Hur är det sen med att kastrera "bara för att". Har hört att man helst ska undvika att kastrera sin hund såvida det inte är en nödvändig åtgärd (ex. man skaffar en tik, hunden är väldigt agressiv).

Moffa blev annars ganska sur i söndags när jag sa att vi nog inte ska och kastrera Turbo. han tyckte det var en självklarhet eftersom Turbofinner filtar och vissa människoben som bra juckobjekt. Men en hund som juckar mot benen handlar väl inte om att kastrera eller ej, det är väl något man ska lära av med..

Det är ju beroende på vad du vill "använda" din hund till. Ska du gå på utställningar så kan du inte kastrera honom, men om du vill bara t.ex träna och tävla inom andra grenar så är kastreringen inget problem. Ska han användas till avel så är ju oxå kastreringen utesluten. Jag har inte hört talas om att man inte ska kastrera sin hund utan orsak. I artikeln finns ju som sagt både för och nackdelar.

Att en hund juckar mot saker och ting brukar tyda på dominans, men eftersom Turbo är så pass ung så tror jag det är mera en lek för honom. Men att bryta beteendet är nog ingen dum ide. Kanske att försöka ta bort det han juckar mot en tid?

Tack för denna fina informationen. Samt att ta upp bägge delarna för och imot. För visst finns det två läger om detta. I utalndet är det väldigt vanligt att låta kastrera sin hund. Men det blir mer vanligare nu än det varit. Vilket jag tycker är ok.

Denna artikel var väldigt bra!

#2 numera går det tydligen att ställa ut kastrerade hanhundar om man har intyg från veterinären att det har funnits två testiklar som suttit på rätt plats.

Tack för en jättebra artikel innehållande väldigt mycket bra ord och information. Inte bara ur medicinsk synvinkel.
Det är nämligen så att i vinter kommer min älskade Frankie bli neutraliserad, och kommer då gå igenom samma sak som Poitsu. Visst är jag lite orolig, men detta är nödvändigt då Pyret inte ska kunna få några valpar. Det kan vara direkt livsfarligt för henne.
Så tack för en jättebra artikel =)

Vissa kan vara lika intresserade av tikar som innan kastreringen, det är bara det att dom inte kan få valpar.

Vissa hanar blir segare och slöare efteråt.

Har även hört att dom, precis som för tikar, kan få sämre päls.

Jag har bara positiva erfarenheter av kastrering. Mina två senaste hundar, båda hanhundar, var/är kastrerade.

Min erfarenhet är att de vissar noll intresse för löptikar efter kastereringen (båda kastrerades i ettårsåldern). Eftersom min nuvarande hanne är hos min mamma på dagtid när jag jobbar, och hon har en tik, så är jag HELT säker på det!

Ingen av dem har blivit slöa efteråt, tvärtom så fokuserar de mer på arbetet, eftersom de slipper lägga tid på att gruffa med andra hanar och sniffa efter tikar.

Ingen av dem har fått sämre päls än innan. Vet inte om detta är en myt… När det gäller katter så får alltid kastrater bättre päls än fertila katter. De kan lägga kraft på att sätta fin päls istället för att löpa/skrika efter honor. På kattutställningar delar man på fertila katter och kastrerade katter, de tävlar i olika klasser, just för att kastraterna är så mycket finare.

Det som #4 skriver stämmer också, man får ställa ut sin kastrerade hanhund förutsatt att man har ett veterinärintyg som bekräftar att testiklarna fanns på plats innan kastreringen.

#4 & 7 Nu när ni nämner det så har jag oxå hört om något sånt i Sverige. Vet ej dock om samma regler gäller i Finland.

hm.. vi har börjat fundera på att kastrera våran hane, Alfonz, eftersom vi också har en tik hemma (Alfonz mamma).

Men det finns olika sätt att göra det på. och vi vet inte riktigt hur.

blev Poitsus lugnare efter kastreringen?

