Själv ser jag inte något fel i att avla med en stor sheltie. Min lilla Ronja är också för stor, och även vi har planer att ta valpar efter henne i framtiden. Lycka till med planerna.

Tack.  Det finns juh ändå en chans att inte i alla fall alla valparna blir för stora, Tindra var den enda stora i hennes kull fast mamman var på gränsen till för stor.

Tkr också hon låter perfekt :) Lycka till och hoppas du hittat en fin hane!

Hej säger som alla andra, lycka till! Kanske vet du redan det jag tänker säga nu men isåfall får du höra det en gång till… Bättre en gång för mkt än fr lite ;P

TÄNK PÅ: Att inte para henne med en liten hane för att få bättre valpar! Utan ta då hellre en i hennes strl. och på sunda lite för höga valpar! För risken du löper om du väljer en liten hane är att valparna blir "fula" ojämn kropp i måtten om du förstår ?

Men som sagt…. Lycka till ! :D

Hej!

Med risk för att såra dig så ska jag säga att jag tycker inte att du ska avla på henne, hon är på TOK för stor. Har inget emot avel på aningen för stora hundar men när en tik är mycket högre än till och med standarden för accepterad storlek på hanar så anser jag inte att hon är en lämplig avelstik. Sorry. Rasen har redan problem med storleken och jag tycker inte att det är att jobba för rasens bästa att para en så pass stor tik. Vet att det låter hårt men jag tänker på rasens framtid.

#5 Jag blir inte alls sårad. Jag frågade och då får jag juh räkna med att alla inte tycker som jag.

Men sen vill jag också tillägga att de normalstora sheltiesarna också får stora valpar ibland. Därför så tycker jag själv inte att det spelar så stor roll. Dessutom så har vi valt en hanne i normal storlek. Des finns juh alltid en chans att valparna ändå inte blir för stora, p.g.a att Tindra har gener från normalstora hundar + att pappan är normal och har normalgener.

Men tack för din åsikt.

O ja, du har helt rätt i att normalstora shelties kan få stora valpar. Jag har hållt på med rasen i 20 år så jag vet det. Men det är ju just därför jag inte tycker att din tik ska få valpar för att risken att hon får stora valpar är ju mycket större än hos en normal stor sheltietik. Jag tycker att du är ute på hal is med ditt resonemang att det inte spelar någon roll. Tänk om alla uppfödare tänkte så, då skulle sheltien försvinna!

Om du så gärna vill avla skaffa dig en bra uppfödarmentor som du kan få rad av och försök få tag i en tik  som håller sig inom storleksramen och rasstandarden för det gör tyvärr inte din tik.

Så här står det på sheltieklubbens hemsida. Tycker du ska ta dig en funderare och läsa igenom. På flera ställen kan du då hitta att du inte bör ta valpar på din tik.

Utdrag från Shetland Sheepdog klubbens hemsida.

Exteriör

Sheltien skall ge intryck av en liten, mycket vacker, långhårig hund av vallhundstyp. Den är harmoniskt och proportionerligt byggd, aldrig grov och klumpig.

Den rikliga pälsen, som bildar man och krås, det välformade huvudet och det söta uttrycket gör hunden utomordentligt tilltalande. Det är förmodligen denna helhet som gjort hunden så populär som den är idag.

Enligt rasspecialister från sheltiens hemland har vi hög standard.

Medan våra bästa shelties är av hög internationell klass finns det också en omfattande avel på hundar av okänd kvalitet. Nära en tredjedel av de tikar som går i avel är inte exteriörbedömda.
 

Avelsrekommendationer

• Uppfödare skall vara väl förtrogen med rasstandarden och dess innebörd, med särskild uppmärksamhet på korrekt storlek, den rastypiska pälsen, huvud och uttryck.
• Uppfödare skall ha god kännedom om rasens ursprung och användningsområde.
• Uppfödare bör i möjligaste mån deltaga på av SSSK anordnade uppfödaremöten och konferenser, för att kunna hålla sig informerade med vad som händer inom rasen.
• Uppfödare bör undvika att använda omeriterade djur i avel.

Målsättning

Att öka uppfödarnas intresse för att föda upp exteriört fullgoda djur.

Att inom 10 år höja andelen utställningsmeriterade (minst 2:a pris i kvalitet) avelstikar till 85% från dagens 71%.

