Det finns ju både och. Min sheltietik Tindra är framåt och älskar allt och alla. Hennes valpar som är 8 veckor idag är precis likadana. Dom sticker på promenaderna för att hälsa på och följa med andra som vi möter efter stigen.

Sen har jag mött tillbakadragna shelties som inte gärna hälsar på andra.

Men hur man själv uppfostrar hunden och vilken start den har fått på livet gör mycket. Även hur deras mamma har betett sig när dom har varit små. Dom behöver mycket social träning för att bli sociala orädda hundar.

Sen är det ju ofta så med vallhundar att dom vill vara den som tar kontakt och dom gillar inte allt för "fladdriga" personer. Men det gör dom inte tillbakadragna eller rädda.

Enmanshund vill jag inte heller säga att dom är. Dom vill ju hålla koll på hela flocken just för att dom är vallhundar, men dom har oftast inga problem att släppa oin nya medlemmar i flocken.

Det finns både och precis som #1an säger. Zeke är framåt och hälsar som om den han just träffat var hans matte som varit borta i 2 veckor eller något. Medan Lussi skäller ut den som inkräktar på hans revir och är överdrivet rädd för killar (speciellt dem med huvudbonad)

Det minns jag att våran hund också var.. Rädd för killar med hjälmar på sig.. Så när tidningen kom på morgonen var han där ute och försöke jaga bort dem.. Han bet till och med en i ryggen en gång ;/

Men då vet jag iaf.. Att det beror på.. Då gäller det bara att hitta en bra uppfödare som har bra och lugna hundar=)

Men tack för svaren=)

Bra uppfödare & sen hade jag med min lille "olle" överallt (nästan) När han var liten & även idag (snart 8 år senare) Jag tror att sitter man bara hemma med valpen & inte träffar så mycket folk när den är liten kan den nog bli tillbaka dragen som vuxen. som sagt uppfödaren & uppväxten till vuxen hund har STOR betydelse tror jag.

jag håller fullständigt med #4. Jag hade med Tiini överallt och hon fick träffa massor med folk hela tiden även ännu =) uppfödaren gör stor del också

Det är från hund till hund. Min sheltie Ronja älskar familjen! Men kan vara lite reserverad till en början, men sedan då man varit en stund med henne så blir det nästan som om "personen ingår i familjen". Sedan så är det jätte bra om man kan ta med sig sin valp så att den får uppleva nya saker och dofter, träffa nya hundar och människor. Det hjälper mycket.

De Shelties jag träffat har väl som #6 säger vart lite reserverade i början men sedan har det vart full rulle. Jag kan tycka att det är lite positivt om de är lite reserverade för främlingar, del för att alla inte vill ha en glad hund i knäet (de som är rädda t.ex) och sen vet man inte hur folk är heller.

Men tillbakadragna vill jag inte säga, inte nån av de jag mött iaf.