///Elsa

#9 Jodå, han har blivit betydligt lugnare och mera kelsjuk efter kastreringen. Dock har han fortfarande lika mycket arbetsglädje, vilket jag är mycket tacksam för

Tack för du lämnade lite mera info.

Inget att tacka för

Kastrerade min hund i oktober för att han haft problem med prostatan. Han mår hur bra som helst nu. Blivit en helt annan hund.

Men iaf när Cliff skulle kastreras så hade vi tid till 7.30 på morgonen. De gjorde precis som Ressu skrivit, lyssnade på hjärtat och sövde honom. Men sen fick hämta honom igen vid klockan 15.00 och då var han vaken men groggy. De ville nämligen ha honom kvar för att se att han skulle vakna till som han skulle och att det inte uppstått komplikationer. Collies och Shelties är två raser som bara kan somna in under narkosen. Nu vet jag inte om det var därför de behöll Cliff så länge eller om dom helt enkelt gör så på den kliniken.

Läkningen och allting gick jättebra och som sagt det är en helt annan hund nu så jag är jätteglad över att vi valde kastrering istället för att ge hormonsputor varje år.

Bra artikel föresten!

#13 Tack =)

Jätte trevlig artikel. Den lättar nog många oro över kastration.

# 6 skrev att en del får sämre päls efter kastration. Jag har en stark känsla av att det hänger mer ihop med maten än med kastrationen i sig. Efter en kastration ger man ofta ett foder med lägre kaloriinnehåll. Alltså mindre fett framför allt. Det påverkar pälsen att bli torrare, tunnare, sprödare. Det kan man åtgärda med att tillsätta den typ av fett eller oljor som pälsen behöver.

Wilmer är kastrerad och har nu varit det ett år, så hormonerna har gått ur kroppen. Kan ju ta tid på vissa.

Märks att han lugnat ner sig mer med tiden faktiskt. Så fort han kom in i könsmognaden så blev han nämligen en gapig liten kille som gjorde utfall och hade sig.

Jag ville ha en kille som koncentrerar sig och som kan känna sig lugn, då det ju finns löptikar omkring oss här i storstan jämt och ständigt. Han blev en helt annan hund direkt då testiklar var fint på plats och könsmognaden kom, så nu är han såååå mkt lugnare på flera sätt.

För mig är kastration bara bra och jag har även min han perser kastrerad.

Kommer att skaffa mig en tik framöver också så då är ju Wilmer redan redo, så sett.

MEN jag måste även säga nått som är sååå underbart med att Wilmer är kastrerad. Jo han kommer överens med ALLA!!!! Även med hanar som hatar andra hanar, så går även DOM överens med Wilmer BARA FÖR att han är just kastrerad! Han utsöndrar ju inte han dofter längre, vilket gör att andra okastrerade hanar leker med honom, istället för att attackera som dom brukar göra.

En kompis som har en labbe unghund. Hon har inte kastrerat honom och hans temperament är bra. Han är lugn och bra med alla, men andra okastrerade hanar känner att han doftar just hane, som okastrerade hanar ju gör. Så han har flera ggr blitt attackerad på rastgård bara för han doftar hane. Då vill jag nämna att denna labbe INTE tigger bråk alls. Han blir attackerad av att han doftar hane alltså. Utav andra okastrerade hanar som har just problem med andra okastrerade hanar.

En annan tjej som är vän till mig, har en shiba.. den kunde hon inte ha med på rastgård om en annan okastrerad hane var där inne. För det blev värsta hundslagsmålet. Hon kunde inte heller hälsa på andra hanar på gatan för det blev bråk mellan de okastrerade. Min kastrerade sheltie stod ju bara och höll sig på utkanten som vanligt. Kommer ju överens med ALLA som sagt och sätter sig alltid utanför bråk än att gå in i det.