Att bibehålla den erkänt goda kvaliteten på utställningshundarna och höja nivån på genomsnittsindividen.

Mvh Camilla

Jag är nog böjd att hålla med #7. Sheltien har problem med storleken från förr och om man vill bli en seriös uppfödare så avlar man nog endast på en rasenlig linje.

#8 Tack, äntligen någon som inte bara tycker att hundarna i alla trådar är så "fina" och att självklart ska det avlas fast man inte har nog med kunskap. Det är ju rasens fortlevnad som är det viktiga.

Mvh Camilla

#7 Men det där med sött uttryck har juh inget med storleken att göra. Jag vill inte leta reda på en tik som "passar" i avel eftersom att skälet till att jag ens vill ta valpar är för att jag tycker att Tindra är den ultimata hunden och även den ultimata sheltien, med undantag från storleken, och vi skall dessutom behålla en valp själva. Valparna kommer inte att användas till vidare avel (om dom nu inte råkar bli rätt storlek och allt annat) utan skall användas som agility- och sällskapshundar. Jag har fått alla eventuella valpar tingade och alla är väl införstådda i att valparna troligast ej kommer att funka på utställningar. Jag vill ha en hund som är stabil i psyket, bra till agility och som även är vacker att se på och det är Tindra. Detta har jag funderat länge på och är något som kommer att genomföras. Hon har inga fysiska problem alls och hon är inte ojämn i storleken och heller inte "klumpig" och därför tycker jag själv att hon passar att ta valpar på denna enda gång. Jag har inte tänkt starta kennel med henne eller något sådant, utan bara en hälsosam kull med valpar för agility, lydnad, sällskap med mera. Hon ser dessutom väldigt feminin ut även om hon är stor, så det "söta" lär inte försvinna ur rasen genom denna kull. Dessutom så kan man juh fundera på om det verkligen är så att sheltien är skapt för att vara en liten ras med alla storleksproblem som den har.. Det är juh stora raser i den från början, t. ex. Collie. Här i där jag bor finns det väldigt många för stora sheltiesar, fast alla avlar jättenoga med små hundar. Jag har läst på om rasen och om avel så att jag ska vara förberedd och jag väntar nu bara på löpningen som kommer vilken dag som helst.

Tack för era åsikter, men jag hade bestämt mig för att para henne redan innan jag skapade tråden. Jag ville bara se vad ni andra tyckte om det.

Ja, men då kommer ju allt i ett annat läge om du nu inte tänkt att starta en uppfödning och enbart tänkt ta en kull och redan har dom tingande. Då kommer ju inte rasen att belastas med något eftersom dom inte kommer att gå i fortsatt avel. Då kan jag bara säga lycka till.

Mvh Camilla

Tack så mycket. =)

Har ni varit i väg? blev det sthlm?

sparkling_tindra - lova oss att hålla oss uppdaterade! är SÅ nyfiken!

Haha, hon har börjat löpa igår, ska försöka fixa flygbiljett imorgon. Annars blir det tåg..

Är det någon som har flygit med sin sheltie nån gång? Jag är lite orolig över hur hon ska reagera. Vi ska få låna en bur (hon är juh för stor för att få sitta inne med mig) och jag har frågat på flygplatsen om hur miljön där hon ska sitta är och dom säger att det låter mer där än där passagerarna sitter (och i planen som går mellan gällivare- kramfors- stockholm så låter det juh öronbedövande enligt mig) och då blir jag lite orolig att hon ska bli stressad och kanske till och med sluta löpa som en del tikar gör. Vad tror ni? Har ni nån erfarenhet av det?

Du kan stoppa lite fetvadd i öronen och se om hon accepterar detta, det tar ju ner ljudnivån lite. Annars har jag ingen erfarenhet av detta. Men om det var min hund så skulle jag nog ta tåget istället för att vara säker på att hon inte slutar löpa.

Men det är bara det att det tar cirka 18 timmar med tåg till stockholm och dom har så lite stopp efter vägen där man kan rasta hunden utan att tåget hinner sticka. Jag har åkt tåg med Tindra förut och då har dom dessutom glömt att berätta för oss om när vi skulle hinna rasta henne trots att vi hade bett om det..

jag skulle säga tåg. har åkt tåg till Åre med hunden och det går verkligen jätte bra! skulle inte lämna min hund ensam på ett flyg.

