Vi har också haft Collie tidigare. Nu har vi världens minsta vallras, Lancashire heeler. Ivan, som ni alla hört talas om. När jag ville ha en egen hund ville jag först ha en sådan som Ivan, men ändrade mig sedan till Collie, men ville inte ha någon stor hund så då blev det en sheltie. :) Ville ju även att hunden skulle passa med oss som familj, och även gilla att arbeta, spår, agility, lydnad m.m

Här kommer lite historia om varför jag just ville ha en sheltie:  

Då jag var liten (3år) hade grannen två långhåriga collies. En sobel och en blue merle. Jag älskade Lassie serierna på den tiden, och grannens sobla collie var "min" Lassie brukade jag säja. Då jag gick förbi grannens hus och colliesarna var ute sade jag väldigt ofta: "Nämen hej Lassie"  *gulligt värre nu då jag tänker på det* Jag ville ha en collie efter den dagen. Så jag gick lite då och då och hälsade på grannen och hennes collies. 1 år senare några dagar innan min födelsedag då jag skulle fylla 4år började tyvärr grannens hus att brinna. (minns tyvärr inte orsaken) Alla i den familjen var ute anntingen i skola och på jobbet. Hundarna var instängda i huset och lyckade sig inte ta sig ut i tid. Branden spred sig väldigt fort. Och snart stod huset i lågor. Pga, skadorna efter branden fick båda hundarna avlivas.

Vi hade redan då planer på att skaffa en hund. En schäfer sade pappa bestämt. Jag brydde mig inte så mycket på den tiden. Men jag stod fast vid collie. Tyvärr fick min pappa cancer, så någon hund blev det inte. Vid 9 års ålder fick jag min första hund. Jag fick inte välja ras själv tyvärr. För isåfall skulle det troligen blivit en sheltie eller en collie. (det är först då som jag började få intresse för rasen sheltie) Men då fick jag lille Sigge. Som jag hoppades skulle passa bra till Agility. Men det var inte riktigt hans "smak" så utställning blev det istället.

Med åren växte mitt intresse för hundar. Jag fick bli "dag matte" till tre samojedhundar under 2005. Och jag beslutade mig för att nästa hund skulle bli en hund passande för Agility, freestyle och ev. utställning. (allround i stort sett) Den skulle inte vara allt för stor, men ändå orka följa med på långa promenader. Så jag föll för sheltien. en ras jag inte ångrat en sekund att jag valde.

Oj vad långt det blev.

Jag har dock ingen sheltie, men jag vill ha en därför jag vill ha en inte så stor hund, men som ändå kan vara med på agilityplanen och skidspåret. Som är lättlärd och vill vara till lags. Ja, och så är dom underbart söta :)

Haha nu kanske det här inte låter så bra, men sheltie var inte den rasen som jag hade tänkt mig. Jag ville juh ha en storpudel igen, men mamma tyckte att det var en alldeles för stor hund för oss att ha just nu. Då stod det sen mellan sheltie och tibetansk terrier, eftersom att vi ville ha en Lydnads- och agilityhund och ,hum, utställningshund och vi gillar hundar med mycket päls. Vi hade faktiskt till och med bokat en Tibbe i Piteå, men så blev Tindras mamma Nova (våran favvosheltie hos Request) dräktig och då ändrade vi oss och skulle ha en valp därifrån. Det har jag sedan inte ångrat en endaste sekund! =) Inte ens när hon nu blev alldeles för stor för utställningar och jag vet att Tibbetiken hade blivit en ypperlig utställningshund. Vi älskade henne direkt och det gör alla andra också. =)