Jag rådde henne till att kastrera sin shiba hur som, vilket hon och hennes kille fick överväga en kortare tid. Men dom kom fram till att hans aggression mot hanar är för jobbig, så dom valde att kastrera. Han är nu kastrerad och har varit det några månader redan. Hormonerna som ju kan ta några månader, upp till ett år, att bli lugna och bra, har nu börjat lägga sig mer och mer med tiden. Han är faktiskt bra med andra hanar nu, som är okastrerade. Jätte sällan det blir bråk nu. Så man märker att hormonerna försvinner mer och mer, eftersom han mer och mer kommer överens med andra hanar. Vilket är ett under på denna bråkstake

Jag skrev tidigare i denna tråd att Frankie skulle få bli kastrerad i vintras, men det blev inte så. Tyvärr gick ju min älskade Pyret bort hastigt i vintras och då hade vi inte hunnit kastrera Frankie. Vi kom sedan överrens om att Frankie skulle fortsätta få vara okastrerad eftersom han aldrig haft några problem med att vara okastrerad.

Nu har jag ju även lille Love, som nu är 11 månader gammal. Han har blivit könsmogen nu men det går jättebra mellan honom och Frankie. Så länge det fungerar mellan dom kommer de inte kastreras. Ingen av dom verkar vara aggressiv mot hanhundar och det är så skönt :)

#16 Jag tycker din vän och hennes kille gjorde ett bra val, och skönt att det lyckades bra så att hunden blev lugnare också.

Jag ska kastrera en av mina hanar nästa vecka, men kom på att jag vill ha ett testikelintyg. Är det nån som vet var man får tag på ett sånt? Har veterinären det eller är det nåt man måste skicka efter från SKK eller nåt? Vill ju kunna ha möjligtenen att ställa ut honom även som kastrat.. :)

Intyget brukar man få från veterinären =)

Har läst inlägget flera gånger men vet fortfarande inte. Min lille hund kan inte lugna ner sig när han är nära tikar, oftast. Det är inget problem med hanar, tvärtom vill han leka med dom.
Men problemet är att hans kulor inte ramlat ner ännu fast han är 1 år och 5 månader.
Vet att det är/kan vara problem att söva ner shelties. Det bör väl ta längre tid för operation.

Eller ska jag vänta tills han är två år gammal?
Vissa hanar tappar kulorna då de är 18 månader eller mer.
Vill inte direkt chansa.

Vad tycker ni?

Tacksam för svar.

Min Ressu hade heller ingen av kulorna kommit ner på. Dock var han 3  år innan jag opererade honom. Tyvärr är det ju lite större ingrepp då kulorna inte kommit ner. Det är alltid en risk att söva alla hundar, sheltien är ju som tur inte i den största riskzonen att söva som t.ex chihuahuor och grand danois. Jag har aldrig haft problem att söva någon av mina hundar (shelties och collies) och ingen av mina bekanta har heller haft problem.

Med Ressu blev jag rekommenderad att operera honom så att kulorna inte skulle orsaka cancer, så den rekommendationen för jag vidare.

Viktigaste är ju att hunden är vid god hälsa vid operationen så brukar det inte bli några problem.

Hur är det med hans kulor då, känns de? Om de inte känns så är sannolikheten att de kommer att falla ner minimal. Jag skulle tala med veterinären och se vad de tycker om när operationen skulle vara bäst att utföra.

Hoppas detta hjälpte dig lite iaf!

Någon med erfarenhet att kastrera tik?

# 21 Det är det man är orolig för, att hunden ska få cancer med mera. Var en rottweiler där kulorna/kulan hamnat i magsäcken som inte var så bra.

Han har inga kulor alls när man känner men han är hanig av sig så de finns någonstans. Sist vi var hos veterinären vid senaste sprutan kände de genom honom men hittade inget och en vars mamma har rottweiler uppfödning eller något kände också. Sista mest för att kolla om de ramlat ner eller inte.

Funderar på att gå in sen när han är runt två år och kolla om de ramlat ner.

Tack för svaret