Jag har bara ägt tikar själv när det gäller just sheltie.

Tindra kan ha lite humörsvängningar i samband med löp och hon blev ett rent monster under tiden hon var dräktig + en tid efter att valparna var ute. Annars så är hon väldigt trevlig med andra hundar, lite för trevlig tycker jag. De flesta hundar tycker att hon luktar väldigt trevligt och kan stå och nosa henne där bak hur länge som helst och hon säger inte nånting, hon bara står där. =P

Enya är så liten ännu så henne kan man inte säga så mycket om.

De hanar jag har träffat har varit trevliga mot alla den har mött. Men Aska (Tindras valp) är en stor tjejtjusare och har ganska så svårt att koncentrera sig på matte i närheten av andra hundar.

Tycker inte det är någon större skillnad på tik och hane i vår ras, har haft andra raser tidigare under många år och där var skillnaden mera markant med hanhundsilska, att en hane är mera PÅ och att tikar är mjukare i sin läggning.

Vill man ha en hund som man kan tävla med året runt så är nog en hane att föredre då de är mera jämna i humöret, tikar påverkas mera av hormonsvängningar  och löp.

Men att släppa samman allt mellan 2-30 sheltiesar är ganska unikt och det ska vi vara rädda om och inte försöka avla bort.

Min farmor och farfar har så länge jag funnits alltid bara haft hanar, så när jag skulle skaffa hund för 14 år sedan blev det en hane för enkelhetens skull.

Har sen bara haft hanar, trivs med dom och skönt slippa löpandet även om Jasper blir jobbig när det är löpisar i närheten.

Tror det är en smaksak och att båda könen har sina för- och nackdelar.

Jag måste då ändå säja att jag föredrar hanar. I alla fall inom sheltien.

Anledningen är den att jag tävlar otroligt mycket inom agility/lydnad m.m. för tillfället. Då får inte tikar heller delta under löp, vilket jag ser som jobbigt vid min planering. (syftar igentligen mest på Ronja. Hon har förlöp, och är sedan skendräktig efter löp. Samt. får stora humörsvängningar. Ibland kommer hennes löp senare än planerat, ibland tidigare också.) *jag utgår ifrån de hundar jag har haft och har erfarenhet just nu av* Detta gör att det blir stora problem när jag bokar tävlingsboende.

  Jag var juh lite orolig över att jag skulle få en hane som "enbart nosar i marken" och är lite för mycket tikfixerad, och är svår att få kontakt med när jag köpte Viggo. (alltså en hund man var tvungen att lägga ned mycket tid med för att få koncentrerad) Men tji fick jag! Nu har jag en otroligt härlig, snabblärd hane. Som knappt bryr sig om det är en löptik i närheten.

Har dock inget emot tikar såklart. Men utifrån min erfarenhet, om man är tävlingsmänniska som tävlar varje eller varannan helg, är en hane ett bättre alternativ. Jag ser inte tikfixering och nosande som ett problem i sig längre. Utan lite mer som en utmaning som går att träna bort.

Vi valde en hane för att undvika löpningen. Visst, hanarna kan reagera på löptikar, men jag tycker ändå att det är lättsammare än många veckor med löp per gång, fläckar på möbler och skendräktighet. Så det var av den anledningen vi valde en hane. Jag tycker även att det är roligt med den lite "större" sheltie, och hanar blir ju något större än tikarna. Annars spelar det alls ingen roll. De är ju lika för övrigt. :)

Jag föredrar hanar eftersom jag har en själv och haft en på foder.. När jag praktiserade på hunddagiset så var min favorit där en hane.. Jag gillar hanar för att dem är mer jämna i humöret, mer medgörliga på ett sätt och inte så bitska som tikarna är.. Sen det här med löp osv gillar jag inte.. Vill helst slippa den biten.. Det är absolut inget fel på tikar, dem är kärvänliga dem oxå, men när jag själv ska ha hund är det hane som gäller..

Konstigt det här. Nu är vi ju i och för sig inte så många som har svarat, men en liten "hint" om vad folk väljer kanske det ändå kan ge, och det verkar som om ganska många väljer en hane. Jag läste någonstans (kommer inte ihåg om det var här eller om det var någon annanstans) att det var svårare för uppfödarna att få sina hanar sålda, eftersom de flesta ville ha honor. Här verkar det i alla fall inte vara så.

#7 Det är sant. Många uppfödare har svårare att få sålt hanarna än tikarna. När jag hade valpar till salu så ringde det jättemycket folk och frågade "Har du ingen tik till salu?", trots att jag hade skrivit i annonsen att det bara var hanar.

Ofta beror det på att antingen vill dom ha möjligheten att kunna ta valpar på hunden ifall dom skulle vilja det (det är faktiskt många som tänker så), eller för att dom har fått en bild av att tikar är lättare att få lydiga och att dom inte sticker lika lätt då dom inte är ute efter löptikar. Att en tik löper två gånger om året medans en hane kan "löpa" året om, om man har otur.

