Nyfiken på om du har pratat med uppfödaren om problemet? Vad säger hon/han? Har valpen betett sig likadant tidigare? Finns det några rädslor i släkten?

Det jag kan tänka mig kan vara lite läskigt är att han sitter på en kontorstol (valpen är kanske rädd att bli överrullad), plus att om din man ska klappa valpen så blir det automatiskt att han böjer sig över valpen, jämfört med om man kan sätta sig på huk.

Men det som gäller är ju att inte sjåpa med valpen och inte heller tvinga den att gå fram. Kanske går att bygga upp lite förväntan hos valpen? Att du belönar direkt den tittar på människor, uppmuntrar alla kontaktsförsök o så?

Jag belönar honom efter konstens alla regler… Saken hör ju också till att killen INTE äter godis.. Luktar och rynkar på nosen.. 

Även om maken sitter still och håller ner handen för att killen själv ska få gå fram så hoppar han en halvmeter om maken rör på lillfingret … Så det är lite knepigt de här..

När vi var hos uppfödaren så var han också reserverad mot oss medans syskonen och föräldrarna mer eller mindre hoppade på oss av glädje.. Kan det ha att göra med att uppfödaren hade honom tillsammans med syskonen i ett "valprum" på 7 kvm ??? Att han är helt enkelt rädd för omvärlden ??? Jag tycker så synd om både hund och make…

#2 Har du testat med korv, kokt kyckling, annat kött, köttbullar, skinkbitar, mjukost..? Det brukar alltid finnas nånting de tycker är smarrigt :)

Jag skulle inte kalla den där valpen reserverad (baserad på vad du skriver), utan rädd. En reserverad hund är "känslomässigt sval" (dvs obrydd, men accepterar hantering och backar inte). Valpen bör ha träffat folk och fått en "basmiljöträning" innan man hämtar den, jag vet inte hur din uppfödare har hanterat valpen. Har den däremot endast suttit i ett rum hela uppväxten och inte fått träffa någon utifrån så låter det inte bra. Ring och prata med uppfödaren o berätta hur valpen är o fråga vad h*n tycker att ni ska göra. Däremot är det ju inte automatiskt så att uppfödarens metoder är bäst, utan man ska alltid ta allt med en nypa salt :)

Hur länge har ni haft valpen? Kanske ta o kontakta en tränare? Leta då efter någon som arbetar med positiva metoder och som inte får för sig att korrigera bort rädslan.

Jag pratade med uppfödaren om just hans beteénde efter 1 vecka för jag tyckte inte att det stämde riktigt med hans rädsla. Hon sa att det inte var några som helst problem med hennes andra hundar och han ( enligt henne ) var lite reserverad och blyg av sig.

Frågade även om han hade träffad andra människor och barn tidigare och det hade han gjort, dock inte så mycket, men att han då hade varit just "reserverad".

Det är inga problem med att gå i koppel, möta andra hundar / människor, bilar sisädär, men det övar vi på dagligen.. Kruxet är som sagt maken.

Personligen börjar jag misstänka att han kan ha varit utsatt för någonting negativt som har med just kryckor att göra, blivit skrämd som liten valp eller ngt liknande..

Av olika anledningar vill jag inte skriva ut kennelns namn, jag anser nämligen att hon har varit orsaken till mitt svindyra vet.besök helt i onödan. Detta kan tas på PM i så fall… har haft hund under hela mitt liv, dock inte sheltie och är helt ny på denna ras.

Men som jag har förstått det hela så har han bott i ett valprum med kullsyskonen och träffat uppfödaren och familj, varit iväg enstaka gånger på promenad… Ang godis så e kycklig sisådär, någon enstaka bit går ner, korv, köttbullar fungerar inte… Grisöron i roliga att leka med

Jag skulle först och främst satsa på att försöka med att husse själv visade hunden hur "rolig och snäll" han är och inte alls är farlig.

Vad gör din maken med hunden? Hur mycket kontakt har de två med varandra och vilken sorts?

SARAC : Maken agerar inte annorlunda på något sätt än vad vi övriga gör.. han försöker leka, bjuda på godis, gosa …allt som vi andra gör..  Men killen är rädd för honom..Så nu provar vi att köra ignoreringsbiten.. Omvänd psykologi..

killen dissar honom totalt och kommer maken för nära så ryggar han bakåt.. Vi har t o m försökt att jag sitter brevid och berömmer honom och ger honom GRYMT positiv feedback, men killen backar.. . Han är rädd..

Jag har t o m kollat med jordbruksverket om det funnits ägare före oss, bara för att se om om han kan ha blivit köpt och tillbaka lämnad till kenneln av olika anledningar..

Visst att alla individer är olika, men detta beteénde ser man oftast hos misshandlade hundar och det är därför jag har reagerat som jag gjort..

( ja, jag har jobbat med tjänstehundar för väldans många år sedan )

Säger för allt i livet inte att kenneln pryglat honom, utan att han har det beteéndet så missuppfatta inte detta nu..Jag tror snarare att han blivit skrämd..

Så nästa steg i det hela är nu att försöka få hjälp av en hundpsykolog.. Killen är grym på alla sätt  och han älskar verkligen oss alla och älskar när barnen leker med honom.. Han biter inte, skäller bara vid lek,  han nafsar inte så han är verkligen en perfekt hund på alla sätt.. Utom just tt han är rädd för maken och män i övrigt..

