Lite mer bilder.

Ihop sydd.

Sånt får bara inte hända! Din tjej hade verkligen tur i oturen, det hade kunnat gått ännu värre…

Massa krya-på-er-kramar!

Hoppas allt går bra och krya på er båda två! <3

Åh va hemskt! Hoppas att allt går bra och att hon känner sig modigare dag för dag.

Krya på er!

Hej! De ryser i mig att se bilderna då min hund Robin såg likadan ut förra sommaren då exakt samma sak hände men i ett villa område. Jag är själv utbildad hundpsykolog mm så idag har vi kommit långt även om han har psykiska men fortfarande. Skriver lite tips på hur du kan träna upp självförtroendet, vet inte om du redan har hjälp men tänkte beskriva hur jag jobbade så får du använda det som du vill.

Redan dagen efter så fick han följa med mest i famnen för han hade svårt att gå då smärtan i ryggan var jobbig. Det var midsommarafton och vi åkte till ett firande. Han försökte fly så fort han såg en svart större hund om han stod på backen. Så vi satte oss i vimlet på en bra plats där jag hade ryggen mot ett hus så vi kunde titta ut i vimlet. Varje gång det passerade en hund fick han korv. Det gick allt bättre att ta korven och till slut gick svansen när han såg en hund eller när en hund passerade, det betydde ju korv! Sen hade jag tur att det på platsen fanns en rottweiler valp, ser ju exakt ut som den som attackerade men är liten och har inte alls samma sätt och läten som en vuxen. Robin ville bara fly därifrån först men jag gick bara efter killen på långt avstånd med Robin i famnen och till slut slappnade han av, då fick han direkt korv. Sen lite närmare, när han slappnade av-korv och till slut innan vi skildes åt killen och jag stod Robin lugnt själv på backen och kikade på valpen på kanske 2 meters avstånd och åt korv i lugn och ro.

Detta fortsatte vi med i några veckor för jag fick sköta om såren mycket länge innan de äntligen läkte ut. Värken i ryggen försvann successivt och helt efter ett besök hos en kiropraktor. Detta rekomenderar jag dig att gå till en duktig kiropraktor eller naprapat inte bara veterinär för finns det en låsning efter anfallet som ger smärta så kommer träningen inte ge mycket resultat eftersom smärtan påminner hela tiden om det som hänt och ger hela tiden negativa upplevelser tex när din hund försöker leka med en annan hund. Robin fick också en svulllnad som blev en knöl och den fick jag massera bort under två månader.

Sen avancerade jag träningen och nu tillät jag inte längre att han i panik slängde sig i kopplet så fort en större hund kom, jag såg till att det fanns avstånd och då fick han faktiskt lita på mig. Hade jag sagt sitt så var det sitt och jag ställde mig framför honom visade att jag hade kontroll.  När han klarade detta gick jag vidare, nu skulle han gå vid min vänstra eller högra sida beronde på var hunden var så att jag fortfarande var mellan den mötande hunden och Robin. Det var inte ok att dra i kopplet eller stanna, han fick lita på mig. Sakta sakta gick detta bättre och det lossnade ordentligt några veckor senare. En stor labrador sliter sig och springer mot Robin, i sista stund får jag upp honom i famnen och vänder ryggen mot labradoren som dunsar in i mig. Den var inte aggressiv den ville leka, den var 10 mån men jättestor men Robin kunde ju inte se det han fick ju bara panik. Efter detta föll poletten ner ordentligt, matte kan skydda mig, hon fixar situationer och sedan dess så flyr han inte utan söker sig till mig.