Du kan ju resa i omgångar på tåget också för att underlätta för henne. Åk ena biten och ta sedan in på hotell över natten och res sista biten dagen där på.

Det går tyärr inte, eftersom att löpet har hunnit pågå så pass länge när vi åker.. Då kan det ju hända att vi missar höglöpet. Men något som jag inte her fattat är; är hon i höglöpet bara en dag eller är det längre?

Hur långt höglöpet är varierar från tik till tik, och kan variera från gång till gång, men jag upplever det som att de för det mesta följer ungefär samma mönster i sina löp som de haft tidigare. Både vad gäller när de går in i höglöp, och hur länge de är i höglöp. Ytterligheterna jag haft har varit tik som gått in i höglöp på 4-7:e dagen och varit i höglöp i ganska många dagar (obs, annan ras), och så har jag haft tik som gått in i höglöp jättesent i löpen men bara varit i höglöp i 1-2 dagar. Så det kan variera rejält.

#20 Du får väl åka tidigare då. En dag tidigare räcker ju.

En dag tidigare=julafton. =) Men jag har nu bokat tåg i alla fall. Jag vågar inte flyga med henne.. Det känns tryggare att ha henne med mig. Och det verkar juh som att flyget har lite problem just nu så det kanske var tur det. =)

tycker du kan åka tåg, verkar skonsammare för hunden. Åkte 8 timmar tåg nu med min 7 månaders tik upp till Åre = Inga problem! Hon sov hela tiden även fast det satt 2 katter, Ivan och en PITTBULL i samma kupé

Haha nu är jag hemma och jag hade en sån tur så det var inga hannar på tåget förutom en som var kastrerad så han brydde sig inte. Men det är trist att det är så trångt där man ska sitta med hunden och sen så måste alla gå igenom för att komma till restaurangvagnen och det kan juh inte vara kul för allergikerna.

Har allt gått bra, förutom tågresan som jag vet om att den gick bra med en Pittbull som resesälskap.

Jodå, det gick bra med en pittbull som sällskap, hon var från en uppfödare i Irland som avlade fram kamphundar. men den här tiken ville inte slåss, så dem slog henne och slog henne men hon ville fortfarande inte. Men de hemska människorna fortsatte att slå henne så att hon blev döv. :( Sedan slängdes hon ut på gatan. Sedan var det en orginisation som importerar gatuhundar som de tror har en chans till sverige, och då fick den är tiken följa med, och så blev hon adopterad och förhoppningsvis har hon ett lyckligt liv nu. :) En trevlig hund

Vad roligt! Det kommer säkert att bli supersnygga valpar.

#28 Tack! Det tror jag också! =)

Jag tar upp denna tråd igen, då jag idag har pratat med en "kompis" som tydligen tycker att jag inte skulle ha tagit valpar på Tindra, trots att denna person var intresserad av att ta en av valparna då innan jag ens hade parat Tindra.

(Denna person ska ta en valp när hennes pojkväns släkting ska ta valpar detta år på sin otroligt rädda och nervösa Cavalierhund istället.)

Hon sa också att en av hennes kompisar (som jag träffade när jag var i stockholm senast) hade tyckt att jag inte skulle avla på Tindra för att hon inte hade något att tillföra rasen.

Vad tycker ni? Är det storleken som bestämmer om hunden har något att tillföra rasen?

Jag kan ju säga varför jag parade Tindra: Jag ville ha en valp från henne eftersom att jag tycker att hon är en stabil och trygg hund som gillar att jobba. Hon är otroligt vacker (vi får höra det från andra ofta) och hon fick bra kritik på utställning förutom att hon då är för stor. Jag ville ha en till sheltie och jag ville att den skulle ha lika bra temperament och psyke som Tindra.

Jag har berättat för alla som varit intresserade (även dom som inte fick någon av valparna) att det finns risk för att dom blir för stora. Dessa hundar är mätta och en del blir ev. i rätt storlek medans en del blir med största säkerhet för stora.