Lägger upp en bild på honom… Visst är han fin

#6 När han leker/bjuder på godis/tränar och så vidare med hunden, sitter han då i stolen eller står med kryckorna? Tänker utifall det går lättare om man börjar med att maken sitter/står på någon neutral plats som hunden inte tycker är obehaglig utan trevlig, till exempel en sten i skogen eller på en filt/stol i trädgården. Jag skulle i alla fall tro att det blir lättare för hunden att acceptera "läskigheterna" om han inte förknippar husse med dem, utan husse med något roligt och trevligt, och sedan kan man förhoppningsvis efter hand få honom att förstå att sakerna ifråga inte heller är farliga.

Min nuvarande hund flyttade hit som 7-åring, bott i hundgård och rädd för alla möjliga vanliga ljud i ett hushåll som till exempel att man slamrade med disken. När han kommit till rätta här hemma och fått förtroende för mig tolererade han fler och fler "läskiga" ljud av sig självt. Jag har inte tränat något alls med de han varit rädd för, utan bara byggt på förtroende och kontakt oss emellan och självförtroendet hos honom.

Vad trist att du inte kan ta hjälp av din uppfödare ? Har varit i den situationen själv och det är inte roligt  En uppfödare ska finnas där och stötta och hjälpa med det de kan.

Det låter som en jättebra idé att ta kontakt med en hundpsykolog eller duktig instruktör och få tips och hjälp!

#7 Jättefin!!!

#8 Jag tror du kan vara något på spåren där. Kan inte maken (och barnen som hunden älskar) sitta i tex soffan, hunden kan få sitta i ett av barnens knä medan husse kanske matar med godis eller bara sitter stilla så att valpen vänjer sig vid att husse inte har tänkt rulla över honom med stolen eller slå en krycka i honom.

Tror att maken behöver ofta och mkt visa sig bra.
Busa med hunden så gott maken då klarar i sitt "tillstånd" vore bra.
Även att du inte visa nån oro, eller undran över det hela.. för då känner valpen av dina känslor direkt, så vara glada och spralliga allihop och lek in det hela.

Han är inne i en känslig ålder generellt sett också.
Spökålder och sånt kan komma och kryckor och det väl lite extra stort att ta in, men det kommer bara ni fortsätter. Lek bort rädslan typ.

Vad gäller godis, så hade min kille lite sån period omkring 6 månader, där han plötsligt inte ville ha godis. Jag skulle föreslå att ge nått mumsigare då ni tränar större saker. Träning på detta med kryckor osv kan räknas in som ett stort mål att träna bort tex, så jag skulle ta någon liten korv, eller köttbulle och dela i små bitar och träna in det hela. Lek omkring kryckorna och belöna.

Min lilla kille är lite osäker, men mkt funkar med lek i hans fall.

Lek och extra mumsigt belöningsgodis, som tex korv eller köttbulle då.
Men ge inte heller för stora mängder av korv eller köttbulle för magens skull och träna korta pass

Förresten, miljöträning kan vara extra bra för en osäker individ.
Börja på valpkrs för socialiseringens skull, samt man ju faktiskt FÅR massa råd av tränarna i det dom iaktar.

Osäker hund har ju extra behov att miljötränas och sånt.
Skulle då även föreslå att husse hänger Med på valpkursen så att han blir delaktig i valpen på Det sättet också, samt att tränarna ser ju allt som händer och kan hjälpa väldigt mkt i Just Ert problem.

Förresten……
Valpen fann vissa av Er direkt skrev du….
Vad händer om ni som är favoriter, tar tag i kryckorna och går med dom eller står med dom, precis som maken brukar göra.
Valpen har ju redan bra förtroende för er och sånt, så kan kanske lättare vänja sig vid kryckorna om en trygghet håller i dom.. Prova och se hur reaktion blir

#11-12 Det är inte bara den "konstiga" (ursäkta uttrycket, men jag menar såklart ur hundens synvinkel) maken som hunden är rädd för, utan för alla män.

Men du sa en bra sak tycker jag, hur reagerar valpen när ni rullar runt på stolen eller går på kryckor?

Det där med att vi ska prova kryckorna ska testas…

Det där med att vi ska prova kryckorna ska testas…

En liten idé - vet inte om någon har tagit upp den tidigare. OM maken ligger ner i soffan och ni andra är runt ikring och han får vara med och se att han är helt ok… sitta i era knän när man fikar och maken ligger ner och pratar utan att försöka närma sig honom…

det brukar vara lättare för dem att inte vara rädda för någon som ligger ner och på så sätt börja vänja sig. Den som ligger ner när andra sitter upp och är aktiva brukar inte ses som ett hot? (så länge man inte ligger där man inte bör ligga, som på golvet, och inte är aktiv och pratar, skrattar och viftar)…..

…. Det låter ju nästan som att han blivit skrämd av en man. Det behöver ju inte vara så att han blivit misshandlad. Ibland kan det ju räcka med att något trillar omkull när det står en man bredvid - är det vid fel tilfälle så kan han ju få tokiga associationer ändå…

Lycka till! Mycket jobb, men jag tror det är värt det i slutänden!

(Har haft flera halvvilda/skygga katter. En tog tog det ett par år innan jag ens fick klappa ordentligt… jag börjar ofta med att sträcka fram ansiktet med nästan slutna ögon och se till att hålla händerna bakom ryggen. Det verkar funka på katter - kanske är det för att JAG är så medveten om att om katten gör något i den situationen så  har jag inte en chans att försvara mig….På så sätt visar jag upp min svagaste och minst hotfulla sida… Ja, jag vet att det inte gäller mellan katt-katt. Men det verkar som både rädda hundar och katter tar händer på stort allvar… - bara en tanke)