Ludde absolut, han var min mormor & morfar´s hund. Han levde när jag var lite, tyvär dog han av magproblem. Han var en väldigt speciell hund, busigare än busigast. Tänker på han väldigt ofta.

Öven Nacko, min farmor och låssas farfars hund och sen självklart Viggo som är våren första egna hund :)

Min allra bästa vän, Freja. Föddes sommarsen 1994, avled 13 år senare. Hade inget minne utan henne fram till sommaren 2006. Hon var bara ½ år yngre än jag. Så henne har jag levt nästan hela mitt liv med. Vi gjorde allt tillsammans, och skulle inte hon med i längdspåren, skulle inte jag heller! Helt underbar alltså. Kommer aldrig träffa någon bättre än henne. Hur många djur jag än skaffar efter. Saknaden är stor och nu har hon en vacker plats på Karlstad djurkyrkogård. Tyvärr finsn inga bilder på den här datorn…. R.I.P Freja!

Den hund som satt mest spår i mitt liv var collien Nero som jag fick när jag skulle fylla 13 år. Han lärde mej förståelse för hundar. Han fick mej att bli intresserad av agility igen och dessutom lydnad. Han hade ett sjätte sinne när det gällde mej. Han visste direkt vilket humör jag var på och gjorde allt för att få mej på gott humör om jag var ledsen.

Han var den mest underbara hund en tjej kunde ha. Tyvärr fick han bara vara med oss i 8 år förrän cancern tog hans liv. Men jag fick ju 8 underbara år med honom. R.I.P Nero. Kommer aldrig att glömma dej…

Oj, vilken svår fråga, men det är nog faktiskt Ronja, hon finns alltid där med sina stora bruna ögon, väntar på mig tills jag kommer hem från skolan, visar att hon alltid kommer finnas där.Hon gråter när jag går ifrån henne, allt hon gör gör hon på ett vis att jag alltid känner mig älskad och omtyckt. När hon tittar på mig och vill vara till lags, göra allt för min skull.. och nu känner jag mig snart gråtfärdig när jag börjar tänka på allt som hon gör för mig, så slutar skriva nu..

Men vilken fin och känslosam tråd detta blev. Blir rörd då jag läser denna tråd. Ni är så undrbara tjejer!