Tyvärr är det ju så inom hundvärlden att det väldigt ofta pratas elakt om vilka kombinationer som görs. Man kan om man vill säkerligen hitta saker att klaga på i varje avelskombination. Om man inte hittar något "fel" nånstans så beror det antagligen på att man inte känner till så mycket om en viss  hunds linjer. Mig veterligen finns det inga linjer som är helt perfekta (sett till hälsa, mentalitet, exteriör osv).

Man ser till så olika saker i en hund, och ingen hund är perfekt. Det viktigaste är att du själv har din anledning till avel klart för dig och är ärlig med den, vilket du är! Man prioriterar olika saker, och ens uppfattning kan förändras över tid. Som du tidigare har förklarat så har du inte tänkt att ha nån massproduktion utan du har verkligen förklarat vad du ville ha ut av denna kull. Man skall självklart som uppfödare vara väl insatt i rasstandard, hälsan osv, men jag tycker inte man kan döma ut en hund endast genom att känna till dess mankhöjd. Det är lite mer komplicerat än så för mig, detta med avel.

Så blir man självklart så nyfiken :D
Vem är pappan, hur ser han ut och hur är han ? :D

#32 Valparnas pappa kan du se här Det är den trefärgade sheltien.

Åh han var ju sööt, stor han med va ? (:
Är det en tik eller hane du ska behålla?
Ställs någon av föräldrarna till valparna (: ? D.v.s. din och pappan (:

Nä, han är inte för stor. Han är svensk och dansk utställningschampion. Finns på www.moorwood.se han heter Hillacre Hot To Trot.

Jag har behållit en tik, Enya.

Är det någon mer som har nån åsikt om det jag skrev i inlägg #30?

Jag tycket det är du som avgör inte andra åt dig, att det skulle "pratas" om storleken visst vi ju från början. Men det är väl ditt beslut.Om du tycker att din tik är sund och bra mentalitet, och har något att tillföra rasen så så ska det väl inte hänga på mankhöjden, du har ju förnuft att välja hane därefter, sedan vet vi ju inte storleken på tindras syskon osv. Så det är väl lite hårt när man inte vet vad som är bakom tik och hane, samt hur deras kullsyskon ser ut och är. Det är väl helheten som ska även spela in.

Tindras kullsyskon är i "rätt" storlek. Ja, jag visste att jag skulle få mycket negativ kritik om det här med att Tindra är för stor och jag tycker själv att jag har tagit rätt beslut. Hennes valpar blev helt underbara. Vi valde en hane som var i rätt storlek och hade utställningsmeriter i hopp om att valparna skulle hålla måttet så bra som möjligt och för att dom skulle ha bra stamtavla o.s.v.

Men jag tycker att det är intressant att höra vad andra tycker och varför. Jag vet uppfödare som inte har något som helst problem med att blanda i stora shelties om den hunden har något att tillföra rasen. Jag själv tycker inte att det är storleken som bestämmer om hunden har något att tillföra rasen.

Sen finns det ju raser där jag inte tycker att man ska avla på för stora hundar, på grund av ökad risk för t.ex. höftledsfel om rasen blir för tung. Men sheltie är ju en så pass ojämn ras och i en kull med små föräldrar kan det födas shelties som blir jättestora.

Visst är det så att det finns sjukdommar som är ett problem på andra raser. Sundheten är nog viktig. Det ska ju inte "bara" på mankhöjden. Jag som haft brukshundar, så satt  man sundhet och en bra brukshund först, vart det sedan en snygg hund till utställnig så var det bara en bonus! Visst ska dom vara rastypiska men vart är vi på väg om det ska bara vara vackert utan sundhet.

#39 Jag håller med dig.

Jag var på en föreläsning där hon tog upp lite om Isländska fårhundar. Rasen höll på att dö ut på island, fanns få hundar kvar. När dom sen skulle avla tillbaka rasen så fokuserade dom mycket på utseende och fick dåligt psyke på hundarna istället. Vet inte hur det är med rasen idag, den enda isländska fårhund jag känner är inte rasren och har dåligt psyke.

#30 Jag tycker du gjorde rätt i att ta valpar på henne, jag känner ju till hennes släktingar och det är alla av jättebra mentalitet, och utseende. Hennes syster Alva som jag tränat lite i agility och lydnad och hon är jätte duktig. Alva är av bra storlek och har 4 cert på utställning själv, hon har även genomfört MH med 1:a på skotten. Tinda är en jättefin tik, exteriört väldigt väldigt bra, det enda är ju att hon är stor. Framför allt är hon jättebra mentalt, social, trevlig och framåt. Tycker verkligen att ni ska göra MH på henne.

