Vart sitter han i bilen och vart?

#1: Ofta sitter han fram i mitt knä, men ibland sitter han i baksätet med någon av oss.

#2 Okej. Meya känner sig tryggare i bilen om hon får vara i knät men accepterar att vara i bur också. Har ni testat bur föresten? Hur funkar det isf?

Jag är ingen expert precis men jag tror att han vänjer sig med hjälp av kortare bilturer till något roligt ställe där ni stannar och har jätteroligt.
Om han förknippar bilresan med något bra så kanske han tar det med förväntan istället. "Vart åker vi den här gången tro?"

#3: Nej, det har vi inte testat. Vi har ingen kombi, så det går inte. Fast nästa bil kommer att bli en kombi och då har vi tänkt att ordna en bur.

Ja, vi har också resonerat så, att det måste vara bra att åka ofta för att vänja honom, och vi varvar "tråkiga" turer (typ handla) med att åka ut i naturen, där vi gör något kul.

Jag tänker att det kanske är med djur som med människor, att man kan vara åksjuk som liten och att det växer bort. Jag kunde bli åksjuk som barn men blir det inte längre. Det kanske inte är så olika med hundar? Hoppas i alla fall att det snart växer bort, för det är så synd om honom. Och när han dreglar … Det rinner saliv så han blir alldeles blöt i mungiporna.

Det är nog baratillfälligt. Men skulle det bli besvärligare så finns det ju säkert åksjuketabletter för hundar med.

Hugo var väldigt åksjuk och spydde vid längre turer precis som Hampuz och även det där med blöta mungipor känner jag igen. Även om nu Hugos mungipor inte bara var blöta utan det rann verkligen saliv. Han var åksjuk vid buss, bil & tågresor så jag hade alltid handdukar, papper och plastpåsar med mig på alla resor.

Nu är han dock inte åksjuk längre, inte på samma sätt som när han var mindre iaf. Han spyr inte längre men lite blöt i mungiporna brukar han kunna bli, dock inte i samma mängder som när han var mindre.

Vi gjorde så att Hugo fick fälja med på alla kortare turer ibörjan och sen utökade vi bilåkandet mer och mer. Han tycker dock fortfarande att det är lite läskigt att åka bil men det blir bara bättre och bättre hela tiden.

#5: Ja, jag hoppas på det. :) Känns inget vidare med åkssjuketabletter.

#6: Det är jag som uttryckte mig dåligt. Det är precis som du säger, att det rinner saliv. Vi får sitta och torka honom för det droppar och rinner. Vi har med en filt som han får sitta på i bilen och sen har vi med handdukar och papper.

Låter som om det finns hopp då, om Hugo har blivit bättre med tiden. Hur gammal är Hugo och när började det bli bättre?

#7 Ja, han började bli bättre när han var ca. 8-9 månader gammal, och nu är han 18 månader.

Hans rädsla för bilar som han fick genom att han var åksjuk, har börjat släppa allt mer nu. Förut gick han långa omvägar så fort han kom nära en bil, och skulle han ut & åka fick man lyfta in honom. Men nu hoppar han in i bilen självmant men han är lite skakis när det är dags att åka.

#8: Okej, vad skönt. Då finns det hopp. ;) Hoppas att din kommer över det helt och hållet till slut. Det borde han ju göra när han märker att illamåendet är helt borta. :)

Min mormors tik var åksjuk när hon var liten. Nu när hon fortsätt åkt bil och äter inget en timme innan bilresan så har hon faktiskt klarat sig! Hon sitter och flåsar i baksätet men spyr inte. Mormors andra tik gillade inte att åka bil men nu när hon vet att bilen kan åka till hundklubben så hoppar hon in själv. Och förut streta hon emot när man skulle lyfta in henne.

Vad skönt att det har gått bra med bilåkningen för dem sen. :)

Smulan var jätteåksjuk som valp. Det växte bort allt eftersom. Nu har hon inga som helst problem längre. Det var bättre när hon fick sitta och titta ut och när det inte var för varmt och kvavt - precis som för oss människor faktiskt…

Däremot dreglade hon inte, det gjorde däremot andra hundar jag känner. Floder…! (visste ni förresten att dregla kan stavas med både e och ä enligt Svenska Akademiens Ordlista )

Känner mig inte lika orolig längre, efter att ha läst era reflektioner. Tack för dem. :) Det verkar inte vara allt för ovanligt. Skönt att höra att det har gått bra och att det har växt bort hos era vovvar.

