Jag kan tyvärr inte svara på din fråga om mankhöjd men att ståndöron är ärftligt vet jag. Sen är det inte så enkelt att man kan säga att om en förälder har ståndöron så får valparna det, men att det finns en ärftlig faktor är säkerställt. Rent generellt i hundvärlden (alltså inte inom just Sheltierasen) anses stående öron vara dominant framför hängande öron. Jag kan tyvärr inte referera till någon forskning/text om det på rak arm, men kommer jag på var jag senast läste det så skriver jag igen. Jag har för mig att jag läste det i något av de senaste numren av Hundsport Special.

/emma93

Tack för svaret!

Fick en fundering, om hundens öron börjar stå och man sätter tyngd i dem och de sedan tippar igen, är uppfödaren då "skyldig" att berätta för valpköparen att föräldrarna har haft ståndöron ifall valpköparen frågar?
För då kan ju föräldradjuret ärva ner detta till valpen, även om det inte syns exteriört på den.

Mvh Nina.

Nej, skyldiga är dom ju inte. Däremot tycker jag att man ska vara ärlig ifall nån valpköpare frågar. Det är nog mer vanligt än ovanligt med manipulerade öron.

#2 I SKK's grundregler står det att man som SKKmedlem/uppfödare alltid ska lämna sanningsenliga och fullständiga uppgifter om sina hundar och sin uppfödning. Så i mina ögon är man skyldig att delge sådan information om man får frågan. Sen så lägger man säkert olika vikt vid olika saker och vissa saker tänker man nog inte ens på att det kan vara av vikt för valpköparen. Säkerligen är inte heller alla valpköpare intresserade av att höra precis allt om en hund. Med tanke på att det är så vanligt att man mer eller mindre får hjälpa till med tippen på Sheltieöron så är frågan om uppfödare och hanhundsägare ens tänker på en sådan sak. Många hjälper till i förebyggande syfte i uppväxten och då vet man ju inte om hunden skulle fått ståndöron eller ej. Så att man inte berättar det behöver inte betyda att man undanhåller nåt, men får man frågan är man definitivt tvungen att lämna sanningsenligt svar om man skall följa SKK's grundregler.