Jag har även haft förmånen att träffa valparna live och det är en jämn och fin kull, alla väldigt sociala och trevliga. Tror det flesta av dom kommer att hålla storleken. Pappan Trent har jag inte träffat själv men har träffat flera avkommor efter honom och dom är väldigt bra mentalt och utseende mässigt. Vet att Trent själv är väldigt trevlig och snygg.

Lycka till med kusin Enya, vi syns säkert i sommar.

#41 håller verkligen men dig där! men även om kullen är jämn kan även en valp tyvärr bli förstor, vet att grannens golden var minst i kullen men är säkert 10cm för hög enligt standard, så visst finns det undantag. Men jag tycker att du sparkling_tindra gjorde alldeles rätt!

#30 Nu är det ju då frågan om man avlar för "hemmabruk" eller för att bli t.ex seriös uppfödare? Hemmabruk är det ju ingen större skillnad hur hunden ser ut osv. Men om man tänker ta fullt valppris så anser jag att tiken och hanen ska följa rasbestämmelserna.

För i grund och botten så kommer en stor del av "felen" sheltien har från att man har avlat "fel" nånstans…

#43 Håller med dig… Tyvärr så är det väldigt vanligt att några av våra "seriösa" uppfödare avlar för pengarna el andra orsaker, några använder hundar i avel som inte borde det, ex dom som har HD fel, knäledsfel, epilepsi, dåligt mentalt mm. Jag skulle personligen hellre köpa en valp av en tik som är för stor men i övrigt vore väldigt bra, än att köpa en valp av någon som inte är så seriös, som avlar på djur med något allvarligare fel, i mitt tycke. Tur att SKK hunddata finns idag så man kan kolla upp hundarna lite iallafalll.

#41 och #42 Tack! =)

#43 Men om vi säger att det gäller "seriösa uppfödare" som tar in en för stor hund i sitt avelsarbete för att den hunden har något som uppfödaren vill ha in i sin kull, även om hunden är för stor. Den kanske har något speciellt och om den har resten av släkten i rätt storlek, tycker du att det är ok eller inte ok då att blanda in en för stor sheltie? (OBS! Detta gäller inte min piga, detta var en engångsgrej för henne)

Är det så att storleken bestämmer vilka som är dugliga till avel?

#45 Det är rasstandarden som bestämmer vilka som är dugliga för avel. Dom är ju satta för att hålla en viss standard på rasen. Jag kan inte förstå mej på uppfödare som inte följer standarden. Se bara hur det har gått för golden retriver, schäfrar, collie osv… En stor del av dom har blivit sönderavlade bara för att uppfödarna inte håller sej inom vad som är rekommenderat att avla på.

Fast jag kan uppleva att raser som blivit sönderavlade kan ha blivit det pga att man har avlat på vad som varit inom rasstandarden men använt samma individer i avel allt för mycket. Folk har tagit det som varit välmeriterad och välbeprövat. Matadoravel, linjeavel, inavel är orsaken till många av de hälsoproblem vi har idag skulle jag tro. Naturen strävar mot genetisk mångfald, och det bästa är att ha en så bred avelsbas som möjligt. Men det är svårt när det är så många kriterier att ta hänsyn till.

När jag har stått i valet och kvalet ang avel (både att släppa hanar till tikar, och att hitta hanar åt mina tikar) så har det varit jättesvårt att hitta helt obesläktade individer, där man inte dubblerar något hälsproblem, helst undviker hälsoproblem helt, exteriörern och mentaliteten skall stämma både bakåt i stamtavlan, i sidled och även på tidigare avkommor.

Jag har sagt nej till väldigt många kombinationer och nog varit lite väl hård. Med facit i hand skulle det inte bli många kullar alls om man är så hård. Och det för ju inte heller rasen framåt, för då blir det ännu mindre avelsbas.

Hur som haver, när jag tar ställning till om en hund är ett bra avelsdjur eller inte så är det mer intressant hur avkommorna blivit än hur hunden själv är (inom rimlighetens gräns naturligtvis). Speciellt hos Sheltie som är så oerhört svår att förutsäga vad som komma skall i en kull.

