Får börja med att varna för väldigt långt inlägg ;-). Jag personligen har inget emot att ögonlysa avelsdjur varje år (jag har inte så många hundar i avel), men jag tycker att endast ett hälsoprogram signalerar att det är PRA som är det största problemet, dvs om ögonlysningen är ok så är allt fritt fram för avel, och i mina ögon är PRA inte alls det som är viktigast att fokusera på i rasen. 

Nu är jag inte säker på hur det fungerar men jag tror att även utan hälsoprogram så är PRA rapporteringsskyldigt från veterinärers sida (till SKK) och ögonlysningsresultat (fria eller icke fria) syns på hunddata och det blir ändå automatiskt avelsförbud på sjuka djur då det strider mot Jordbruksverkets föreskrifter och SKK's grundregler. Så det enda som skulle bli en skillnad om man tar bort ögonlysningskravet för registrering är att det kommer att vara rekommendationer för ett visst intervall, möjligtvis reglerat av valphänvisningsregler. 

Då valpögonlysningen är helt frivillig, och nästan 100% av alla valpkullar lyses ändå, så känns det som att uppfödarna i Sverige har förstått vikten av denna ögonlysning. Jag hoppas att alla också förstår vikten av att följa SSSK's kommande rekommendationer gällande ögonlysning av vuxna djur. Och jag hoppas också att ägare till hundar som inte går i avel kan tänka sig att ögonlysa sin vuxna hundar så att man då kan finna eventuella sjukdomsfall i tid innan t.ex föräldradjuren går i avel allt för mycket. Jag upplever det som att man idag, pga hälsoprogrammet, mest ser till att avelsdjuren är ögonlysta. Men sanningen är ju den att man skulle kunna få fram så mycket mer information och möjlighet till forskning om fler vuxna hundar ögonlystes istället för endast avelsdjuren. Jag misstänker att det idag saknas underlag, dvs inskickade blodprover från sjuka djur, för att forska vidare. 

Många ögonsjukdomar uppträder inte före vissa åldrar och därför vore det bättre att sprida ut ögonlysningstillfällena under hundens liv, istället för att koncentrera det till unga åldrar, anser jag. Min förhoppning är att rekommendationerna kommer att bli sådana, och att man då också poängterar vikten av att fler hundar undersöks, utöver avelsdjuren.

I övrigt hoppas jag att ett borttaget hälsoprogram som ersätts av rekommendationer ger en mer balanserad syn på vad som är viktigt att fokusera på i rasen. Jag hoppas att både uppfödare och valpköpare lättare skall se vad som är vanligast att en Sheltie kan drabbas av, och vad som kan tänkas vara av störst lidande. Inte ens en promille av Sheltiesarna drabbas av PRA och jag vill inte förminska att det är hemskt att tappa synen, men det är förmodligen ett mindre lidande för hunden att tappa synen än att gå med dålig mage eller problem med urinvägar eller smärta i leder. 

När jag på olika internet forum läser frågor kring när någon skall leta efter Sheltievalp så ser jag ofta slutsatsen att "kolla att föräldrarna är ögonlysta, så är allt ok". Men jag tycker att det är så mycket annat som skall kollas upp om man vill ha en frisk valp, och det innebär frågor att ställa uppfödaren eftersom allt inte syns på avelsdata/hunddata. Jag brukar tipsa om att läsa RAS-dokumentet som finns för rasen för att där se hur hälsoläget är och då kunna komma på relevanta frågor att ställa uppfödaren om vad denne vet om just de sakerna i den kombination man vill köpa valp ur. Kanhända kan ett borttaget hälsoprogram få fler att förstå att de saker som står i RAS är viktiga att ta del av. 

Sen angående kostnaden av ögonlysning. Vi ögonlyser samma hundar om och om igen (de som går i avel ofta) och finner ganska få fall. Såsom #0 skriver har många linjer slagits ut på det viset, utan större utgallring, och ändå har inte man blivit av med PRA, men man har förlorat många äldre linjer och det är gener som för alltid är förlorade. Idag är man inte ens säker på att de första fallen man dömde ut som PRA var just PRA då det på senare år visat sig att många hundar som först lyses som PRA egentligen är retinopati (ett samlingsnamn för ett tillstånd som inte alltid är ärftligt) .  Så säg att man kanske istället skulle ögonlysa en hund som valp, sen innan avelsdebut (eller vid 2 årsåldern om hunden inte går i avel), sen med ett par års intervall så kan man frigöra pengar för att ögonlysa 1-2 hundar till rent krasst. Det skulle förmodligen ge bättre information för rasen än såsom det är idag. 

