Usch, tänker på er och skickar ett gäng tröstkramar! Förstår att livet känns jobbigt just nu..

Kram i massor!

Nej, fy så tråkigt :/ *kram*

 Det är så hemskt när ens älsklingar inte får hålla sig friska =(

Vila i frid, Daisy!

Många tröstkramar/Starfall

Tråkiga nyheter. Tänker på dig i mojsan.

Cyberkramar i massor till dig

Beklagar sorgen mojsans!

Massor med styrkekramar till dej!

Vila i frid Daisy!

Usch vilka tråkiga nyheter Mojsan! Massor med styrkekramar till dig och resten av familjen din.

Tänker på er!

En vecka har gått sen du fick somna in, och Dennis din son undrar, ska du inte komma hem snart!!! Ja han har det jobbigt, först hans bästa  kompis och bror Lucky, som han inte glömt än, och så nu mamma. Det är inte lätt att förklara. Men försöker göra saker som jag vet att han tycker om.

#7 Det är så många som tror att hundar inte sörjer för en bortgången vän, men de har fel. Precis som vi sörjer hundarna en saknad vän.. Vet hur det var när jag åkte till veterinären med Pyret och sedan kom hem efter några timmar. Frankie såg på mig med undrande ögon, liksom frågade vart hans vän var. Han trodde Pyret skulle komma hem snart och var väldigt ivrig att få träffa henne igen. Så fort någon hund skällde i området blev han helt tokig, såklart trodde han det var Pyret. Varje morgon gick han till ytterdörren och väntade, och tittade mig djupt in i ögonen. Jag förstod att han frågade mig vart Pyret var. Då berättade jag för honom att Pyret nu fanns vid regnbågens bro och endast lever kvar i minnet av henne. Det var som att Frankie förstod, för när jag sagt det gick han och lade sig i korgen och ville inte göra någonting. Han var helt klart deprimerad. På promenaderna var han inte lika lycklig som han brukae vara, nu gick han stillsamt längs stigen.

Allt eftersom tiden gick blev det lättare för både mig och Frankie. Även om sorgen alltid finns där är det lättare att leva varje dag utan att sörja. Det är bra att du försöker göra saker som Dennis gillar, det tror jag underlättar mycket för honom och även för dig.

Lilla Daisy, träffade dig aldrig i verkligheten men du var så fin på alla bilderna! Förstår att du är saknad, lilla fina Daisy!

Kramar

Blir så rörd av det jag läser, men visst är det som ni bägge två säger. Hundar kan visst sörja sin vänner.

#8 Ja det var samma med Dennis, Han såg ju att vi åkte och Daisy var med, sen kommer vi hem och vad han letade, in i rummet ut och sprang runt, luktade på våra kläder, sen blicken han gav var är hon matte man försöker att inte säga hennes namn, och nu när vi är ute och går så lämnar han inte min sida, säger jag åt honom att gå ser han helt olyklig ut. Så vist kan hunden sörja sin vän i flocken.

Tack alla för värmande ord. För det finns bara en Daisy, ingen kan ta hennes plats, detsamma med Lucky

När jag läser i denna tråd så kommer en tanke jag vill fråga er.

Ska vi göra en minnnelund även bland artiklar. Där jag kan lägga in artikelförfattare på sajten och man skriver sin egen artikel. Ska vi ha en artikel serie om våra bortgångna vänner? Någon som vill?

#10 Åå, jag vet precis hur jobbigt det är  Många tröstkramar till dig! <3

#11 Jag tycker det låter som en mycket fin idé <3

Hoppas någon vill börja skriva en artikel om sin förlorade vän, det är även en viktig sak att ta upp. Samt väl värt att hedra våra förlorade vänner.