Oj! Du gjorde det då inte lätt för oss ;)

Jag kan börja med att berätta varför jag valde sheltie. Mer om mitt liv med Pixie kan du läsa om på www.tokhund.se

Jag är uppvuxen med schäfer och hade en pointer då jag började fundera på att utöka flocken med en till individ. Jag ville ha en hund att träna och förhoppningvis tävla med. En allroundhund, men pga agilityn så ville jag ha en ras som skulle hamna (oftast) i antingen small eller medium. Jag ville ha en snabbtänkt hund som skulle vara relativt enkel att ha lös. Gärna smidig och fartig. Lättskött päls var ett stort plus. Hade några raser som jag velade mellan, men de allra flesta skulle hamna i large. Diskuterade en hel del med en kompis med liknande hundtänk som tipsade om en uppfödare som hade en kull. Hade kikat en del på den kullen innan också. Bestämde mig mitt i allt för att skicka iväg ett mail iallafall, övertygad dock om att alla valpar skulle vara sålda. Hinner knappt skicka iväg mailet, så ringer uppfödaren till mig. Då visade sig att min kompis varit lite lurig och tipsat uppfödaren om mig också, så uppfödaren hade bara gått o väntat på att jag skulle höra av mig! Det var en väldigt jämn kull och jag hade några individer att välja på. Jag gick då helt på känsla och valde min lilla Pixie.

Gällande Pälsvård så har jag ett ord att säga: Enkel! Jag borstar kanske max en gång i månaden och hon ser alltid nyborstad och fräsch ut. Badar vid behov (efter löp, om hon rullat sig i nåt äckligt etc.). Klipper till tassarna och fanorna vid behov, brukar också frisera lite vid öronen. Det tar ingen tid alls. Och tro mig, jag är ganska bekväm när det gäller Pälsvård och orkar inte sitta i evigheter o pilla i pälsen ;) Är det kramsnö så kan det fastna i pälsen, annars är det lugnt. En bra päls är väldigt vattentät och det är svårt att få hundarna genomblöta tom vid duschning.

Sjukdomar är väl slipped tendon (sheltiehäl), magproblem, hd-fel, ögon etc. Där är det främst ögonfel som dokumenteras. Det är många sheltieuppfödare som väljer att inte röntga sina avelsdjur, vilket heller inte är ett krav från rasklubben.

Mentaliteten kan vara lite sisådär med. Det förekommer en hel del rädslor så det är något man kan tänka på när man tittar efter en kull. Träffa gärna avelsdjuren och eventuella avkommor. Inte så lätt alltid, men har man möjlighet så ska man absolut ta chansen! :)

#1 Gud vad snygg hon är! Tack för att du tog dig tid, ska kika på sidan du länkade på en gång!

Inga fler som vill berätta om sin pälskling?

Chanku! Vilken pangbild

#2-3 Tack! :) Pixie är ju den sötaste sheltien i världen (neeej, inte alls partisk!)

Jag har inte haft min hund särskilt länge, så jag vet inte om det räknas. Men jag kan berätta lite om min hund.

Jag tycker pälsvården är väldigt lätt! Lättare än vad jag trodde faktiskt. Innan jag skaffade Moa hade jag hört att pälsvården inte var krävande, och det stämmer verkligen tycker jag!

Fördelar med rasen: Glad, busig, lagom stor (eller lagom liten? ), lyhörd mot ägaren.

Nackdelar: Vet inte om det finns några sådär väldigt direkta nackdelar, inte vad jag har märkt med Moa iaf.. Nackdelar för främlingar är väl att de kanske tycker att hon ska tycka om de lite mer  Hihi.. Matte är ju viktigast och snällast tycker hon ju.

Några sjukdom har jag inte märkt något av än så länge.

Och här är en bild på min vovve!