När jag va ca 10 år hade vi en liten sheltie kennel. Mammas kille ställde ut dessa hundar och jag fick följa med och ställa ut min egna sheltie hane. blev BIM på min och hans första tävling;)

Redan då sa jag att när ja blir stor så ska jag ha en egen sheltie kennel. Nu 10-12 år senare så har ja äntligen skaffat mej Jenna:D

Jag sa redan innan att jag ville ställa ut och när ja fick jenna så var de bara att fara på en utställning. Både jag och Jenna tyckte de va jätte kul.

det syns som på Jenna att hon verkar tycka det är kul att träffa folket runt om och hälsa och pussa på domaren r de bsta på dagen:P Fast lite utråkad kanman ju bli. roligare att leka än att visa upp sig:P men då är hon ju valp för mig än;)

själv då?

Jag kom in på utställningssidan lite på ett bananskal. Min första egna hund som jag skolade själv upp så ville uppfödaren att vi skulle ställa ut. Så på den linjen började det. Sedan började jag oxå med juniorhandling med både min collie och min mors cockerspaniel.

Numera ställer jag mest ut för att jag vill ha så bra meriter på mina hundar som möjligt. Speciellt de som ska användas i avel. Samt så är det roligt att komma ut och träffa andra "rasfantaster". Man lär ju känna mycket folk via utställningar oxå =)

Hade utställning varit enbart exteriörbedömning och ingen konkurrensbedömning så hade jag säkert varit mer intresserad. Men utställning som det ser ut i nuläget har jag faktiskt inte så mycket för…

Kommer dock eventuellt ställa ut Pixie nästa sommar, enbart för exteriörbedömningen. Dock stör jag mig lite på att det ofta nämns väldigt lite om vinklar, rörelser etc och mer om "söthet" i kritikerna hos sheltien. Iallafall de kritiklappar som jag har läst.

Men då kommer jag iofs från en bakgrund med arbetande hundar som förstörts till viss del just genom extreriöraveln.

Jo de där med meriter är ju alltid en grej men eftersom ja ska på min första riktiga i oktober (eftersom jenna nyss fick in i juniorklass har de vart inoff innan ) så har det mest varit för träning och för att det är kul. Nu börjar ju jakten på meriter och kanske ja en dag ska få ta valpar på henne:D Uppfödaren tycker att de skulle vara synd om inte Jenna fick gå i avel:) sånt är kul att höra:)

Jag har sett kritik lappar där det nämts om rörelser. Jenna fick sist att hon va lite tå trång. :P

Jag spinner vidare med en fråga:

Är utställningsmeriter avgörande för avel?

beror väl på hur man ser på de:P

vissa vill säkert köpa hundar med bra meriter och vissa bryr sig inte alls om de. Jennas mamma har inga meriter inom utställning. Hon har kört lite agility och om hon har meriter där har ja ingen aning om.

Men det skulle ju absolut vara roligare att ha meriter på sin hund om man ska avla. När ja har kollat lite på en eventuell hane till valparna så har ja ju inte bara kollat sjukdom och sånt utan man kollar ju även vad han har för meriter och vad han gett för valpar m.m

Nu är jag ju ny inom detta med avel (ny och ny, har ju inte tagit nån kull, men jag vill ju längre fram.) så jag har inte riktigt koll på allt.

Men frågar du mig om 20 år när jag har en egen kennel så har ja nog ett bra svar på den frågan. Sen beror det väl på vad man vill föda upp. Är man sjukt utställningsintresserad så fixar man ju meriter på hunden och tar kull .

Jag började ställa ut för att pröva på med min första hund. Det var inget jag hade planerat från början. Hund nummer två visade sig vara väldigt bra exteriört och då blev det självklart kul att testa mer. Jag tycker att utställningar är ett bra sätt att träffa andra som är intresserade av rasen (och träffa andra raser också förståss) och så lär man sig mycket på att bara studera andra hundar i ringen. Man blir lätt hemmablind annars.

En utställningsmeriterad hund har ju ett värde i aveln både då det ju är en utvärdering för uppfödaren, och att jag själv lär mig mer om min hund. Även om man är duktig på exteriör (för att följa rasstandarden är ju viktigt om man vill avla på rasen) så talar det ju om för omvärlden att min hund håller måttet exteriört. Även om det är kul att vinna, så är det i första hand inte därför jag ställer ut utan för att få en kvalitetsbedömning på min hund oavsett vilka andra som är där. Ju fler som har dömt min hund desto fler utvärderingar, och jag lär mig mer. Dessutom tycker hundarna att det är kul aktivitet också. Nu är det ju inte den enda aktiviteten vi gör, så det är inte en aktiveringsfråga, men de uppskattar dagarna som blir ihop med andra shelties. Om jag letar efter en avelspartner till min hund så känns det avesvärt bättre om hunden har utställningsmeriter, och därmed också kritiker att läsa. Då har jag lättare att se vad som kan tänkas passa ihop med just min hunds fördelar och nackdelar. Man har ju inte alltid möjlighet att se hundarna själv innan man säger ja till avel.

Och så finns det ju ett skäl till och det är att registreringen blir billigare om hunden är utställningsmeriterad med visst kvalitetspris.

#3 Åtminstone alla de domare jag har varit till med Kiira så nämner de nog vinklar och rörelser. Även alla Neitis domare har nämnt dessa…

#5 Jag skulle själv aldrig ta en valp från nån som inte varit med sin hund på någon utställning.

Då jag själv har sökt valp (och kollar in föräldrarna), så är det inte hur bra det gått på utställning jag tittar på utan snarare jämnheten som finns, alltså med det menar jag att har en hund fått många 1or av olika domare så säger det ju mej att hunden är enligt rasstandarden, och det är det som är viktigt för mej. Misstänksam brukar jag bli då det ibland går superbra för hunden och så kommer det en drös med 2or…

Dessutom så iaf i Finland så är det en rekommendation från rasföreningen att man avlar enbart på sådan som har fått minst en 1a (MG, mycket god) i kvalitetsbedömningen.