Hej! Vad roligt att du är intresserad av sheltie! Jag har endast en sheltie men kan delge det jag vet och erfarat :) 

Sheltien är verkligen en perfekt träningskompis men som ändå kan ta det lugnt och ligga hemma och slappa. De kräver ju aktivering, både fysiskt och psykiskt för att må som bäst men har inget emot några lugna dagar på soffan :) De är generellt väldigt lättlärda och  arbetsvilliga! Vår kille är inte vallningsbenägen alls och han har absolut ingen jaktinstinkt så det är aldrig några problem att ha honom lös. Han är däremot vääääldigt social och vårt största problem är att hålla honom borta från människor och hundar ;) Detta är dock inte fallet med alla shelties, då det tyvärr finns en del rädsla och osäkerhet i rasen. Det är därför viktigt att välja uppfödare med omsorg och vara noga med att träffa föräldrar och gärna släktingar till blivande valp för att vara så säker som det går för att komma undan rädsla. Sen är det såklart även viktigt med socialträning som med alla valpar :) 

Det som jag kan känna är negativt med rasen är främst känsligheten. Vår kille är verkligen inte rädd av sig eller osäker men om det är något som skrämmer honom ordentligt så är det otroligt svårt att få bort sen. Detta har jag hört om flera shelties så jag tror att pga att de är känsliga och reaktiva vallhundar och inte så hårda som tex brukshundar så finns det större risk med rädsla. Vår kille är tex rädd för fläktande ljud vilket vi har lyckats spåra tillbaka till att han blev fönad som valp hos uppfödaren. Han är nu 2 år och fortfarande rädd. Vi har försökt med precis allt vi kan komma på men ingenting fungerar så han är rädd för köksfläkten och för dammsugaren och även stressad av bilen som alla ger ifrån sig ljud som liknar detta vilket såklart är väldigt jobbigt. 

Sen så är det ju det med skälligheten. Vår kille skäller inte så mycket, men helt klart mycket mer än våra andra 2 hundar. Han skäller om det ringer på dörren, om det hörs väldigt högljudda/konstiga ljud, ibland vid agilityträning och när han är svartsjuk och vill ha uppmärksamhet. Det går helt klart att träna, det har vi gjort, men det märks väldigt tydligt att det ändå finns där hos honom. 

Ang Pälsvård är det väldigt lite. Vi borstar kanske nån gång i veckan och kammar ordentligt kanske nån gång i månaden/varannan månad. Han fäller inte särksilt mycket, vi badar honom ca 2 ggr /år. 

Sheltien har en del sjukdomar, framförallt ögonsjukdomar. Alla shelite måste ögonlysas innan parning men man får fortfarande avla på individer med lindriga fel. Jag skulle dock rekommendera att välja en uppfödare som enbart avlar på helt fria djur. HD och ED  förekommer hos sheltie så jag skulle rekommendera att välja en uppfödare som kollar detta hos sina avelsdjur. :) 

Ja nu blev det en hel bok, men hoppas det var till någon nytta iaf :)

Man får leta efter bra linjer så att hunden har föräldrar som är framåt och orädda så är sheltien underbar. Har en just nu och ska få en till valp snart. Pälsvård är borstning iaf en gång i veckan, duscha vid behov. Ögonsjukdomar förekommer som sagt innan men det får man ju veta innan köp vad valpen har osv. Det är ju en vallhund så jag upplever dem inte som skälliga men dem pratar, min säger till mera och det är inte ändlösa skall och det är okej, en hhund måste ju få prata!:)  Man skall miljöträna tidigt anser jag och testa olika saker och pilla med valpen så man slipper framtida besvär med rädsla för saker.  Mycket trogen kompis som gärna vill utöva sport eller aktivitet:)

Hej! Jag har en sheltiehane på 14 månader. Han är helt underbar - positiv, utåtriktad och läraktig. Jag håller med de tidigare inläggen i tråden om att det är viktigt att kolla upp stamtavla mm för att undvika rastypiska sjukdomar och problem. Jag tittade efter valpar med 0% inavelsgrad på köpa hund och kollade upp föräldrarna (bl a finns pappan med i avelspooolen med mycket info). Tidig miljöträning, hantering och positiv inlärning är viktigt. Min hund är oerhört intresserad av andra hundar, barn och andra människor. Han är väldigt orädd och tyst av sig. Skäller någon enstaka gång och har någon slags morrande ljud som han ger ifrån sig när han blir riktigt glad eller leker med oss. Troligtvis varierar pälsmängd mm mellan olika hundar för jag håller inte med tidigare inlägg i det avseendet. Det beror förstås på om man är van vid hundhår eller inte, men räkna med långa hårstrån i bilen t ex och glöm att ha hunden i knät om du har en mörk ullkappa på dig! Men han hårar inte mycket tycker jag (växte upp med korthåriga hundar som fällde överallt). Jag borstar honom varje dag, ca 15 minuter av trevlig samvaro som avslutas med tandborstningen, som han älskar. Börja borsta redan när hunden är liten valp så att den vänjer sig. Tänk även på att en långhårig hund drar in ganska mycket smuts, t ex sand, även om man torkar den. Jag ville ha en glad, vänlig, sällskaplig och lättränad hund som man kan ha med sig överallt - både i skogen och i finrummet hos vänner. Min hund är precis allt det och en underbar vän också. Hoppas att mitt inlägg är till hjälp för dig!

Hej,

Tycker inte du behöver be om ursäkt för att du kallat sheltien en "minicollie"/"dvärgcollie".

Shetland Sheepdog Är ju faktiskt en Collieras. Inte nån miniatyr av den collieras som verkligen kallas "collie" - lång- eller korthårig.

Men termen "collie" står ju för  en hel grupp av brittiska vallhundar, däribland

den vanliga kort/långhåriga collien,

dessutom Collierasen shetland sheepdog som faktiskt hette "shetlandscollie" förr i tiden - det är ju lättare att säga shetlandscollie än det Sch-iga "sch-ettland schiipdog",

dessutom Bearded collie, 

och Border Collie, så klart - här en länk till en sida där mer än 20 olika Collieraser räknas upp. Till dessa räknas också Shetland sheepdog, eller som förr hette den Shetlandscollie.

Kan bara utgå från min egen erfarenhet/min egen hund 🙂

Plus:
lättlärd, aktiv, följsam, uppmärksam, mångsidig, känslig

Minus:
lättstressad, skällig, väldigt misstänksam mot främmande människor, känslig

Tack för alla svar!!