Jaa för det första så valde jag en uppfödare som håller vad man lovar och det är viktigt för mig, inte bara det men en uppfödare ska kunna va pålitlig anser jag.
I stora drag valde jag uppfödaren för att hon kändes seriös och trevlig och hon har fina hundar med bra mentalitet som oxå är viktigt. Som det är idag så har jag inskaffat mig mkt mer kunskap av rasen och då ex. stamtavlor osv. vilket är mkt intressant och positivt, för då vet man mer nästa gång vad man vill ha och är mer säker på sin sak. Visst.. Man kan aldrig va 100 på vad man får, men ju mer erfarenhet och öga för det så är det ett framsteg..

Jag kollade igenom alla registrerade kennlar i hela Sverige för att sedan hitta den som kändes bäst.
Det ligger ett fint arbete bakom hemsidan, vilket ger ett första, bra, seriöst intryck. För mig är det viktigt att uppfödaren är trevlig och tar sin uppgift på allvar, att dennes hundar är framåt, trevliga och friska.
Det var också så att jag var ute efter en fin, rastypisk valp med meriterade hundar i sin stamtavla eftersom jag själv är intresserad av att ställa ut. Så det var ju inte slumpen som gjorde att min valp råkade komma från Sveriges näst vinstrikaste sheltiekennel i Sverige. Han är stilig min grabb.  Men det är absolut inte det viktigaste, han har en sån underbar personlighet och han har stark vallinstinkt till skillnad från de flesta andra shelties. Det är något jag verkligen vill bibehålla inom rasen. Han är så speciell, mitt lilla charmtroll.  
Har inte ångrat mig en sekund och det är viktigt för mig.

Med min första shellti så blev det nog slumpen, jag skulle ha en sheltti och på shelttiföreningens hemsida såg jag att en kennel hade fått 6 sobel tikar så dit ringde jag och tingade en valp.  Med min andra sheltti var det allt annat än slumpen, jag hade hoppats på en valp från samma kennel, men det visade sig att tiken gick tom, då blev det ett detektivarbete, jag ringde en stor uppfödare här i Finland och hade så tur att hon råkade ha valpar av mycket vinstrika föräldrar, men efter någon vecka hade jag kontakt med uppfödaren och hon sa att hon inte tror detta är rätt valp för mej som vill syssla med utställning och agility. Fick börja söka vidare och hamnade på en annan kennel som föder upp den amerikanska varianten och hon hade en lovande valp, men när den valpen var runt 6 veckor så meddelade hon mej och sa att valpen med all sannolikhet kommer att bli för stor.  I den stundel blev jag så besviken eftersom jag var så nära, sa jag tänkte "skita i" att den blir för stor, men uppfödaren sa att jag ska sova på saken. nästa dag hade jag sansat mej och tänkt att jag har redan en sheltti som är för stor, varför skulle jag lägga en stor summa pengar på en valp som redan nu går att se att han inte duger till utställning, och dessutom har jag redan väntat över 1 år på att skaffa valp så några veckor till spelar ingen roll. Nån vecka gick och då såg jag att samma uppfödare hade en ny valpkull men uppföderen kunde ju inte lova något, men vi höll kontakt och jag åkte ner till Åbo för att titta på valparna, och de var ju ursöta (såklart) så hon sa att hon har en intressant valp med bra lynne men jag måste vänta på veterinärbesiktningen innan hon kan säga nåt. Men sen en vacker onsdagsdag så ringde hon och sa att om jag vill ha valpen får jag den. 3 dagar senare for vi efter honom, då var han 9 veckor!!!

Och nu är jag mycket glad att jag väntade fast jag i mina svåra stunder skulle strunta i mina krav, jag ville ju så gärna ha en valp. han har ett otroligt lynne, inget rubbar hans självförtroende, dessutom med en stor arbetslust som kommer bra till nytta när vi tränar agility.

Så i korta drag, ju mer krav man ställer (och det ska man göra om man vet vad man vill ha) ju längre får man vänta, speciellt om man inte har de rätta kontakterna.  Och att kunna finska vore ju en fördel när man ska köpa valp i Finland, men det gick bra ändå..

Hoppas ni orkade läsa…

#3 Klart vi orkade läsa. Både intressant och spännade att få läsa.

Hejsan!

Jag är faktiskt mitt inne i ett "val-av-uppfödare". Jag har tänkt och resonerat och kommit fram till att jag är mogen och intresserad nog att skaffa min Egna hund nu…  Så jag är mitt uppe i detektivarbete av uppfödare, det är svårt eftersom jag är ny i Sheltievärlden och vet inte så mycket. Men jag vet ju vad jag är intresserad (agility, lydnad o andra brukssporter), så jag försöker hitta en uppfödare som har haft några meriter inom dessa. Sedan är så förtjust i Blm och vill också helst ha en tik så det spanar jag ju efter. men har förstått att just de två faktorerna är väldigt eftertaktade, vilket gör det ännu svårare för mig .

