Jag skulle nog ta och miljöträna, låta honom få höra en massa konstiga ljud och lära honom att det inte är något farligt.

Jag som är en riktig nybörjare o nybliven hundägare ska kanske inte ge råd men jag kom att tänka på ett par saker jag läst nu under sista tiden i böcker av Hallgren o Bodfält.

Att en stor del av hundar med problembeteenden har medicinska problem som smärta som huvudorsak. Drivkraft och Motivation  fr o m sid 141

Att positiv förstärkning skapar individer med självförtroende. Korrigerar man för ett fel hunden gjort, för att sedan berömma när han gör rätt ger det inte samma trygghet o självförtroende som när hunden får beröm för rätt beteende utan föregående korrigering. Kontaktkontraktet fr o m sid 57

Att agility är en egenkontrollstärkande aktivitet för hunden o gör den säkrare Drivkraft o motivation sid 150 (Åsikten att agility kan ge många hundar större självförtroende har  jag för övrigt stött på i fler böcker o på nätet.)

Hoppas att ngt av detta kan vara till hjälp. Troligen är det redan självklara saker för dig men ville ändå tipsa.

Lycka till!

Hur uppför du dig när han blir ängslig/rädd? Tränar du något med honom? Har han alltid uppfört sig på samma sätt? Hur gammal är han?

Om han piper på morgonen så kanske det innebär att han behöver gå ut? När rastar du han sista gången?

Mina shelties kanske skiljer sig från mängden… Men mina hundar piper konstant om de är understimulerade. Nu säger jag inte att din sheltie är det, absolut inte! Men det är en vanlig orsak till att mina hundar piper. Min sheltiehane kan även pipa någon gång om det är en löptik i närheten. Men det är ju övergående.

När det gäller självförtroendet kan vanlig träning hjälpa till viss del. Till exempel agilityträning. Men även enklare saker som bygger upp kroppskontrollen kan hjälpa. Sedan är miljöträning det första steget. Ta med hunden till alla möjliga tänkbara platser. Hur reagerar du när din hund blir "rädd" för ett ljud?

Tack för alla svar!

Miljöträning är säkert bra! En sån där typisk sak som jag inte har tänkt på. Men om jag te.x skulle gå ner på stan och miljöträna han där, ska jag då gå omkring och ibland busa med han och kanske kommendera något trick och ha godis? Eller bara gå runt utan att säga så mycket till honom?

När han blir rädd försöker jag nog mest ignorera det eller försöka få kontakt med honom och verka glad med någon godisbit istället för rädd. Är det fel? Jag tränar lite allt möjligt -trick/freestyle, lydnad och agility. Han har nog alltid varit försiktig av sig osv, han är nu 1 år. Så jag har funderat lite på om det kan bli bättre efter mognadsutvecklingen? Är det dumt att hålla på så mycket nu när han är vid den åldern? Eller har det ingen betydelse?

#5: Det bästa att göra om han blir rädd är att, som du skrev, ignorera eller göra något kul. Själv har jag en (f.d.) väldigt skotträdd sheltie här hemma. Hon är fortfarande berörd av skott, men inte ens i närheten av där hon varit.

Det jag gjorde var att ignorera och träna och göra riktigt roliga konster med henne. Det hon älskade mest av allt. Fickorna fulla med köttbullar för att dra iväg till klubben vid skottträning. Det jag gjorde var att tjoa och busa med henne. VERKLIGEN trigga upp henne till max, när första skotten kom tvärstannade hon och blev låg. Men jag brydde mig inte, jag slutade inte ens att busa med henne och tjoa och vara jätteglad. Hon hängde efter en stund på i leken. Vid skott nr 2 stannade hon och kontrollerade, för att sedan fortsätta leken. Jag började efter detta köra lite agility vilket hon älskar, hon reagerade inte en enda gång för ljuden, och jag behöll den positiva attityden hela tiden. Att man vänder det obehagliga ljudet till något positivt för hunden, att när exempelvis det är skott händer det något jäkligt roligt istället. Typ matte har massor med köttbullar, jag får köra agility, eller matte blir på värsta bästa humöret! Istället för att matte blir helt tyst. :P

Hehe, lite flummig förklaring kanske. Hoppas du förstår vad jag menar ^^

De flesta hundar går igenom en "spök-period" under sin uppväxt. Då är allt farligt. Förstorar man inte problemet brukar det växa bort. Det är lite olika hur lång tid det håller i sig… Mina började tycka allt var ruggigt kring 6 månader och sen varierade det hur lång tid det tog för var och en. Tinglan var väl ca 1 år och 6 mån innan hon lugnade sig och blev lite mer normal igen ! Smulan däremot är en cool själ och hon blev lugn bara efter ett par månader.

Miljöträning är jättebra men gå inte ut för hårt. Dvs gå inte ut på en stojig marknad i en timme första gången! Börja korta stunder i lite lugnare miljöer om han känns änglisg. Gör ingen stor grej om han blir rädd MEN se till att ha en väl sittande sele på honom så att han inte kan krångla sig ur och springa iväg. En riktigt rädd hund kan vara helt okontaktbar….

Som Ronja skriver här ovanför godis och ignorera! Gör saker, aktivera! Häromdagen var jag ute med en av mina promenadkompisar och hon hade med sig sin valp också. Naturligtvis råkade jag trampa stackarn på tassen. Han tjöt i högan sky och hoppade rädd undan. Första tannken från mig var "åhhhh! stackars liten! förlåt! puttinutt! - hann säga "Åhhhhh" och kom på mig själv så det blev "Åhhhhhhh HHHEEEEJ! Kom så leker vi! Här vare kul! och se här MASSOR av godis Tjoho!" Det funkade ! I alla fall den gången!

Vad gäller pipande så kan det ha med oro och rastlöshet att göra. Men det är ett effektivt sätt att sätta fart på matte/husse. Om det inte är så att han verkligen måste ut i ottan (mina behöver det - men jag går upp tidigt på vardagar) så kan man komma över det antingen genom att han växer ifrån det, aktiveras under resten av dagen eller att man också övar passivitetsträning.

/Marie

Tack så jättemycket för tipsen! Ska verkligen prova det du sa "Ronja06" kombinerat med att vara på områden med lite störning och oväsen.

Vad glad jag blir när jag läser det ni skriver, fick mig verkligen en tankeställare och känner mig positiv till "utmaningen" om man ska kalla det så.

Jag tror inte han vill ut på mornarna när han piper, för vi brukar gå ut med han ca 23 och jag kliver upp 6.30, men han börjar pipa ibland redan runt 6. Det känns lite som det går i omgångar. Han höll på så ett tag, sen gick det hur bra som helst ca 2 veckor, sedan mellan mitt Sportlov och Påsklov pep han så gott som varje morgon, men nu under mitt Påsklov har jag han utanför rummet och han börjar inte pipa (inget man hör i alla fall) förän man kliver upp. Men jag tror nog, som ni säger, att det har med rastlösheten att göra.