Många "utanför" upplever, eller har en uppfattning om, att shelties är skälliga och/eller för det mesta rädda. Den delen om rädslor brukar avse att shelties kan vara reserverade mot främlingar vilket många som inte är insatta ofta tolkar som att hunden är rädd.

Jag upplever rasen överlag som lugn och trygg när man möter en sheltie och överlag är den reserverad mot främmande personer (och till viss del hundar av annan ras). Vid aktivitet så är rasen känd för att vara full av energi och fart och för att vara skällig.

Båda mina killar är fulla av fart och bus vid aktivitet, men vid promenad och möten av andra människor och hundar är de sansade med tassarna på jorden. Ingen av dem är dock reserverade mot vare sig främmande människor eller hundar 😉

Om det är hundmänniskor har de kanske stött på shelties på typ agilitytävlingar, där en del shelties faktiskt går upp i alldeles för mycket stress och reagerar mot omgivningen genom att "vara överallt" och skällas och bitas. 

Annars vet jag inte riktigt förklaringen. 

Min egen erfarenhet av shelties (som ej är särskilt stor!) är att de är rätt stillsamma av sig och inte "tar så mycket plats" bland främlingar - men gärna speedar upp och skäller när de leker.

Då jag varit på kurs (allmänlydnad,rallylydnad mm) med mina sheltisar har jag ofta fått kommentaren att de är lugna. De har kunnat slappna av tillsammans med andra personer och hundar, och de har varit följsamma och duktiga på att göra de olika momenten som vi övat på.:)

Men hemma då jag släpper dem i trädgården, är de då inte lugna. Då är det full fart! 🙂 Samma är det om de får vara utan koppel på promenader. Då busar de och "cirkulerar" runt oss. 

Min yngsta sheltie, som är ett år, behöver mer aktivitet än den äldsta. Hon gillar att jag cyklar med henne, och hon säger aldrig nej till en långpromenad.

De skäller inte då de springer, men de säger till (=skäller) om de hör personer eller bilar utanför.

Tror det lever kvar så mycket det här med att shelties är reserverade och ibland även rädda. Sen så tror jag också att det kan vara att många sett de i agilitysammanhang och där verkar det ju vara mer regel än undantag att de skriker som mistlurar konstant och stressar runt som små dammoln. Tyvärr. 

Vi brukar få kommentaren "men vad trevlig/social han är" då vår kille älskar folk över allt annat vilket de flesta inte tror om shelties. Det är ofta som folk frågar om min sheltie vågar komma fram och hälsa(för de antar väl att han är reserverad), och så kommer han skjuten ur en kanon upp i famnen på dem, då brukar de bli rätt snopna, hehe. Han är även väldigt tyst, skäller i stort sett aldrig. Att han är lugn är väl inte lika ofta, förutom de som träffat honom längre stunder då han blir totalt överlycklig såfort han får hälsa på folk. Väluppfostrad burkar folk säga ibland också och då bli man lite stol i mattehjärtat 😛

I agilitysammanhang låter det ju troligt, som ni säger, att man möter skälligare och mer intensiva shelties. Men de flesta som kommenterat min hunds lugn har träffat motsatta shelties på vanliga hundkurser eller känner någon som äger en sheltie. Pratade med en person som också kommenterade min hund eftersom hon tidigare hade en sheltie som skällt åt precis allting, hela tiden. Beror väl också på vilken uppfostran hunden har och vilket sinne. Min Billy reagerar sällan på ljud och skäller enbart när han vill vakta huset eller blir väldigt uppspelt.

Oavsett om jag är ute med mina på agility eller inom andra tävling eller tränings sammanhang så är de tysta, lugna och framåt. Klart att min äldsta, på snart 5 år, kan skälla till någon gång ibland på agility- eller rallylydnadsplan. Men visst, håller med att vissa shelties i just tävlings sammanhang kan vara "uppåt väggarna" och jag kan till viss del hålla med om att det har med uppfostran att göra.

Reservationer mot främmande är olika. Vissa har det medans andra individer inom rasen inte vet vad reservationer innebär 😃

Ja, det som är bra är ju att det verkar som att fler och fler shelties blir lugnare och mer harmioniska! Det är åtminstone så jag upplever det! Även att de som oftast blir förvånade över min hunds beteende är de som är lite äldre och tex haft shelties för massa med år sedan. Så förhoppningsvis går det mot mer och mer stabila shelties! Jag misstänker också att det kan ha en del med uppfostran att göra, de man ser runt aglityn mm, och att det till stor del är shelties som inte riktigt får tillräckligt med stöd i sin ägare eller liknande, och då blir de ju lätt sådär osäkra, nerviga och stissiga. Vet tyvärr om flera sådana.

Ingen av mina hundar är reserverad eller rädd.

Tarzan, 11 månader, är ganska vild och lekfull men har lärt sig att alla människor och hundar vi möter inte vill hälsa på honom. På tomten kan han vara skällig och när han träffar människor han känner ylar  han.

Vira, 8 år, är väldigt lugn. Hon viftar glatt åt andra hundar och människor och vill gärna gå fram och hälsa. Mest ligger hon och tittar på när Tarzan leker med grannens hundar.

Sätter jag mig på golvet kommer Tarzan med en leksak och vill ha dragkamp. Vira lägger sig bredvid mig och vill bli klappad och kliad på magen.

Jag får ofta höra att min sheltie är så himla lugn och trevlig. I själva verket är han så otroligt obekväm och stressad i situationer med andra människor att han "stänger av" och uppfattas som lugn av andra som inte känner honom.

Min sheltie är snart 12 månader och har hur mycket energi som helst, haha! Visst, han är lugn när han är trött och kan koppla av i nya miljöer, men jag skulle inte klassa honom som en "lugn" hund. Han är pigg, mycket alert, vill alltid hitta på något. Sen beror det ju på vad man menar med "lugn" också tycker jag. Menar man stillsam, så nej det är han (oftast) inte :). Skäller när han blir övertrött, ibland när han vill få igång andra hundar på lek, eller när han "vill för mycket" och blir lite frustrerad. Ganska pratig överlag, inte bara i skall, utan han knorrar och har lite små läten för sig också :)

Jag säger som #10. Ingen kallar nog min hund lugn. ;-) Men som sagt beror det på vad man menar med "lugn" också. Min hund är väldigt reaktiv och behöver mycket aktivering, "hjärngympa".

De flesta som kallat Billy lugn har sett honom på promenader eller på kurser eller aktiviteter. Jag som ser honom i alla situationer, som skogspromenader, utebad och bus, skulle inte kalla honom särskilt lugn :) Han har massa energi men kanske är så att han håller på att bli mindre valpig och börjar lära sig när han ska vara lugnare.

Min tös är lugn hemma men hos andra eller med andra hundar är det full rulle:)