Min förra tik fick livmoderinflammation vid ca nio års ålder. Då blev det nödvändigt att ta bort livmodern. 

Vi märkte inte någon skillnad i humör, hon hade aldrig humörsvängningar före eller under löpen innan kastreringen.

Utseendemässigt förändrades hon då pälsen fick annorlunda kvalitet (liknade valppäls) och den blev enormt tjock. Det såg onormalt ut! :(  Den blev svår att borsta och  behövde dessutom tunnas ut.

En del hundar går upp i vikt efter kastrering, men så blev det inte för henne. Hon hade samma vikt som innan kastreringen trots att hon hade bra aptit.

Har själv ingen tik och kan därmed inte uttala mig från egna erfarenheter. Men fördelar som brukar anges är: du slipper löpet, (generellt) jämnare humör, slipper risk för livmoderinflammation (högre risk iom åldern) osv. Det som brukar ges son nackdel: lättare att gå upp i vikt, ökad aptit, blir (generellt) lugnare, ändrad pälskvalitet.

Som med allt annat får man ju väga för och nackdelar mot varandra när man beslutar sig för vad man ska göra. Jag själv skulle nog kastrera om jag hade tik som jag inte hade några planer alls på att ta kullar på. Både för att slippa löpet och för att hunden då inte löper samma risk för livmoderinflammation bl.a.

När vi ändå är inne på ämnet. Är det någon som har någon erfarenhet gällande ändrad pälskvalitet osv om hunden ifråga kastreras tidigt i livet i jämförelse till äldre? Tänker mig om det finns några belägg för att i dessa avseenden kastrera hunden tidigare? Får den äldre tiken mer negativa effekter av en kastrering som viktuppgång, sämre päls osv?

En annan negativ effekt av kastrering är att det är väldigt stor risk för inkontinens. Om jag inte minns fel är det numera var 4 tik som får livmodersinflamation och var 5 tik som blir kastrerad får inkontinens så det är ju risker oavsett. Dock är ju livmodersinflamation livshotande medan inkontinens inte är det även om det är otroligt jobbigt för både hund och ägare. 

Jag skulle inte kastrera, varken en hane eller tik om det inte fanns en väldigt bra anledning för det. Det är ju ändå ett operativt ingrepp som jag personligen tycker är onödigt att låta hunden genomlida för att det blir enklare för ägaren. Om hunden däremot lider av tex väldigt jobbiga löp, får livmodersinflamation, eller som hanhund lider onaturligt mycket vid löp och det inte fungerar att träna bort skulle jag överväga det.

Ca 10% av tikarna som kastreras drabbas av inkontinens och får medicineras resten av livet. 

Här hittar du fördelar och nackdelar med kastrering av tikar.

http://www.ljusdals-djurklinik.se/kastrering-tik

#4 Det var konstigt! Jag var tvungen att kolla upp det nu när du sa att det bara var 10% och jag var helt säker på att jag läst en annan siffra, har nämligen gjort ett arbete om just kastrering av tik :) Och i den studie jag läste så uppgav de att 20% av alla kastrerade tikar blir inkontinenta, så det finns nog lite olika uppgifter där.

Mina två tikar är kastrerade, tidigt. Den ena blev kastrerad när hon var 10 mån. Hon hade då skadat ett ben och skulle opereras. Pratade med veterinären om kastrering och att jag hade tänkt vänta tills efter hon löpt första gången. Han sa att det kunde jag lika bra göra med en gång så därför blev det två operationer under samma sövning.

Tyckte det funkade så bra så min andra tik blev också kastrerad när hon var så ung.

Ingen av dem gick upp i vikt. Den första gick ner i vikt för de sa att jag inte kunde ge henne valpmat, det gav jag när hon var 10 mån, utan skulle ge henne mat för kastrerade hundar. Bytte till vanlig mat och hon gick ner flera hekto (från 4.5 till 4.1 kg). Tur jag inte tog mat för kastrerade hundar för då hade hon väl gått ner ännu mer.

Ang päls: bägge två har bra päls, inte alls tjock. De har snarare mindre päls än andra sheltiesar jag träffar (träffar ganska så många på agilitytävlingar). Har diskuterat det här med pälsen med en kompis som har kastrerat sina tre tikar varav en gjort det tidigt. Den som är kastrerad tidigt har fin päls medan de andra två som är kastrerade senare har förfärlig päls. Har även pratat med den enas uppfödare och hon tyckte det var en intressant iakttagelse. De är nu 3½ år resp 2½ år så jag vet ju inte hur pälsen blir när de blir äldre.

#5 Man har kanske gjort olika undersökningar och kommit till olika resultat. :) Hur som helst är det en vanlig biverkning vid kastrering.

#6 Min tik som fick förändrad päls var gammal då hon tvingades ta bort livmodern. Det kanske blir ett annat resultat om man gör det vid tidig ålder.

#6 Din kompis två hundar som kastrerades vid lite äldre ålder, hur gamla var de då?

Tack för alla argument!!! jag har inte bestämt mig och jag avvaktar nog nästa löp för att se hur hon reagerar på det, blir hon lika låg som första gången så kommer det att luta åt kastrering. Jättesvårt beslut , verkligen.

#8 Inte riktigt helt säker, men skulle tro ca 5 år.

Jag har en tik som kastrerades när hon var 9 månader. Jag pratade med flera veterinärer och de var alla överens om att det är en fördel att kastrera innan första löpet, tydligen minskar det risken för juvertumörer (som de ändå kan få även om de är kastrerade). Sagt och gjort, hon kom hem från operationen samma dag som den gjordes, ganska vimmelkantig men efter ett par dagar var hon sig själv igen och det läkte utan komplikationer. 

Pälsen är fin, varken matt eller tjock (snarare tunnare än en vanlig "medelsheltie") 

Aptiten - oförändrad, hon kastade i sig alla mat innan kastreringen och det gör hon fortfarande. Man får hålla koll på vikten men inte mer än på vilken annan hon som helst. 

Humöret - också oförändrat. Hon har ganska livligt humör.  Om ett eventuellt löp hade gjort henne ännu mer känslosam får jag ju aldrig veta men jag tycker att de hon har nu räcker och blir över haha ;)

Hon är snart tre år och ingen inkontinens so far, men det vanligaste är väl att de problemen brukar dyka upp efter några år.