Allt började när min familj förra året bestämmde oss för att skaffa en liten valp, en sheltie:) Vi ville ha en trefärgad. Det fanns en uppfödare som stod med på valpförmedlingen på sssk:s hemsida som hade 2 trefärgade till salu. När vi ringde hade dem redan blivit borttingade. Men uppfödaren sa att samma pappa till valparna även hade valpar hos en annan uppfödare. Kruxet var ju att det inte var några trefärgade utan istället mörkskuggade soblar. Men vi gav uppfödaren våran email-adress så hon skickade bilder på de då knappt 1 vecka gamla valparna. Där var det 2 tikar och 3 hanar, varav tikarna redan var borttingade. Hanarna fick vi första tjing på om det var så att vi ändå bestämde oss för att skaffa en liten sobel-pojke:) Tiden gick och när valparna var 3 veckor gamla beslöt vi oss för att skaffa en av dem, och det blev Frankie. Eftersom att det är långt till Frankies uppfödare fick vi aldrig träffa honom i reality innan dagen då vi skulle hämta honom.

Och vi har inte en sekund ångra att vi just valde Frankie, för han är en sann kärlek med ett stort hjärta av rött guld!

Pyret då:

Det var en dag då jag var inne lite på blocket.se och skulle kolla på sheltievalpar. Familjen hade inte en endaste tanke på att skaffa ännu en hund, utan jag ville bara kolla lite på söta valpar:) Och då fann jag Pyret. Samma kväll ringde vi och dagen efter åkte vi för att titta på henne. Och det var kärlek vid det första ögonkastet:)

Kramar//Carro

Var inne och kollade på svenska sheltie klubben en dag. av ren slump faktiskt. Då såg jag sedan att det fanns en trefärgad hane till salu! Nästan helt brevid oss! Så mamma ringde och frågade lite saker. Sedan gick vi för att se alla valparna. Föll först för Ronja. Men hon var redan tingad, så en liten trefärgad pojke blev det vi tingade först. En vecka innan valparna skulle fylla 8 veckor såg jag att den som hade tingat tiken (Ronja) hade gett återbud. Så då blev det Ronja istället för den trefärgade hanen. Det är nog hela historien tror jag…

 Trevliga och fina storys på det sättet ni hittade era  raringar på.
Kul och intresannt läsning , hoppas att det kommer mer.

#3: Hoppas även jag att det kommer mer. :)

håller med medde, intressant läsning :)

Jag har ju inte fått hem min sheltie än, men snart så!

Här kommer historien;

Vi har en hund hemma, en 6årig hane. Han heter Ivan och är en Lancashire heeler. Iallfall så slog det mig att jag ville ha en till hund. Jag började kolla på raser och valde mellan en sådan ras vi redan hade, dvs en lancashire heeler, en dvärg pincher eller en shetland sheepdog. Dvärg pinchern försvann ganska snabbt ur tankarna då den var väldigt självständig och tog gärna tag i saker med egna händer. Och så ville jag ju inte ha det. Jag vill ju göra saker tillsammans med min hund. Sedan började jag fundera på vad jag ville göra med min hund. Då var valet klart. Jag ville hålla på med Agility och lydnad och då verkade du Sheltien mycket bättre än heelern eftersom sheltien har mer krut i benen. Min 6 åriga hane gillar agility, men hans år har gått lite förbi.. Och någon lydnads hund blir han aldrig! Så nu var det dags att leta uppfödare. Jag har ju sommarlov just nu så då skulle det passa alldeles utmärkt med en hund! Men skulle jag finna den i tid? Vi kollade på sssk´s hemsida och kollade på uppfödare som födde upp hundar i lugn hemmamiljö och fick endast någon kull per år. Detta var otroligt viktigt i mitt val av uppfödare. Så vi hamnade till slut på Mojsans kennel. Lyfte telefonen och ringde. Men nej! Alla valpar var redan tingade. Det var 3st i den kullen, 1 trefärgad hane och 2st trefärgade tikar. Men det verkade som om den ena familjen som tingat Mojsans Black Diamond inte riktigt hade bestämt sig. Så om vi fick valpen så skulle kenneln ringa ikväll. Jag och mamma satt som fastklistrade vid telefonen. Min pappa och min bror kollade snett på oss. Att ha en till hund var ju inte deras önskedröm precis. Men sedan 20.30 ringde telefonen! Och det var från Mojsans kennel, vi fick köpa lilla Black Diamond! Vi hade ju kollat på deras hemsida och sett underbara bilder på henne. Vi bestämde oss för att träffa valpen och åkte dit veckan efter och mötte världens sötaste lilla valp! Vi bestämde oss för att döpa henne till Ronja eftersom mamman heter Lovis. (Som i Ronja Rövardotter). Så den 22 Juli ska jag få hämta min lilla ädelsten!