Ja, kanske är mina åsikter lite udda men efter att ha funderat och klurat i 15 år blir det bara svårare och svårare och fler och fler parametrar i aveln att ta ställning till och man inser att man måste prioritera bland de saker man inte gillar om det skall kunna bli några valpar alls, för det finns som sagt ingen hund som är alldeles perfekt i allas ögon.

Jag önskar dock att det vore möjligt att hitta precis det man söker utan att behöva tulla det minsta på hälsa, mentalitet, exteriör, arbetskapacitet, inavelsgrad etc.

#47 Lånar:

Fast jag kan uppleva att raser som blivit sönderavlade kan ha blivit det pga att man har avlat på vad som varit inom rasstandarden men använt samma individer i avel allt för mycket. Folk har tagit det som varit välmeriterad och välbeprövat. Matadoravel, linjeavel, inavel är orsaken till många av de hälsoproblem vi har idag skulle jag tro. Naturen strävar mot genetisk mångfald, och det bästa är att ha en så bred avelsbas som möjligt.

Jag anser oxå att inavel är en bidragande orsak till att många raser blir sönderavlade. Men anser ju att om man avlar med för nära besläktade hundar eller använder samma hund flera gånger i samma led så håller man inte vad som är rekommenderat. Nu kan jag ju tyvärr inte säga vad ni har för regler i Sverige men så har jag uppfattat standarden här.

#48 Det är nog ungefär samma strävan här, att få ner inavelsgraden. Det har nog inte uppmärksammats förrän på senare år (jag kan ha fel där, men upplevde t.ex linjeavel avsevärt vanligare för 10 år sen än nu). Men det är påväg åt rätt håll och det är ju positivt!:)

Det står inte i själva rasstandarden, men man kan läsa om vad rasklubben har för policy t.ex här:

http://www.sssk.org/avel_policy.htm

#49 Tack för linken. Var inne å kikade. Det är nog liknande standard som vi har här.

Det är ju bra att dom nu har börjat uppmärksamma inaveln.

Det är verkligen jätteintressant att höra era åsikter kring detta. =)

Har oxå varit sugen på att ta en kull på Tova, men vägt för och nackdelar mot varann och avstått.. En av nackdelarna är ju att hon är lite stor!

#52 Hon är jättefin. =) Vad hade du mer för för- och nackdelar som gjorde att du bestämde dig för att inte para henne? Eller var det bara för att hon är för stor?

#53 Nackdelarna är att hon blev ju skotträdd på MHt, skendräktig efter varje löp och storleken… Föedelarna är ju hennes meriter, enorma arbetsvillighet och mentaliteten!

#54 en till fördel är ju att syskonen är i lagom höjd, eller Lovis iallfall, vet inte hur många mer syskon de har?

#55 En syster till som oxå är i lagom storlek!

En seriös uppfödare är välutbildad och kunnig inom hundavel. En seriös uppfödare avlar inte på HD, epilepsi eller andra skrämmande saker som nämns här. Det vore förödande och skulle slå tillbaka hårt på uppfödaren själv.

En seriös uppfödare bortser från personliga känslor och värderar hunden efter lämplighet till avel. Man älskar sina djur, men man avlar inte på alla.

De seriösa uppfödarna avgör rasens framtid och Sheltien har blivit bättre i alla avseènden.

Det finns alltid några som vill ta valpar på sitt älskade lilla sällskapsdjur och motiveringen är olika. Men man kan tänka tanken "skulle jag åka 50 mil för att köpa en valp i denna kombination"?

Sussi

#57 Enda skrämmande saken som tiken som avlats på har är storleken??! HD och epilepsi är skrämmande att avla på det kan jag hålla med om!

Men vet inte om jag håller med om att rasen blivit så fruktansvärt mycket bättre, skulle gärna velat att det avlats mer på arbetsmeriter istället för enbart utsällningsmeriter… Och när man på utställning kan se hundar som skyggar för domaren och backar och inte vill va med men som ända går bra i ringen, nja inte min drömhund iaf!

Men håller med om att många avlar på sin älskling för att de vill ha en valp nefter henne men att de många gånger hade fått en mkt bättre valp om de köpt ifrån en erfaren uppfödare.

