Grattis till er lilla sheltie! 🙂

Det är en stor förändring för en valp att flytta från sin mamma och från miljön där. En del valpar vänjer sig snabbare och för andra tar det lite längre tid. 

Jag hittade en text på SKK:s hemsida som jag tyckte var bra. Hoppas att du får lite tips som kan vara användbara. 🙂 Skriv gärna och berätta hur det gått!

Miljö- och socialträning

Din valp måste få möjlighet att efterhand lära sig det sociala liv du lever, där också valpen ska passa in. De första dagarna efter att du hämtat valpen ska bara vara lugna och trygga. Då räcker det med att ni umgås med dina närmaste och att valpen får bekanta sig med sin nya livsmiljö.

Rädslor är naturliga men ska inte förstärkas

Att valpar visar rädsla för främmande ljud och nya saker är helt naturligt. När du ser att din valp blir rädd för något, hjälp den komma över rädslan och stegvis vänja sig vid det läskiga ljudet, rörelsen eller föremålet. Om valpen till exempel blir rädd för dammsugaren bör du låta maskinen stå framme utan ljud till att börja med, och när du sätter igång den ska du låta den stå stilla och surra innan du rör på den.

För vissa valpar tar det längre tid att komma över rädslor än för andra, och för många kan lite godis eller en leksak vara lämplig distrahering. Du får testa vad din valp har mest hjälp av. Men framför allt – ta det lugnt och försök inte locka eller tvinga fram valpen om du ser att den absolut inte vill.

Miljöträning

Det kan vara bra att ta med valpen till några olika platser för att du själv ska få möjlighet att upptäcka om valpen visar sig osäker inför något. Om det händer, gå lugnt från platsen och försök inte visa att du bryr dig om valpens oro. Efter en tid, kanske en vecka, sök upp platsen igen. För en hund blir det lättare att övervinna osäkerhet om omgivningen inte låtsas om hundens reaktion. Att försöka locka fram sin valp till något den upplevt som farligt kan öka rädslan. Det är ofta mycket bättre att bara gå därifrån och inte låtsas om vad som hänt.

Trappor kan vara ”otäcka” för valpar och det är inte fel att ta en liten valp under armen och bära den. Men valpen måste lära sig att det inte är farligt och att den klarar att gå själv. Det är bara träning som kan bota oroskänslan. När valpen fysiskt kan klara trappstegen underlättar det om den placeras på det sista trappsteget. Då får den direkt ett lyckat resultat. Repetitioner efter ett lyckande är alltid viktiga!

Social träning

Valpar utvecklas snabbt och innan din valp ens hunnit bli ett halvår har den skapat en ganska god grund för sina framtida vanor. Under den korta tiden ansvarar du för att valpen endast får goda erfarenheter av människor och andra hundar. Du bestämmer vem eller vilka din valp ska träffa.

Valpar behöver umgås med likasinnade för att öva upp sitt hundspråk men tänka på att inte alla vuxna hundar är snälla mot valpar. Och din valp behöver inte leka eller hälsa på alla ni möter under era promenader. Det är nu du har störst möjlighet att lägga grunden för de vanor du vill att din hund ska ha som vuxen.

källa: https://www.skk.se/sv/kopahund/din-valp-och-unghund/miljo-och-socialtraning/

Tack för svar och bra text  @_wilma! 

Har läst en del böcker och så om ämnet, men är ändå orolig att detta är något utöver det vanliga då vi inte ser att det görs några framsteg. Vore hjälpsamt att höra om någon haft en liknande situation, eller tips på hur vi kan göra framsteg. Ska vi gå till en annan plats, ska vi bära honom mer/mindre, ska vi ta det mindre lugnt/gå snabbare fram, eller åka med bilen till ett ställe där det är helt och hållet tyst, när är det bra att börja med socialiseringen givet hur det är med hans rädsla, osv..

#0 Har ni kontaktat veterinär om hans beteende för att utesluta att något fysiskt ligger och påverkar? Till exempel kan fästingburna sjukdomar ge allsköns symtom, såsom t.ex känslighet för ljud, men det finns säkert en hel del andra saker som en veterinär kan utesluta.

Jag känner inte  helt igen mig, men vill bara tipsa om hur jag gör utomhus med min valp om han verkar skärrad eller inte riktigt säker på hur han ska reagera. Då sätter jag mig bakom honom och har valpen mellan mina knän, medan jag står på huk alltså. Tror att det är detta som kallas "ryggsäcken". Då får han lite stöd, skydd och mod av mig och törs betrakta det som kunde vara farligt.

Däremot har jag inte upplevt min hund som du beskriver din valp, har inte riktigt något råd. Jag kanske helt enkelt hade burit ut honom i famnen till samma plats under några dagar, och bara suttit  (eller stått) stilla, och inte låtit honom kravla sig ur famnen förrän han var stilla.  Hoppas ni kommer fram till ett sätt. <3

Hur är hans föräldrar? Är dom lika rädda?

Finns det BPH/MH på föräldradjuren o hela tjocka släkten? Vad säger uppfödaren?