Hej alla Sif:are!
Det kom ett önskemål om en artikel om hur det är att leva med sheltien.
Sheltien är ju så himla mycket mer än bara en massa vacker päls och en nätt och gulligt ansiktsuttryck.
Det är ju såklart en smaksak och en individuell känsla om man älskar sheltien eller inte, men ytters få personer skulle tacka nej till ett liv fyllt med sheltie.
Så här svarar några av våra medlemmar som har sheltie:

~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤
Namn: Monika - Mojsan

Jag älskar mina sex sheltie jag har nu, vi fungerar bra ihop, och vi gillar
att fåspringa på tomten, men promenaderna är nog det bästa av allt, då släpper jag dem och de springer fritt när vi kommer ut på järdet, lika
med att få ha dem lösa i skogen som vi bor intill, man ser lyckan i deras ögon, och det gör mig så glad.

Sheltien är en jättetrevlig ras, och man kan göra mycket, den är lagom
liten och fantastigt söt, och att de tappar päls får man ta, på sommaren
åker jag ut till agilitybanan, och de får rusa runt en stund, sen tränar jag
dem lite på de olika hindren, Daisy har jag gått kurser med, nu på vintern går jag ut i skogen, gömmer lite godis i barken på träd, och uppe på stenar som de får söka efter då får de en uppgift att göra, och de tycker det är skoj, sen finns det mycket annat som att hoppa över grenar, upp på högre stenar, kasta pinnar mm. Inne så sitter jag på gålvet, pratar och kelar med dem, gömmer godis under matta mm. Mina mål med hundarna är att de ska få ha en trevlig uppväxt och att de får vara hund.

~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤

Namn: Ressu

Jag har två stycken shelties:
¤Poitsu min äldsta trefärgade hane på snart 5,5 år
¤Ressu en bluemerlehane på snart 4 år.

Sheltien är en av mina favoritraser på grund av att den är så mångsidig, lättlärd och framför allt arbetsvillig. Pälsen kräver ju ytterst lite vård
jämfört med andra raser som t.ex pudel, schnauzer eller cockerspaniel.
Att jag valde sheltien låg ändå ganska nära tillhands då jag ville ha en
liten agilityhund och hade haft collie tidigare. Hos oss kommer det nog
alltid att finnas sheltie misstänker jag. Efter att ha ägt en kan man väl
inte vara utan?

Att leva med en sheltie är enligt mej helt underbart. Dom är alltid med på noterna när det gäller att träna agility eller något annat. Arbetsglädjen som finns i dom är helt otrolig. Även om dom är så arbetsglada så kräver inte mina hundar hårdträning varje dag. Dom är minst lika glada för att sitta i soffan och mysa med matte och husse. Dom har blivit vana med det att vissa veckor finns det inte lika mycket tid för träning och nöjen som andra.

Med mina hundar så tränar vi främst agility. Poitsu tävlar i klass
3 small. Ressu i klass 2 medium. Målet är att stiga med Ressu till klass
tre i något skede. Poitsu tävlar hädanefter bara för att ha roligt. Ressu
tränar även lydnad var vi nu finslipar våra moment för att i något skede
våga starta. Men får se om matte kommer till skott.

~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤

Namn: Malin3033

Mitt liv hade inte varit lika underbart om jag inte hade haft en sheltie i
huset, dels för att det är min egna hund men även en hund som alltid
visar stor personlighet och är nästan alltid på sitt gladaste humör.
Efter att jag köpt min sheltie Ronja, så har jag alltid med mig henne
som sällskap, vart jag än går. Hon är med mig när jag sover över hos kompisar, när jag är på middag m.m. Vilket gör att hon antingen går tillsammans med mig, eller så åker vi komunalt.

Ronja är en sheltie som många andra - hon är otroligt anpassningsbar
och hänger gärna med mig överallt. Det bästa är att hon är välkommen
hos de flesta av våra vänner, just för att hon är så behändig, vilket gör
att hon får ett "Välkommen åter - kort" med stor glädje. Många frågar
mig om jag kan ta med henne, för att "hon är så trevlig" eller "hon är
ju helt underbar, så snäll och lugn", och det gör mig till en väldigt stolt
matte. Många känner igen oss när vi är ute och går, och det bästa är,
att de som känner igen henne minns henne med bara positiva tankar.

