en väldigt kelen liten hund tycker om att sova nära mig på natten Buffy sover oftast nere vid fötterna. Phoebe är lite mesig när vi är ute och går och möter folk på vägen, då blir hon rädd och vill därifrån så detta får vi jobba med. Hon är inte åksjuk vilket är helt underbart efter att min första sheltie var jätte åksjuk och Buffy är också åksjuk fast inte så illa som min första. Så det är positivt. Här kommer en bild på Phoebe när hon var 14 veckor. ## Comment 5 Author: xina10 Här kommer en bild från i lördags då hon blev 19 veckor ![Glad](http://sheltie.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: xina10 En till på Phoebe. ## Comment 7 Author: Beckibus Kan ju skriva om min fd sheltie Iza. Jag minns fortfarande dagen jag hämtade henne, jag var sjukt glad! Jag hade skippat en lektion i skolan för att hämta hem min alldeles egna hund, en egen sheltie! Min bror kom och hämtade mig i skolan, med sin flickvän och en amstaffvalp. Vi var såklart sena och jag var så himla rädd att dom skulle skita i oss och åka igen, men nej då! När vi kom till den macken vi skulle mötas vid, stod dom där. I en stor skåpbil satt hon, visserligen i en plastbur. Gubben som mötte oss (kunde inte svenska, just det Iza är importerad i från Polen, en känd kennel) sa på väldigt dålig engelska "ta upp den", jag var jätterädd att göra illa henne. Hon var lika rädd att jag skulle göra henne illa så hon spjärna emot jättemycket. Hon satt i mitt knä hela resan hem, jag klappade henne säkert konstant i en halvtimme. Vissa stunder kunde jag knappt tro att de var sant, det måste ju vara en dröm? Inte skulle väl jag få en egen sheltie, nej nej?! Men de var sant! Efter månader av slit bara för att få henne till en normal hund och inte fly från allt som var läskigt, en dag när hon blev rädd sprang hon inte iväg, hon sprang till mig! Min lycka där går nog inte att formulera! **"Där satt den!"** ÄNTLIGEN! Det tog bara 3-4 månader! Dom månaderna var sannerligen inte enkla, Iza fick höra många fula och elaka ord. Hon skulle aldrig bli som en vanlig hund, de var allt människor vi känner/mötte sa. "Nehe, men de är min hund så lägg inte ner så mycket energi på henne" svarade jag. Varför skulle så många bry sig? Som ni ser har Iza och jag inte haft det så enkelt och fridfullt tillsammans, en dag i mars när jag var och tränade agility föll Iza ner från balanshindret och bröt benet. Min värld rasade, bokstavligen. Jag slutade prata, åt inte, drack knappt, bara satt och grät och skakade. Folk runt mig började bli oroliga, dom trodde att jag skulle bli psykisksjuk (var nära de) och tex börja skära mig. Mamma och mormor blev småsura vissa stunder, dom menade på att hon skulle överleva. Och om hon inte gjorde de skulle jag "få" en "ny". Men ingen skulle ju bli som Iza. Men tiden gick, framsteg blev fler och fler, jag började riktigt sakta gå tillbaka till mitt vanliga jag igen. _Åter till rehaben!_ Efter 2 månader med gips tog vi av de, jag var skit glad och spänd! Min hund skulle komma tillbaka, hon skulle vara som vanligt! När gipset väl var avtaget höll jag helt ärligt på att både spy och svimma. Hon ville inte gå på de och de "bara hängde". Jag ville inte se henne mer då. Jag undvek och tröck bort min egna hund, den perioden hon behövde mig som mest. Jag övergav henne. Lämnade henne ensam. Något jag lovade att aldrig göra. Dom som varit medlemmar sedan februari-mars vet vilket helvete jag gick igenom och hur mycket jag grät. Sheltie.ifokus blev som vår dagbok/blogg (har blogg, nu minnesblogg om henne. Izaochrebecka.wordpress.com) jag skrev ner hennes framgångar och