Skäller på månen
Hej!
Nu vet jag inte vad jag sa göra 😕. Min underbara Ella har börjat skälla på månen, kan låta kul men det är det inte. Första gången var för ca en vecka sedan när det var fullmåne. Vi gick ut på promenad som vanligt på morgonen och jag hade henne lös. Så plötsligt rusade hon iväg helvilt skällade. Jag trodde att det var en räv eller rådjur eftersom de finns här, tills jag såg att hon stirrade upp mot himlen på månen som syntes jättebra på himlen. Hon for iväg jättelångt innan hon vände om. När hon kom tillbaka var hon helt stirrig och inte riktigt nåbar :(
Det här har nu fortsatt varje dag, när vi kommer ut scanner hon av himlen för att se om hennes "fiende" är uppe, även om jag har henne ute I trädgåden springer hon skällande längs stängslet skällande som en galning.
Ella är nu 8 månader och ser spöken lite här och där, brukar hjälpa att gå fram och se på dem, men det fungerar ju inte med månen…vet inte om det är rädsla eller nåt annat, men är skrämmande. Hon ser helt galen ut I ögonen när hon far I våg på det där sättet. Vad ska jag göra? Ha henne fast och ignorera hennes beteende? Försöka förjuda henne att skälla åt månen? Strunta I allt och hoppas att det går om? HJÄLP!
Hon blev lika galen på vågorna vid vår sommarstuga i somras och då kunde jag inte ha henne lös för hon lyssnade inte alls på mej när hon blev "galen".
Gjorde sökning på din fråga, vilket blev ganska intressant eftersom det kom fram flera olika tankar och förklaringar. Hoppas du kan läsa engelska och tycker det är ok. Om i så fall kika in på länkarna nedan.
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
Tack Medde! Men det är faktist månen hon skäller på, även nu när den blivit halv…och speciellt dagtid. Har inte tänkt på det förr men nu syns månen varje dag känns det som…hoppas på mulet väder. Undrar bara vad jag ska göra?! Vill ju få henne att sluta, men kan det månne vara åldern, och att det går över med tiden. Har tränat med henne bunden (lydnad) så att hon inte kan rusa iväg och lyckas nog ett tag att ha hennes uppmärksamhet, men hon liksom sneglar mot himlen hela tiden. Ååh, önskar månen låångt bort…
Köp en rislampa, om dom fortfarande finns att köpa, tänd den på kvällen så kanske du kan lära henne hantera månen på det viset. Lycka till!
Hm, svårt… jag minns att min hund i den åldern också skällde upp mot himlen på dagtid, tror att jag kopplade ihop det med de isländska fårhundarna som på Island endast har hot uppifrån, dvs rovfåglar, och därmed har väldigt bra koll uppåt. Jag tänkte att det var nåt sånt som flög i honom.
Just det gick över så småningom, det enda jag gjorde var avleda, avleda och avleda. Var han lös kopplade jag honom.
Sedan hände en annan sak något år senare, och det var att vi gick på en mörk vinterväg i december, och plötsligt dök ett fyrverkeri upp framför oss. Alltså en bra bit bort, men fyrverkeriet såg ut att komma mot oss - återigen, som ett "hot" från ovan. Sedan dess (förutom att han tyvärr blev rädd för den typen av ljud, om än hanterbart) kan han faktiskt mörka kvällar bli rädd om t ex månen är full och lyser starkt, eller en stark lampa som är högt uppsatt.
Det var inte riktigt applicerbart på er situation, men jag tror i grund och botten att det hör till åldern. Jag hade hållit henne kopplad och gjort avledande övningar och aktiviteter.
Starta ny diskussion