Jag och Ronja lever ett ganska normalt hundliv, vi går på långa
promenader med växlingar mellan skog och stad. Vi tränar regelbundet
både i agility och lydnad med målet att starta officiellt i båda grenarna
under 2009. Vi har gått en hel del kurser tillsammans och det har gjort
att vi har blivit ett ihopsvetsat team som motiverar varandra.
Ronja har lärt mig otroligt mycket inom hundlivets värld, och inte minst
just när det gäller agility och lydnad, som jag inte sysslat med tidigare.
Men hon har tagit oss till en hög träningsnivå och jag hoppas att vi
kommer ha många lyckande tävlingsår tillsammans.
Vi har ställt ut en del inofficiellt med resultaten BIR x2, BIG2, BIG1 och
HP x3 vilket jag är otroligt nöjd med. Vi har även ställt ut en gång
officiellt. Trots att Ronja bara är 1,5år har vi hunnit med en hel del,
och mer ska det förhoppningsvis bli.

Att jag valde just rasen sheltie beror mest på att jag ville ha en hund
som jag skulle kunna tävla med inom agility och lydnad. Men som även
skulle kunna fungera bra i vardagen, eftersom vi redan hade en hund.
Jag ville även ha en liten hund, en hund som skulle vara lätt att ha med
sig överallt, och som även var välkommen. Och det var precis vad jag fick. Bättre hund än Ronja är svårt att få.

~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤

Namn: BrightGloria - Lina

Zelda skaffade vi när jag hoppade av gymnasiumet och bestämde
mig för att ta ett sabbatsår. Hon visade sig vara en otroligt, unik, anpassningsbar, ultimat hund med allt där till. Det har aldrig varit
något problem med henne, mer än när hon åt något olämpligt och
blev matförgiftad men det är en annan sak.
Nu, när hon vuxit till säg och har fyllde ett år i december så är hon
fortfarande alltid pigg, arbetsglad, lättlärd och energisk. Tack vare att
sheltien är en vallhund så får man en lättlärd och uppmärksam hund
som en liten bonus. Kan väl säga att Zelda absolut inte är någon
självsäker och tuff vallhund då får är det läskigaste som finns!
Hrm, jag kan erkänna att Zelda är ganska feg och underlägsen mot
mycket. Däremot är hon världens tuffaste hund på avstånd.

Jag, Zelda och min stora vovve lever ganska "barnsligt" Inga torra
promenader längst asfalten. Utan det ska vara äventyr till 100 %!
Är vi i skogen och springer så kastar vi oss upp för klipporna och kryper
under stockar och hoppar över sten. Spionerar på fåglar och sedan
springer allt vi kan och skrämmer iväg dem med skall och glädjeskutt.
Ibland står det till och med en jääätteläskig snögubbe längre fram på
vägen. Zelda måste tala om för matte att det står någon där borta och
ser lömsk ut. "Gå inte dit matte! voff voff!" Som den modigaste
flockledaren så går man fram och klappar på snögubben och gud vad
lättad min vovve blir då. X)

När det blev möjligt att skaffa hund så hade jag valt en sheltie sedan
långt innan. För att vara väldigt ärlig så kan jag erkänna att jag faktiskt
inte visste så himla mycket om Pälsvård dyl. Så det blev bäst borsta lite
här, lite där i början. Efter ett tag när man kom in i det så blev det
plötsligt mycket roligare. Jag gör en ganska "avancerad"
skönhetsbehandling på vovvarna, så jag anser att sheltien faktiskt
behöver en del finputsning då och då, men det är en smaksak. För mig
är sheltien en perfekt hund från nos till svanstipp.

Jag har börjat smått med agility och lydnad. Freestyle har vi också börjat
smått på. Vårat största mål är att vara lyckliga, trivas med våra liv och
riktigt roligt så mycket som möjligt.

Mitt tips till sheltie intresserade är att de verkligen vill, kan och ska.
Velar man för mycket så blir det oftast inte bra, därför måste man klart
och tydligt slå handen på bordet och fråga sig själv. "Har jag tid, kraft, lust
och viljan för att skaffa hund?".

~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤~¤

Hoppas ni får stor nytta av denna artikeln!
Det kan hända att det kommer in mer delar till denna artikeln.
Ni som har sheltie och också vill medverka i denna artikeln, säg till, det
är bra om vi får många olika varianter av sheltieliv.

Lycka till med era sheltisar/hunddrömmar!

Tack Mojsan, Ressu, Ronja3033 och…ehm…jag.