motgångar, även mina. Utan mina underbara familj, vänner, ifokus, och bloggläsare hade jag nog aldrig klarat mig igenom den perioden. **Det var verkligen ett helvete**. Det var den tuffaste, hemskaste, och värsta period i mitt liv. I augusti, närmare bestämt 26 augusti somnade hon in, endast 16 månader. Hennes hjärta orkade inte slå. Hon orkade inte leva. Hon lämnade mig. Hon dog. Nu kommer det som många inte tror på. På en vecka, kanske 2. Förändrades hon, inte mycket knappt märkvärt men småsaker. Hon skulle följa med mig ut och springa, något hon i vanliga fall älskar och springer gärna snabbare! Min mormor sa innan vi började springa "tänk på att det är varmt så hon kanske inte orkar". Jag tänkte väl mer eller mindre "jaja, hon kommer orka". Vi hade inte hunnit särskilt långt innan hon började sakta ner och flåsa. Jag kortade ner rundan, på hälften.  Sista biten fick jag bära henne. Jag tänkte inte mer på de, hon var säkert bara trött och påverkad av värmen. Några dagar/veckor efter de, närmare bestämt en fredag hade hon blivit hängig. Hon kräktes också, jag trodde att hon var magsjuk så vi avvaktade. Dagen därpå skulle mormor gå till en fotbollsplan och släppa henne och henne bästa kompis Helmer, en 10 årig chihuahua. Iza som alltid brúkar springa 50 meter framför och busa gick nu i snigelfart långt bakom. Mormor blev helt chockad, så hon bar hem henne. Det blev bara värre och värre, så vi ringde vet. och frågade, dom sa avvakta. På söndagen blev hon ännu hängigare, nu sov och kräktes hon bara. Vi ringde veterinären igen och dom sa att det inte fanns något att göra, vi hade 2 val. Att åka in och ta bort henne, eller låta henne somna in hemma. Samtalet varade i typ 15-20 minuter, när vi lagt på var Iza helt borta, medvetslös. Mamma sa bara "Hon klarar inte bilresan dit". Det var alltså ingen mening att åka dit. Mormor "bakade" in henne i ett täcke och satt med henne i famnen, jag la ut en fäll och sen la vi henne där. Jag låg på golvet bredvid henne och sa tusentals gånger "jag älskar dig, tack för mitt finaste år tillsammans med dig, jag önskar bara att de kunde vara fler". Jag torkade tårarna som sprutade och smek dom över henne ansikte. Jag skrev också en lapp till henne _"Det var inte du&jag, det var VI! Jag älskar dig för mycket för att släppa taget. Sov sött min älskade blådåre, vi ses igen när jag är redo. // din egna Rebecka _Den lappen är begravd tillsammans med henne, tät intill hennes bröst. Som minne av henne klippte vi av päls från öronen och kroppen och la de i plastfolie och la de i ett kuvert. På kuvertet står de "**Scherry Polly "Iza". Endast 16 mån. 11/4- 11 till 26/8-12"** Ovanpå kuvertet som ligger i mitt fönster ligger en sten med texten "Jag älskar dig". Jag kan än idag, fast de gått 3 månader förstå eller släppa allt som hänt. Så fort jag tänker på allt jag skrivit sprutar mina tårar.. Än idag. Iza jag saknar dig skit mycket! Tack för allt! **_Alla berättelser har inte lyckliga slut._** Blev väldigt långt men de får vara så, som sagt slutar inte allt lyckligt! ## Comment 8 Author: Kitten86 Jag har en underbar sv/v sheltie hane på 3 år. Helt underbar på alla sätt! Det enda "negativa" är att han är mattekär till 1000, min mamma brukar kalla honom för "navelsträngen". Visst umgås han med andra utan problem men finns jag tillgänglig så kan du ge dig på att där du hittar mig hittar du honom ![Cool](http://sheltie.