Min Frankie är väl så långt ifrån rastypisk man kan komma. Han är 43-44 cm hög, bär svansen högt (Håller med som en spets upprullad på rygg när man kissar!), han har ståndöron + att han är alldeles för tunnpälsad.

Lilla Pyret är 35,5-36 cm hög, har vippöron och bär svansen perfekt. Hon har mycket fin päls också!

Ska jag vara ärlig, så gillar jag Frankies utseende mer än Pyrets. Inget elakt mot henne nu, hon är en underbar hund. Hon är mer rastypisk än Frankie, ändå gillar jag hans utseende mer. Missförstå mig inte nu;) Gillar Frankies mankhöjd, hans längd, hans öron som passar så bra till hans längd och hans tunna päls.

Skulle jag ta dessa 2 till utställning skulle Frankie bli utslängd direkt kan jag tro. Pyret hade nog fått vara kvar lite längre.

Ja… detta var min syn på rastypiskt vs icke rastypiskt.

Kramar/Carrp

Ja, min Conny är för liten ännu att se om han blir rastypisk eller inte, men jag vill gärna skriva att det skulle inte spela någon roll för mig om öronen inte tippade, eller om han blev för hög… jag älskar honom för det han är och skulle han få någon skönhetsfel så kvittar det och jag skulle inte älska honom mindre för det…

Jag vill ju helst ha en så rastypisk sheltie som möjligt. Men jag blir ju jätte glad även om jag får en sheltie som är tvärtom.
För min del så får sheltisar vara icke rastypiska, bara man inte avlar på dem. Man vill ju satsa på så mycket sheltie som möjligt!
Men jag är så himla glad att inte alla sheltisar är rastypiska, för gud vad tråkigt det hade varit!

Inte tycker man mindre om en hund bara för att den inte ser ut som alla andra. Jag älskar Zelda även om hon har på gräns till stående öron, tunn och kort päls, 4-5cm för hög. Hon är min putti nutti snutti gosi mosi voffsi i alla fall!

Som om jag vore perfekt. Jag är inte så smal som jag skulle vilja, många centimeter för kort, tungt och spikrakt hår. Inte klagar mina voffsingar på mig inte. :D
Så jag älskar mina vovvar trots utseende för det vill jag att dom ska göra med mig. Älskar er Stintan och Zelda!

Så för min del tycker jag att man ska satsa på rastypiska vovvar men man ska älska dom som inte är det också.

#3 Fint skrivet av dig! Kramen medde

Självklart vill jag ha en rastypisk hund, men vitkigaste av allt är nog att jag trivs med min hund. Att den då är rastypisk räknar jag som en extra bonus =).

Det här är så intressant så jag hoppas att de uppfödare som är med här skriver något också:-)

Alla älskar sina hundar oavsett om dom är för stora eller små eller blandraser. Den kärleken är alla hundar värda.

Men den "privata" kärleken får man bortse ifrån när man avlar. Då är det så mycket annat som skall vägas in. Om man som uppfödare inte strävar efter vad standarden säger så har vi snart ingen Sheltie kvar och det var väl p.g.a det vackra utseèndet och det mjuka, vänliga, lättlärda sättet, som gjorde att vi fastnade för just vår ras:-) 

Sussi

Intressant att höra allas olika åsikter =) Det är kul att alla tycker så olika:)

#6 Jag förstår helt uppfödare som strävar efter att få fram så rastypiska shelties som möjligt. Det är jättebra! :) Man ska ju som uppfödare sträva efter en så rastypisk hund som möjligt. :)

#6 Visst har du rätt på ett sätt, men jag tycker för att bli en 100% bra uppfödare måste man nog blanda in "privata" känlsor också, och inte helt bortse från denna sida. Då valpköparen betyder även mycket för en uppfödares framgång. Tror helt och fullt att den "privata" även måste finnas till en viss del

Nu förstår jag inte vad du menar Medde?

Vad har valpköpare och privata känslor med varandra att göra?