Själv kommer jag troligtvis att byta ras istället för att få det jag vill ha =)

#58: Jag måste hålla med dig om att man borde sattsa lite mer på att avla lite mer på arbetsmeriter. Även jag har haft tankarna att ta en kull valpar efter Ronja. Nackdelen är att hon är för stor… Men precis som Tova så är hon otroligt arbetsvillig, och har jätte härligt temprament.

#57 Det har ringt folk från Umeå och velat köpa valp från Tindras kull (om det var min hunds parning du menade, och som #58 sa så är Tindra bara för stor, har A på höfterna och ingen epilepsi). Avståndet mellan Umeå och Gällivare 499.7 km enligt eniro. =)

#58 Håller med dig, det borde avlas i större utsräckning på arbetsmeriterade hundar.

Sen tycker jag en sak som säkert många blir lite upprörda över att läsa: Sheltien borde finnas i olika storlekar, precis som pudeln. Tänk på hur många hundar det föds som inte håller måttet hos just sheltie. Även dom som har små "pygméshelties" kan få för stora valpar. Då hade ju inte så många underbara, vackra, stabila shelties gått förlorade bara för storlekens skull. För dom behöver ju inte vara grova eller ha "collienos" eller vara oproportionerligt långbenta bara  för att dom är storlek större.

Jag vet inte nån annan ras som har lika stora problem med storleken som just sheltie (finns säkert nån, men jag kommer inte på nån). Det verkar ju dessutom inte som att dom får höftproblem eller liknande åkommor på grund av sin storlek som större raser kan få om man avlar på för stora individer.

#60 själv tycker jag inte att man ska dela in sheltien i storleksklasser som pudeln, det skulle förstöra rasen, i mina ögon är en sheltie en liten collie med nätt och sött ansikte med stor arbetsvillighet. att dela in dem i storleksklasser skulle bara göra att uppfödare och andra människor skulle bry sig ännu mindre om deras storlek. Collien har blivit mycket förstörd på bara de senaste 15åren då vi hade collie, då hade dem en enorm arbetsvilja och var nästan lika krävande som BC:n, men på grund av för mycket avel på utställningsmeriterade hundar och ej på arbetsmeriter så har hunden fallit långt, de ser numera ut som "dammvippor", och för 15år sedan när vi hade Collie låg den på plats 7 på "populäraste rasen" i sverige, nu finns den inte längre på top-20-listan.

#61 Jag förstår inte hur det skulle förstöra rasen? Bara för att den är stor så behöver den ju inte ha collienos? (jag är själv inte särskilt förtjust i collienosar) Jag tror inte att dom skulle få sämre psyke om man inte hade denna storlekshysteri, varför skulle det bli så? Det är ju mer nu isåfall som det avlas på shelties med mindra lyckat psyke bara för att dom har rätt storlek och utseende.

Jag tror knappast att Colliens mentalitet blev "förstört" på grund av storleken. Det handlar mer om utseendeavel i övrigt samt att den blev så oerhört populär p.g.a. t.ex. Lassie-filmerna att det var så pass många som ville ha den rasen.

Dessutom så är Collie och Sheltie helt olika raser på många olika sätt för mig.

#62 colliens mentalitet förstördes inte på grund utav storleken, utan precis som du säger blev rasen oerhört populär efter Lasie-filmerna och man avlade mycket mer på utställningsmeriter än arbetsmeriter.

innan jag skaffade sheltie tyckte jag precis som du, jag såg nästan inte alls några likheter mellan collie och sheltie, men nu när jag står här med en sheltie, hittade jag många fler likheter än vad jag någonsin skulle föreställt mig. trots allt är båda raserna vallhundar och de liknar varandra väldigt mycket i sättet.

däremot tycker jag (av de shelties jag har träffat) att ju större sheltie - ju "collie-liknare" nos.

På vilket sätt tycker du att collien och sheltien skiljer sig från varandra?

Kul och intressant diskussion detta!

Storleksproblemen som nämns här beror bl.a. på att det avlas på felaktiga storlekar, som ovan nämnda parningar. Sheltien är också relativt "ny" som ras och det gjordes Colliekorsningar ganska länge.

Jag har tittat på "arbetsmeriterade" Shelties som t.ex agility och ser ingen gemensam nämnare. Stamtavlorna är inte speciella.

