Hejsan! Jag valde sheltie eftersom jag vill ha en lättränad hund som älskar att vara till lags och älskar att träna. Jag visste också att de var väldigt framgångsrika i agility och sen är det ju en av de allra vackraste hundarna jag vet :D. Så för mig var det inget svårt val för jag visste att jag ville ha en sådan då både min kompis och min granne hade vars en. Men som sagt en riktigt bra agilityhund som älskar att göra allt. Sen gillar jag vallhundarna överlag och funderar faktiskt på att införskaffa en border collie om ett eller två år för att få en ännu större utmaning. Vill ju gärna valla, tycker det verkar jättekul.

Jag har alltid tyckt om shetland sheepdogs, redan sedan mycket tidig ålder. Dels för att de är mycket lättlärda och många shelties lyckas bra inom många hundsporter. Sedan så är shelties otroligt vackra enligt mig. Det går inte en dag utan att jag beundrar hur vacker en sheltie igentligen är. Och hur sund den ser ut. Så valet blev inte svårt vid val av hundras.

Jag hade ju redan sedan tidigare en vallhund - Sigge. Så att det skulle bli ännu en vallhund var i stort sätt rätt så självklart för min del. Men jag ville ha en mindre hund än Sigge. Som är lätt att ha med sig, och som även var passande för Agility och inte krävde extrem Pälsvård som Sigge gör.

Vi valde en jämthund därför att pappa heltenkelt ska jaga med den, och så blev det jämthundsvalpar till salu i jmk så det passade perfekt :)

#3 Kajsa_ Kan inte du berätta lite om din hund, vet så lite om din hund. Vore så kul att få veta lite mer om den rasen.

Jag ville ha en shellti för dom är lärtlärda.Och dom ska går bra i Agillty med.

Låång historia;)

När jag var riktigt liten hade vi en hund som hette Nimbus. Han var en sobelfärgad sheltie med vita tecken. Jag minns inte så mycket av honom, förutom att vi sprang nerför trappan han å jag och jag tvärstannade men det hann inte Nimbus. Så jag for nerför trappen;) Mina föräldrar mindes honom jätteväl, det var mammas hund och hon älskade honom över allt annat. Pappa tyckte också mycket om honom, men ogillade att han var så skällig. Nimbus gick bort när han var 6,5 år i en tragisk olycka.. Då var jag bara 3 år.

Sedan jag var kanske 5-6 år har jg drömt om ny hund. Har haft många raser som drömhund. Den första drömhunden var Basenji, tyckte dem var så söta. Senare vart min drömhund silky terrier. Det för dem är så små, tyckte nämligen jag kunde ha en hund som var mindre än mina katter, att inte det skulle bli jobbigare än en katt;) Men det tyckte inte mina föräldrar.

När jag var 15 år bestämde vi i familjen oss för att vi skulle skaffa hund. Men vilken ras var ju lite svårare. Pappa ville ha en schäfer, men eftersom det var jag som skulle "dressera" den så ville jag inte ha en schäfer som första hund. Jag ville ha en grönlandshund eller alaskan malamute. (Men har i andrahand lärt mig att malamuter inte är så lättlärda, hehe.;) Mamma kom med förslaget bearded collie, men jag ville inte sköta den pälsen. Så det förslaget lades ner rätt fort.Lillebrorsan har jag för mig ville ha golden retriever. Och jag ville också det ett tag. Men då tyckte mamma att det var en alldeles för stor hund. Sedan fick alla i vår familj en gemensam drömhund, nämligen Tollare (Nova Scotia Duck Tolling Retriever). Vi surfade på nätet och sökte all info vi kunde hitta om rasen. I flera månader höll vi på, och vi blev bara mer och mer fästa i rasen. Sedan var det dags å tinga valp, det fanns en uppfödare 5 km från där min familj bor som nyss fått valpar. Vi ringde, men blev nekade valp eftersom vi inte skulle ha den till fågelhund. Men men, uppfödaren vet väl bäst.

