#0 Haha som dom sa på SVT's Hjärnkontoret när jag var liten: "Frågar man inget, får man ingenting veta" =P

Min nästa hund blir antingen en storpudel eller en sheltie. Skälet till att det står mellan dom två raserna är för att det är mina absoluta favoritraser, men det ska vara rätt linjer/rätt uppfödare så därför vet jag inte riktigt vilket det blir närmast. Jag har ju vana av båda raserna, är uppvuxen med storpudel och jag äger ju redan två shelties.

Jag skulle ha den nya hunden till samma sak som jag har mina nuvarande till: Agility, lydnad, spår, rapport, motionskompisar, sällskap o.s.v. Enda skillnaden skulle vara att jag skulle köra lite drag med pudeln. Och förhoppningsvis skulle den också funka till utställning. =)

Det lär nog dröja ett tag innan jag kan skaffa en till hund, trots att jag gärna hade skaffat en redan igår. =P Men jag har plugg som väntar och då lär jag inte ha så mycket pengar och kan ju då heller inte vara hemma med en liten valp.

Krav på uppfödaren är väl att h*n använder sig av sunda, trevliga hundar och helst att båda föräldrarna är HD-röntgade (fast det är svårt att hitta när det gäller sheltie). Att "kemin" mellan valpköpare och uppfödare stämmer är också rätt viktigt, ifall att man skulle ha funderingar eller nåt på vägen. o.s.v.

Oj jag skulle kunna ha en av varje ras (nästan) :D Nej, sambon har redan bestämt att nästa hund är en sheltie så det är väl bara att lyda ;) Själv SKA jag ha en Berner senner sen nån gång i framtiden när vi bor i egnahemshus. Hemska tanke att ha en sån i en 89 kvm lägenhet xD

#2 Jag har bott i en lägenhet på 30 kvm, med en rumskompis och min dåvarande pointer. Med allt vad det innebar (två sängar, matbord, skrivbord, tv-bänkar etc). Hunden motioneras inte inomhus så jag ser inga problem med att bo i lägenhet o ha hund. Däremot är det skönt att ha tomt, speciellt om man har en stor pälsad hund som vill ligga o flåsa i skuggan :)

#3 Jo, det är klart. men jag tänkte främst på svansen och valptiden. Fatta hur vettskrämd jag blev att morbrors hund skulle riva stället när han fick för sig att leka med en boll (ca 3-4 årig border collie) :D

Nej, jag kommer inte att skaffa en sheltie. För att det finns andra raser som passar mig bättre

Jag kommer förmodligen skaffa en eurasier och jag har redan en uppfödare som jag varit i kontakt med som känns rätt så förmodligen blir det en valp därifrån. Mitt krav, förutom självklara som till exempel hälsa, var att uppfödaren skulle vara intresserad av sina valpköpare och vilja följa med valpen genom hela livet och finnas till hands. Tanken är att syssla med spår/sök.

Åh en sån svår fråga!

Jag älskar sheltien, passar mig som handen i handsken men det finns oxå andra raser jag är mkt intresserad av så….

Nu blir det ingen ny hund på länge än, Gusti o Jasper är ju i år bara 5 o 4 år och förhoppningsvis lever de länge!

Så frågan är inte riktigt aktuell för mig…

Ooh, min nästa hund kommer nog vara en schäfer eller en irländsk varghund. Älskar sheltien men känner att nästa hund ska vara en större hund att kunna jobba lite mer med  Är väldigt förtjust i schäfern och nu har min bästa kompis skaffat en schäfertik på 8 månader och jag är så kär. Så schäfer blir nog min nästa hundras. Men jag kan ju samtidigt säga att de sheltiesar jag har nu absolut inte är de sista jag kommer ha

Sheltien är ju fjanig, lite harig och känslig (iaf. mina) men samtidigt är den ju så underbar och arbetsvillig och glad och söt så det blir nog en till sheltie nästa gång. :)

Här blir det en golden eller en sheltie. Golden har jag nu och bara älskar, men har fått mycket intresse för sheltie via era berättelser här.

oj oj oj… förhoppningsvis dröjer det en stund till. och jag väljer egentligen mellan 3 raser, och jag kan tänka mig alla, jag vill ha alla - men allt beror på hur min livssituation ser ut.

Om jag på något mirakel flyttar till landet och skaffar en massa får så dröjer det inte länge innan en border collie tittar in.

om jag får mera tid än vad jag har i dagsläget - hittar ni nog en australian shepherd hemma hos mig. jag hoppas även att det blir min nästa hund. då jag vill tävla en hel del i bruks, då det är en sport jag verkligen fått upp ögonen för. men även det vi gör i dagsläget, freestyle, agility samt lydnad.

men om mitt liv ser ut som det gör nu - då är det självklart sheltie som gäller! jag älskar sheltien, finns ingen ras som passa mig så bra (vad jag vet…). men på något sätt känns det som om jag vill utvecklas mera som hundägare vid nästa hund - därav valet av raserna ovan.