Och om man inte ögonlyser andra hundar för de pengarna kan man istället lägga dem på t.ex BPH, knäundersökning, ledröntgen, eller annan rekommenderad undersökning som ju ofta anses för dyr för att lägga pengar på. 

Det är dyrt att vara uppfödare, ja det är dyrt att vara hundägare också såklart, och jag tycker att man skall försöka se övergripande på vad som är det viktigaste att lägga pengar på. En hanhundsägare lägger ju 500-700 kr på varje hanhunds ögonlysning varje år. Men det är inte säkert att han går i avel varje år, eller ens mer än någon gång. Man ögonlyser för att han skall vara klar ifall någon tikägare hör av sig. Har man flera hundar blir det mycket pengar att lysa varje år. Och det är väl det som nu utvärderingen av hälsoprogrammet visat, att vi hittar inte så mycket fler fall av PRA trots att vi ögonlyser varje år. 

Att senarelägga avelsdebuten tror jag är mycket bra. Många sjukdomar uppträder först senare i livet. Och framförallt så bör man inte avla på allt för friskt i allt för tidig ålder, för då hinner det bli ganska många ättlingar innan man upptäcker eventuell sjukdom och så har många drabbats på vägen. 

Att använda fler hundar i avel är också ett bra sätt att sprida riskerna, så att inte så många drabbas om något händer. 

Ett borttagande av hälsoprogrammet för PRA skulle kunna vara bra ur en annan aspekt, anser jag. Man skulle då kunna tänka sig att frysa ner sperma från avelshanar och kunna använda dem långt senare. På det sättet har man ju facit över hur gammal hunden blev, vilka sjukdomar den drabbats av etc, innan man låter generna gå vidare ytterligare. Man behöver naturligtvis inte vänta med att använda men som det är idag så är det fruktansvärt dyrt att spara sperma och då kan den i Sverige endast användas ett år inom senaste ögonlysningen, så det är knappt värt det (tror att jag kom fram till att det kostar ca 10000-20000 kr för att frysa in, lagra och sen använda och det är för många långa resor och mycket som skall stämma). Detta är kanske en parentes för många, men ändå något som skulle kunna vara positivt för rasen på sikt anser jag. Man skulle också på så vis kunna importera sperma från hanar utomlands, som kanske är avlidna. Det går alltså inte idag, om inte hunden lysts inom ett år. 

Så sammanfattningsvis, till er som orkat läsa allt mitt svammel :), så tror jag att förslaget SSSK kan bli mycket positivt och ge en bättre bild av vad som är viktigt för rasen. Och jag hoppas så att uppfödare skall se värdet av att följa SSSK's avelsrekommendationer, och jag hoppas att valpköpare uppmärksammar dessa och på så vis faktiskt ställer krav på att uppfödare följer rekommendationerna!

Bra skrivet emma93 😃

#1 Tack emma93 för tänkvärda synpunkter! Absolut inget svammel! 😉

Jag var tveksam till förslaget till en början, men börjar förstå hur avelskommittén tänker. Man bör koncentrera resurserna till det som verkligen drabbar rasen, och färre än 1 promille har faktiskt diagnosticerats med PRA. 

Idag används drygt 100 hanar i avel varje år, varav nästan hälften (senaste siffran 44% 2008) är under 3 år. Målsättningen borde vara att använda fler hanar och vid en äldre ålder. Så avelskommitténs förslag om höjd åldersgräns för avelsdebuten tycker jag är rimlig. Då hinner man få en bättre uppfattning av hälsa och mentalitet.

#3 Instämmer helt!

Jag börjar också nu förstå tanken med detta och vill tacka för tråden och era inlägg! Det betyder inte att jag är för förslaget och för all del inte emot det heller, men nu kan jag följa debatten med ett annat synsätt. 👍

Det är bra initiativ från SSSK att man har utvärderat hälsoprogrammet angående PRA. Det bör man göra efter ett antal år, för att se vilken effekt det har haft.

