Jag och min sambo hade knappt tid att bli nervösa, vi hade bara pratat lite löst om att skaffa hund och varit på typ en eller två kennlar och träffat vuxna. Så när vi bestämt oss för ras och uppfödare så hade hon redan en kull valpar. Efter att ha varit och träffat dessa så bestämde vi snabbt att vi ville ha en nu och två veckor senare fick hon komma hem :)

Och här är hon nu :')

Förstår att du blir nervös, det är en väldig väntan :). Första hunden var redan nästan leveransklar när vi fick kontakt med uppfödaren men de som varit där efter har vi väntat på så länge som flera år innan tiken parats och det blivit verklighet. Vi har ännu inte stått lottlösa, det har fötts valp som varit rätt för oss, men det är ju inte ovanligt att det inte blir av, nånting strular med löpet, med parningen, just den valp man vill ha finns inte kullen eller annat. Så jag förstår att du är nervös, men jag håller tummarna för att allt blir precis som ni önskar!

/emma93

Jag var jättenervös, haha! Stod på kö/som intresserad hos flera kennlar. Man visste ju aldrig hur det skulle gå, hur många det skulle bli eller kön/färg. Jag ville ju ha en blå tik. Så jag fick vänta ett år innan jag till slut äntligen fick min Zaga. Och då hade jag verkligen tur! Hon var tingad från början, men sedan hörde uppfödaren av sig och berättade att hon som hade tingat den hade ändrat sig och då blev hon min, snacka om den lyckan!!! 😍😃 Nu är hon snart 21 månader, min lilla blå! ❤️

Nejdå, du är absolut inte den enda som varit nervös och gått och väntat 😎Min första sheltie väntade jag rätt länge på ( nästan 3 år) och när det väl började närma sig löp så kändes tiden som var kvar oändlig! 

Jag hade en dvärgpudel innan och var inne på att skaffa en till då jag gillar rasen. Men så skaffade en bekant till min mamma, som är uppfödare, en sheltie (egentligen av en ren slump). Jag hade aldrig gett rasen en seriös tanke egentligen tidigare då jag bara träffat några få individer irl som tyvärr inte var några bra representanter (ffa mycket rädslor). Men så fick jag som sagt träffa denna underbara sobeltik valp som jag bara föll för!! Tiden gick och jag fick se denna underbara hund växa upp och blomma till en underbar individ. Inga rädslor, framåt, glad i allt, miljöstark osv. 

Men jag var fortfarande inne på att skaffa en hund till då min pudel började bli till åren och var fortfarande inne på en till pudel. Det var ffa vid ett tillfälle när jag träffade mammas bekanta och hon sa, mer på skojj, "men du skulle ju kunna ta en hund efter Humlan om det blir så att hon håller måttet och jag tar valpar på henne. En sheltie skulle passa dig som gillar hundsport". Och där började tanken gro och jag började kika lite mer seriöst på rasen. Jag bara älskade denna tiken och jag bestämde mig: ska det bli en sheltie så ska det bli en valp efter den tiken. Men det var inte förens uppfödaren ett bra tag senare berättade att hon bestämts sig och planerade att ta en kull valpar på tiken som jag bestämde mig 100%.

Därefter kom väntan. Förts se vilken hane uppfödaren funderade på, sen invänta löp. Därefter kom det jobbiga: att gå och vänta på om det faktiskt blev något. Sen nojjar man över vad det ska bli. Kanske bara blir tikar (skulle ha hane) eller kanske bara blir sobel (ville inte ha sobel). Eller kanske bara kommer 1-2 stycken…. Och så en tidig sommarmorgon medans jag sitter och äter frukost får jag det inväntade samtalet, ser på telefon direkt att det är uppfödaren… Hjärtat börjar bulta, det är nu det bestäms, hur mina framtida hundår ska bli: med eller utan en sheltie. "Hej, det är jag. Vill bara meddela att hon har valpat…. Det blev 5 stycken varav 4 är sobel….". Här känner jag en krypande besvikelse och tankarna far snabbt i huvudet… Ska jag kanske ändra mig och ta en sobel ändå? Bara för att få en valp efter tiken men känner samtidigt att det inte är rätt för mig. Uppfödaren fortsätter på telefon "… och en svart/vit. Det är en hane, den svart/vita. Kullen består av 3 tikar och 2 hanar varav ena är svart/vit. Resten av kullen är sobel." Uppfödaren hör att jag är lättad, då hon vet att jag inte önskade mig en sobel (därav att hon också småretades lite vid beskedet). Det bestäms att den svart/vita hanen är "tingad" direkt och eftersom jag känner tiken och träffat henne ofta så fick jag även erbjudande om att komma och kika på valpen. Om jag trodde att jag väntat innan så vet jag inte vad denna tortyr fas ska kalls… Det är nu den olidliga väntan på hela 8 veckor börjar, innan man får hämta sin lilla dunboll 😃

Vid inköp av sheltie nummer 2 var jag nervös på ett helt annat sätt. Mer egentligen pga att jag valde att importera och det är mycket att tänka på vid själva importen men var även nervös då jag endast haft mejlkontakt med uppfödaren och helt förlitade mig på hennes omdöme/ kundskap. Det gick super det med och jag fick en "mini-River" så jag kan absolut inte klaga utan är mer än nöjd över honom också!

