våran gammelhund är så sjukt snäll han har nog aldrig ens dödat en fluga så vi kom bara hem med ozzi, dom äter ur samma skål nu åxå.

Tja.. hur gjorde vi? Det var ju redan i somras (tänk vad tiden går fort!), kommer ihåg när jag satt i bilen med den lilla Ronja, Ivan fick inte följa med och hämta henne utan han fick vara kvar hemma. När vi kom hem var dem under uppsikt hela tiden, Ronja blev lite rädd över Ivan, och det är ju självklart, nyss lämnat mamma (de andra syskonen hade redan flyttat, det såg jag som väldigt positivt att Ronja hade sin mamma under tiden de andra flyttade, så när hon sedan flyttade till oss var det "bara" mamman hon skildes från och inte mamma + syskon), iallfall, Ivan var lite närgången men vi tog ut dem på tomten, vi hade ett långt rep på Ivan och Ronja satt hos mig hela tiden, Ivan lugnade ner sig och det gick bra. Då var mamma och pappa inne, men så fort dem kom ut så började det om igen. Men så fort jag var själv med hundarna var båda lugna och Ivan lät Ronja va.

I början var det även mycket morr från Ivan, men endast när han åt, tuggade på ben osv. Och det lät vi honom göra eftersom där kan vi människor inte förstå oss på hundarna, jag tror det är viktigt att hundarna märker direkt vem som bestämmer så att det blir en trygghet mellan dem. Ivan gjorde aldrig illa henne, utan sa bara ifrån. Nu är "var sak på sin plats" sas och hundarna känner stor trygghet i varandra, ingen kampar om att komma över den andra eftersom det redan från dag 1 visades vem som bestämde.

#1 Hihi, tur de :)

#2 Tack! Jo de är ju så att dom måste få visa vem som bestämmer :)

Bra skrivet Malin, du förstår hur hundar fungerar. Är så glad över att du köpte lilla Ronja. Och önskar dig lycka till med henne i fortsättningen. Är även glad att Sune kom till en go tjej, ni är så fantastiska med era hundar, önskar er all lycka med dem, fungerade ungefär lika när jag köpt en ny hund, nosade på varandra och blev väl motagen av alla de mina.

Lovis Hälsar så gott, varit på promenad och nyborstad, tappar päls.

Kram Monika

#4 känns verkligen underbart att få ha lilla Ronja här! så ett stort tack till dig Monika och det är verkligen kul att du engagerar dig så mycket i Sunes och Ronjas små liv.

Det börjar bli några år sen, men nog lade jag bara ner Ressi d jag kom hem. Poitsu kom å snusa så var saken klar med det. Dessto värre var det dagen efter då min mamma som hade varit hos mej några dagar skulle fara hem. Då hon stängde dörren så satt Poitsu å titta på dörren, titta på Ressu å sen på mej. -Matte, matte, hon glömde något här!!! Men efter en liten srund så börja dom leka å allt vara frid å fröjd =).

Vi gjorde inget särskilt för att introducera dem för varandra. Oscar var hemma när vi åkte för att hämta Albin och när vi kom hem satte vi bara ner Albin på golvet. De hälsade på varandra och sedan började Albin gå runt och nosa och Oscar följde efter. Vi hade dem under ständig uppsikt första tiden och fick säga till Oscar iband för att var lite framfusig och ville leka med Albin hela tiden. Men det blev aldrig något bråk.

Oscar förändrades mycket när Albin kom. Han var ju bara drygt 1 år och blev väldigt vuxen direkt. Han blev mycket lugnare och tyckte att det var jättekul med en liten kompis att leka med och ta hand om. De har fortfarande väldigt roligt ihop :)

Tack för alla era svar!

#7 Våran hund är lite äldre än 1 år nu, hoppas att han bli vuxnare i sättet då, han är så barnslig nu ;) :)