 Såg sedan här på I.fokus att Ronja06 också har en trf. tik som heter Ronja. Och det var ju ett väldigt roligt sammanträffande!

Mvh

Malin, ny medlem här på I.fokus.

#6: Ja, ett riktigt sammanträffande att våra hundar heter lika. Ronja döpte jag just till Ronja eftersom hon var så otroligt orädd och busade/lekte nästan hela tiden då jag var på besök.  (Ronjas uppfödare bor nästan precis brevid oss) så jag kunde följa hennes uppväxt från hon var 4 veckor och uppåt. Besökte henne minst en gång i veckan.

Jag hade tjatat på mina föräldrar i några år att jag ville ha hund. De ville inte riktigt ge med sej men OM jag skulle få skaffa en så skulle det vara en liten hund men inte en terrier. Så en dag när jag satt och bläddrade genom mammas gamla hundbok fick jag syn på en sheltie. Efter att ha läst om rasen var jag helt fast. Och efter att ha bombarderat mamma och pappa med fakta om rasen gav de med sej till sist.

Men de hade ingen lust att åka land och rike efter en valp så jag fick leta efter uppfödare i närheten. Närmaste hittade jag i Uppsala (bor i Gävle) som jag tyckte lät seriösa och bra. Eftersom att jag gick på högstadiet då och hade sommarlov så var valpen tvungen att vara lev.klar i juni så att jag kunde ha lovet på mej att få den rumsren och lära sej att vara ensam ett tag själv. När vi ringde hade de två tikar som löpte precis och deras beräknade kullar skulle förhoppningsvis komma i april.

En av tikarna som skulle få kull var bland de första shelties jag sett på bild när jag sökt på nätet om Shetland Sheepdogs. Och jag hade blivit totalt förälskad i henne. Så otroligt vacker. Så när jag fick veta att hon skulle få en kull bestämde jag på en gång att det var en valp efter henne jag ville ha.

Vi hade inte hört något ifrån uppfödarna när det var i slutet av april så vi bestämde oss för att ringa dit och fråga om det hade kommit några valpar. Precis när vi ringde höll just favvo-tiken på att föda sin kull! Slår vad om att det var just min lilla kille som kika ut också. ;) Så när valparna var endast tre dagar gamla fick jag träffa dom för första gången. Fyra stycken var de. Två hanar och två tikar. Jag var helt inställd på att skaffa en tik. Hade hört att de skulle vara lugnare än hanar. Men uppfödarna lyckades övertala oss att sheltie hanar oftast är mer orädda och lugnare av sej än vad tikarna är. Iaf så blev det en av de små hanarna. Uppfödaren lyfte upp den lille blinde valpen och lät han slicka på min näsa och jag vart helt fast.

Har inte ångrat en sekund att jag skaffade min Cliff. Kan inte tänka mej ett liv utan honom. Och jag är riktigt glad att de övertalade oss att ta en hane istället. En av tikarna bor här i närheten och har inte bra temperament alls. Nu har hon väl inte fått så bra uppfostran heller men ändå, hon är så tillbakadragen av sej. Nu vet jag iofs att alla tikar inte är så men nog är de oftare reserverade mot främlingar än vad hanarna är.

 Pjuh… hoppas att någon orkade läsa allt. ;P

Klart jag orkade läsa allt.
En jättekul läsning!

#8 jättesöt valp :) jag orkade oxå läsa allt :P bara kul att läsa mycket :D

Vi fick Roy på ett olyckligt sätt.. Som jag inte tror ni vill höra heller:p. Men det var länge sen. Kul o läsa om alla!

Jo, det tror jag nog att folk vill. Om du orkar skriva om det.

Det klart vi vill höra det! Vi vill veta alla olika anledningar till att just den hunden kom till familjen. Även på ett olyckligt sätt….. nu när du ahr nämnt det blir man ju lite nyfiken. :)

japp håller med, nu blir man ju nyfiken :)

Vi bestämde oss för att skaffa en hund sommaren 07, och efter massor av läsande och sökande kunde vi enas om att vi båda ville ha en sheltie. Hunden skulle vara från en svenskspråkig kennel i Vasatrakten.

Efter en hel del bakslag av olika slag, t.ex. för tidig löpning så det blev inget parande i Norge, dödfödda valpar o.s.v. Började vi söka längre bort, ännu svenskspråkigt. Hittade inget. Var nära att ge upp flera gånger och söka en annan ras. Men inte ville vi egentligen göra det heller så vi fortsatte söka, nu inom hela Finland och även finskspråkiga.