Detta tycker jag du också ska göra, skydda din hund, släpp aldrig fram lösa hundar som du inte känner, det är inte fel att lyfta upp hunden om du inte kan hålla hunden på avstånd. Din hund ska lita på att om du säger det är ingen fara du kan hälsa (om hunden vill) så ska din hund ta det lugnt. Sen är det viktigt att båda parter ska ha roligt i ett möte. Robin tycker inte längre att framfusiga fast de är snälla, större hundar är trevliga så han behöver inte om han inte vill. Respekterar inte ägaren att jag säger till att min hund inte vill då är det mitt ansvar att se till att hålla denna hund på avstånd och ställa mig emellan. Jag ska vara den som min hund litar på och åter igen detär inte fel att ta upp hunden i famnen i situationer som ens hund inte klarar av. MEN det är fel att ta upp hunden i tid och otid, det skapar osäkerhet, det är också fel att låta hunden vara rädd och fara runt i kopplet då talar du om för hunden att ja det är rätt det är farligt med hundmöten. Ta kontrollen, säg sitt eller ligg och det är det som gäller. Är det ett svårt möte, tex än idag om det kommer en Rottweiler så låter jag Robin hoppa upp på en sten, bänk etc. för då vet jag att han lyckas ligga kvar medan den passerar. Han känner sig trygg där.

Två sista tips som var mycket värdefullt för Robin var att gå på kurs där en Rottweiler var med med en bra ägare så klart som hade koll och visste om vad som hänt så hon höll lite avstånd. Robin kunde redan andra gången gå en hel rallyldnadsbana utan att hålla koll på Rottweilern hela tiden. Sista tipset, är rösten och kroppsspråket. Nu när ni möter hundar ska du sträcka på dig och säga gud vad kul en hund även om du känner en klump i magen. Ingen ömkan om hunden vill fly, utan massor av beröm när hunden stannar upp, sätter sig ner bra, och ännu mer när hunden vågar lita på dig och släpper den andra hunden med blicken och tar ögonkontakt, ge något riktig gott då. När hunden slänger sig i kopplet eller så länge svansen är mellan benen är du bara lugn, tyst, avvaktar, skapar tillräckligt med avstånd för att hunden ska sätta sig ner och då kommer massor av beröm!

Lycka till och jag känner med dig, du får gärna fråga på under månaderna som kommer om du vill, det är bara att skicka ett meddelande! Berätta gärna här på forumet om hur det går, beroende på var du bor kan vi också ses, jag ska den 26 till Skåne sheltie utställningen där!

Jag blir så arg när jag läser sånt här!
En hund kan inte vara riktigt frisk om den helt oprovocerat går fram och hoppar på en annan. Kommer ägaren till rottweilern att ställas inför rätta?

Jag har själv en sheltie och en chihuahua, vill inte ens tänka på vad de bitmärkena hade gjort med min minsta. Tyvärr är det väldigt vanligt att chihuahuor blir ihjälbitna.

Hoppas din lilla vovve inte har alltför ont och repar sig fort.
Och att hon (ni) psykologiskt kan försöka komma över det!
Följer gärna er rehabilitering och väg tillbaka.

Men fy då. stackars liten! En massa styrkekramar både till dej och Bell.

Man blir verkligen så uppjagad på människor som inte klarar sina hundar. Oansvarigt!

Håll oss gärna uppdaterade hur det går för er!

Hoppas allt ordnar sig för er. Samt att den andra hundägaren tar sitt ansvar för det som hänt.

Tack alla för stödet!

#6 Jag kommer säkert att ta dig på orden. Min känsla är att jag troligen kommer ha en massa frågor under resans gång. Slönt att ha någon med samma erfarenheter att bolla med.

Igår var vi hos veterinären och tog dränaget. Såren såg inte helt hundra ut så vi bytte antibiotika. Veterinären tyckte att det var lika bra innan en ordentlig infektion bröt ut. Vi åkte hem igen med uppmaningen att hålla kolla på såren och ta tempen varje morgon. Än så länge ser det ut som tidigare och ingen feber. Hoppas det håller i sig tills på tisdag då vi har en ny tid hos veterinären.

När vi var hos veterinären möte vi en annan större mörk hund i väntrummet. Hon flydde inte utan ställde upp för att försvara sig och tog det säkra före det osäkra. Kommer bli en lång resa framöver, åtminstone känns det så nu.

Hoppas det går bra i fortsättningen!

Jättetråkigt att höra vad ni råkat ut för…

Detta är verkligen en hundägares mardröm att råka ut för.

Lider med er. och hoppas på snar bättring.

Usch vilken mardröm! Hoppas det går bra och att din hund snart mår bättre både fysiskt och psykiskt! Det är ju tyvärr det tråkiga med att ha en liten hund, jag har skräcken för att detta ska hända..

