Fördelen med valp är att du shaper (vad kallas det på svenska utformar??) den själv. Äldre djur kan ha skelett i garderoben eller ovanor som kan vara svåra att få bort.

Nackdelen med valpar är ju att de kräver mycket tid och energi av en.

Det råd jag kan ge er är att känna efter vad som känns rätt för er.

#1 Uppfostrar?

Jag tror det är en smaksak. Hur mycket tid man orkar lägga ner på uppfostran.

Man får ju en hund som passar en själv om man köper som valp, men samtidigt slipper man rumsren-träna den själv om den är vuxen.

#1 Formar kanske?

Man borde inte skaffa hund om man har småbarn. man har offtast inte tid med både hund och småbarn

#4 Men förmodligen är man inte ensam om ansvaret? Jag känner många som har småbarn och som har hund o som ändå är aktiva inom hundsport. Men då gäller det ju att alla parter tar ansvar för både barn och hund.

#5 Jag håller med dig, känner många som har både småbarn och hund. Inga problem alls, oftast får barnen en väldigt söt relation till hunden.

#4 Kan tillägga att jag själv är uppvuxen med hund. När jag var 2-3 år kom första tjänstehunden in i huset och sen dess har det bott minst en hund (oftast 2-3) här. Jag är visserligen yngst i skaran, men vi är totalt 4 barn. Och mina föräldrar klarade av det bra :)

Jag skrev så eftersom att det inte gick så bra när jag var liten. vi fick sälja våran hund för att vi inte hade tid och stackars hunden blev otrygg och rädd och lite agressiv.

#8 Bara man är medveten om hur mycket tid en hund tar och vad de kräver, så tycker jag inte att småbarn ska hindra en. Däremot ska man vara brutalt ärlig mot sig själv och se över ens vardag ordentligt innan man skaffar hund. Men det gäller såklart alla och inte bara föräldrar.

En valp kräver mycket mer tid, kunskap och uppmärksamhet än en vuxen hund. Visst är valpar söta.. När de inte kissar på mattan.  Jag tycker att spelar det inte så väldigt stor roll kan man göra en god gärning och köpa en omplaceringshund. Det är bättre att ge de hundar som redan finns bra hem än att "skapa" nya.

#10 När det gäller omplacering så är det inte alltid säkert att det är en lugn, väluppfostrad hund utan problem som man får hem. Problem behöver hellre inte synas direkt, utan kan lika gärna "ploppa upp" efter det att hunden vant sig i det nya hemmet och blivit mer självsäker.

Min förra hund var en omplacering och min nuvarande tog jag som valp. Kan lugnt säga att det var betydligt enklare med valpen än med omplaceringen. Även om valpen såklart var "jobbig" när det gällde rumsrenhet och liknande.

Jag skulle inte påstå att alla omplaceringar är enkla hundar som direkt anpassar sig till ens vardag. Visst finns det såna också, men du kan lika gärna få en hund som du får jobba med rejält för att den ska fungera i ens vardag.

#11 Jag har heller aldrig påstått alla alla omplaceringar är enkla att ha och göra med då jag vet att så givetvis inte är fallet. Men är det en lugn, trevlig hund man är ute efter kan man juh utgå ifrån att de också enbart är de hundar som verkar matcha ens krasv som är av intresse. Problem kan alltid "ploppa upp", även hos valpar.

#12 Jamen självfallet. Att köpa valp är som att köpa grisen i säcken :)

Tänkte mest på när du skrev detta "En valp kräver mycket mer tid, kunskap och uppmärksamhet än en vuxen hund.".

En omplacering visar sig (ofta) från den bra sidan i början i det nya hemmet, men när hunden blivit mer bekväm så visar den mer av sitt rätta jag. Man brukar ofta prata om en "smekmånadsperiod".

Dock så säger jag inte att alla omplaceringar är jobbiga, odrägliga hundar. Absolut inte. Däremot ska man vara medveten om att en vuxen hund har en hel del med sig i bagaget och att vissa beteenden kan vara rejält invanda och svåra att träna bort.

#13 Absolut. Det har du helt rätt i. Och detta är väldigt bra att ha i åtanke. Men förhoppningsvis tar man reda på en hel del om hundens sätt att vara, uppfostran m.m. innan köp. Prövotid vore det mest rätta före ev. köp.