Förra nyårsafton var Zeldas första och jag tror inte att hon la märke till något direkt. Mest att Stintan, som är totalt livrädd, studsade runt och var galen. Glömde bort att hon väger en hel del och försökte klättra upp i knät på alla. Gnyr, skäller och är jättenervös.
En dag så när vi gick en liten promenad så var det några ungar som smällde någonting intill oss. Stintan tvärvände, hon var lös, börjad rusa hemmåt och jag fick stopp på henne och försökte fortsätta promenaden med glatt prat och skratt men hon ville hem. Tillslut så tillät jag det och lät henne springa hem igen. Vrooooom! Så var hon framme vid dörren.

Så jag HATAR smällare och raketer. Det jag är mest sur på är att ingen fattar hur jobbigt det är för Stintan. "Ta med henne ut, hon vill ju bara se vad det är för något" "Vad du är löjlig!"
Min storebror, som tack gode gud inte bor hemma längre, är ju tvungen att köpa raketer till min lillebror och smälla precis utanför huset! Grrr!! Tänker låsa in mig i ett isoleringsrum hela "raket tiden" med Stintan och Zelda.

Poitsu avskyr smällare. Så jag lämnar alltid på radion åt honom så att han inte ska höra smällarna (även om jag är hemma så är endera radion eller tv:n på).

Ressu däremot bryr sej inte alls om det smäller och bullrar.

Återstår att se hur Turbo reagerar, när de sköts på villaavslutningen reagerade han inte så värst.. men då var de också bara en bråkdel av hur det kommer låta på nyår… Fast o andra sidan smäller och skramlar vi kanska mycket här hemma så kanske han redan vant sig ;)

Jag har inte haft Mickey så länge så jag vet, då det var nyår förra året var han ju en liten knopp hemma hos sin uppfödare. Men vi kommer att vara hemma med Mickey.

På tiden jag hade dobbis så var 2 st helt säkra dom brydde sig inte ett dugg om smällare eller något busliv. Men jag tog alldrig ut dom vid "fel" tid. Men därimot en hane jag hade fick fullständig panik vid nyår. Även andra tider då det åskade med mera. Men äskan gick hantera ok. Men nyår ojoj. Det var så jobbigt för han, till och med försökte gömma sig under badkaret för att bara för att kunna försvinna. På vets inrådan så fick han lite lungnade för att kunna hantera detta på ett någolunda sätt. Vi sövde inte han helt, men lite lungnade bara. Det vart faktisk bättre för han. Men det är ingenting jag talar mig varm för alls. Men för denna hund vart ett måste.