Då fick vi börja om från 0 igen. Mamma kom med förslaget att en sheltie kunde vi ha. Men det sa jag direkt nej till, med stora bokstäver. Jag tyckte den var alldeles för liten. Men sedan kollade jag på hemvideor sedan jag var liten och Nimbus var också med på dem. Då blev jag förundrad över hur vacker han var, och inte för liten heller. Så jag började söka på nätet, och fann hur lättlärda dom är.  Samt hur otroligt vackra sheltiesarna egentligen är. Så en dag gick jag till mamma och sa: Mamma, en sheltie vill jag ha! Sedan blev det så, även om det var lite gnäll från pappas sida angående skällandet. Men sedan vi skaffade Frankie har han inte sagt något. Frankie skäller inte på långa vägar lika mycket som Nimbus:)

Jag är glad att det blev en sheltie, det är den underbaraste hundrasen som finns, tror jag. Det finns säkert många andra lika underbara men ingen som jag har någon kontakt med. Vi skaffade ju Pyret ett år efter Frankie, och det tyder väl på att vi gillar sheltien otroligt mycket;)

Drömhundar till framtiden är: Weimaraner och Kookierhondje:)

Kramar/Carro

#4 Självklart!

_"Generell beskrivning:
Rasen kommer ursprungligen från Sverige. Jämthunden har vanligtvis bra sök och använder näsan i luften på jakt efter älgen. Den är den idealiska lösrivande hunden och en förstaklassens jämthund ställer som regel älgen med kraftigt och väl hörbart jaktskall. Andra typiska egenskaper för jämthunden är bland annat storleken. Jämthunden är stor och stark och en vältränad hund kan användas till jakt varje dag i dagar. Jämthunden rör sig med att sätta tassarna intill mittenlinjen. Detta är en urgammal nedärvd egenskap som sparar kraft i djup snö. Fördelen med en intelligent jämthund är att den kan användas till jakt även efter att det har snöat. En god representant för rasen har också den egenskapen att den inte hänger efter en älg som inte vill stå stilla timvis. En sådan hund är effektiv att jaga med, då dagens jaktlag i de flesta fall inte jagar på mer än ca 15 - 20 tusen hektar. Jämthunden vet också när det är dags att avbryta jakten efter mörkrets inbrott så att den kan följa med ägaren hem.

Jämthunden har ett härligt temperament och är stabil och lugn. Den är en utmärkt familjehund, snäll och gillar vanligtvis att dra pulka eller släde. Den är behaglig att ha inomhus, lätt att träna och att ta med på turer. Det rekommenderas ändå att man inte skaffar en jämthund om den inte ska användas till jakt!

Jämthunden är en frisk hundras med få arvbara sjukdomar men i rasens hemland Sverige finns viss epilepsi, något som ska tas allvarligt. HD är också en sak att vara uppmärksam på."_

Källa: http://www.canis.se/oppdretter/rasepres.php?raseid=142

Allt det där ovanför stämmer precis, ett härligt temprament. Älskar allt & alla. Han är uppvuxen med alla sortes barn, stora som små. Våran grannflicka Ebba som är 2 år säger bara "Nej viggo" när han blir för närgången och då går han. Absolut en familjehund! Hundar älskar han mer än allt annat. Han funkar tillsammans med min kanin okå. Han har dock ännu kvar lite valpbeteende, han är 1 år och 2 månader. Men alla som har haft jämthundar säger att dom brukar bli stencoola vid ca. 2 år ålder. Behöver inte nån otroligt jättemycket aktivering. 2h promenad varje dag. Vi spårar och tränar trix med han okå. Han är alltså anpassningbar :)

Jaa, varför blev det en sheltie? Har ju som ni säkert alla vet, en Lancashire heeler, världens minsta vallhund. :) Tidigare ägde vi en Collie som tävlade i elitlydnad. Ivan fick jag året då jag skulle fylla åtta, hur kul som helst med hund! Men åren gick och jag ville ha en egen hund jag kunde börja tävla lydnad samt agility med, valet blev direkt vallhund, så långt var allt klart, mamma ville inte ha in en terrier i huset, och vallhundarna har alltid legat varmt om hjärtat. Jag började fundera på Collie, älskar verkligen rasen! Men vi ville inte ha en stor hund, utan ville gärna hålla oss under 40cm sträcket, då fanns det ju inte så jätte mycket och välja mellan så upp på listan skrevs det Lancashire heeler och sheltie. Nu var valet upp till mig, mamma bestämde mer det praktiska med hunden eftersom det är hon som städar huset och hon ska ju även gå ut med den. Hon ställde sina krav om mankhöjden och att det skulle vara en vallhund, sedan var det väl mer eller mindre upp till mig. Pappa brydde sig inte, han funderade mer på varför jag skulle ha hund istället för moped.

Jag vela länge och vägde för respektive nackdelar med båda raserna, och kom till slut fram till sheltie. Och efter det valet har mamma kommit fram till att en sheltie passar henne perfekt, Heelern (förkortning på lancashire heeler) är lite mer av terrier-envis-typen och inte alls som sheltien - gulliga-älskar-allt-och-alla-typen, så hon är nöjd över mitt val och jag hoppas att jag och Ronja kommer få många härliga arbetar-år tillsammans! För det är ju det sheltien älskar - att arbeta!