Hade flera på gång men de kunde inte lova innan valparna var födda/de visste hur de skulle bli/vem som egentligen var först att tinga o.s.v. Till sist fick vi napp i södra Finland, där fanns det två hanvalpar en sobel och en tricolor. Ett annat par hade tingat en men visste inte ännu vilken så vi skulle i varje fall få den andra om vi ville. Min morbror ringde och talade med uppfödaren, kollade om hon verkligen var seriös. Hon skulle sända bilder kommande dag (måndag). På torsdag mejlade jag och sa att vi inte har fått några bilder, om hon månne hade glömt att skicka. Nejdå hon hade skickat, men eftersom vi inte svarade någon gång så var valpen bortlovad åt en annan. Jaha tänkte vi ännu ett bakslag. Nu började vi höra oss för även i Sverige, för vi var helt inställda på att få en valp till sommaren. Men att hämta från Sverige fick vi glömma rätt snabbt, resan tur/retur + valp + allt annat skulle bli alldeles för dyrt.

De två första kenlarna vi hört med lovade oss en valp, dock först omkring jul. Hon i södra Finland meddelade att det kanske skulle bli en ledig valp, hon skule veta om en vecka. Guud vilken lång vecka det var, men på fredag fick vi det glada beskedet; valpen var nu åter vår om vi ville ha honom. Självklart tackade vi ja och kom överens om dag och att vi skulle höra av oss när vi närmade oss.

Dagen med stort D, 17 maj 2008 kl. 8:00 satte vi (sambon, jag och mamma) oss i bilen för att börja den 4,5 timmars bilfärden efter Golden Rose Arctic Storm "Turbo". När vi äntligenn hittat ner till Nastola och såg den lilla krabaten var lyckan total. Han var så värd alla tårar, väntande, finska mejl och långa bilfärder. Hemresan gick relativt bra, i början ylade han en del men lugnade ner sig så småningom och sov lite nu som då.

Nu är Turbo snart 11 veckor, världens lilla energiknippe och husse och mattes lilla guldklimp!

Jag hade länge velat ha en helt egen hund. Och jag ville ha en hund som kunde följa med mej vart jag än åkte, en mellanstor hund. Och jag hade alltid sedan jag var liten avgudat sheltien.

Sen träffade jag en bekant till mej som jag inte hade träffat på flera år. Där kom hon med två shelties, gud hur förälskad jag blev i rasen, jag kunde inte slita mej ifrån dem. Och då visste jag direkt detta är nog rasen för mej. Jag såg hur dessa hundar följde sin ägare varenda lilla steg och man kunde se i deras blick hur de älskade sin ägare.

Jag beslöt mej för att hårdplugga om denna ras fasst jag redan visste en hel del om dem. Senare började jag ta kontakt med flera kennlar runt om i finland, och kollade noga genom deras stamtavlor m.m.  Senare tog jag kontakt med min bekanta som hade sheltisarna (hon hjälper till på en sheltie kennel, och har gjort i över 10 år nu) Camicats kennel.

Jag väntade nästan över ett år på att hitta en perfekt kennel och en perfekt valp. Jag ville ha den rätta. Då fick jag ett mail i julen 2006 tror jag det var att en tik från deras kennel hade blivit parad någon/några veckor tidigare och att de hoppades på att på valpar av denna. Sen hörde jag inget mera på ett litet tag, och inte trodde jag att jag skulle få valp av just denna tik. Men sen den 11 februari på kvällen fick jag ett mail att två tikar och 1 hane hade blivit födda. en sobel tik en tricolor tik och en tricolor hane. Och att jag blev den som fick välja valp först eftersom att jag hade väntat så länge (och förståss stor del att jag kännde hon som hjälper till med kenneln, så dom visste att valpen skulle komma till ett bra hem).

Denna kväll är nog den lykligaste dagen i hela mitt liv. redan veckan därpå hälsade vi på valparna första gången. och igen vid 3 veckors ålder. Redan då visste jag vilken som skulle bli min, men jag väntade med att bestämma mej helt tills nästa gång vi var och hälsade på som var vid 4-5 veckors ålder. Och det blev sobel tiken, Tiini. Kärlek vid första ögonkastet, jag kunde inte slita mej från henne, och hon var så nöjd att sitta i min famn och slickade mej på handen. Så där var det då hade man valp bokad och helt förälskad. Och ännu är det samma kärlek mellan mej och Tiini 1½ år efter. Jag känner att jag verkligen gjorde rätt val, och mera shelties kommer det att bli i familjen i framtiden. Tiini stal allas hjärtan i familjen senare då hon kom hem.

Och hon har allt blivit min drömhund som jag alltid velat ha

#15/16 Jag lade in era fina bilder i inlägget, så dom syns, de är ju så fina .