En vacker och rastypisk hund är inte automatisk en rädd eller "sjuk" hund.

Sussi

#63 Ja, det är verkligen en intressant diskussion! =)

Jag tycker att Collies är lite lugnare hundar med lite sämre (kan man säga sämre?) psyke - att dom har större tendens att bli oroliga och nervösa. Alla Collies är ju såklart inte nervvrak och det är heller inte så jag menar men jag tycker att Sheltie verkar vara snäppet stabilare än Collien trots att dom är mindre. Sen verkar sheltien mer "rörlig".

Absolut så har dom mycket som är likt till sättet eftersom att båda är vallhundar, jag märker ju likheter mellan Border och andra vallhundsraser och sheltie också. Dom är signalkänsliga hundar som man i princip aldrig behöver höja rösten åt och dom är lättlärda som tusan!

Kan ju också tillägga att jag inte riktigt gillar Colliens utseende helt. Tycker att det är skillnad på sheltiepäls och Colliepäls. Jag vet inte riktigt vad det är men dom ser annorlunda ut för mig. Sen tycker jag att Collien har lite för "snipig" nos och det har inte sheltie (oftast inte iallafall). Tindra har inte Collienos trots att hon är för stor och inte heller hennes kompisar Casper och Sune.  

Jag har aldrig ägt en Collie själv utan detta är slutsatser jag har dragit av Collier jag har träffat.

Jag såg däremot gamla bilder på Collies för ett tag sen och dom hade betydligt mindre snipig nos. Är det något som avlats fram senare eller var dessa inte rastypiska?

#64 Förstår inte riktigt hur du menar? Det finns uppfödare som inte avlar på nånting som är ens stor men inom gränserna utan hellre avlar på för små shelties av rädsla att få för stora valpar och även dom har fått för stora valpar då och då.

Ingen har sagt att alla rastypiska vackra hundar har dåligt psyke. Men det finns många som avlar på hundar med tveksamt psyke bara för att hunden är snygg.

#65 Collien har varit, och det finns fortfarande collies som är otroligt arbetsvilliga hundar, förut var dem lika krävande som BC:n, men eftersom BC:n endast avlas på arbetsmeriter och ej på utställningsmeriter så finns den otroligt starka arbetsviljan kvar, vilket collien inte längre har, inte på samma sätt som den var förr. Att collien är ostabilare än sheltien kan jag nog inte riktigt hålla med om, jag har sett minst lika många nervvrak till sheltie än collie, där tror jag det bara handlar om uppfostran och vilken start den fick i livet.

och precis som Sussan säger så förkom det mycket colliekorsningar i sheltien väldigt länge, vilket gör att storleken är ännu väldigt ostabil och man vet inte säkert vilka som blir rastypiska. och det gör även att många förstora shelties har collieansikte (säger inte att just tindra har det, utan väldigt många andra shelties jag mött).

däremot tycker jag att de har krympt sheltien lite för mycket, även om min Ronja är i lagom storlek, och väldigt många andra.

#67 Sheltien har tidigare haft en ännu lägre mankhöjd som rastypisk. Det har höjts lite grann.

Men jag håller med dig, den är lite väl låg, för även om man nu inte har olika storlekar som jag tycker att det bör vara, så är det ju en ras med stor hund inblandat och därför tycker jag att den bör höjas om än bara några cm.

är det bara jag som stött på för stora tikar men ej hanar?

#69: Jag känner några sheltie hanar som är för stora. Men jag tror att jag känner fler för stora tikar än hanar om jag tänker efter…

#69 Jag känner fler för stora hanar än för stora tikar. =) Och dom allihopa är riktigt snygga hundar, kan tänka mig att dom hade blivit utställningschampions om dom hade varit i rätt storlek.

Jag har stött på både hanar och tikar som är både för stora och för små!

#64 I det här fallet är det 1 parning vi pratar om… Sen tycker jag inte att det är så konstigt att det inte syns nåt samband i aveln med arbetande föräldrar eftersom det är så få som avlar på det.. Men jämför man tex med bc så har ju de kvar sin arbetsvilja och motor vilket har dämpats hos sheltien. Givetvis är inte alla snygga hundar "sjuka" lr dåliga mentalt men det avlas på betydligt fler än vad jag skulle önska.