För några dagar sedan hamnade jag och maken i Höör, vilket vi inte hade planerat. Vi tog Pågatåget i Hässleholm för att åka hem till Sösdala. Då säger konduktören: "

Det här tåget stannar inte i Sösdala. Ni får hoppa av i Höör och ta tåget tillbaka."

Sagt och gjort, vi gick av i Höör och köpte biljett till Sösdala i kioskbutiken i bortre änden av stationshuset. Det var en timme tills tåget skulle gå, så vi satte oss på sittplatserna utanför kioskbutiken och åt glass.

Rätt som det är, säger min man: "Det går en sheltie på andra sidan." Mycket riktigt kom där en sheltie gående med sin husse på trottoaren framför pizzerian. De kommer gående över gatan och sheltien går snällt, eller snarare dansar fram bredvid sin husse och håller hela tiden nosen riktad i vinkel upp mot hussens ansikte för att invänta order. När hussen ska binda vovven, så dansar den runt ikring lite grann som för att pejla vad som är på gång. binder sin sheltie sedan denna dansat runt ett par varv intill bindstolpen. Sheltien sätter sig snällt. Hussen går in i kioskbutiken och jag och min man kan sitta där och beundra det underbara djuret. Först tror jag hunden har stånd-öron som våran Lilleman hade, men det berodde nog bara på att han eller hon lyssnade spänt, efter hussen kan man tänka. För sedan fällde öronen ner sig fint. Sheltien var, gissade jag, trefärgad med inslag av blue merle. Den hade ljusbruna sockor uppefter benen och lite brunt i ansiktet. Pälsen i övrigt var grå - kallas väl "blå" med några svarta strimmor här och där. Och den hade en vit fluffig krage. Svansen var också grå med någon svart strimma, såvitt jag kommer ihåg. Rätt som det är så ställer den sig upp och tittar efter hussen som strax kommer ut. Han/honhälsar glatt med ett svepande svans och gör ett par piruetter, innan hussen fått lossat hans/hennes koppel från stolpen. De går tillbaka över gatan mot torget. Sheltien dansar kring hussen och vänder hela tiden nosen snett uppåt mot hussens ansikte och undrar vad som ska komma nu, vad hussen vill befalla. Hussen lossar kopplet och sheltien dansar iväg, men helt nära, som en satellit som kretsar kring en planet. Då kommer precis en bil körande förbi. Både jag och maken reagerar. Den kom väldigt nära hunden. Med Lilleman var vi absolut försiktigare. I alla fall fick vi oss en trevlig liten sheltie-upplevelse, allt på grund av tågstrejken som gjorde att vi hamnade en timme i Höör.