#8: Okej, då förstår jag. Fast just när det gäller sheltiesar tycker jag inte att det verkar vara någon skillnad i personlighet hos tikar och hanar. De flesta säger att de inte skiljer sig åt i humör och personlighet och att det egentligen inte spelar någon roll vad man väljer, utan är mera en smaksak.

(Ja, förutom den biten med löpningen då så klart, om man vill tävla, och att hanarna kan bli "jobbiga" när det är löptikar i farten.)

Jag har oxå den uppfattningen, även när jag pratat med uppfödare då jag var ute efter en valp att det är mest tikar som går åt.. Det finns tikar som är tuffa och dominanta oxå, iaf enligt min erfarenhet..

#9 Jo, men det är ju många som köper sin första sheltie och som kanske har haft en annan ras med större skillnad på hane/tik eller som bara har hört någon säga nåt om skillnader mellan könen på hundar.

Dessutom så kanske dom har en till hund hemma som är tik och då köper man ju oftast samma ras på nästa hund också.

#11: Ja, det har du rätt i, att man säkert tänker sig skillnader mellan könen om man har haft en annan ras. Fast jag tycker ändå att det är konstigt att det inte är fler som väljer bort löpningen - men alla tänker ju inte lika och tur är det. :)

Jag föredrar hanar i alla djur ja väljer.. även katt å sånt då.

Mamma har hona på katt å hon fräser, säger ifrån me klorna, är muttrare och allt är på hennes villkor mer. Min hankatt tollererar så mkt mer och fräser inte och använder ogärna klor alls. Honan är alltså tuffare på eget sätt.

Pappa har en tik collie på 11 år. Hon är ju mkt duktig, har aldrig haft koppel på massa år och mkt följsam. Men hon visar gärna tänderna åt vissa andra hundar och är helst lite för sig själv, precis som mammas perser katt. Pappas tik är lugn och det händer inte så mkt mer egentligen… så för ett år sen ungefär så skaffade pappa en till collie, men ville ha en hane denna gång, eftersom hanar är lite mer nyfikna på livet och det händer lite mer.. Det var sant det han trodde och hanen är lite "roligare", även om tiken lyder så fint utan koppel och allt… men hur kul är det i längden, som både han och jag sa då vi diskuterade kön skillnaderna..

En hane är lite kämpigare i könsmognaden säger många, men när man väl fått sin hund så ska den tydligen vara er Villig än tiken, som gärna tar lite mer på SITT villkor, av vad jag hör andra säga om kön.

Jag hör ofta folk välja hane före tik… även i samma ras som sheltie å även collie. Så tyckte det är spännande att se ER vy från det hela av kön å skillnader.

Personligen så föredrar jag ju hanar som sagt!

Tikar verkar mer självständiga och egna, på deras villkor och hanarna verkar kanske dock svårare i unghunds åldern men ändå för mitt tycke lite mer KUL än tiken faktiskt. Tiken verkar lugnare och ibland kanske lite fööör lugn. Jag gillar när hanarna är nyfikna och hittar på lite kul emellanåt.

Av erfarenhet så har jag vuxit upp mer flera hundar omkring mig, jag är även uppvuxen då med shelties, men Ingen han sheltie. Bara tikar. Tyckte inte alls att sheltien var spännande. Visst så hade de tikarna aldrig koppel knappt, men händer ju inget.. bara VAR där så att säga.. så när man skulle fråga om att gå ut me hund så valde vi barn alltid annan ras eftersom sheltie tikarna va så "trista" och FÖR lugna. SÅ även som barn tyckte jag hanar var roligare, även inom sheltien då.

#8 Tyvärr finns det ju oxå dom tikar som löper 3-4 gånger / år . Och då lämnar det inte mycket "vanlig tid! över…

Själv föredrar jag oxå hanar. Men valde nu senast en tik som jag kanske ska börja avla på!

Jag föredrar egentligen handjur när det gäller alla djursorter (hästar, katter och hundar). Betydligt jämnare i humöret än "tjejerna", särskilt om de är kastrerade (har, sedan jag flyttade hemifrån haft två kastrerade hanhundar, vi hade tikar när jag bodde hemma). Enda gånger jag väljer "tjejer" är i de fall man vill ha valpar/kattungar/föl, vilket ju är tekniskt omöjligt för de av hankön (även om de är med i själva processen så är det ju inte de som föder avkomman).

När det gäller hundar så har våra tikar varit hemska under löpperioderna, inte alls lika sig själva och dessutom likadana under skendräktigheten. Därför föredrar jag hanhundar. Man kan tänka sig att tikar blir jämnare i humöret om man kastrerar dem, så det är ju ett alternativ, men större ingrepp och dyrare än på en hanhund! Annars brukar ju tikarna oftast vara lite mildare i temperamentet än hanhundar.