Jag finner inga ord för detta Stackars Bell & dig! Hoppas att det går bra för er båda och att ni slipper bestående men efter detta.

Den där rotweilern kan inte vara frisk i huvudet, att helt oprovocerat gå till anfall är verkligen inte acceptabelt. Enligt mig borde den hunden avlivas och ägaren skulle ställas inför rätta enligt mig. Om nu en hund kan göra så här mot en oskyldig liten hund som ingenting har gjort, hur skulle den hunden kunnat reagera på ett litet barn tex? Nej, denna hund skulle jag inte vilja möta på. Tycker den borde avlivas.

Kramar till er båda! Hoppas ni läker så bra ni bara kan, även om minnena kommer sitta kvar länge. Hoppas, hoppas att Bell kommer kunna slappna av bland andra hundar.

#14: Det är en enorm skillnad på ett barn och en hund. Med det menar jag inte att det är fruktansvärt det som hänt men vill klargöra att en hund som är aggressiv mot hundar inte behöver vara aggressiv mot människor.

#15 Nej så är det givetvis. Men i det här fallet hade ett litet barn kunnat vara emellan min hund och den andra hunden. Rottisen hade inte ens registrerat det. Den var för blockerad. Sen vet man ju aldrig vad som hade hänt i en sådan situation. Som tur är var det ingen mellan dem trots att det var fullt av folk på gågatan.

Håller er lite uppdaterade.

Sitter och väntar på att klockan ska bli 08:00 så jag kan med att ringa till jourhavande veterinär. Såren ser inte bra ut. De är väldigt svullna och visar tydliga tecken på infektion. Än så länge är hon feberfri, tar det som ett gott tecken. Jag vet inte om de kan göra så mycket men jag vill ändå att de ser det jag ser och tar ett beslut.

#17 Håller tummarna dom ringer snart och då får dne hjälp ni behöver.. Har säkert missat det hela, men har dom inte redan antibiotika?

Kommer hålla koll på tråden och se vad som händer.. Alla varma tankar till er!

#18 Jo, hon har antibiotika. Vi bytte sort för 2 dagar sedan så det har inte riktigt hunnit verka ännu. Stygnen har släppt på några ställen så huden dött till följd av det. Och så har hon en böld/svullnad som vi ville kolla upp så det inte var var. Så veterinären sköljde ur såren, klämde ur lite var, tog bort något stygn som satt hårt och några som hade lossnat, skar bort död vävnad och tog prov på bölden som visade sig vara en blodansamling. Så nu är det bara och vänta på att antibiotikan och kroppen gör sitt jobb och läker såren.

Sittet här och ryser! Så fruktansvärt!!

Styrkekramar till dig!

Hur är det med henne nu? Har antibiotikan börjat verka?

#21 Idag är hon pigg och alert. Såren ser bra ut nu, antibiotikan har börjat göra sitt jobb. Det kommer bli väldigt fula ärr eftersom såren glipar på några ställen där stygnen släppt. Tur hon har massa päls.

Igår var hon inte stor på jorden. Narkosen ville inte riktigt släppa så hon vinglade omkring och spydde om vart annat. Tyckte så synd om lilltjejen. Hon kunde inte slapna av heller, spänd som en fiolsträng.

Imorgon är det återbesök hos veterinären. Om allt ser bra ut så tas stygnen på det sår som klarat sig från infektionen och inte har släppt i stygnen. Så får vi se vad de säger om de andra såren imorgon.

#22 Roligt att höra att hon är pigg och alert. Synd på ärren, men som du skrev så är det ju tur med pälsen =).

Håller tummar och tår för er vid veterinären imorgon. Meddela gärna hur det gick!

Ge lilltjejen ett jättestor kram från mej!

blev det påföljder för rottisen & ägaren ???

Håller tummarna att hon skall må bättre snabbt!! Kramar till er!

/emma93

Usch, stackars liten  Va bra att det verkar gå åt rätt håll. Är också livrädd för att något sånt ska hända.

Fy vad hemskt! Stackars er!

Hoppas verkligen ni får må bättre snart, att såren börjar läka som dom ska och att den andra hundägaren ställs inför rätta! Har du anmält händelsen??