En av mina hundar t.ex. älskar jag oerhört högt. Hunden är urtrevlig och champion, men det hjälper ju inte då den har dubbla anlagsbärare för PRA. En annan tik som jag hade var otroligt bra mentalt och mycket vacker. Hon var också högt älskad, men hade trassel med sitt immunförsvar. Hon tog jag naturligtvis bort i min avel.

Beskriv gärna en uppfödare som är 100% bra, och de privata känslor som gör detta. Jag tror i stället tvärtom. Några uppfödare älskar sina hundar så högt så att de "måste" gå i avel, trots uppenbara brister

 Sussi

Man kan älska sina hundar väldigt högt och samtidigt vara en jättebra uppfödare. Självklart ska denna uppfödare även sträva efter att föda upp en så rastypisk sheltie som möjligt. Men även vara noggrann så att inte man för vidare några sjukdommar tex colobom. Men även om man är seriös uppfödare säger inte det att man inte kan ge sin hund den privata kärlek som dom är värda. Men det kanske inte var så du, Sussan, menade riktigt?:) 
Det finns nog ingen uppfödare som är 100% bra, alla har sina "brister" som alla andra människor på jorden:) Vem har sagt att uppfödare måste vara helt perfekta?

Jag vet en uppfödare (ej sheltie) som har runt 20 tikar och ca 10 hanar i avel. Denna uppfödare tar många kullar varje år. Detta känns mer som massproducering än "seriöst" enligt mig, som dock inte alls är insatt i avel. Uppfödare kanske har en annan åsikt;) Alla dessa hundar kan väl aldrig få den kärlek de är värda eller den uppfostran som är behövlig. De flesta bor i stora hundgårdar utomhus. Denna uppfödare kanske ägnar hela sin fria tid åt sina hundar och tar hand om dom så kärleksfullt så som jag älskar Frankie och Pyret. Vad vet jag? Man ska inte dömma någon efter det lilla man (jag) vet…

Skulle jag någon gång bli uppfödare, skulle jag inte ha mer än HÖGST ha 5 hundar. Allt för att kunna älska alla vovvar lika mycket som en ensam hund blir älskad. Och så klart sträva efter en så rastypisk sheltie som möjligt och fara på utställningar och så. Sedan skulle jag vara supernoga med så att inga sjukdommar förs vidare. Och vara superpedantisk med valpköparna;) Men detta tror jag de flesta uppfödare är. Om man bortser från alla idioter som bara tar massa kullar på sin tik med vilken hane som helst och inte bryr sig alls om sina hundar och valpar utan bara vill tjäna pengar på valparna… grrrr…

Kramar/Carro

#9 Nu missförstod du mig Sussan Jag svarade på detta som du skrev.:"" Men den "privata" kärleken får man bortse ifrån när man avlar. Då är det så mycket annat som skall vägas in."" Det var ifrån detta jag svarade, då jag tolka det att de privata känslor för hundarna skulle man lite bortse i från, jag håller med dig att det ska inte avlas på sjuka eller dåliga avelsdjur. Bara för att man själv håller sitt eget djur högt. Visst finns det uppfödare som vill gärna sätta in dessa djur pga sin kärlek just för detta djur i aveln.

Det jag menade var att man inte får bli för kall i sin uppfödning och stänga av känslor för sina valpar som inte håller måttet. Det är faktiskt vissa som gör tyvärr. Jag har själv vänner som köpt hund från kennel och där uppfödaren inte alls bryr sig om det som är sålt då dom ej håller måttet för tävling. Utan bara bryr sig och hjälper dom som har en hund som kan följa med på tävling och göra god renomé för kenneln.

Jag känner att jag inte når riktigt fram.

Mina hundar lever inomhus och hoppar runt i soffor när vi tittar på TV. De får trots jättestora hundgårdar dagliga promenader. Med andra ord så sköts de pedantiskt och lever som vilka hundar som helst.

Jag älskar mina hundar, men jag avlar inte på alla. Som seriös uppfödare så gör jag ett urval. Jag kämpar också för att inte ha för många hundar men jag kan inte göra mig av med pensionärer och andra "onyttiga" hundar.