I dag var vi iväg på en längre tur, cirka 6 mil allt som allt, och Hampe kräktes inte. Fast då åkte vi en lång bit efter att han ätit. Sen fick han mat på utflyktsplatsen. Det funkade bra. Fast dreglade gjorde han.

Nope, det var nytt för mig. (Dregel-stavningen alltså. )

Det brukar vara ganska vanligt att valpar är åksjuka..

Wilmer nyligen slutat dregla i bilen.. å då har han varit otroligt åksjuk. Nu är han ju 16 månader. jag fick ge åksjuketabletten Prostafen för att lindra åksjukan och sen för den psykiska biten skulle lugna sig så lånade jag mammas bil och gjorde det hela till en lek..

Se videoklippet där jag tränar att bil ska vara kul…

sen den träningen så tycker han om bilen, men föredrar att INTE sitta i bur, för då kan han dregla nått fortfarande. Finns ju bilbälten till hund me om det är lättare för hunden att se ut mer

Det är jättebra att ge ingefära, det lugnar magen.

Jag tror att åksjuka är något som försvinner efter tiden, om man har tur.
Meya spyr och äter upp det, spyr och äter upp det om hon sitter i bur.
Har jag henne i knät så sover hon hela tiden. Så det måste ju vara för att de "flyger" fram och tillbaka i buren. Hon får växa till sig lite först.

Vilket härligt klipp, druttizen. :)

Jag tror också att åksjuka är någonting som försvinner med tiden. Det brukar ju göra det på människor. Sedan gör det säkert skillnad att de upptäcker att man gör någonting roligt i samband med bilåkningen, som att träna eller att man åker iväg till roliga ställen.

Ja precis, att man åker till roliga ställen, samt kör korta sträckor, sen kliver ut å då kan man leka lite, sen hopp in å en liten sträcka till, sen lite lek igen… det kan me funka.

Sen att man som i mitt klipp gör att det blir KUL att ens sitta i bilen, UTAN att den åker. För valpar å unghundar kan ju dregla bara dom satt sig, i vetskap om att dom KAN må illa snart, så träning på stilla bil e me bra.

Men det e sååå vanligt med åksjuka i valpar å sånt å det brukar försvinna när dom närmar sig året eller för vissa lite grann längre.

I bur är Wilmer fortfarande lite åksjuk som sagt, men ha i knät eller annars i säte med bilbälte till hund, då man vill va säker, för dom mår sämre i bur oftast om de har problemet med åksjuka :)

Ja, det kan säkert hjälpa att göra roliga lekar i bilen också. Även om det inte tar bort åksjukan i sig så ger det ju roliga upplevelser i alla fall, så att de inte bara förknippar bilen med någonting negativt. :)

Min hund Frankie har alltid varit åksjuk, men endast då han åker i bilburen. Åker han i knäet eller sitter på golvet mår han inte illa alls. I bilburen börjar han dregla redan innan man börjar köra. Så i Frankies fall handlar det troligen inte om att han mår illa av att åka bil, utan snarare att han tycker det är obehagligt att åka bilbur och därför stressar upp sig och sedan kräks. Om man åker buss med honom kräks han heller aldrig.

Min familj har testat alla möjliga knep för att få honom att må bättre i buren, vi har testat DAP (ett spray innehållande naturliga ämnen som tiken utsöndrar för att göra valparna lugna), vilket inte fungerade över huvud taget i Frankies fall. Men det är ett tips, att testa DAP. Finns hos veterinärer och på apoteket. Senast Frankie vaccinerades köpte vi 2 tabletter på prov vilka heter Zylkéne. Detta är ett fodertillskott innehållande ett ämne man utvinner från komjölk. Man ger det 1 el. 2 timmar före bilfärd för att hunden ska bli lugnare under resan. Detta vet jag inte om det fungerar, har inte testat detta. Zylkéne används också vid andra tillfällen då hunden/katten visar tecken på oro och otrygghet. Bland annat vid fyrverkerier, nya husdjur och familjemedlemmar, flytt mm. Det låter som ett bra alternativ att använda om det nu fungerar.

Hoppas det går över för Hampuz och att han senare kan åka bil utan att må illa det minsta lilla.

Kramar/carro

Jag testade också DAP i samband med åksjuka å så, men det funkade inte på Wilmer. Han är ju även rädd för fyrverkerier, eller ja, panikslagen, så ska nog prova i det sambandet nån gång me.

Till åksjukan var prostafen rätt bra ;)

Zylkéne har ja hört om, men aldrig provat :) kanske ska göra i vissa oro sammanhang som flytt *kliar mig i huvet*

Tack för tipsen. Det där DAP lät intressant. :)