Min underbara, efterlängtade, guldklimp fyllde iaf 6 år i somras! Tänk vad tiden går fort…. Och min andra sheltie har redan hunnit passera 2 år strecket!

Kollage på River 😉

Haha då är det inte bara jag då :D Anledningen till att jag är väääldigt nervös är också för att nu i sommar är typ ända chansen att skaffa valp, och vill ju ha med hunden på skolan sen. Tiden är helt perfekt för en valp, då denna kullen kommer bli leveransklara - om tiken löper i tid - precis när sommarlovet börjar. Så jag kommer ha all tid i världen då. Hade en dröm inatt som gjorde mig helt snurrig i huvudet, ja.. Ni vet hur drömmar kan ställa till det och göra en helt sne. En bekant tänkte sälja sin 4 månaders valp, och frågade om jag ville ha den. Och det var liksom nu, när det inte finns tid till en valp. Och jag fick sån ångest, skulle jag ta valpen eller vänta på kullen som jag planerat att få en valp av, men kullen kanske aldrig kommer, ifall nånting händer.. Samtidigt kunde jag inte ha en valp just nu, och ville ha en valp från början, träna den alldeles från början, även om 4 månader inte är mycket. Hahha det var så obehagligt! Att bli erbjuden en valp när man inte kan ha en, och sen välja på att neka den och vänta på en kull som kanske aldrig kommer istället… Tur det bara var en dröm! Men, det kommer säkert gå att hitta en annan kull ifall denna kullen inte skulle bli av såklart. Men jag gillade verkligen tiken som skulle ha denna kullen, så go! La sig nästan på en för att man skulle klappa henne. Och pappan är så snygg också! Jag är duktig på att alltid se allt dåligt som kan hända, istället för att tänka på att det faktiskt kommer gå. Sen har jag ju faktiskt inte problemet med att det bara kanske kommer tikar, eller bara hanar. För mig spelar det ingen roll om jag får en tik eller hane :3

Jag var också jätte nervös, men det var mest för att jag var rädd för att uppfödaren inte tyckte om mig..  Men blir jätte nyfiken, vilken uppfödare är det ni har kontaktat?😃

#7 haha jag är rädd för att uppfödaren inte tycker om mig xD jorstorparens har vi kontaktar :)

Jag hörde av mig till olika uppfödare och då killen skulle vara sjukskriven i 4 månader så ville vi ha hunden då så vi hade en liten ram av när så att säga.

Mötte på flera otrevliga uppfödare, då jag och min kille va rätt unga (19 och 22) så va det inte lätt att "presentera sig" så där hade vi problem överallt (även hos våran uppfödare). Sedan så hade vi problem med att vi hade bestämt oss för en trefärgad eller B M, tik. Men de va det någon som inte gillade och sa att människor som oss bara vill ha en hund för utseendet. De var ett riktigt slag i magen!
Och på de kände man pressen för sjukskrivningen närmade sig och det var våran enda chans. När vi precis hade gett upp så kom en annons på blocket ut med 8 valpar bara trefärgade och BM och flertalet tikar så vi åkte dit och var först på plats. Vi träffade alla valpar och fick bestämma valp efter våran känsla och så fick vi chansen att presentera oss personligen. Blev kanon och vi valde helt klart rätt tös 😃

#9 jag själv är ju bara 15, 16 i sommar, så jag var också väldigt rädd att uppfödare skulle tycka jag var för ung. Jag har inte kontaktat så många uppfödare faktisk. Uppfödaren hade ett barnbarn som går på samma gymnasium som jag ska börja på sen, naturbruksgymnasium, så kanske hade lite tur med att hon visste en del om hundgymnasium och sånt, så därför hon inte verkade tycka det verkade oseriöst att jag bara är 15. Lite tur kanske att jag faktiskt fick ett trevligt bemötande redan efter första kenneln jag kontaktade. Synd att folk är otrevliga mot yngre köpare :/

#10 Jo vi tyckte det var väldigt jobbigt samtidigt som jag förstår uppfödarna då det finns många ungdomar som är tsm och skaffar hund utan att tänka igenom beslutet. Dem gör slut och sen får hunden flytta eller vad som.  Så absolut att det är ett svårt beslut för uppfödaren också att lita på en helt främmande människa och att ta beslutet om valpens framtid

hur gjorde  du #9 med länk förresten? 🤔

#10 Hade också tur att den första och enda uppfödaren vi kontaktade var trevlig från början. Ska också gå hund på gymnasiet till hösten så det kan ju har varit en av grejerna som "övertalade" henne :P

#12 vad kul! Vilken skola?

#12 Stora Segerstad naturbrukscentrum

Jag var också supernervös! Men fick ett kanon bemötande från första uppfödaren och fastnade direkt för hennes hundar. Är ändå också ganska ung (20 år), men behandlades nog som vem som helst. Kändes skönt i och med att jag var (och är) ny i hundvärlden 🙂

#14 men vaaaa?! Omg Jag ska också börja där :D haha världen är liten ibland! Vad kul!