Det känns tråkigt att "debatten" handlar om vilka känslor jag har för mina hundar??

Jag vill bli bortplockad från Sheltie i Fokus då jag känner att detta forum inte passar mig och att jag inte frestas att komma med fler inlägg. Detta forum passar mer "vanliga" hundägare.

Sussi

#12 Men det är ju trots allt ett forum! Man ska ju byta åsikter med varandra. Vad jag har läst så har ingen varit ohyffsad eller elak mot dig.
Var och en sköter sin hund och du har väl inte gjort något fel? Ungefär som om vi är världens bästa hundägare och vet allt. Det gör i alla fall inte jag.

Såklart att du ska stanna!

#12 Det är väl ingen som på något sätt sagt att du inte tar hand om dina hundar eller att dom lever ett osunt liv. Det var du som skrev i #6 Men den "privata" kärleken får man bortse ifrån när man avlar. Varken jag eller någan annan  har anklagat dig för att inte ta hand om dina hundar. Jag tycker inte "Debatten" handlar om dig och dina hundar.

Du har flera gånger efterlyst svar i dina inlägg och nu när du får det, så har det tyvärr misstolkats av dig, vilket jag beklagar. Vidare vill jag säga att detta forum är även till för"vanliga hundägare" och inte bara proffs. Då det är många unga medlemmar härinne som just börjat sin bana som sheltieägare och står i stargroparna för både avel och tävling i framtiden. Så kanske dom anses som "vanliga". Då är det väl viktigt att "proffsen" då hjälper och stödjer dom i sin framtid med sheltie. För jag är övertygad att flera av desssa tjejer härinne har en stor framtid inom sheltie. Här inne är vi faktiskt en stor blandning av flera sorter, uppfödare, nybörjare, tävlingekipage med mera och alla är välkomna.

Vill du avsäga ditt medlemskap för sajten så kan jag tyvärr inte hjälpa dig, det är du själv som avslutar ditt användarkonto härinne. Men om du väljer det så vill jag önska dig all lycka i framtiden med dina hundar.

Mvh medde

En bra och seriös uppfödare är en uppfödare som föder upp välmående hundar med bra temperament. Självklart avlar en seriös uppfödare på rastypiska avelspar för att rasstandarden ska komma på avkommorna. Det tycker jag är en självklarhet och borde inte behövas diskuteras. Dessutom är en seriös uppfödare intresserad av hur de sålda valpar mår och har det längre fram i livet.
Samtidigt är en seriös och bra uppfödare också en hundägare och ska ge sina hundar kärlek och uppmärksamhet som enskilda indivivider. Alla hundar har sin personlighet. Är man som uppfödare så "privat" så tycker i alla fall jag att en sådan uppfödare har förutsättningar att bli en bra uppfödare.
Jag vill komma fram till att för att vara en bra och seriös uppfödare så måste man kunna kombinera allt detta.
Ta exemplet min golden-uppfödare. Varje år när min hund fyller år så kommer det ett grattiskort och inför vark´je jul så kommer det ett julkort från min hunds uppfödare. Där talar hon också om att hon finns vid frågor och funderingar. Och det trots att min hund har några år på nacken

För mig är det just den goda tonen och blandingen av kunskap, erfarenheter och åldrar som är tilltalande med Sheltie i Fokus.

Man förändras ju så genom åren, och ändrar sin syn på hunderiet både pga ålder och av erfarenheter, så för mig är det jätteintressant att höra såväl "gamla" som "ungas" åsikter. Oavsett vilka bitar av hunderiet man attraheras av.  