#24 och #27: Det är polisanmält. Hon får ett telefonsamtal från polisen där hon uppmanas att hålla reda på sin hund. Jag håller på att ta reda på vilken försäkring som ska ta vilka kostnader och vilka kostnader som inte täcks osv. Ett heltidsjobb att ringa runt.

Hos veterinären gick det bra. Ingen åtgärd där. Hon konstaterade att vi behöver vänta en vecka till innan stygnen tas och att antibiotikan har börjat ge effekt.

#28
Uppmanats till att hålla reda på sin hund??? På riktigt?! När den reagerar sådär helt oprovocerat så kanske den ska tas bort? Hade den bitit ett barn hade det inte varit något snack om saken… Den bet ju dig med! Sjukt!!

Skönt att antibiotikan börjat ge effekt!
Kram

#28 Hoppas allt ordnar sig för dig och din lilla vovve blir helt återställd. Men det  brukar ordna sig i slutändan, hur jobbigt det än är.

#28 Jag kan instämma med dig, men samtidigt så gör jag det inte.  Visst det är absolut fel det som hänt, ingert snack om den saken. Men att avliva hunden är kanske hårt, Visst han bet även nu coccos25, men jag har också stoppat in mina händre i hundslagsmål och blivit hundbiten. En helt normal sak att göra då man vill rädda sin hund. Men av egen erfarenhet så kan jag säga att hunden som bitit mig i slagmålet är inte ens medveten om att den bitit mig. Nu låter det som jag försvarar hunden, vilket jag inte gör helt och fullt. Men att hunden bet människan vill jag ändå säga det var nog inte medvetet.

Kan rekommendera, i förebyggande syfte, DogDefence spray. Man har det alltid i fickan på promenaden och sprayar det i ansiktet på hunden som attackerar. Hunden får inte skador för livet, utan det svider i ögonen och den kan inte se på några minuter.

Anna, Blackfall's kennel

kan bara intsämma med ovan skrivare. Ett bra försvar. Har en i fickan jag med.

#31 Verkligen bra rekommendation!! Hur mycket kostar en sådan spray? Och vart finns de att köpa?

Jag tror dom finns nog så gott som i varje väl sortearde hundbutik.. Så den är nog inte alls svår att få tag på..Ärligt kommer jag inte ihåg vad jag gav för den. Strax över 100 har jag för mig-

Okej.  Men det är ju toppen! Är den stor, eller får den med lätthet plats i fickan?

Fungerar den på människor också? 

Ska se om jag kan finna lite info på den uta på nätet. Vänta 2 min

Inte samma som jag har men snarlik Länk

Nemen gud! stackare <3 krya på båda <3

#38 Dett skedde för nästan i år sedan juni 2011

Fy vad otäckt! Skönt hon klarade sig iaf.

Fick hemska flashbacks från när min första lilla sheltie Miro blev attackerad av en stor svart schäferkorsning. Besten slet sig ur halsbandet och gav sig på Miro helt oprovocerat, Miro gav sig och visade magen. Då högg den andra honom över buken, lyfte upp honom och började skaka! Miro skrek. Aldrig hört och vill aldrig igen, höra en hund skika på det sättet.

Blev biten i mina försök att få loss honom men just då kunde jag inte brytt mig mindre. Hade iaf sinnesnärvaron att ta ägarnas telenr, sen hem o vira en handduk om magen o ilfart in till vet. Han hade flera fula bett/hål i buken och bukmuskeln var nästan av. Första natten var riktigt kritisk. Aldrig gråtit så mkt…

Men min lilla kille återhämtade sig o förblev min tuffa lilla pälsboll, ingen rädsla för stora svarta hundar heller.

Ägarna till besten avlivade sin hund och kom sen över med blommor och bad om ursäk, de var verkligen förtvivlade över vad deras hund gjort. De betalade även det som inte försäkringen täckte upp.

Jag hoppas hon klarar sig från några större men och blir sitt vanliga jag igen.

