Hmmmm

Det är så lätt att bli antingen entusiastisk och tycka att "WOW här finns inga fel! Toppenvovve!!" eller tvärtom när man har en som har några problem. Sen hör det till saken att personligen känner jag så många fler shelties än andra raser och då känner man ju till många sjukdomsfall. Det ställer ibland till det och man kan tycka att det myllrar av sjukdomar…

Därför var det väldigt intressant att lyssna på Terese Olofssons föredrag om sheltiehälsa häromsistens. Terse sitter ju avelskommittéen och är produktspecialist på Agria. Och ett försäkringsbolag är ju instresserat av att hålla reda på skade- och sjukdomsriskerna för olika hundraser….

Rent statistiskt sett är tydligen sheltien en frisk ras. Den har betydligt färre problem som lett till veterinärvård eller avlivning än många andra raser. Vad gäller höftledsprolemen t.ex. så löper man vare sig större eller mindre risk rent statistiskt att få en hund med HD om man väljer sheltie.

Det fanns vissa problem som lyser lite extra i statistiken men då skall man inte glömma det första - att den trots det är en statistikt sett frisk hund. Det fanns många hundar med en betydligt mörkare sjukdomsstatistik…

Vad tycker ni andra?

/M

#1 Dina sista rader stannade jag vid ganska länge och tankte ganska mycket då jag läste dom.

"Det fanns vissa problem som lyser lite extra i statistiken men då skall man inte glömma det första - att den trots det är en statistikt sett frisk hund. Det fanns många hundar med en betydligt mörkare sjukdomsstatistik…"

Det är det som är det stora problemet enligt mig. Mörkertalet!!!Varför detta hela tiden? Jag har nu själv lite problem med en av mina hundar och vill försöka bakåt i tiden, men det är som att ställa sig och banka huvudet i väggen rent ut sagt. Hyss hela tiden.

Dena ena säger något, sedan blir det "säg inte att jag har sagt det" Är rent ut sagt så trött på detta hyss hela tiden. Nu låter jag väldigt elak men många verkar lägga sin tid att prata strunt om vissa uppfödare, att den har det och det på sina hundar,, och jag har inget! Snack det hör till att man får bakslag som uppfödare. Valpar dör valpar kommer felfärgade med mera. Men att man ska lägga locket på och gå vidare för man är rent ut sagt orolig för sina kollegor ska säga är så fel. Arbetar man inte för en synd och frisk ras? Då måste man lägga korten på borden och samarbeta!

Många sitter ju även just på forum och lägger sin tid med att forska och snoka om vem som sade vad, och ta sin tid att föra det vidare. I rena struntsaker. Lägg tiden på bättre saker!!

Jag hade även en kattkull där ungarna var hur friska som helst, men det visade sig att flera av killarna i kullen användes i aveln, och med olika honor lämnade "trasiga" ungar och kull enbart på få  ungar. Visst tog jag vid mig som uppfödare till dessa pojkar och undrade vad som var fel. Inte var det jag som ägde dom eller lånade ut dom til honor, men ser i mitt ansvar att se vad det felade i denna kull. Då flera killar användes och lämnade "trasiga" barn. Men jag fick enbart reda på att rota inte i detta, det gagnar ingen. Hyss återigen.

Så min jag intstämmer helt och fullt i inlägget ovan mig i dom sista raderna!

Vi behöver ett gott samarbete mellan uppfödare och inte enbart "vänner" emellan. Hjälp varandra:-)

Men ska även tilläggas att visst finns det och kommer att finnas ett "rätt" mörkertal. Då som valpköpare som inte har sin kontakt med uppfödaren kvar, och får en diagnos på sin hund och att den stannar inom familjen. Men det jag menar är att mörkertalet kan minskas till en viss del.

Sheltien är trots allt med på listan över "uppmärksammade raser", dvs raser som ska hållas extra koll på. Sheltien är där för snedställda hörntänder som påverkar hela bettet. Om jag inte minns helt fel så är det strax under 50 raser som är med på den listan, vilket innebär (ur den synpunkten) att det är en av de femtio mest osunda raserna i Sverige.

Skulle jag placera mops, fransk bulldog, engelsk bulldog, mastino etc på samma lista som sheltien? Näh, men det är ju jag det ;)

Däremot så har ju sheltien en hel del brister (såsom alla andra raser). Ögon, njurar, slipped tendon, "diffusa ledproblem" etc.

