
Skall
(Mattes bekännelse) Jag älskar shelties över allt annat, och mitt liv kretsar kring min lilla ögonsten. Men jag skulle inte våga skaffa sheltie igen efter allt jag läst och hört. Det verkar som om hundarna blir skyggare och skyggare efter varje generation, och därmed skälligare och skälligare. Jag har haft tur med Pixel som aldrig skäller och alltid varit cool-lugn i alla situationer, folk-kär till den grad att hon attack-hälsar på allt och alla som passerar.
Hur är era shelties? Lätt för skall? Skygga/Tuffa?
Vill känna av lite hur vriden min syn på dem blivit.
Mvh Sanna o Pixel

Jag tror att det beror på hur valpen växer upp, hur de andra hundarna är i kenneln.
Är matte/husse hårda på valpen, blir ju valpen osäker. Är matte/husse glada och trygga så blir ju naturligtvis hunden också det.
//BrightGloria
- Medarbetare på Sheltie.ifokus
- Hemsida
Hugo är nog väldigt lik Pixel låter det som. Enda gångerna han skäller är om det ringer på dörren och någon kommer eller om han busar annars skäller han inget direkt. När man är ute och går vill han helst hälsa på alla han möter och brukar även titta väldigt länge efter folk han möter ute på gatan.
//GuUuLd,
-IE Photography-
Instagram: idaephoto, crumbleshamstery, salmonriver_shelties
Poitsu är väldigt försiktig av sej. Hälsar på dom han vill hälsa på och skiter i resten
. Han skäller ganska mycket, speciellt då han är ivrig, leker och busar.
Ressu är framåt, men attackhälsar inte på folk utan går försiktigt fram och hälsar. Skäller när han är ivrig, speciellt i agilitysammanhang.
Båda skäller när det kommer någon men är annars tysta. Dock kan det komma ett eller annat skall när våra tre vilddjur är som mest inne i leken
.

#3 Okey, är det något ni jobbar med, eller det är okey när dom är uppspelta?
Låter logisk som #1 skriver, att det mesta beror på omgivningen. Pixel och #2:s Hugo kommer från samma kennel, uppfostrade av samma flock, och verkar ha väldigt lika Icke-raststandard-mentalitet;)
Jag får nog bara inse att jag är löjligt överkänslig mot höga ljud:(

intressant att du tar upp just detta, jag har háft sheltie i fyra år snart, och efter att vår seltie fick valpar, har vi kvar en, och det är sant, han är skällig och osäker och jag jobbar varje dag med att göra honom till en säkrare hund,. Det går framåt, men för sakta. mina föräldrar vill inte ha kvar honom om han fortsätter såhär. Jag ska nu kanske gå specialkurs med en superbratränare här på Lidingö (gun.marie hedberg, www.lidingohundskola.se) och jag hoppas att det hjälper, annars vet jag inte vad jag ska göra. vad är det som händer med sheltiesarna?
/Elsa
På bilden: stora sheltien = selma, alfonz mamma
lilla sheliten = alfonz (skällig)
#4 Till en viss del så kräver jag tystnad, men på agilityn så tycker jag dom får ha sitt skällande. Poitsu behöver verkligen varvas så han får upp nån fart på banan. Ressu tystnar dock när man lägger honom i buren. Så för min del så får dom vara som dom är.

Smulan är helcool och skäller nästan aldrig - oavsett vad som händer! Hon älskar allt och alla och vill pussa alla hon möter!
Sabina skäller när hon tycker att något skall uppmärksammas och on är lite skeptisk vad gäller bullriga män och stora vovvar - men det blir bättre och bättre för var månad som går.
Tingeling apar efter de stora tjejerna. Skäller lite mer än Sabina men börjar inte lika kvickt. Hon gillar det mesta men är lite avvaktande innan hon märker att det är OK. Annars leker hon hejdlöst med hundar av alla sorter och vill bli kramad av alla bekanta!

Skygghet och skällighet behöver ju inte nödvändigtvis hänga ihop :P
Det gör det faktiskt inte i mitt fall ;)
Jag har en sheltie som är mycket framåt men lättskvätt, tryggast bakom staket ;)
Det är klart att han är mesigare utanför hans egna områden men han är en tuffing ändå tycker jag, han har blivit påhåppad två gånger av en stor hund, och utfall har gjorts mot honom av andra hundar vars ägare inte uppfostrat deras (odrägliga) hundar. Jag är väldigt glad att han backar ur på en gång, han försvarar sig, inte mer. Men han har aldrig blivit rädd för stora hundar trotsa tt detta hänt, det är i mina ögon beundransvärt.
Skällandet bakom staketet hör man en del, men det är inte "bara för att" eller av vaktskäl utan vallskäl, min sheltie har en otrolig och mycket ovanligt stark vallningsinstinkt och försöker därför hela tiden valla in folk som smiter förbi staketet. Och det är väl egentligen ingen nackdel, jag tycker att hans vallningsförmåga är en otrolig tillgång och det är verkligen något jag skulle vilja avla vidare på hos sheltien (delvis). Men det "jobbiga" blir att de som går föbi tror att det är en ouppfostrad krabat jag har som springer och noga vaktar sin tomt, när han egentligen vallar. Och det är inte ett betéende jag kan straffa på något sätt för det är så han gör för att samla flocken.
Efter du har läst detta förmodar jag att du förstår att Zigge är en unik sheltie

Det existerar inte särskillt många shelties med den vallinstinkten i dagens läga i Sverige. Så chansen är inte så stor att du får en sådan typ heller. Men det är i alla fall de gångerna min sheltie skäller.
Sen vet jag egentligen inte om man kan säga att skällandet blivit vanligare. Det beror på gener, uppväxt och uppfostran 
Uppfödarvalet är så otroligt viktigt !
Lycka till om du väljer att köpa en till sheltie !
Mvh Ellenfyrkant

väldigt intressant tanke Ellen, din hund verkar stencool <3
min lilla hund skäller mkt bakom staket, men har faktiskt blivigt väldigt duktig på promisar.. men alrid att han har blivigt påhoppad, det är han som hoppar på… (han är liten oc hhoppar på stora lagottosar, hans bästa kompsiar, så det är ingen fara)