Därför jag ville ha en sheltie var därför jag ville ha en aktiv, snabb, lättlärd och trevlig hundkompis. Som jag skulle kunna använda som både sällskap och Agility. Och inte krävde allt för mycket.

Jag ville även ha min hund lös utan problem med att hunden jagar. Hade stora och jobbiga problem med min andra hund. Och ville helst slippa det vid nästa hund. Sedan då jag var mindre hade grannen 2 Collie tikar som jag var helt förälkad i. Som jag var hos varje dag. Men tyvärr började deras hus brinna en dag då ingen var hemma, och hundarna var inlåsta i huset. Efter det har jag inte sett grannens Collies.

Men gud vad hemskt!!!

När jag var liten hade vi en sheltiehane, Nimbus hette han. Han var sobelfärgad. Han dog när jag var 3 år, och sedan dess hade jag alltid velat ha en ny hund. Men det blev inte att vi skaffade någon ny vovve, förräns förra året, då vi började prata om hund på allvar. Sedan började vi prata om ras. Jag sa direkt att jag INTE ville ha en sheltie, för jag tyckte dem var så små. Jag ville helst ha en golden. Eller schäfer. Golden ville varken mamma eller pappa ha, så vi funderade på schäfer. Sedan såg man alla schäfrar som hade "räkryggar" och det ville inte vi ha. Så ett tag hade vi ingen aning om vilken hund vi skulle ha. Ett tag var mitt hundlexikon min bibel, jag läste i den titt som tätt. Många raser var jag intresserad av.

* Grönlandshund

* Golden Retriever

* Alaskan malamute

Detta var 3 exempel på hundar jag gillade. En dag i skolan så var jag inne på internet, och sökte på olika raser. Då fick jag syn på sheltien, och oj vad förälskad jag blev.

Eftersom att det var den första hunden som jag skulle träna alldeles själv så vile jag ha en lättlärd och alert hund. Och där passade sheltien utmärkt:)

Sedan började vi kolla på Svenska Shetland Sheepdog klubben, och där såg vi en annons, där valparna var sålda som det visade sig när vi sedan ringde. Men uppfödaren tipsade oss om en annan uppfödare, som hade valpar med samma pappa som hennes valpar. Dessa valpar var mörkskuggad sobel. Och ja, hela historien finns i en annan tråd:P (Glömt vad den heter) ;)

Inte en sekund har jag ångrat att det blev sheltie, för Frankie är den bästa vän man nånsin kan hitta :)

Kramar/Carro

I våran familj valde vi den eftersom,mammas pappa hade en Collie,Ludde hette han. Han var sammarbetsvillig och precis som en Lassie. Man kunde skicka ner han till åkrarna för att hämta morfar som arbetade eller hämta ägg åt en. Men en dag sprang han in i skogen och kom aldrig tillbaka,senare hittade min morfar han skjuten i hjärtat under en gran. Men alla visste att det var bara min morfar som hade en Collie och dem enda jägarna i trakten kände min morfar väl,men ändå lämnade dem inte in hunden eller sade till honom när dem tog Ludde som en räv. När vi sedan valde att skaffa en hund frågade mamma pappa i första hand då han inte gillar hundar vilken ras han tyckte om,då svarade pappa att han ville ha en Collie som Ludde. Men eftersom den enda stora ras mamma accepterar är Afghanhundar fick det bli en Sheltie,så där har vi svaret. Och ikväll vid 9 kommer våran andra sheltie från Finland hem <3

Jag valde mellan Sheltie och Bichon Havanais när jag skulle köpa hund. Vi hade redan en Havanais i familjen och jag älskar dem. Men valet föll tillslut på Sheltie. Min mormor hade Shelties hela tiden när jag växte upp och de var alltid underbara. Pigga glada, snälla, och lättlärda. Havanaiser har ju jobbigare päls. Jag tyckte att en Sheltie var lättare att släpa med sig ut i skogen utan att halva skogen följde med hem i hundens päls. Så det tillsammans med erfarenheten av min mormors hundar gjorde att det blev en Sheltie jag köpte :)

#5 Vad kul att du har en havvis! :D Jag har oxå en havvispojk på 1 år & funderar på att skaffa en till hund till sommaren. Ett av alternativen är en sheltie. Har vuxit upp med min farmor & farfars två sheltiepojkar, så är van vid rasen på det sättet.

Någon som vet hurpass frisk sheltien är som ras? Några specifika rasbundna sjukdomar?

#6 Sheltien är en relativt frisk ras och det är mest ögonsjukdomar som dyker upp i rasen. Men alla avelsdjur har krav på ögonlysning samt valparna innan leverans.
det förekommer även bettfel och avsaknad av tänder hos sheltien.

Jag ville ha en hund för att förhoppningvis kunna tävla med. En snabb, alert, lättmotiverad, smidig och pigg hund. Ej korthårig, utan med lättskött päls. Med målet att hamna i small eller medium i agilityn. Velade mellan många raser som föll pga storleken. Övervägde sheltien, men var väldigt osäker. Blev tipsad om en kull efter en väldigt pigg o framåt tik som lämnat pigga o framåt valpar.

#6 På sssk.org kan du läsa mer om sheltien och sjukdomar. Det är inte ett krav att röntga avelsdjur, men personligen skulle jag inte köpa efter oröntgade föräldrar. Här kan du läsa lite grann om hälsan: http://www.sssk.org/ras_revidering09/halsa.pdf 

"Följande ärftliga problem hos sheltie ska särskilt observeras av uppfödarna och behandlas nedan: PRA, CEA, HD, distichiasis (felväxande ögonhår), testikelfel, samt skador i hasleder."

#7, #8 Tack för era svar :)

Enda rasen vi båda var överens om ;)

Vi var faktiskt så ytliga att vi tog med en rasbk ut i sommarvären o satte oss o började bläddra. De flesta hundar jag gillade, tyckte inte sambon om.. Och gillade vi båda utseendet så var den för stor eller för lite enligt nån av oss (oftast sambon)… I slutet kom vi plötsligt på en bild där båda pekade o konstareade att DEN DÄR VA FIN!

KOnstaterade att rasen hette shetland sheepdog, började läsa om rasen. Och vips hade vi bestämt oss! För kan man annat än falla pladask för både utseende och betende ;)

jag valde sheltie för att dem är lättlärda o roliga att ha o göra med, sen är dem ju sååå söta , mycke var nog det, jag föll för deras utseende,sen hade dem det som jag gillar för övrigt :)