Orsaken till den här tråden är för att jag såklart var tvungen att "öppna käften" i en tråd i ett annat forum som handlar om osunda hundar. Där kritiserade jag avel som vrids till det extrema (mops, frallor, eng bulldog, mastino etc.).

Jag fick dock veta ganska snabbt att jag inte ska kasta sten i glashus eftersom sheltien är en osund ras. Detta då pga att den är uppmärksammad pga snedställda hörntänder och för att de flesta shelties har för kort bröstkorg vilket leder till att hjärta och inre organ inte är skyddade. Tänder, slipped tendon, leder, njurar etc var jag fullt medveten om, men just detta med bröstkorgen har jag nog aldrig hört talas om. Min egen tik har välvd och relativt lång bröstkorg.

Har ni hört talas om "bröstkorgsproblemet"?

Jag skrev inte ut vilka problem det gällde exakt för jag är rädd att glömma bort något. Den som är experten här är Terese… men det jag minns var att det som sticker ut är mag-/tarmproblem, njurproblem, bettproblem och att vi ligger ganska högt i antalet snittade honor.
Märkligt nog så var inte de diffusa ledproblemen (slipped tendon, höfter, armbågar, slappa leder) något som stack ut mycket i jämförelse med andra raser trots att det är något jag personligen tycker jag hör ofta.
Det där med bröstkorgen låg inte på någon av topplistorna för problem i alla fall.
Terese ville inte sticka under stol med att det finns problem men att de största problemen kanske inte är där vi tittar.

Jag känner ett flertal uppfödare. När man pratar med samtliga säger alla att de har rasens hälsa (både mentalt och fysiskt) som prio 1. Jag tror dem. Men avel är inte lätt. Det blir fel ibland alla försiktighetsåtgärder till trots och jag tror inte det finns någon uppfödare som hållt på ett tag som inte haft någon valp med problem.
Jag vet att det finns uppfödare som hävdar detta vilket är ganska fånigt. Något som förmodligen och dessvärre bara köps av förstagångsvalpköpare utan erfarenhet.

Från min egen högst personliga lilla horisont tycker jag att ibland kanske utseendet premieras lite väl högt. Det skulle vara intressant att se vad som händer om samtliga var noga med inavelsgraden och använde äldre hanar som visat sig vara friska och sunda. Att man kanske kikade på hanar som varit aktiva och skadefria - likaså tikar. Vad gäller tikarna så går det ju inte att använda "gamla" tikar men man kan ju så långt som möjligt se till att använda tikar som visat sig skadefria och utan misstänkta svagheter i skelett och muskulatur (och andra ställen).
Men som sagt vad - jag är inte uppfödare, jag vet för lite för att uttrycka mig säkert i detta komplicerade ämne. Men jag håller med om att om folk körde med öppna kort, lät bli att smutskasta, tysta ned och lägga alltför mycket prestige i allting samt att vi som valpköpare också utbildade oss på området så kanske vi skulle gå framåt fortare med att få bukt med den problematik som finns.

I övrigt vad gäller statistiken så hade den inhämtats från veterinärer via Agria. Dvs endast problem som fått veterinärvård är med. Hundar som inte vårdats av veterinär är inte med i statistiken - det kan som sagt vad dölja ett mörkertal av exempelvis höftproblematik eftersom det ofta inte märks på en icke arbetande sheltie eftersom det är en lätt ras….. liksaså mag-/tarmproblem m.m. som inte är grava nog att kräva veterinärvård.

En annan sak…. Hur är det egentligen med all hundavel om det finns så många raser som har så allvarliga problem? Har problemen alltid funnits fast i mindre grad så att vi inte lagt märke till dem?
Var och en som kikar i en gammal bok om raser ser hur mycket och snabbt varje hundras förändrats. Det är i vissa fall svårt att jämföra förändringarnas inverkan på sundheten eftersom veterinärvården gått så mycket framåt. Men helt omöjligt är det väl inte - eller?
Är den en utopi att önska sig "felfria" hundar? Hur många vildhundar/varg/räv etc föds med problem som inverkar menligt på deras livslängd?
Vad annat inverkar på våra hundar - mat och miljö… också bovar i hundens hälsa? Hos oss människor gör maten och miljön en hel del elände….. Var går gränsen för vad som kan kontrolleras med avel? ju mer man kikar desto luddigare blir det.
Vi människor är ena skraltiga varelser egentligen. De flesta har skavanker som antingen inverkar på våra liv eller som inte märks förrän vi trillar av pinn' eller någon kör oss genom en cat-scan! ….

Ursäkta rörigt inlägg! Det är så många tankar som far ikring i huvudet!