Vilka frågor bör utvärderas? Här kommer några förslag. 

¤ Hur allvarlig är PRA för den enskilde individen och för rasen som helhet?

Naturligtvis är PRA allvarlig för den individ som drabbas, den leder till blindhet, med för rasen som helhet är den ovanlig, endast färre än 1 promille drabbas. Precis som emma93 skriver finns det andra sjukdomstillstånd i rasen som är lika allvarliga.

¤ Vilka diagnosticeringsmetoder finns för PRA? Har man utvecklat nya sedan hälsoprogrammet infördes?

PRA upptäcks m h a ögonlysning då den redan debuterat, problemet är att det ofta är vid en ålder då hunden redan fått avkomma.

Ögonlysningen visar inte om hunden är anlagsbärare. Anlagsbäraren är frisk, men lämnar ett sjukdomsanlag till hälften av sina avkommor (i genomsnitt). Som bekant måste det finnas två anlag för att PRA ska debutera, en från vardera föräldern.

Med gentest upptäcks en del fall tidigt, och det upptäcks om hunden är anlagsbärare. Problemet här är att det finns olika typer av PRA, varav endast en upptäcks m h a gentest. Gentestet är nytt, framtiden får utvisa nyttan av testet.

Har de hundar som drabbats hittats p g a hälsoprogrammet?

Den frågan har såvitt jag känner till inte besvarats. 

Hur har programmet påverkat avelsurvalet?

Detta är en fråga som är mycket svår att svara på. Avelskommittén hävdar att så är fallet. Hundar har valts bort på lösa grunder. Det finns alltid en risk att minska avelsurvalet för en ras. Den genetiska variationen bör vara stor.

 Avelsarbete är svårt. Med det nuvarande hälsoprogrammet riktas fokus mot PRA. Andra sjukdomar/ defekter undersöks kanske inte.

#6 Angående frågan om de hundar som drabbats har hittats pga hälsoprogrammet så har jag för mig att jag läst (är inte hundra på om jag minns rätt dock) för något år sen att man ansåg att man inte fann fler fall pga hälsoprogrammet. Jag gissar att man hittat några tack vare programmet men jag vet också om en hel del fall som först ansågs vara PRA men som vid ytterligare undersökningar visade sig vara Retinopati. Jag tror att man tack vare programmet funnit fler diagnoser än förr, men kanske inte just PRA. Frågan är dock om det ändå är motiverat med så täta ögonlysningar på just avelsdjuren. Ögonlysning påvisar ju inte vem som är bärare av recessiv sjukdom, utan bara vem som drabbats (först när den drabbats, vilket i flera fall är i senare delen av livet). För recessiva åkommor, där inte gentest finns, så är facit om vad hunden nedärver statusen på avkommorna. I mina ögon är därför avkommors resultat minst lika intressant som avelsdjurens. Och då ej endast valpögonlysningen, eftersom den väldigt sällan påvisar de allvarligaste defekterna. 

Jag hoppas att ägare av avelsdjur fortsätter att ögonlysa inför avel, utefter rekommenderade intervall, att kontroll av valpkullar fortgår såsom det är i dagsläget (det är ju som sagt frivilligt nu med) och att det kan bli mer vanligt att ägare till Shelties som inte går i avel att ögonlysa ett par gånger under hundens liv. Det skulle vara till stor hjälp för fortsatt avel, eftersom det är just avkommorna som bär på svaret huruvida avelsdjuren är bärare eller inte av vissa defekter/åkommor. 

Jag har ögonlyst mina gamlingar, med några års mellanrum. Den äldsta har varit 14 år vid ögonlysning. Nu är det i överkant, de ögonlysare jag pratat med säger att har man inte hittat något anmärkningsvärt vid en viss ålder (9-11 år jag hört) så förväntas inget annat än åldersrelaterat uppträda. Jag var senast nu i veckan och ögonlyste min äldste, som är 11 år. Skulle det vara så att man upptäcker något, t.ex PRA, så kan ett blodprov då vara till stor hjälp i vidare forskning. Likaså kan de som har släktingar till hunden göra bättre val i framtida avel. Förhoppningsvis :).