Verkligen inte kul när sånt händer! Har också en liten vovve här hemma som för flera år sen plötsligt blev påhoppad utanför porten. Var nära att han inte överlevde, men det gjorde han. Han är 15 år nu till sommaren, och det som hände var längesen. Han är helt fysiskt återställd, men man måste vara mycket försiktig om man ska lyfta honom då han "tror" att han har ont kring revbenen/magen där han blev biten. Absolut inte roligt när sånt händer.

Men kom ihåg att hundar inte är sjuka i huvudet som många av er skriver. Däremot kan de ha andra problem, men sjuka i huvudet är de inte. Agression är inte ett problem, det är ett svar på ett problem. Allt handlar om hur hunden tidigare blivit behandlad, hur den blivit uppfostrad och tränad av oss människor. Och i såna här lägen är det viktigt att man inte får fördomar mot raser som t.ex rottweiler bara för att ens hund blivit biten. För alla hundar är ju olika!

Önskar er all lycka till i framtiden, hoppas din vovve återställt sig både fysiskt och psykiskt. Styrkekramar till dig med!

Det är inte rottisens fel, det är hundägarens fel som inte tagit sitt ansvar som hundägare.

Tyvärr har min tik fortfarande problem psykiskt. Det är mycket bättre men inte helt bra. Men jag ser ljuset i tunneln och tänker inte ge mig i första taget. Tyvärr påverkar det en massa andra saker som agilityn, rallylydnaden mm.

Men hon har gått från att vägra gå ut på promenad tillsammans med mig till att kunna möta andra hundar på stan, träna i en lokal tillsammans med andra okända hundar och gå koppelpromenader tillsammans med de flesta främmande hundar. Nu är det den sista biten kvar, vi får se hur vi löser den.

För den som är intresserad har jag skrivit mycket om träningen i min blogg. http://sheltienbell.friendly.se/?tag=hundmoten

Usch Jag lider med Er. Och hoppas att allt kommer gå bra i fortsättningen.

Ja det är sånt här man ständigt får vara rädd för. Jag råkade ut i lördags för att en Amstaff kom rusande från ett hål i en häck via sin tomt, där en tjej tidigare hade tränat kampsport med att hänga upp saker i trädet. Min killa såg detta så vi var som tur förberedda när vi gick förbi och den naturligtvis kom springande. Jag hade redan då lyft upp lilla Ziggy men tänk om jag inte sett detta. Det blev som tur var att vi skrek till åt denna hund och tro det eller ej så vände den men matten eller vad det nu var för något skrek att hon skulle bussa sin hund på oss för att vi sa till henne. snacka om galen person.Nu hände det som sagt var inget men man får hela tiden tänka på sånt här och tänk om jag hade haft lilla ziggy lös….Vilken jag inte har överallt tur nog.

Nej som sagt var det finns ju dom som inte kan hålla sina hundar heller det är ju inte klokt. Nej jag säger bara Lycka till….

Hej!

Jag vet att Anita Axelsson säljer Dogdefence spray. Titta på hennes hemsida: Anitaaxelsson.se

Sprayen är ganska liten ca 15 cm hög.

Vänliga hälsningar

Anna Knutson, Blackfall's kennel

Åh huvva!

Jag tycker det är jättebra att du anmält ägaren.  Men alltså det verkar bara bli värre med åren, med farliga hundar (hundägare!) , så jobbigt. Jag är instabil psykiskt själv så jag vill inte ens tänka på sånt här. Tur nog har det aldrig hänt min lovis på 11 år. :) 

Dog defence verkar bra. Men snart måste man väl ha en pistol med sig ut, som i USA :P Ifall ägaren blir aggressiv, vilket de ofta är om deras hundar är det. :P Usch vad är det för samhälle vi lever i numera…?!