Jag är medlem på andra Sheltieforum och listor (pm:ar gärna dig Sussan om du vill ha tips på adresser) som är mer inriktade på uppfödning och avel, och jag tycker inte att det ena utesluter det andra. Jag skulle inte vilja vara utan något, för man lär sig alltid. Ett givande och tagande. När jag var nybörjare var det inte så lätt att nå fram och få tips och råd från erfarna, men nu när internet finns är det ju jättemycket lättare (förutsatt att man vill dela med sig av sina erfarenheter öppen på nätet), och för min egen del är det jätteintressant att höra hur hundägare och blivande hundägare (det som sussan kallar "vanliga") resonerar, just för att jag är uppfödare (OBS!! Påstår inte att jag är erfaren uppfödare….) och utan valpköpare är man ju ingenting som uppfödare. Och vi alla har ju varit "vanliga" hundägare i grund och botten.

Självklart har man ett ansvar att förvalta rasen väl, när man är uppfödare, men jag personligen tycker att det är viktigt att även komma ihåg vad jag själv sökte i Sheltien när jag bestämt mig för att skaffa en och hur jag kände för min hund när den var enbart en familjemedlem, dvs innan jag kom in på avel.  

Tycker inte att det varit någon hård ton eller påhopp, utan saklig diskussion. Vilket självklart är intressant, för det är ju för diskussion vi alla är här.

#15 Håller med dig fullständigt!

Oavsett hur Zigge skulle bli skulle han alltid ha samma plats i mitt hjärta ändå! Men Zigge är faktiskt väldigt rastypisk. Han får fin kritik på utställningar åå så. Svanshållingen är bra, höjden är bra, pälsen är hyfsad men öronen är lite för lätta.

För mig är det inte viktigt med en rastypisk sheltie egentligen bara den har ett typiskt sheltiepsyke. Men eftersom jag ställer Zigge är det helt klart en stor fördel om jag skulle ha en rastypisk hund! Men det vore inte HEEEELA världen annars, då skulle jag bara hålla på med agility istället. Men nu när han är så fin är det klart att det är roligt!

Att hunden är rastypisk är inget superviktigt sålänge den inte ser hel"tokig" ut. Om den var några cm för hög skulle vara okej eller lite dåligt med päls. Men jag skulle inte vilja ha nånn som såg helkonstig ut så det knappt syndes vad det var för ras. Det skulle kännas tråkigt. Och eftersom jag ställer också….
Men som sagt hela världen skulle inte några småfel vara.

#0 Tror man säger 37,5 med avvikande 2cm upp eller ner :)

Jag anser, att sheltien får se ut hur den vill i princip, visst är det viktigt för mig med rastypiska, just för att jag ställer ut och håller på. men gillar man otippade öron, eller kanske lite större/mindre, så har jag verkligen inget problem med det. Jag tycker det är helt valfritt hur man vill att sin sheltie skall se ut,

Jag är ny här och tycker den här diskussionen var jätteintressant!

För mig är rastypen väldigt viktig. Som uppfödare måste man ju avla mot standarden, och då kan inte en sheltie se ut hur som helst. Avlar vi inte på rastypiska hundar har vi ju till slut inte rasen kvar, eller?

Sen föds det ju valpar som t ex ibland blir för stora och ibland för små, och då är det ju tur att det finns människor som inte bryr sig om det, varje hund är värd att bli älskad oavsett. Men som uppfödare har man ett krav att avla på rastypiska, friska och sunda hundar.

Själv har jag inte så många hundar, jag är ingen erfaren uppfödare, och jag älskar verkligen mina hundar som dom är! Men jag tycker ändå att rastypen är viktig!

Bittis

Jag föredrar lite större shelties (inte så mycket större, men högre än 37cm). Jag tycker även att de tunnhåriga sheltiesarna är sötast. Vippande eller stående öron spelar ingen roll för mig, både och är lika gulligt. Men jag vill mycket hellre ha en tunnhårig sheltie än en med jättemycket fluff. Men om jag skulle äga en fluffig sheltie skulle jag ju inte tycke illa om den bara för det.

Min "drömsheltie" skulle alltså inte funka så bra i utställning, men i mina ögon, vara helt underbart vacker.

På förkommen anledning vill jag ge en påminnelse att det är inte enligt skrivreglerna på sajten tillåtet att innehava  2 stycken nick. Det kan medföra skrivförbud.

Mvh //medde Sajtvärd.