Jag har ju hittat kennlar som föder upp Blm och mejlat dem och frågat frågor om deras planer osv. Jag har också passat på att fråga allmänna frågor om Sheltien (egenskaper osv.). När jag hittat en kennel har jag också gått in på sssk.org för att se om de varit/är aktiva inom föreningen. Sedan har jag även gått på att kolla vart de flesta hundar kommer ifrån, vilken kennel. Sedan har jag även fått en massa tips av andra uppfödare att kolla upp vissa kennlar.

Så ja, kortfattat sagt så är jag på jakt efter uppfödare i nuläget.. och jag hoppas att jag hittar min lilla Sheltie snart <3

Bästa Hälsningar
Debbie Hansson

#5 Debbi du har bla mailat mig om blue merle haha lite komiskt

men jag hamnade med denna rasen av en ren slump, hade ju tidigare haft en massa collies men ville ner i storlek så nu har man ett galet gäng, river upp sängen så fort man bäddat så det blir en massa ombäddningar dagligen men vad gör det älskar dom över allt annat

Det kom fram en äldre man för ett tag sen o frågade var jag hade hundarna nattetid, lite udda fråga för mig men sa som det var att ja du jag har alla i sängen………efter en stunds tystnad kom det från den gamle mannen att jahaja du då är du djurvän sen vände han på klacken jag har aldrig sett denna mannen flera gånger

Eller som när man har valpar o folk letar efter var dom bor, dom springer överallt och jag med moppen efter men det är värt varenda stund med denna mopp då alla valparna blivit så trygga och fina personligheter

Men älskar mina hundar till minsta stråt på deras kroppar, har även börjat åka till Mojsans så våra hundar får leka ihop så det är ett härligt gäng som far runt där ute

#5 Vad spännande!! Hoppas att du hittar det du söker!

När jag och min familj skulle välja kennel ringde vi faktiskt allra först till en tollareuppfödare då det var meningen att vi skulle ha en tollare. Men uppfödaren tyckte inte att vi var lämpliga som tollareägare då vi inte tänkte använda hunden till fågeljakt, så vi fick tänka om. Efter ett tag bestämde vi oss för att skaffa sheltie istället. Så vi började söka igenom svenska shetland sheepdogklubbens hemsida och fann en intressant uppfödare på valphänvisningen. Det var en uppfödare uppe i Stockholm som hade trefärgade valpar till salu. Vi var ute efter en trefärgad hane så vi ringde genast till denne uppfödaren. Det visade sig tyvärr att hanen just blivit borttingad till en annan familj. Men uppfödaren berättade att hanen som var pappa till denna kull även var pappa till en annan kull hos en uppfödare som hon kände. Det enda "problemet" var att dessa valpar var alla skugade soblar och vi ville ju ha en trefärgad pojke. Men vi fick iaf telefonnumret till den andra uppfödaren och ringde henne. Allt verkade hur bra som helst, väldigt seriös uppfödare och dessutom underbart trevlig . Hon skickade lite bilder via mail och där var jag och mamma fast. Vi skulle bara ha en av dessa hanvalpar som var där. Även pappa tyckte dessa valpar var söta. Problemet var att välja vilken valp vi skulle ha. Det fanns 3 hanar, och jag, mamma och pappa hade en varsin favorit. Det tog ett par veckor innan vi kunde bestämma oss. Det som gjorde att vi valde Frankie var en bild vi fick på honom där han låg på en lila filt och tittade rakt in i kameran och fick våra hjärtan att smälta.

När det gäller Pyret så gick jag inte på någon uppfödare eftersom jag fann henne på blocket. Jag blev kär i lilla Pyran och mamma likaså. Så vi ringde omplaceringshemmet där hon fanns och vi var välkomna att komma och träffa henne. Och det var där denna underbara lilla hund kom in i vårt liv. Tyvärr fick hon bara stanna ca 1,5 år innan änglarna hämtade hem henne. Jag saknar henne…

Lilla Love då, det lilla sobla yrvädret. Han kommer ifrån samma kennel som Frankie, de är halvsyskon. Det blev kärlek när vi fick en bild på honom. Det var så lilla Love kom in i bilden. Och att vi valde den uppfödaren var för att vi var så nöjda med allt när det gäller Frankie. Perfekt uppfödare och en perfekt Frankie =) Den där dagen när vi åkte och skulle hämta Love, den kommer jag minnas föralltid <3

#6 Jahaja! trevligt där ser man! Får jag fråga vilken kennel det är du har?

#5 Jaa jag hoppas också verkligen mycket att jag hittar det jag söker!