Usch, hur mår din vovve nu och du? lider med er<3<3

#46 Tråden är gammal, så det är inte säkert att du får svar.

okej såg att #45 hade skrivit va drf jag trodde den var nu;)

Jag var med om samma sak när jag hade min förra sheltie. Han blev biten av min farbrors Rysk-europiska Lajkahane Rölli. Det hela hände på "Vovvas revir", och som vallhund ville han skydda sitt revir och sin flock, dvs mig, mamma och pappa. Han var okastrerad också, ifall det spelar någon roll. Min farbrors hane var också okastrerad och så vitt jag förstått det hela är lajkor väldigt måna om sin ägare, INGEN kommer nära deras ägare utan deras tillåtelse. Så det blev knas där och det slutade med att Vovva låg på operationsbordet. Mjälten hade trängt ut mellan revbenen och han hade 30-40 sticksår över hela kroppen. Pappa och min farbror blev hårt bitna båda två när de tvingade upp Röllis käkar och drog ut Vovva. Deras snabba reaktionsförmåga räddade Vovvas liv. Dock blev Vovva inte feg och rädd, tvärtom blev han mycket modigare och "manligare". Han vart en "hårdare hund" efter det. Fick mer karaktär, eller vad man ska säga. Men fy tusan, de 4 timmarna han opererades, vi trodde han skulle dö. Efter operationen tog vi hem honom. Jag och mamma tillbringade all tid med honom då, dygnet runt. Min farbror som är jägare sa att han skulle hem och skjuta sin hund på fläcken, men vi lyckades hindra honom. Jag menar, även om det var fruktansvärt så hade båda hundarna reagerat på instinkt. Vovva tyckte att Rölli gjorde intrång på hans revir och Rölli tyckte Vovva var ett hot mot hans ägare, så det blev ett bråk. Sånt händer. Min farbrors tik Shôba och Vovva däremot var bästa vänner, nästan som man och hustru ;) Jag känner i alla fall att det var en jäkla tur att vi lyckades hindra min farbror från att skjuta Rölli, dels för att Rölli är en galet bra jakthund, men också dels för att Shôba och Rölli är hans ögonstenar. Jag menar, vem vill behöva döda sin ögonsten!? Jag hyser inget agg för varken Rölli eller min farbror. Han lät oss dessutom låna sin bil för att ta oss till fastlandet (det hela hände på en ö i finska viken) och eftersom han är fast boende på ön så har han företräde på färjorna som far mellan ön och fastlandet. Tack vare det tog vi oss snabbt till veterinären. Pappa for till vårdcentralen och fick båda armarna sydda och fixade, stackarn hade blivit ordentligt biten.. Mamma och jag satt hos veterinären och bad. Vi fick höra att han hade 20 % chans att överleva. Har aldrig bett så mycket och så innerligt till Gud som jag gjorde då! Tack och lov överlevde ju Vovva, men det var verkligen hemskt de två första veckorna då infektionsrisken är som högst, och att sväva i ovisshet.. Usch! Han kunde inte gå själv heller första tiden, utan låg bara ner och pep och gnydde. Men massor av kärlek, böner och vård utförde mirakel. Två veckor efter olyckan kunde han stå upp, så vi tog ut han och det första han gjorde var att kissa i säkert 3-4 minuter! Hans blåsa hade varit så full att det läckte, så vi hade satt tjocka dambindor under honom för att han inte skulle kissa ner handdukar och filtar som han låg på. Veterinärerna kunde inte tro sina ögon då vi for på återbesök, för Vovva travade själv in på kliniken och viftade på svansen och hälsade så glatt. Han pep litegrann när de tog bort bandagen och kikade på såren men betedde sig jättefint.

När Vovva väl var frisk skickade vi ett "tack-brev" till veterinärerna i Finland :) Jag hade doppat hans tass i lite vattenfärg och pressat den mot pappret, så att Vovva också fick "signera" ;) Vi skickade även med några bilder på hur Vovva såg ut idag och tackade djupt för deras vänliga sätt och goda kunskaper som räddat våran hund. Året efter for vi till Finland igen, och då gick vi in en sväng på kliniken för att hälsa på också. Veterinärerna som opererat och tagit hand om Vovva var som tur där och nästan alla blev tårögda och jätteglada. Vi hade med oss en bukett med fina blommor som vi gav till dem också. Jag är tacksam än idag för deras agerande. Vi fick 7 år till med Vovva efter händelsen.

Åh vad hemskt! Jag skulle svimmat! Den gången vår golden blev attackerad svartnade det nästan för ögonen, och den ända skadan han fick var ett litet jack i örat, som nu är helt läkt. Har aldrig hört om sån Dog defense förr, måste jag skaffa!