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") Underbar hund med tåligt temperament, som älskar att jobba och vara med där det händer saker. Man kan ju missa något viktigt annars! Har ändå lätt för att koppla av, trycka på off knappen. Älskar alla, stora som små även om småbarn är extra roliga eftersom att de leker lika mycket som honom. Umgås och leker gärna med alla andra typer av hundar oavsett storlek eller kön, något jag är sjukt stolt över. T.ex. när han lekte med Iza, (som skrivs om i inlägget ovan), som var MYCKET mindre än honom så lekte han så försiktigt. Lade sig ner och lät henne hoppa på honom och bita och busa. Vid "dragkamp" höll han mer emot och lät henne kämpa och dra och ibland släppte han leksaken och lät henne vinna ![Skrattande](http://sheltie.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Han är ett riktigt busfrö med en hel del upptåg för sig, men som alltid kommer så fort man ropar. Skäller knappt, utan bara som varning när det kommer någon ner på gården. Underbar barnvakt åt in brorsdotter på ca 2,5 dvs håller koll på henne och "vallar" henne rätt om hon börjar hamna fel. Precis som enligt rasstandard så kan han vara reserverad mot främmande, men ändå nyfiken, främst mot män (blev skrämd av en bekants pojkvän som liten). Men har han lärt känna någon en gång så kommer han ihåg även om det tar 6 månader till nästa gång.... Visst, alla hundägare skulle påstå att deras hund är världens bästa. Men jag kan verkligen säga att min ÄR världens bästa. Visst ligger det en del jobb bakom med miljöträning etc men det gör det ju med alla shelties. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Vilka fina hundar ni har allihopa! Och tack för alla fina och sorgliga historier. Tack Beckibus för att du delade med dig av din historia till mig och alla andra som läser. Jag lider med dig och förstår hur tufft det har varit och är att gå igenom att förlora sin fina vän. Kitten86, jag såg en svart/vit shelitie idag i Huddiksvall som var så lik din kille. Du bor möjligtvis inte i Hudik och det var dig jag såg? Är svag för svartvita måste jag säga :) ## Comment 10 Author: Kitten86 #9 Hehehe, nej du bor i en liten stad ca 1 timme från Stockholm.... Men visst är det fina!! Älskar sv/v. Var först tanken att jag skulle ha en trf kille (visste inte att det fanns sv/v) men så blev det en sobel och så min kille då i kullen (resten tikar) och jag föll pladask för han. Idag kan jag inte tänka mig att ha någon annan färg, förutom bi blue som jag gärna vill att nästa ska vara. Men jag ska till stockholmshundmässa, och River ska med (icke utställande hund) om det är så att du ska dit och vill träffas ![Cool](http://sheltie.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 11 Author: [Borttaget] Aha, då var det alltså inte ni :) Ja jag vill gärna träffas, det skulle vara jättetrevligt! ## Comment 12 Author: Beckibus På min gamla blogg har jag gjort ett lite bättre inlägg med bilder till #7. Izaochrebecka.wordpress.com ## Comment 13 Author: Kitten86 #11 Absolut..! ## Comment 14 Author: Tjalleman Jah har 2 st sheltie hanar.En svartskuggad sobel på 8 år,han älskar i stort sett alla människor.Glad,poistiv,älskar att träna.på agilityn springer han med vem som helst.Dock är han lite osäker på vissa hanar och kan då bli lite dum. Sedan har jag en svartvit som blir 2 år i februari.han är energisk som få.kelig,älskar också att träna.Vi har provat att valla får,det gillade han mycket.Dock något reserverad,gillar inte att bli klappad av okända.Han har en rolig sak för sig, när vi går och lägger oss,är han en stund och gosar i sängen,sedan ska han lukta på tårna och sedan går han ner och lägger sig på golvet,detta gör han varje kväll! rent allmänt tycker jag att sheltie är en rolig ras. Nästa sheltie blir nog en svartskuggad sobel