å andra sidan vill jag nog ha flera på en gång! för en sheltie kommer nog alltid finnas, så varför inte en sheltie OCH en aussie?

sen… lååångt fram i livet, när inte all världens olika hundsporter står högst på listan, då blir det en greyhound!

Krav på uppfödare, dem är nog stora. jag vill framförallt att det ska klicka, och det märker man ganska snabbt. uppfödaren ska ha ett mål med aveln och verkligen vilja tillföra något för rasen. hälsoundersökningar osv ser jag som självklara - men även ett krav från min sida. sedan ser jag gärna att en uppfödare följer med sina valpar och valpköpare i utvecklingen.

För mig ligger nästa hundköp några år framåt i tiden. Pixie är ju inte ens ett år ännu :)

Hurvida det blir en sheltie eller inte, vet jag inte ännu. Däremot är det absolut inte omöjligt att det blir en till fluffråtta så småningom.

Krav på uppfödaren beror ju såklart på vilken ras det blir. Blir det en till sheltie så måste föräldrarna vara hd-röntgade (förutom då övriga hälsoundersökningar) och hemskt gärna MH-beskrivna. Om de är aktiva i någon hundsport är det ett litet plus också. Jag spanar dock lite på några andra raser också. En hund för ett aktivt liv med hundsport.

Drömmer lite grann om en trefärgad sheltie med en bred bläs :)

Baloo är ju inte ett år än, så det kommer dröja lite, men nästa hund skulle jag nog kunnna tänka mig en till sheltie tror jag :)

Kraven jag har från uppfödaren ska vara att man kan fortsätta ha kontakt, det har jag lärt mig sen vi köpte första hunden (tollare) vi har inte fått tag på dom än endaste gång sen vi hämtade han, vilket är jättetråkigt! Så kunna ha kontakt när man har köpt hem hunden tycker jag är viktigt, sen att föräldrarna har bra mentalitet osv

#12 Ja, det är trevligt att kunna ha kontakt med sin uppfödare. Jag brukar prata (mail, msn, facebook) med Pixies uppfödare och vi brukar läsa på varandras hemsidor. Ringer gör vi dock inte, eftersom vi dels bor i olika länder (hon bor i Norge) och för att jag har lite svårt att förstå norska i tal.

Tja… min hund är ju 11 (12 i maj) och efter det blir det nog ingen mer hund… Mamma vill inte.

Jag vill annars jättegärna skaffa sheltie, men hon tror att det blir så mycket jobb.

Sheltie blir det definitivt igen. Men också gärna saluki !

Ja nu ska vi se här…
Har en sheltie och han är min första hund. Han fyllde 2 år i slutet på januari nu.
Mamma har en sheltie kille också, helt underbar liten kille! Han är 6 månader.

Jag längtar redan till en vovve till och det kommer bli en tik.
Det kommer bli en sheltie igen. Tänkte byta färg lite på nästa bara.
Gillar ju sobel, men har ju en så nästa blir nog trefärgad.
Blir det nån gång en 3e vovve så blir den nog blue merle.
Svartvit har jag inte så mkt intresse för faktiskt, känns inte som sheltie riktigt.

Ja varför vill jag ha sheltie?? Vet inte.. uppväxt med dom.
Forskat om dom så klart, trivs med dom. Sen så fina för ögat också då.
Gillar deras storlek, intelligens och att dom är villiga på trick och äventyr.
Ja dom har fallit mig i smaken helt enkelt

Drömmer redan för fullt om en tik valp i trefärgat… längtar längtar längtar…
Måste dock spara och ha mig först, så blir väl inte än

ops.. uppfödare och krav missade jag!

Ja jag sitter ju i den sitsen redan, för jag kollar mig ju runt för fullt efter bra uppfödare med både fina vovvar och bra intresse för sina vovvar.
Jag vill ha kontakt med uppfödaren efter köpet.
Vore kul om jag kan få foton på mamman och pappan, kanske några till släktingar som mormorn och morfarn, farmor farfar…. till min vovve.
Har ett släktträd på min hemsida, så ser jag lite på endast närmaste familjen till min vovve. Så det är kulit att ha tycker jag.
Sen tycker jag det är kul att se lite om syskonen också. Hur ser dom ut och hur blev dom.
Jag har dessvärre fått tjata i snart två år nu på min uppfödare om att få något foto på min vovves mamma och mormor. Finns inget säger hon och hon har alltid ursäkter om varför hon inte tagit foton ännu… dåligt väder, väntar på bra väder, öronen har en tendens att resa sig på foton…. bla bla.. ledsamt tycker jag.

Att uppfödaren har mkt foton och även videoklipp är väldigt mkt uppskattat. Som tex om uppfödaren har filmat en del, innan man hämtat sin vovve tex. Det är ögonblick som är såååå roliga att ha kvar sen!

Psyke, mentalitet…. aveln är viktig för mig.
Att uppfödaren jobbar på att ha stabila och sociala vovvar.
Min är ju i grunden lite stressad, så kräver extra arbete.
Så inför nästa vovve är jag mer förberedd.

också att uppfödaren inte gör det för pengar eller så… utan i vilja att hundarna kommer till rätt familj och att hunden kommer ha det bra.