#17 tack medde :)

#18 Nöjet var på min sida:-)

#17 Tack :)

Jag började titta runt efter valpar som var på G i mitt område, hittade några stycken som skulle ha i sommar som jag talade med men hade inte bestämt mig för  någon än. Ringde upp en uppfödare och frågade om hon hade några valpar kommande. Då sa hon att hon hade en kompis som hade en valp kvar från sin senaste kull. Jag blev ju genast intresserad!

Så jag ringde hennes vän men då visade det sig att valpen redan var bortlovad till Norge. Jaha, tänkte jag och fortsatte söka rätt på kommande valpkullar. Två dagar senare så ringer tjejen till mig och säger att de från Norge tackat nej till honom då han bara fått ner en pungkula. Om jag ville ha honom fick jag honom för rabatterat pris. Hon skickade bilder och vem blir inte kär i en liten valp? Åkte helgen efter och hämtade honom och då hade han fått ner sin andra kula med :D
Kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Dexter <3

Denna har jag ju missat. :)

Jag har alltid varit förtjust i sheltien, men det var inte förrän jag slutade 9:an och hoppade av efter en vecka på gymnasiumet, som jag bestämde mig.

Jag var fast besluten om att det skulle bli en sheltie och eftersom jag nu skulle vara ledig ett helt år så fanns det ingen bättre tid för valp än just då.
Vi tittade på sssk.org och fann en kennel som fanns jätte nära oss. Så vi åkte dit lite vind för våg och det blev inte någon bra början där och dessutom så fick inte de tikarna så många valpar så det blev ingen till oss. Vi tittade på några andra kennlar och efter ett tag så fann vi Zelda och hennes syskon. Mamma ringde och pratade och hon hade tänkt ha kvar Zelda men vi fick köpa henne i alla fall och vips, några veckor senare så fick vi hem henne.

Jag ångrar inte ett dugg. :)

Jag satt på sssk.org och gick igenom uppfödarnas hemsidor. Ett halvår höll jag på, läste på och mailade runt till uppfödarna som jag tyckte hade trevliga hundar. Super seriöst

#12, #13,#14

Det var mina kusiner som köpte Roy från början. Från en kennel. Egentligen ville dem ha en beagle men så såg de Roy och blev störtkära. Han hette redan då Gosbäckens Goldrusch Roy, så dem behöll namnet Roy. Hans pappa hade blivit utsedd till årets Sheltie två år i rad. Han var en riktig champion så för att dem skulle få Roy så fick de lova att han skulle ställas ut i framtiden. Vilket han gjordes, tre gånger. När Roy var ett år så ville hans matte liksom.. Inte leva längre. Så hon försvann. Då visste inte resten av familjen vad de skulle göra av Roy då dem inte var hemma om dagarna. Så vi tog över honom istället för att som planerat köpa en labrador.

Nu var detta 9 år sedan :D

Jag kollade runt på sssk.org och kontaktade olika uppfödare.. En av de första jag pratade med.. Hennes tik gick tyvärr tom, så där blev inget.. Sen efter några jag pratat med, så gick jag in på min prins uppfödares sida igen och tänkte att jag kontaktar henne o fråga om hon har valpar på G och hon skrev tillbaka att hon hade några kullar på G i alla färgerna, så jag blidde glad på en gång! Det klickade på en gång när jag pratade med henne första gången och jag tyckte ju att hennes hundar var så fina! Jag inväntade bara tills hennes tikar skulle valpa och den första kullen, där skulle hon behålla den trefärgade hanen och sen när Selma fick min prins så föll jag direkt! Detta höll hela vägen tills jag träffade han första gången + hennes andra hundar som var så trevliga o goa! Jag åkte hem i lugn o ro, funderade och sen tingade jag min prins! Nu är han här hemma hos mig!

Jag har turen att jag känner mina Shelties uppfödare väldigt väl och har gjort det i många många år. Så när jag skulle köpa min första Sheltie var inte valet av uppfödare svårt, jag har varit med från valparna första dagar med både Qina och Saga, har fått se dom växa upp.

Qina var ensam tik i kullen så det var inget val att göra, men med Saga var det värre, där var dom 3 tikar, valet var inte så enkelt. Jag gillade egentligen bättre en av dom andra tikarna, men hon hade stå öron som liten, den tiken finns kvar här i samhälle och jag brukar träffa henne ibland, hon är en jättehärlig tjej, men väldigt dåliga öron. Så det blev Saga som fick flytta hem till oss, och det har jag aldrig ångrat. Jag är fodervärd till Saga så uppfödaren kommer att ta valpar på henne bara hon är frisk och fortsätter att utvecklas som hon gör nu. Saga blev 1 år förra helgen, tiden har gått väldigt fort.