#7 Tack Kajsa_ ! Verkligen kul att läsa om rasen. Om jag bodde på landet och skulle jaga så skulle det få bli en sådan ras.

Verkligen kul och läsa era historier om hur det just blev en sheltie. För det verkar verkligen ligga in historia bakom varje hund.

Jag ville ha en stor hund i liten förpackning =). Hade haft collie förut men ville ha någon mindre ras iom att jag bodde i lägenhet. Så ville jag dessutom ha agility / lydnadshund så då föll valet på sheltie. Vilket jag inte har ångrat en enda sekund. Därför har jag nu redan två

#8 Varsogod :) Bara roligt.

När jag var liten var jag hundvakt åt en sheltiehane under många år. All min lediga tid efter skolan, på helger och lov tillbringade jag med honom. Det gjorde ju så klart att jag fick en bra bild av rasen. Dessutom vet jag säkert att jag aldrig reagerat allergiskt på honom, vilket var ett tungt vägande skäl när jag sedan själv köpte hund, eftersom jag reagerat på den del andra raser.

Sedan var det så att min man blev väldigt förtjust i en hund som vi brukade se ute där vi bodde tidigare. Han tyckte att den hunden var så fin och att han var så rolig för att han hade järnkoll på allt som hände omkring honom. Behöver jag säga att det var en sheltie?  "Om vi ska ha en hund, vill jag ha en sån!" sa han, utan att veta om att det var samma ras som hunden jag hade tagit hand om som liten.

Så när vi väl skulle köpa hund, var det ju inte så svårt att välja även om vi diskuterade andra raser också. Det visade sig också att hunden min man fastnat för är halvbror med vår första hund Oscar

Hoppas mer kommer in. Så fint och bra alla skrivit.

Jag ville ha mycket hund i ett praktiskt format. Därför valde jag sheltie. Zigge är väldigt rastypisk så jag fick vad jag hade förväntat mig och lite där till…. Jag ville ha en kompis för livet, någon so alltid skulle stå på ens sida, någon som var helt underbart glad arje dag man kom hem från skolan, någon att vara ute och jogga och arbeta med bl.a. på agilitybanan, någon som saknade när man var där, någon som kände när nått var på tok. Det här är vad jag fått av Zigge. En riktigt underbar liten följeslagare :') Och jag ångrar inte en sekund….

#14 Så fint!

Det blir långt.. hoppas nån orkar läsa ^^ 

Jag har ju ingen hund men jag har nästan bestämt säkert att om det blir en hund nästa år så blir det en sheltie.

Jag funderade länge på vilken ras som passade mig. Från början ville jag alltid ha en golden retriever, det hade jag drömt om länge. Men sen började jag även kolla på andra raser, gärna mindre oxå. Efter långt sökande hittade jag Nova Scotia Duck Tolling retriever, Tollare. Jag tyckte de var underbart söta och inte lika stora som golden retriever. Men sen fick jag reda på att de är väldigt krävande och är ungefär lika krävande som en border collie. Då började jag se mig om efter en annan första hund.

Funderade på west highland White terrier, wesite, men de krävde mycket Pälsvård. Cairn terrier var oxå ett förslag. Mamma ville ha en jack russell terrier så det var oxå ett förslag, men har fått veta att terriers kan vara ganska envisa så ville inte ha en terrier som första hund. 

Sen hittade jag Markiesje, de verkade helt underbara och var ganska små. Jag tror det hade varit en passande hundras men det finns inte många så det skulle bli svårt att få tag på. Jag la ner det förslaget och tänkte att om några år kanske det har kommit fler såna och de kanske är lättare att få tag på då. 

Fick se att sheltie passade ganska bra, de var inte stora. Jag trodde förståss att de skulle behöva mycket Pälsvård eftersom de har så stor och lång päls, men jag fick reda på att de inte behöver jättemycket Pälsvård. Jag tyckte från början inte riktigt om de shelties som var jättefluffiga och jag tyckte att trefärgade var… tja.. fula typ. ^^ Men ju mer jag såg dem, ju sötare blev de i princip, nu tycker jag att alla pälsfärger är underbara, men mest svart/vit och bluemerle.
Så den första hunden jag skaffar kommer nog vara en sheltie men senare finns det massvis med hundraser jag skulle vilja ha. :)